Icke-verbal kommunikation är ett viktigt komplement till det verbala språket, inte främst i utbildningsverksamheter med yngre barn. Syftet med studien är att undersöka en logopeds och en specialpedagogs syn på hur och om icke-verbal kommunikation används medvetet som ett pedagogiskt verktyg i flerspråkiga verksamheter för yngre barn och varför det används. För att ta reda på det har vi genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en logoped och en specialpedagog samt utgått från John Deweys pragmatiska perspektiv. Genom arbetet har vi kommit fram till att icke-verbal kommunikation är av vikt för att förstärka och förtydliga det verbala språket och att icke-verbal kommunikation är bra för alla men nödvändigt för vissa. Det är upp till pedagogerna att ha den kunskapen för att använda det med ett tydligt syfte för det individuella barnets skull. Slutsatserna som dras i studien visar bland annat att gester, kroppsspråk och olika former av material används som medveten icke-verbal kommunikation i flerspråkiga verksamheter och detta används i situationer under hela dagen i framför allt samspelssituationer, i interaktion, i situationer där något behöver förtydligas samt när någon kommer till en ny språkig miljö. Detta i syfte att skapa förståelse, göra sig förstådd, förtydliga, kommunicera, uttrycka kommunikation på ett annat sätt och för att fungera språkfrämjande. / Non-verbal communication is an important complement to the verbal language in activities with younger children. The purpose of the study is to investigate the views of a speech therapist and a special education teacher on how and if non-verbal communication is used deliberately as a pedagogical tool in multilingual activities for younger children and why it´s used. To find out, we conducted qualitative semi-structured interviews and based our work on John Deweys pragmatic perspective. We have come to the conclusion that non-verbal communication is important to reinforce and clarify the verbal language and that it´s good for everyone but necessary for some. It´s up to the educators to have knowledge, in order to use it with a clear purpose for the individual child´s sake. Some of the conclusions drawn in the study show that gestures, body language and different types of materials are used as conscious non-verbal communication in multilingual activities and is used in situations throughout the day in mainly interaction situations, in interaction, in situations where something needs to be clarified and when someone comes to a new linguistic environment. This is for the purpose of creating understanding, making oneself understood, clarifying, communicating, expressing communication in a different way and to function as a language promoter.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.

Developmental language disorder (DLD) is a communication disorder which can greatly affect a child’s ability to achieve academic goals. In Sweden, all children have the right to receive the support they need in school. To ensure the needs of students with DLD are being met, more studies are needed regarding teachers’ knowledge about DLD as a diagnosis, their experiences related to working with these students, and their experiences of relevant interprofessional teamwork. The purpose of this study is therefore to shed light on the professional situation for teachers of students with DLD. The results of the study are based on focus group interviews with 19 teachers from 17 different counties in Sweden. The interviews were transcribed and then analyzed using content analysis. The study found that the participating teachers experience DLD as a diagnosis which greatly affects students’ goal achievement as well as their socio-emotional well being. The participants also underlined the lack of instruction related to DLD in teacher training programs and described that this lack of instruction sometimes led them to feel unprepared in their work with these students. Interprofessional collaboration was lifted as an especially important aspect of work with children with DLD, but many experienced the circumstances at their workplace as suboptimal for effective teamwork. The teachers specifically expressed a desire for more collaboration with SLPs and highlighted the importance of knowledgeable and competent school leadership. The results of the study indicate a need for children with DLD to be more highly prioritized both in the education of teachers but also in the allocation of resources within schools. Additionally, in order to achieve more equitable access to education for these students, teachers feel that SLPs need to be more closely involved at the school level. / Likvärdig utbildning för barn med språkstörning - En studie om måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande