Syftet med den här studien är: (1) att undersöka vilken uppfattning klasslärare, specialpedagoger och logopeder har om språkstörning, samt hur de identifierar en språkstörning, och (2) att undersöka vilka arbetssätt och metoder klasslärare använder sig av för att stödja barnen i deras språkutveckling i årskurserna 1 – 3. De metoder som har använts i den här studien är intervjuer och observationer med klasslärare, specialpedagoger och en logoped. Resultatet i den här studien visar att man misstänker att ett barn lider av en språkstörning om det finns brister i exempelvis kommunikationen. Barn med språkstörning kan också lida av koncentrationssvårigheter. Resultatet visar främst att tydlighet i undervisningen är viktigt när man undervisar elever med språkstörning.

Bakgrund. Bedömningsmaterialet Ordracet är ett konfrontationsbenämningstest på tidsom används för att undersöka ordmobiliseringsförmåga. Testet består av 80 svartvita teck-ningar föreställande högfrekventa substantiv och används främst som del i dyslexibedöm-ning. År 2002 utvecklades en datoriserad version av testet innehållande samma bild-material. I dag finns normativa data för enspråkiga svenska sju- och tioåringar för original-versionen av Ordracet. Syfte. Syftet med studien var att testa Ordracets två versioner på svenskspråkiga högstadi-eelever i årskurs 7 respektive 9, för att ta fram ett referensmaterial. Metod. I studien deltog 128 högstadieelever; 62 i årskurs 7 och 66 i årskurs 9. Hälften avdeltagarna testades med originalversionen av testet och den andra hälften med den datori-serade versionen. Eleverna inkluderades endast om de hade gått i svensk grundskola sedanårskurs 1 och inte hade känd språkstörning och/eller kända läs- och skrivsvårigheter. Medelvärden och standardavvikelser för årskurs, kön och testversion beräknades med avse-ende på testtid och antal fel. En sammanställning av samtliga deltagares svarsresponsergjordes för att få en uppfattning om fördelningen av feltyper. Resultat. Inga resultat visade sig vara signifikanta beroende av årskurs. Pojkarna var sig-nifikant långsammare i sin benämning och hade signifikant fler fel i jämförelse med flick-orna. Testtiden var signifikant längre för de elever som testades med datorversionen jämförtmed de som testades med originalversionen. Feltypen fel inom kategori (FIK) utgjordenästintill 50 % av samtliga felsvar och var därmed den främst förekommande feltypen. Slutsats. Då inga signifikanta skillnader framkom årskurserna emellan drogs slutsatsen atthögstadieelever kan ses som en gemensam grupp. Eftersom resultaten visade att testtidenblev längre för de elever som testades med datorversionen är det viktigt för logopeder i klinisk verksamhet att ta detta i beaktning vid jämförelse av en patients testresultat mot norm-värden. Nyckelord. ordmobiliseringssvårigheter, konfrontationsbenämning, Ordracet, datorise-rad version, referensmaterial, logoped

Syftet med vår undersökning var att vi ville ta reda på vilka metoder logopeder använder när de fastställer diagnosen språkstörning hos flerspråkiga barn och om där finns risk för fel- diagnostisering. Vi ville även ta reda på hur man jobbar med dessa barn i språkförskolor. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer med fyra logopeder. Vi valde även att göra en observation av en logoped i arbetet med barn på en språkavdelning på en förskola. Resultatet av vår undersökning visade att det finns för få tester som är anpassade till flerspråkiga barn. Logopederna använder sig hellre av informella test som t.ex. bilder, spel samt samtal med barnet och föräldrarna. Vi kunde också konstatera att det kan finnas en risk för feldiagnostisering och risken är större på skolor och bland logopeder som inte har erfarenhet av flerspråkiga barn. Resultatet visade också på att man arbetar likadant med en- och flerspråkiga barn. Skillnaden är att man måste arbeta på barnets båda språk för att nå bästa resultat. I detta arbete används både modersmålslärare och annan flerspråkig personal.

<p>I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet.</p> / <p>In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers.</p> / Logopedi i Öppna Vårdformer

I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet. / In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers. / Logopedi i Öppna Vårdformer

Låggradiga gliom (LGG) är långsamt växande, maligna hjärntumörer som ofta infiltrerar områden hjärnan som står för olika viktiga funktioner, exempelvis tal och språk. Vid vakenkirurgi av LGG kan patientens funktioner testas fortlöpande, vilket ger förutsättning för bevarande av funktion samt en mer aggressiv resektion. Graden av resektion är en viktig prognostisk faktor för överlevnad. Vid språktestning under vakenkirurgi används vanligen visuell objektsbenämning. Det finns dock patienter som får en bestående postoperativ språkstörning, varför frågor väckts om visuell objektsbenämning är ett tillräckligt sensitivt test för intraoperativ kartläggning av språkliga funktioner. Syftet med denna studie var att vidareutveckla dagens intraoperativa testförfarande, baserat på kunskaper inom logopedi, psykolingvistik, neurologi och neurokirurgi. Litteraturgenomgången och erfarenhet från praktiska observationer resulterade i ett intraoperativt språktestförfarande som innebär att patienten ska producera en mening med SVO-struktur (subjekt-verb-objekt) utifrån en bild. Till skillnad från visuell objektsbenämning, som bara eliciterar den fonologiska och lexikala nivån av språket, testar SVO-konstruktion även den syntaktiska nivån samt benämning av verb, vilket bland annat har visats ge en mer utbredd kortikal aktivering än benämning av substantiv. Meningar med SVO-struktur utformades och illustrerades med ritade bilder, vilka sedan pilottestades intraoperativt. Baserat på teoretisk kunskap bör elicitering av SVO-konstruktion vara ett mer sensitivt intraoperativt testförfarande, men metoden behöver valideras och vårt test standardiseras. Eftersom elicitering av SVO-konstruktion ställer högre krav på språklig kompetens hos testledaren bör en logoped genomföra den intraoperativa språktestningen.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur språkstörningar hos förskolebarn, utan samexisterande diagnoser, kan uppmärksammas och förstås. Forskningsfrågorna behandlar hur logopeder respektive förskollärare beskriver en språkstörning hos barn, samt vilka kännetecken de betonar och när de anser att insatser behövs. Data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer som sedan har bearbetats och analyserats utifrån tidigare forskning, litteratur och det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom det att logopedernas beskrivningar är baserade på ett diagnostiskt synsätt, medan förskollärarnas beskrivningar i stor utsträckning är baserade på erfarenhet. Sammanfattat är logopedernas beskrivning av språkstörningar att språkutvecklingen avviker från den förväntade. Förskollärarnas beskrivning kan sammanfattas till att det finns en språkstörning då barnet är hämmat i sitt språk. En av våra slutsatser är att det är viktigare att fokusera på språkstörningar i sin helhet utan särskild hänsyn till om dessa förekommer med eller utan andra diagnoser. Förskollärarens uppdrag förändras inte om det finns en diagnos. En annan slutsats är att man bör ha en översiktlig kunskap om barns typiska språkutveckling för att kunna känna igen språkliga svårigheter.

Sammanfattning   Bakgrund   Forskning har visat att flerspråkiga barn riskerar missvisande resultat när de bedöms med statiska tester. Detta då statiska tester i regel är normerade på en enspråkig population. Som alternativ till statiska tester har dynamisk bedömning föreslagits. Dynamisk bedömning undersöker barns inlärningspotential.   Syfte   Syftet med studien var att jämföra flerspråkiga barns och enspråkiga barns prestation på ett statiskt test av ordförråd med deras prestation på en dynamisk bedömning av ordförråd. Förfarandet vid den dynamiska bedömningen är en sedan tidigare beprövad metod som testas med barn ur svenska förskoleklasser.   Metod   Studien omfattade 29 barn från olika skolor i en medelstor norrländsk kommun. Barnen var flerspråkiga och enspråkiga och hade alla börjat i svensk förskoleklass höstterminen 2018. Datainsamlingen skedde med ett statiskt pretest i form av Pearson Peabody Vocabulary Test-III för att därefter genomföra en dynamisk bedömning gällande ordförråd med de ord barnen inte kunde samt de ord barnen kunde.   Resultat   Resultatet visade att de enspråkiga barnen presterade signifikant bättre än de flerspråkiga i det statiska pretestet PPVT-III. I den dynamiska bedömningen kunde inga signifikanta skillnader påvisas.   Slutsats   Resultatet av den föreliggande studien är att flerspråkiga och enspråkiga barn presterade likvärdigt i den dynamiska bedömningen oavsett hur lågt de presterade i PPVT-III. Detta skiljer sig mot de resultat som uppvisas vid statisk testning där enspråkiga barn får signifikant bättre resultat än flerspråkiga barn.

Bakgrund  I svensk skola är ett av målenatt tidigt identifiera elever med nedsatt läsförmåga. För att underlätta identifieringen har ett nationellt bedömningsstöd arbetats fram. Nedsatt läsförståelse beror på nedsatt avkodningsförmåga eller nedsatt språkförståelse. Svårigheter med avkodning respektive språkförståelse kräver olika insatser i skolan.   Syfte  Syftet med studien var att undersöka om nationella bedömningsstödet för läsutvecklingi årskurs 1 identifierar andraelever änstandardiserade och normerade screeningtest genomfördai årskurs 2. Syftet var vidareatt undersöka om de elever som identifierats med nedsatt läsförmåga på nationella bedömningsstödet även uppvisar språkliga svårigheter samt hur pedagogerna använder resultatet på nationella bedömningsstödet för planering av vidare insatser.  Metod Studien omfattade 41 elever i årskurs 2 som genomfört nationella bedömningsstödet i årskurs 1 och DLS läsförståelse i årskurs 2. Eleverna testades med avkodningstesten Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?och språkförståelsetestet TROG-2.Studien inkluderade även en intervju med 4 pedagoger som har ansvar för genomförandet av nationella bedömningsstödet. Resultat Nationella bedömningsstödet identifierade 13 elever med nedsatt läsförmåga i årskurs 1, screeningtesten DLS läsförståelse, Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?identifierade 16 elever i årskurs 2. Screeningtesten identifierade 7 elever (44%) som inte identifierats på nationella bedömningsstödet. Nationella bedömningsstödet identifierade 2 elever med nedsatt språkförståelse. Samtliga pedagoger använder resultatet från nationella bedömningsstödet för planering av insatser.  Slutsatser Nationella bedömningsstödet fungerar till viss del i skolor där det utförs av pedagoger som är utbildade i nationella bedömningsstödet. Däremot identifierar nationella bedömningsstödet färre elever än standardiserade och normerade screeningtest och är mer tidskrävande.

The topics of this master thesis are mainly findings on speech-therapy and the treatment of stuttering - stammering in the Czech and foreing reference literature. The work is divided into four chapters; three theoretical and one practical. The first theoretical chapter deals with stuttering-stammering, defines the basic concepts, deals with its etiology, symptoms and expresions, classification and division. The second chapter summarizes findings of balbuties in the Czech literature. The third chapter summarizes findings of balbuties on diagnosis and therapy in the English written literature. The fourth chapter is empirical and it is a quantitative empirical survey. The main method of data gathering was an online survey. The main purpose of the survey was to ascertain which methods and techniques are used when treating stuttering-stammering in the Czech Republic and in the Great Britain. The sub-chapters of the empirical part represent the scientific goals and chosen hypotheses, used methods, an actual processing of the quantitative survey and outcomes of the survey. KEYWORDS stuttering-stammering, balbuties, diagnosis, therapy, speech-therapy, reference literature