Syftet med studien är att få en förståelse av bilden av funktionsnedsättningen språkstörning som den beskrivs av speciallärare, specialpedagoger, special-/talpedagoger och logopeder. Det finns ett behov av att utforska området då tidigare forskning gällande dessa yrkeskategoriers syn på språkstörning tycks vara begränsad. Arbetet genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsansats, inspirerad av fenomenografin, där halvstrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Tretton informanter med anknytning till specialpedagogiskt arbete valdes ut genom ett kriteriestyrt urval. Intervjuerna spelades in, transkriberades, sorterades och kategoriserades i olika teman: Bild av språkstörning, Konsekvenser, Framgångsfaktorer, Organisation på olika nivåer samt Tiden efter grundskolan. I resultatet växte en bild av en komplex och svår diagnos fram. Informanterna var överens om att funktionsnedsättningen förde med sig stora konsekvenser både för elevens kunskapsutveckling och sociala relationer. Trots det kunde flera framgångsfaktorer lyftas fram då informanterna menade att det finns hjälp att tillgå. Den egna kunskapen om språkstörning varierade. De flesta menade att trots gedigna baskunskaper och en bra grund att stå på finns det alltid mer att lära. Vissa informanter önskade ökad fortbildning för att bättre kunna möta behovet i sin yrkesroll och mer om språkstörning redan i lärarnas grundutbildning eftersom de upplevde att kunskapen hos undervisande lärare rent allmänt är bristfällig, även om den under senare år har blivit bättre. Då språkstörning är en svår diagnos att förstå sig på skulle ett samarbete med logopeder i skolan eller någon form av språkklasser kunna vara ett alternativ till att förbättra verksamheten. Hur tiden efter grundskolan kan te sig för de som har språkstörning upplevde informanterna som svår med begränsningar både i sociala sammanhang och i möjligheten till yrkesval. I studien framkom ett relationellt perspektiv på funktionsnedsättningen då informanterna ansåg att den fysiska lärmiljön samt lärares kunskap och förmåga att anpassa undervisningen har stor betydelse för hur elever med språkstörning klarar av sin skolgång, både kunskapsmässigt och socialt. Även ett kategoriskt perspektiv framträdde då behovet av att kartlägga och diagnostisera de elever som uppvisar språkliga svårigheter finns. Kunskap om språkstörning efterfrågades på alla nivåer, men främst på samhälls- och organisationsnivå, där politiker, chefer och rektorer måste se till att det finns förutsättningar för dessa elever att få det stöd och bemötande de har rätt till.

Children with neurodevelopmental disorders like Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) and/or Autism Spectrum Disorder (ASD) often suffer from variable impairments in language and pragmatic abilities. The purpose of this study was to investigate language and pragmatics in children with ADHD and/or ASD (D-group) compared with a control group with no diagnose (ND-group). 22 children with diagnose, 4 girls and 18 boys aged 9:4–13:6, and 26 children with typical development, 10 girls and 16 boys, aged 10:5–13:4 were tested with a battery of tests concerning language and pragmatics. Their parents filled in a questionnaire regarding pragmatic abilities. The D-group performed poorer than the ND-group in all tests. Correlations were found between several pragmatic and language tests results in the D-group, and a few correlations were found in the ND-group. Some tests were particularly difficult for the D-group. An attempt was made to find subgroups in the D-groups test results via cluster analysis, but without success. The results emphasize the need of routine speech-language pathologist assessment during diagnostic evaluation of children with neurodevelopmental disabilities. / Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) och/eller autismspektrumtillstånd (ASD) uppvisar ofta mer eller mindre subtila svårigheter med språk och pragmatik. Syftet med föreliggande studie var att undersöka språkliga och pragmatiska förmågor hos barn med ADHD och/eller ASD (D-grupp) jämfört med en kontrollgrupp utan diagnos (ND-grupp). 22 barn med diagnos varav 4 flickor och 18 pojkar i åldrarna 9:4–13:6, och 26 barn i åldrarna 10:5–13:4 rekryterades och testades med ett batteri av språkliga och pragmatiska tester. Deras föräldrar fyllde även i ett formulär om barnens pragmatiska förmågor. D-gruppen hade sämre resultat än kontroll-gruppen i alla tester. Korrelationer hittades mellan flera pragmatiska och språkliga testresultat i D-gruppen, och några korrelationer hittades även i ND-gruppen. Vissa test var speciellt svåra för D-gruppen. Ett försök att finna undergrupper i D-gruppens testresultat via klusteranalys gjordes även, men utan framgång. Resultaten understryker vikten av logopedisk bedömning som del i multiprofessionell neuropsykiatrisk utredning.

Bakgrund En tidig och korrekt bedömning av spädbarn som riskerar att utveckla matningssvårigheter är viktigt för att förebygga framtida komplikationer. Neonatal Eating Assessment Tool - Amning (NeoEAT - Amning) är ett heltäckande formulär som avser att lägga en grund för bedömning av matningssvårigheter hos spädbarn i 0 - 7 månaders ålder. Formuläret behöver genomgå en psykometrisk testning för att kontrollera att den fungerar med svenska kulturella och lingvistiska normer. Syfte Syftet med denna studie är undersöka hur den svenska översättningen av NeoEAT – Amning fungerar i en svensk lingvistisk och kulturell kontext, göra en psykometrisk testning av bedömningsformuläret samt att undersöka skillnader i totalpoängen och delpoängen mellan åldersgrupperna. Metod Nittiotvå föräldrar svarade på formuläret. Deltagarna angav sina svar i en digital version av bedömningsformuläret NeoEAT – Amning. Rekryteringen genomfördes via sociala medier, privata kontakter samt mail- och telefonkontakt med barnavårdscentraler över hela Sverige. Deltagarna hade möjlighet att lämna åsikter och kommentarer på bedömningsformuläret. Åldersskillnader analyserades utifrån de insamlade materialet i ett Excelformulär. Resultat Resultaten visade att totalpoäng och delpoäng för matningssvårigheter var lägre hos äldre barn än yngre barn. Dock skedde en ökning av totalpoäng för barn i 6–7 månaders gruppen samt en ökning av delpoängen i tre delskalor för samma åldersgrupp. Två deltagare upplevde ett fåtal påståenden som lika eller otydliga. Deltagarantalet var för litet för att genomföra en psykometrisk testning. Slutsatser NeoEAT - Amning bedömningsformulär förefaller fungera väl i svensk kontext. Det bör tilläggas tydligare definitioner om vad som menas med amning. Föräldrar bör även med fördel fylla i formuläret i sällskap av sjukvårdspersonal. Studien hade gynnats av ett högre antal deltagare med jämnare fördelning mellan åldersgrupperna.

Bakgrund Tidigare studier har föreslagit att repetition av obekanta ord är en förmåga som föregår och predicerar barns förmåga att lära sig nya ord. Däremot finns olika uppfattningar gällande styrkan i sambandet mellan förmågan att repetera obekanta ord, i form av nonord, och bredd i expressivt ordförråd, inom olika åldrar.                                       Syfte Studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn mellan 6;0–10;11 år. Syftet var även att undersöka om sambandets styrka skiljer sig mellan olika åldersgrupper och mellan flickor och pojkar. Studien avsåg även att bidra till normering av ett nykonstruerat benämningstest.  Metod Deltagarna bestod av 143 svensktalande barn mellan 6;0 och 10;11 år.  Rekryteringen skedde via sju skolor i Västerbotten och Västernorrland. Deltagarna genomförde två språktest varav det ena mätte förmågan att repetera nonord och det andra mätte bredd i expressivt ordförråd.  Resultat I resultatet framkom ett signifikant positivt samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd. Sambandet sågs hos hela gruppen deltagare och inom åldersgrupperna 7 till 10 år. Hos 6-åringarna var sambandet icke-signifikant. Sambandets styrka skiljde sig inte mellan flickor och pojkar. Slutsatser Det verkar finnas ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn. Ett lågt resultat på nonordsrepetition verkar kunna predicera ett lågt resultat på test som mäter bredd i expressivt ordförråd hos både flickor och pojkar, samt inom åldersgrupperna mellan 7 och 10 år.

Sammanfattning  Bakgrund Räkning är beroende av den grundläggande aritmetiken, de fyra räknesätten. Forskning har visat att det är viktigt att testa aritmetisk förmåga vid utredning av specifika räknesvårig-heter, dyskalkyli. Testen Fluency addition och Fluency subtraktion undersöker en del av vår räkneförmåga, aritmetiskt flöde. Enligt forskning utvecklas aritmetiskt flöde över tid. I nuläget saknas referensvärden i högre åldrar för testen vilket behövs för att kunna göra till­förlitliga bedömningar i klinisk verksamhet.  Syfte Syftet med studien var att ta fram referensvärden för hur svenska gymnasieelever i årskurs 1 presterar på räknetesten Fluency addition och Fluency subtraktion.  Metod Studien omfattade 144 gymnasieelever från skolor i Västerbottens län och Örnsköldsvik. Testning genomfördes klassvis på respektive skola. Deltagarna som uppgav att de var diagnos­tiserade med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning exkluderades. Resultat Resultatet visade M=31,1 (SD=10,6) i Fluency addition och M=35,8 (SD=12) i Fluency subtraktion av max 81 poäng på vardera test. Det fanns inga signifikanta skillnader bero­ende på kön eller studieinriktning, men en signifikant skillnad fanns för testordning. Det fanns en signifikant interaktion mellan kön, studieinriktning och testordning i Fluency addition samt mellan studieinriktning och testordning i Fluency subtraktion. Samtliga signifi­kanta värden hade marginell påverkan. Studiens deltagare fick högre resultat än befintliga referens­värden för mellanstadiet.  Slutsatser Eftersom inga signifikanta skillnader framkom gällande kön eller studieinriktning drogs slutsatsen att studiens gymnasieelever kan ses som en gemensam grupp. Resultatet stödjer tidigare forskning som visat att den aritmetiska förmågan utvecklas med ökad ålder. Studiens resultat bedöms kunna användas som referensvärden i bedömning av aritmetisk förmåga.

I samband med att den äldre populationen blir en större andel av jordens befolkning ökar även sväljningsproblematiken i befolkningen. Dysfagi är ett tillstånd som försvårar både födo- och vätskeintaget, följden av detta är att administreringen av fasta orala läkemedel (tabletter/kapslar) försvåras. Genom läkemedelsmanipulering, det vill säga krossning och delning av tabletter/kapslar kan läkemedelsadministreringen underlättas till dessa patienter. Riskerna med att krossa/dela fasta orala läkemedel kan bland annat ge upphov till irritation i magslemhinnan, obehaglig smak och i värsta fall förstärkt eller utebliven effekt. Syftet med detta fördjupningsprojekt är att få kunskap om olika professioners (läkare, logoped, klinisk farmakolog och klinisk apotekare) erfarenheter kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter. Denna kvalitativa intervjustudie utformades år 2021 och analyserades med en manifest innehållsanalys, där åtta studiedeltagare rekryterades.   Resultatet visar att bedömning av sväljförmågan kan utföras av läkare och annan inblandad personal men att logopeden anses ha den centrala rollen. Vid förskrivning ser läkarna över läkemedelslistan med avseende på sväljsvårigheter och möjlighet till krossa/dela om det framkommer att patienten har sväljproblematik. För att inhämta information kring krossning/delning och alternativa beredningsformer utgår läkarna från ungefär samma källor och som stöd finns kliniska farmakologer och apotekare. Samtliga nämner att det kan finnas risker med krossa/dela som exempelvis ökad risk för biverkan.  Det framkom även att uppföljningen av läkemedelsbehandlingen till patienter med dysfagi är bristande. Slutsatsen som kan dras är att det finns förbättringspotential kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter, detta genom exempelvis tillämpning av rutiner, utbildningsinsatser och ett tydligare teamsamarbete.

Bakgrund: Efter Socialstyrelsens uppdaterade riktlinjer vid strokevård från 2018 behövsett stort antal nya logopedtjänster för att kunna följa rekommendationerna vid afasi. Det finns flera barriärer som försvårar processen vid implementering av nya riktlinjer och det var därför intressant att undersöka om de nya riktlinjerna kunde följas. Syfte: Syftet med studien var i huvudsak att undersöka om antalet logopedtjänster inom strokerehabilitering har ökat till följd av Socialstyrelsens reviderade riktlinjer och vilka faktorer som kan ha bidragit till eller motverkat en ökning. Därutöver var en del av syftet att undersöka hur väl riktlinjerna för afasi och dysfagi kan följas. Metod: En webbaserad enkät skickades ut till logopedchefer i landet. Frågorna berörde deras verksamheters aktuella logopedbemanning för strokerehabilitering samt hur många tjänster som inrättats till följd av Socialstyrelsens uppdaterade riktlinjer. Frågorna berörde även vilka faktorer cheferna trodde kunde ha bidragit till eller motverkat att bemanningen ökat. Både kvantitativa och kvalitativa data erhölls vilka analyserades med deskriptiv statistik respektive kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Totalt deltog 30 verksamheter i enkäten, från 13 av 21 regioner. Antalet logopedtjänster hade ökat i 3 av verksamheterna (10 %). Den totala rapporterade ökningen av heltidstjänster bland deltagarna var 6,2 tjänster. Faktorer som uppgavs påverka tillsättningen av logopedtjänster kunde kopplas till områdena Verksamhetsledning, Bemanning och Personliga egenskaper. En tredjedel av deltagarna angav att de kunde följa riktlinjerna för afasi i stor grad eller i ganska stor grad. Drygt två tredjedelar uppgav motsvarande för dysfagiriktlinjerna. Slutsats: Utökningen av logopedtjänster har inte genomförts i den utsträckning som Socialstyrelsen beräknade var nödvändig för att kunna följa strokeriktlinjerna för afasi. En avgörande faktor för om fler tjänster kunde tillsättas eller ej var ledningens intresse av att tillföra fler resurser. I studien framkommer att logopedverksamheterna i landet har svårare att följa riktlinjerna för afasi än för dysfagi. / Background: The revised national stroke guidelines from 2018 by the National Board of Health and Welfare indicate the need for an increased recruitment of Speech and Language Pathologists (SLP) in Sweden. There may be several obstacles in implementing new guidelines and therefore it was of interest to investigate whether the new guidelines were followed. Aim: The primary aim of this study was to investigate whether there has been an increase in employment of SLPs in stroke rehabilitation in accordance with the revised guidelines by the National Board of Health and Welfare. A part of the aim was also to identify factors that could influence the increase in staffing, and how well the guidelines for aphasia and dysphagia could be followed. Method: A digital survey was sent to the managers of SLP services nationally. The questions regarded the clinics’ staffing of SLPs in stroke rehabilitation and whether the managers believed that there had been an increase in employment due to the revised guidelines. The survey also explored factors the managers believed may have contributed to or obstructed an increase in staffing. The survey generated both quantitative and qualitative data. The data was analysed with descriptive statistics as well as with a qualitative analysis method. Results: A total of 30 clinics from 13 of 21 regions participated in the survey. Three managers (10%) reported an increase in staffing of SLPs. The total increase among theparticipating clinics were 6,2 full time employments. Factors that affected the increase in staffing or lack thereof could be found within the areas of Management, Staffing and Individual attributes. A third of the managers stated that they could follow the guidelines for aphasia to a great or a somewhat great extent, whereas more than two thirds could follow the guidelines to the same extent regarding dysphagia. Conclusions: The employments of SLPs have not increased to the extent the National Board of Health and Welfare advised was needed. A crucial factor in order to increase employments was whether the management showed interest in providing additional resources. The study reported a discrepancy between the compliance of guidelines regarding aphasia and dysphagia where the managers found it more difficult to follow the guidelines for aphasia.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur specialpedagoger och logopeder samarbe-tar i samband med en utredning som gäller läs- och skrivsvårigheter samt ta reda på om utlåtandet som skrivs efter utredningen fungerar som en länk mellan de två yrkesgrupperna.Vår studie består av enkäter till både specialpedagoger och logopeder. Enkäterna innehåller såväl slutna frågor, som kan kvantifieras, som öppna frågor där respondenterna får motivera sina svar.Vi har i denna studie funnit att det sker samarbete mellan yrkesgrupperna men att det ser mycket olika ut. Specialpedagoger förväntar sig att få och får åtgärdsförslag i utlåtanden och de flesta uppskattar detta. Vi får också fram en del utvecklingsområden och områden där kommunikationen mellan yrkesgrupperna inte fungerar. Både specialpedagogerna och logopederna anser, precis som vi, att samarbete är till gagn för eleverna. / Collaboration between special educational needs teacher and speech and language therapist - based on a read- and write investiga-tion

Sammanfattning  Bakgrund  Dagens språkcentrerade samhälle i relation till att många barn inom småbarnspedagogik har språkliga svårigheter, förutsätter stödinsatser. För att möta barns behov av stöd behövs ett interprofessionellt samarbete mellan talterapeut och speciallärare inom småbarnspedagogik upprätthållas.  Syfte  Syftet var att fördjupa kunskapen kring handledningssamarbetet mellan talterapeuter och speciallärare inom småbarnspedagogik i Svenskfinland. Genom att undersöka upplevelser och erfarenheter kunde kunskapen kring vad som var välfungerande och vad som behövde utvecklas ökas. Förhoppningen var att yrkesverksamma och logopedstudenter skulle få insikter i handledningens komplexitet.  Metod  Studien bestod av semistrukturerade intervjuer med sammanlagt 12 respondenter. Två separata intervjuguider användes för att fånga upp talterapeuternas och speciallärarnas upplevelser och erfarenheter kring handledning. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och analyseras utifrån en kvalitativ tematisk analys med induktiv inriktning.  Resultat  Utifrån analysen utkristalliserades åtta teman som kunde relateras till studiens syfte. Dessa teman beskriver att handledningssamarbetet i Svenskfinland är inkonsekvent, men en viktig tillgång i arbetet mellan professionerna. Vidare beskrivs utmaningar i handledningssamarbetet, såsom tidsbrist och avsaknad av riktlinjer och för att nå gemensamma mål krävs ett samarbete mellan professionerna där de ger och tar av varandra. Tid, struktur och gemensam kommunikation är faktorer som bör samverka för att det komplexa handledningssamarbetet ska kunna upprätthållas och utvecklas.  Slutsatser  Handledning är komplext, men en viktig resurs i samarbetet mellan talterapeuter och speciallärare inom småbarnspedagogik i Svenskfinland. Handledningen beskrivs mer som ett samarbete där professionerna utbyter information och kunskap med varandra. Det är genom ett funktionellt samarbete professionerna tillsammans kan uppnå de gemensamma målen.

Diagnosen språkstörning är en diagnos som till dags datum ter sig vara relativt okänd. Syftet med denna studie är utöka kunskapen om speciallärares/specialpedagogers roll i arbetet och samverkan med/kring elever med diagnosen språkstörning. 12 speciallärare/specialpedagoger verksamma inom förskoleklass och årskurs 1-3 intervjuades utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver specialpedagoger och speciallärare diagnosen språkstörning? Hur beskriver de sitt arbete med och sin samverkan kring elever med diagnosen språkstörning? Vilka gynnsamma faktorer beskrivs av speciallärarna och specialpedagogerna, samt vilka svårigheter och utmaningar har iakttagits när de arbetar med och samverkar kring elever som har en språkstörningsdiagnos?  Studien har en kvalitativ ansats och det insamlade materialet analyserades utifrån Bronfenbrenners bioekologiska systemteori samt olika specialpedagogiska perspektiv. Resultatet visade på en bred samverkan på många plan ute i skolverksamheterna för att kunna stötta eleverna med språkstörning och ge dem en fungerande skolgång med god språklig utveckling. Speciallärare och specialpedagoger fyller en viktig funktion i denna samverkan. Det visade sig också att regionernas och kommunernas logopeder inte samverkar med skolans speciallärare och specialpedagoger i tillräcklig omfattning, och att respondenterna önskar mer stöd ifrån logopeder. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning.