Neutralitetsprincipen är en av de mest grundläggande byggstenarna inom den svenska skattelagstiftningen. Att enskildas handlingsalternativ inte skall styras av skatteutfallet var ett av de huvudsakliga ändamålen, tillsammans med grundidén om att motverka inkomstomvandling, vid genomförandet av århundradets skattereform i början på 1990-talet. Generationsskiftesförfarandet har dessvärre hamnat i kläm mellan strävan mot en neutral beskattning och strävan till att motverka inkomstomvandling. Problematiken grundar sig i bestämmelsen om samma eller likartad verksamhetsom återfinns i 57 kap. 4 § IL. Det är vanligt förekommande vid ägarskiften att överlåtaren vid en försäljning nyttjar sig av ett trädabolag. Det innebär att verksamhetsföretaget först överlåts till ett nybildat aktiebolag för att därefter avyttras till antingen närstående eller utomstående. De likvida medlen som finns kvar i trädabolaget efter försäljningen är skattefria, med anledning av att de avyttrade andelarna var näringsbetingade. Efter att bolaget legat fem år i karens är andelarna inte längre kvalificerade och vinstmedlen kan därefter tillgodogöras med en beskattning enbart i inkomstslaget kapital, det vill säga, utanför 3:12-reglernas räckvidd. Bestämmelsen om samma eller likartad verksamhetresulterar i att karenstiden om fem år för ett trädabolag aldrig börja löpa så länge en närstående bedriver samma eller likartad verksamhetsom andelsägaren. Andelarna i trädabolaget blir således aldrig av med sin klassificering som kvalificerade andelar och kan därmed inte avyttras som icke kvalificerade andelar, vilket hade varit möjligt om avyttring skett till utomstående. Det leder till att beskattningsutfallet ofta blir procentuellt högre vid en överlåtelse av ett fåmansföretag till närstående kontra överlåtelse till en extern part. Anledningen till att bestämmelsen om samma eller likartad verksamhetexisterar är för att närstående besitter en sådan närhet som generellt inte finns mellan utomstående. Systemet riskerar således att utnyttjas av närstående för att omvandla inkomst av tjänst till inkomst av kapital. Neutralitetsprincipen står därmed åt sidan för att premiera motarbetandet av inkomstomvandling.    Den 7 mars 2019 presenterade regeringen en proposition innehållande ett förslag om att införa ett undantag från bestämmelsen samma eller likartad verksamhetnär överlåtelse sker till närstående. Förslaget som regeringen föreslår presenterades som huvudförslag i SOU 2016:75,vars uppdrag var att se över beskattningen vid ägarskiften i fåmansföretag. I denna uppsats har en diskussion förts kring vilket förslag, regeringens eller de övriga av utredningen presenterade förslagen, som torde vara mest förenlig med en god skattelagstiftning och primärt neutralitetsprincipen.

Surrogacy arrangements have become an option for many involuntarily childless couples. Although surrogacy arrangements are not regulated in Sweden, there is an implied prohibition contained in the Genetic Integrity Act which makes it impossible to facilitate such arrangements under the Swedish health care system. However, many couples go abroad to fulfill their dream of having a child. The paper discusses whether surrogate arrangements can change the view of biological / genetic motherhood. The unwritten maternity presumption makes it difficult to determine the legal parenting of children born through surrogacy arrangements, which puts the child in a lawless position. Why have surrogate arrangements become controversial? The motherhood presumption has been used as a way to mark ethical resistance to surrogate arrangements. This is evident partly from preliminary work on the presumption and the presumption and it´s definition. Arguments that are weighted heavily for the legislation are that surrogate arrangements can be harmful to women and children and that it is considered a violation of the human dignity principle. The legislator believes that a woman's body is used in such cases as a means of achieving someone else's goals. The legislator also states that it can be difficult for the birth woman to give up the child during the exchange. There are different ways to implement a surrogate arrangement and one is considered better than the other. The debate that has been made in Sweden has been that; either both forms, altruistic and commercial surrogate arrangements should be banned, or that they should only allow altruistic surrogate arrangements. Altruistic for some is considered more accepted because this form of surrogate arrangement is about a woman carrying the child without agreeing on money in exchange. In commercial surrogate arrangements, the woman carries the child in exchange for compensation, which is not considered acceptable in society. One problem that is highlighted in the paper is that there are clear differences between commissioning father and commissioning father with genetic linkage to the child in surrogate arrangements. The differences arise when the parties are to be determined as legal parents. Based on practice it appears that men's genetics are recognized to a greater extent than women by the legislature. The genetic mother becomes powerless without the consent of the genetic father. As a result of our investigation, we believe that surrogacy arrangements need regulation in Sweden. What is considered most ethically justifiable is to legalize altruistic surrogacy. When egg donation was legalized in Sweden the same discussion took place as it is today with surrogacy arrangements, whether it is ethically justifiable or not. Today egg donation is not unusual when a woman´s eggs are unusable, and we believe the future will be the same for surrogacy arrangements. Surrogacy arrangements will be normalized in society and therefore the legislation should also keep up. The view of who the child´s mother is will be expanded, and more people will be involved, if surrogacy arrangements are legalized. The child will have the opportunity for a larger network of parents and in altruistic contexts, the woman who carries the child will have a close connection without being a legal parent and guardian. / Surrogatarrangemang har blivit ett alternativ för många ofrivilligt barnlösa par när de vill bilda familj. Det är inte reglerat i Sverige och det är heller inte lagligt att utföra sådana behandlingar inom den svenska hälso-sjukvården pga. ett implicit förbud enligt genlagen. Detta medför att många par åker utomlands för att uppfylla drömmen om ett barn. Det som diskuteras i uppsatsen är huruvida surrogatarrangemang bör legaliseras i Sverige och om surrogatarrangemang kan ändra synen på biologiskt/genetiskt moderskap. Den oskrivna moderskapspresumtionen gör det svårt att fastställa det rättsliga föräldraskapet till barn födda genom surrogatarrangemang vilket sätter barnet i en rättsosäker position. Varför har surrogatarrangemang blivit kontroversiellt? Moderskapspresumtionen har använts som ett sätt att markera etiskt motstånd mot surrogatarrangemang. Detta framgår dels av förarbeten till presumtionen och den utformning som den fick år 2003. Argument som vägt tungt för lagstiftningen är att surrogatarrangemang kan vara skadligt för kvinnor och barn samt att det anses vara en kränkning mot människovärdesprincipen. Lagstiftaren menar att en kvinnokropp används i sådana fall som medel för att åstadkomma någon annans mål. Lagstiftaren framför även att det kan vara svårt för den födande kvinnan att ge upp barnet efter födseln. Det finns olika vägar att genomföra ett surrogatarrangemang och det ena anses bättre än det andra. Debatten som framförts i Sverige har handlat om att antingen bör båda formerna, altruistiskt och kommersiellt surrogatarrangemang, förbjudas eller endast tillåta altruistiskt surrogatarrangemang. Altruistiskt anses för vissa mer accepterad eftersom denna form av surrogatarrangemang handlar om att en kvinna bär barnet utan att avtala om pengar i utbyte. I kommersiella surrogatarrangemang bär kvinnan barnet i utbyte mot ersättning vilket inte är lika accepterat av samhället.  Ett problem som belyses i uppsatsen är att det uppstår tydliga skillnader mellan beställande män och beställande kvinnor med genetisk koppling till barnet i surrogatarrangemang. Skillnaderna uppstår när parterna ska fastställas som rättsliga föräldrar. Med utgång i praxis framgår det att män genetiskt erkänns i större utsträckning än kvinnor av rättstillämparen. Den genetiska modern blir maktlös utan den genetiska faderns samtycke. Resultatet av denna undersökning blev att surrogatarrangemang är i behov av reglering i Sverige. Det som anses mest etiskt försvarbart är att legalisera altruistiska surrogatarrangemang. När äggdonationer legaliserades i Sverige pågick ungefär en likadan diskussion som det idag gör kring surrogatarrangemang, huruvida det är etiskt försvarbart eller inte. Idag är äggdonationer inget ovanligt när en kvinnas ägg är obrukbara och vi anser att framtiden kommer se likadan ut för surrogatarrangemang. Surrogatarrangemang kommer normaliseras i samhället och därför bör även lagstiftningen utvecklas i takt med samhället. Synen på vem som är barnets moder kommer att utvidgas och fler personer involveras, om surrogatarrangemang legaliseras. Barnet kommer få möjlighet till ett större nätverk av föräldrar och i altruistiska sammanhang kommer kvinnan som bär barnet ha en nära anknytning utan att vara rättslig förälder och vårdnadshavare.

The Paris Principles, a UN document adopted in 1993, requires that states establish NationalHuman Rights Institutions [cit. NHRI] for the protection and promotion of human rights. AlthoughSweden was one of the countries that promoted the adoption of the Paris Principlesinternationally, on a national level there is a still ongoing debate on the necessity of such aninstitution. This paper aims to present arguments for and against the establishment of a NHRIin Sweden in accordance with the binding and additional provisions of the Paris Principles.The Swedish system for promotion and protection of human rights is discussed in this paper,including the issue of access to justice.The main purpose of the paper is to draw conclusions as to how the legal norms shouldbe formed. Primary sources being used are therefore legal literature (both Swedish and foreign)and Swedish preparatory works. The paper contains a comparative section where thecomparative method is used.The paper concludes that Sweden is in need of a NHRI established in accordance withthe binding provisions of the Paris Principles. In addition, in order to promote individuals’access to justice the additional principles should be implemented as well. Since there is arange of obstacles for that, both practical and constitutional, the author of the paper goes on todiscuss how the protection of human rights in Sweden can be reinforced in other ways.

Främmande arter förflyttar sig mellan staters territorium eftersom de inte känner några statsgränser. Det finns dock arter som avsiktligt flyttas över statsgränser av olika skäl, t.ex. för att främja jakt. De arter som avsiktligt introducerats kan bli klassade som invasiva främmande arter om de medför stora negativa konsekvenser på exempelvis den biologiska mångfalden. Detta har resulterat i försök att kontrollera införsel och spridning av sådana arter, exempelvis genom konventionen om biologisk mångfald. Konventionens regler innebär att stater ska kontrollera, utrota och förhindra införandet av invasiva främmande arter. Regler för kontroll av invasiva främmande arter finns även inom EU-rätten Bland annat för att uppfylla konventionen har EU antagit en förordning om främmande arter. Förordningen syftar till att förebygga, tidigt upptäcka och förvalta redan etablerade invasiva främmande arter. Inom ramen för förordningen har även en förteckning av invasiva främmande arter av unionsintresse antagits. En särskild problematik för området är den internationella handeln och frihandelssystemen. En ökad global handel har lett till en ökad spridning av invasiva främmande arter. En enkel lösning hade varit att begränsa den globala handeln, men detta skulle innebära en konflikt med andra målsättningar och åtaganden. Såväl frihandel som kontroll av invasiva främmande arter är prioriterade målsättningar och problemet måste därför hanteras med försiktighet. Frihandelssystemen, både inom EU och globalt (världshandelsorganisationen), tillåter införandet av handelshinder om det är nödvändigt för att begränsa påverkan av invasiva främmande arter. Kraven är dock relativt högt ställda: det krävs vetenskapliga bevis för artens negativa påverkan. Försiktighetsprincipen har betydelse inom samtliga regleringar. Det är dock svårt att säga om världshandelsorganisationens SPS-avtal verkligen har kapacitet att skydda miljön och människors hälsa från invasiva främmande arter. Resultatet av undersökningen indikerar att handeln åtnjuter ett större skydd än miljön när det gäller kontrollen av invasiva främmande arter. En sätt att uppnå bättre balans i detta avseende skulle kunna vara en harmonierad försiktighetsprincip på området, dvs. att försiktighetsprincipen fick samma långgående skydd inom frihandelssystemen som inom ramen för exempelvis den svenska miljöbalken.

By taking the recognition of persons as rights-holders in the framework of international human rights into account, this study directs its attention to women in protracted refugee situations, restricted to stay in camps also when their human rights are at risk due to various forms of violence. The question in focus is the following: To what extent may there be a risk that women in a refugee camp context, distinguished by a protracted refugee situation, do not become visible as rights-holders and entrusted to act with regard to international human rights and the problem of violence against women, especially domestic violence? The research process has taken the form of a continuous dialogue with the material for the study, a dialogue directing attention to material from an established international human rights system on one hand and material dealing with a local refugee camp context on the other. The study finds its entry-point primarily in the context of the international human rights treaty the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW), including the work of the CEDAW Committee as a treaty body, and also the international mandate of the Special Rapporteur on Violence against Women, its causes and consequences. Due to the presence of a variety of justice mechanisms in the camps, certain aspects of a local customary law tradition are also addressed. The existence of an unlocked legal door for women to take actions in family law matters, or in cases of gender-based violence is something not to take for granted. The hindrances could lie deep in the legal system practiced. It could be an issue of not being entrusted by the structure of the system to act in person, as woman, with a legal capacity and by own right before the law. The study underlines the importance of sharpened awareness and analysis of the presence of a complex legal context and a variety of customary law traditions in the camps. It appears from the study that for women in a refugee camp to be able to act as rights-holders and claim human rights as laid down in human rights conventions, the issue of visibility is not only a matter of training in presenting facts on the ground in front of local authorities. To be visible in addressing the problem of gender-based violence and gaps in protection of human rights in a refugee camp context is first and foremost an issue for women to be recognized the right to act in legal matters. It is an issue of having the freedom of expression and to be recognized the social and legal status to act in their own capacity in front of the local legal structures, including the local customary law context, and to address international human rights monitoring mechanisms, such as the CEDAW Committee or the Special Rapporteur.

There has, for the past few decades, been an increasing tendency from states to hold social media and other information intermediaries liable for the illicit or undesirable speech of their users. Much less debated, however, has been the question of intermediary responsibility for the freedom of speech and information of internet users. In the EU, as well as the US, there are no clear legal safeguards for protecting freedom of speech on privately owned networking platforms – albeit the exponential growth of these platforms as spheres for public expression and discourse. This thesis argues that the content moderation practices and policies of some of the largest social media platforms, in several respects, correspond poorly to Swedish and European freedom of speech standards, as established in human rights law. Considering the rationale behind speech rights, as well as the increasing significance of social media for public discourse, the thesis suggests alternative legal measures to establish corporate responsibility and ensuring online freedom of speech.

Principen jura novit curia anses vedertagen i svensk processrätt. Det har dock ansetts osäkert om, och i så fall hur, principen ska tillämpas i internationella skiljeförfaranden. Uppsatsen utreder därför gränserna för hur jura novit curia får tillämpas i internationella skiljeförfaranden i Sverige utan att skiljedomen kan klandras framgångsrikt. I uppsatsen definieras principen enligt följande: 1) Rättstillämpningsfriheten: Rätten/skiljenämnden är inte bunden av de rättsregler (rättsliga kvalifikationer) som parterna åberopat eller diskuterat under processen. 2) Rättsutredningsplikten: Parterna behöver inte bevisa innehållet i gällande rätt och rätten/skiljenämnden är omvänt skyldig att ex officio utreda hur gällande rätt ska förstås oaktat vilka rättskällor parterna presenterat. 3) Överraskningsfriheten: Rätten/skiljenämnden är inte skyldig att genom materiell processledning låta parterna yttra sig över ”nya” rättsregler eller rättsliga kvalifikationer som rätten/skiljenämnden överväger att göra. Inledningsvis djupanalyseras principens ställning i svenska domstolsförfaranden och rent svenska skiljeförfaranden. Därefter analyseras hur principen diskuteras i svensk doktrin, i svensk klanderdomspraxis och enligt SCC-regelverket. Vidare följer en översiktlig komparativ analys med studier av hur jura novit curia tillämpas i bland annat England, Schweiz, Danmark och Argentina samt under ett antal internationella instrument och institut såsom ICSID, UNCITRAL, ALI/UNIDROIT och ILA. Sammantaget är slutsatserna i uppsatsen följande: Rättstillämpningsfriheten gäller i internationella skiljeförfaranden i Sverige. En skiljedom torde alltså inte kunna klandras enbart för att en skiljenämnd ex officio tillämpat andra rättsregler än de parterna hänfört sig till. Nämnden har dock möjlighet att ålägga parterna att presentera bevisning om rättens innehåll, vilket innebär någon absolut rättsutredningsplikt inte finns. Analysen visar slutligen att någon absolut överraskningsfrihet inte finns, men att det är oklart hur stor oförutsebarhet i rättstillämpningen som krävs för att det ska vara fråga om ett klanderbart handläggningsfel. Givet att LSF kräver att handläggningsfelet ska ha ”inverkat på utgången” i målet för att skiljedomen ska åsidosättas torde det dock i praktiken vara endast i undantagsfall som överraskande rättstillämpning de facto leder till ett åsidosättande av en skiljedom. / The principle jura novit curia is considered a fundament of Swedish Procedural Law. Yet there are doubts as to whether, and if so how, the principle applies in international arbitration. In this thesis it is investigated how jura novit curia can be applied in international arbitration taking place in Sweden without the award being annulled. In the thesis, the principle is defined as follows: 1) Freedom to apply the law: A court/tribunal is not bound by the legal arguments and qualifications made by the parties in the case. 2) Duty to investigate the law: The parties do not have to prove the law and consequently a court/tribunal is obliged to research and ascertain the law ex officio. 3) Freedom to surprise: A court/tribunal is not obliged to let the parties comment on the legal sources or rules of law that it considers to apply on the case. Initially the application of jura novit curia in Swedish courts and domestic arbitrations is deeply analyzed. Furthermore, the discussion among Swedish scholars and the application in case law and under the SCC framework is presented. Thereafter follows a brief comparative analysis on how jura novit curia is applied in England, Switzerland, Denmark and Argentina, as well as its application under a number of international instruments and institutions such as ICSID, UNCITRAL, ALI/UNIDROIT and ILA. In short, the conclusions of the thesis are: The freedom to apply the law applies in international arbitration in Sweden since an arbitral award can most likely not be annulled only because a rule of law that was not invoked by the parties was applied. However, an arbitral tribunal has the power to require the parties to present legal arguments and legal investigations, which means there is no absolute duty to investigate the law. The analysis shows that there is no absolute freedom to surprise, although it is uncertain how much unpredictability is needed for an award to be annulled due to procedural error. However, given that the Swedish Arbitration Act additionally requires a procedural error to have “influenced the outcome of the case” in order for an award to be annulled, it is likely that it is only exceptional examples of unpredictable application of law that would actually lead to an annulment.

No description available.

Uppsatsen behandlar frågorna om vad en komplex tjänst är, vilka kriterier som EU-domstolen ställer upp för att klassificera komplexa tjänster som ett eller flera tillhandahållanden enligt mervärdesskatterätten, vilka kriterier som tillämpas vid klassificeringen av den komplexa tjänsten diskretionär portföljförvaltning samt om svensk rätt kan anses förenlig med EU-rätten.

The paper examines the compatibility between the Swedish principle of transparency and EU’s general data protection regulation (EU) 2016/679 (GDPR). The question of compatibility between the right of access to public documents in Sweden and the EU regulation regardng protection of personal data have been relevant since EU started to legislate the area. However, for the first time a general regulation regarding processing of personal data is enforced which brings the problem to a head. Focusing on the right to public documents (a part of the Swedish principle of transparency) the relevant regulations in GDPR is examined to find possible conflicts with the principle of transparency. It is found that the vast opportunities to exception from the principal rules and the possibility of national special regulation solves many of the conflicts, even though some remain. The perception of the Swedish government in regard to article 86 in GDPR, which allows the member states to reconcile the GDPR with the right to public documents, is that the Swedish principle of transparency is granted precedence over the GDPR. The opinion of the Swedish government does not stand valid regarding the textual content in the regulation nor its purpose and goals. It would have been desirable if the government had made a closer investigation regarding what exception from the principal rules to use, and what national special regulation that is necessary, for the practice of the Swedish right of access to public documents. The analysis in the paper concludes that the principle of transparency and the GDPR can possibly be compatible. Article 86 will be of importance after the of- fered exceptions in the specific rights in the GDPR have been used. The article needs to be put in relation to the protection for personal data offered in the Swedish national legislative that limits the right of access to public documents. Furthermore, the question of respect from EU concerning the national constitutional identity is examined regarding its role reconciling the union law and the Swedish principle of trans- parency. It is stated that it may be of importance for a, from a Swedish transparency perspective, beneficial interpretation of article 86 in the CJEU. The paper also investigates the question of Sweden’s transferring of competence concerning the principle of transparency. It is stated that to the extent EU does not provide a protection of the right of access to public documents equal to the law in Sweden a Swedish court could disallow the competence transfer which passed EU that legislative power. / I framställningen utreds den svenska offentlighetsprincipens förenlighet med EU:s dataskyddsförordning (EU) 2016/679. Frågan om förenlighet mellan offentlighetsprincipen och EU:s reglering rörande personuppgiftsskydd har varit relevant sedan EU började lagstifta på området. Däremot har för första gången en allmän förordning rörande behandling av personuppgifter stiftats vilket ställer problemet på sin spets. Med fokus på handlingsoffentligheten utreds det relevanta regelverket i dataskyddsförordningen för att undersöka eventuella konflikter gentemot offentlighetsprincipen. Det konstateras att de många undantag och möjliga nationella särregleringar som förordningen erbjuder löser många av de konflikter som uppstår, men vissa kvarstår. Den svenska regeringen är av uppfattningen att artikel 86 i dataskyddsförordningen, som möjliggör sammanjämkning mellan förordningen och allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar, innebär att offentlighetsprincipen fullt ut kan ges företräde framför förordningen. Den svenska uppfattning framstår inte som hållbar utifrån förordningens ordalydelse och bakomliggande syften och mål. Det hade varit önskvärt om regeringen närmare låtit utreda vilka undantag och nationella särregleringar som varit nödvändiga för att fortsatt kunna tillämpa handlingsoffentligheten. Analysen i framställningen visar att troligen går det att förena offentlighetsprincipen med dataskyddsförordningen. Artikel 86 blir av betydelse efter de i förordningen erbjudna undantagen i de specifika rättigheterna uttömts. Artikeln måste sättas i relation till det skydd för personuppgifter som i svensk nationell rätt begränsar handlingsoffentligheten. Vidare blir frågan om EU:s respekt för den nationella konstitutionella identiteten behandlad rörande dess betydelse för en sammanjämkning av EU-rätten och den svenska offentlighetsprincipen. Det konstateras att den kan ha betydelse för en, till svensk fördel, offentlighetsvänlig tolkning av artikel 86 i EU-domstolen. Framställningen utreder även frågan om svensk kompetensöverlåtelse till EU rörande offentlighetsprincipen. Slutsatsen är att i den mån EU inte erbjuder ett jämbördigt skydd för rätten till allmänna handlingar likt den svenska rätten kan svensk domstol underkänna överlåtelsen av kompetens som tillät EU att inskränka offentlighetsprincipen.