Kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp, en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Målet är att göra motståndaren värnlös. Om motståndaren skall uppfylla vår vilja, måste vi försätta honom i ett läge, som är ogynnsammare än det offer vi kräver av honom. Varje förändring i läget, som kan åstadkommas genom fortsatta krigshandlingar måste alltså leda till något än ogynnsammare. Med denna sanning tar många teorier och doktriner sina avstamp. För att lyckas med att försätta vår motståndare i ett ogynnsamt läge gäller det att föra striden och att göra det snabbare än motståndaren. Detta kunde Överste Boyd se i sina studier om luftstriderna under Koreakriget. OODA loopen eller "Boyds cykel" ligger numera till grund för manöverkrigföringen. William S. Lind skriver i handbok manöverkrigföring att själva syftet med manöverkrigföringen är att ta sig genom beslutscykeln, OODA loopen, snabbare än fienden. Som punkt 1 i handledningen för att lyckas med detta anger Lind att enbart en decentraliserad ledd styrka kan gå genom beslutscykeln snabbt. Denna slutsats går idag att finna i alla doktriner och metodhandböcker i Försvarsmakten. Uppdragstaktik med decentraliserad ledning förordas och beskrivs i samtliga nivåer och skall utgöra grunden för all ledning i Försvarsmakten. I samtliga doktriner och reglementen benämns dock undantag då uppdragstaktik med kommandostyrning är att föredra eller tvingas användas. Vid närmare efterforskningar så märks att uppdragstaktik används lite slarvigt både som filosofi och ledningsmetod. Efter ett antal års tjänstgöring vid luftvärnet har jag upplevt att metoden med uppdragsledning får stå tillbaka för en centraliserad ledningsmetod. Detta medför mycket lite utrymme för underställda att ta initiativ när det kommer till strid i luftarenan. Är detta önskvärt, ofrånkomligt och överhuvudtaget förenligt med uppdragstaktik. Är det möjligt att luftvärnet med sin särställning i både flygstridskrafterna och markstridskrafterna kan gå genom OODA loopen snabbare än motståndaren utan att vara decentraliserad ledd såsom Lind anger som grundregel nummer ett? Genom att klarlägga uppdragstaktiken som både filosofi och metod, jämföra med hur manöverteori och luftmaktsteori behandlar uppdragsstyrning samt se till luftvärnets förutsättningar för strid i luftarenan kan svaret på hur uppdragstaktiken kan tillämpas inom luftvärnet besvaras. Uppdragsstyrningen blir i luftvärnet en förutsättning för att kunna detaljstyra och leda genom kommando. Detaljstyrningen är just nu med de förutsättningar som finns ofrånkomlig och nödvändig. Samtidigt är uppdragsstyrningen grunden för att luftvärnet som markförband skall utveckla effekt från marken mot luften. / War is nothing but a duel on an extensive scale, an act of violence to compel our opponent to fulfil our will. The aim of the action in war is to disarm the enemy. If our opponent is to be made to comply with our will, we must place him in a situation which is more oppressive to him than the sacrifice which we demand. Every change in this position which is produced by a continuation of the war, should therefore be a change for the worse. Many theories and doctrines are based on this truth. To succeed to place our opponent in an adverse situation one must lead the battle and do it faster than the opponent. This is also what Colonel Boyd saw in his studies of the air fights during the war in Korea. The OODA loop or Boyd’s cycle is now a basic theory of maneuver warfare. William S. Lind writes in his handbook in maneuver warfare that the purpose itself of maneuver warfare is to go through the OODA loop faster than your enemy. As remark number 1 in the guidance for succeeding with that task, Lind state that only a decentralized force can go through the cycle of decision fast. This conclusion can be found in all doctrines and handbooks in the Swedish Armed Forces (SAF). Mission type tactics with decentralized control is ordered, or recommended and described in all service doctrines. It is the base for command and control within the whole organization. In all doctrines and regulations in the SAF there are exceptions when mission type tactics with direct control is preferred or an imperative necessity. After closer inquiries one can see that sometimes mission type tactics are carelessly used to describe both a philosophy and a method. After several years of service within the Ground Based Air Defense troops, my experience is that mission type control is not used as much as centralized control. This entails very little space for subordinated to take any initiative in the air war. Is that desirable, inevitable or on the whole consistent with mission type tactics? Is it possible that the GBAD with its unique position in both the ground- and air troops can go through the OODA loop faster than its opponents without decentralized control, as Lind alleged as rule number 1? Through a elucidation of mission type tactics as both philosophy and as a method, a comparison between how airpower and maneuver theory treat mission type tactics and together with the conditions for GBAD the answer to how the GBAD can apply mission type tactics will be found. Mission type tactics is a sine qua non for the GBAD in order to be able to use centralized control and to lead through command. Detailed guidance is right now inevitable and necessary with the conditions now at hand. At the same time the ability for the GBAD to be effective in the air is founded through the mission type tactics.

Det serbiska luftvärnet sköt ner ytterst få av NATO:s flygplan under Kosovokonflikten. Trots det så visar det sig att NATO:s luftoperationer indirekt påverkades i stor skala av luftvärnet. Även om man sköt ner ytterst få av de anfallande flygplanen uppnådde serberna indirekta effekter på NATO som försvårade hela operationen. Syftet med denna uppsats är att problematisera och definiera begreppet indirekt effekt inom ramen för luftvärn samt att applicera detta begrepp på en vald konflikt. Uppsatsen består i huvudsak av två sammanhängande undersökningar. Först sker en begreppsutredande studie som resulterar i en definition av begreppet indirekt effekt. Därefter sker en fallstudie på Kosovokonflikten för att konkretisera och exemplifiera indirekt effekt. Dessa metoder kombineras med metoden kvalitativ textanalys. Valet av att använda denna konflikt gjordes då parterna använde sig främst av enbart flygstridskrafter respektive luftvärn mot varandra. Studien resulterade i en definition av indirekt effekt som kan användas för att beskriva effekter av luftvärnsoperationer. När begreppet analyserades i fallstudien visade det sig att luftvärnets indirekta effekter hade stor betydelse för konfliktens utveckling och i slutändan bland annat kan ha fördröjt Milosevics kapitulation. / The Serbian Air Defence shot down a small number of airplanes during the Kosovo War. Even so, it turns out that NATO’s air operations were indirectly affected a lot by the Serbian Air Defence. The purpose of this dissertation is to problematize and define the term of indirect effect in the context of air defence and to apply it to an authentic conflict. The dissertation consists primarily of two interrelated studies. The first is an investigative study that culminates in a definition of the term indirect effect. Thereafter, a case study on the Kosovo conflict is used to concretize and exemplify the indirect effect. This conflict was chosen as both parties used primarily air power and air defence against each other. The study resulted in a definition of indirect effects that can be used to describe the effects of air defence operations. The case study showed that the indirect effect of the air defence were important for the progression of the conflict and ultimately may have delayed Milosevic's capitulation.

Under 1900-talet tog tekniken stora framsteg inom både flygande hot och luftförsvar bland såväl stridsflyg som radar och luftvärnssystem. Den här utvecklingen var en kamp mellan de medel som användes och de motmedel som fanns för att förhindra nyttjandet av dem. Hur den här kampen såg ut mellan 1940 och 1990 är beskrivet ur ett tekniskt perspektiv i den här rapporten som tar sin början vid andra världskriget och slutar strax innan Gulfkriget.  I rapporten är det två frågeställningar som har legat till grund för forskningen,  Vilka var några av de viktigaste tekniksprången som påverkade utvecklingen av luftvärnet mellan 1940 och 1990? Hur kan kampen mellan medel och motmedel beskrivas i tidsperioden mellan 1940 och 1990? Syftet med arbetet är att beskriva den utveckling av motmedel inom luftförsvar som fortgick från 1940 fram till 1990.  Det som studien tog fram som de viktigaste tekniksprången under den studerade tidsperioden var utvecklingen av magnetronen, jetmotorn och de bakåtsvepta vingarna. Dessa tre hade störst inverkan på den utveckling som skedde mellan åren 1940 och 1990.  Kampen mellan medel och motmedel kan på många sett ses i utvecklingen av luftarenan och dess försvar på samma sätt idag som den kan under den nämnda tidsperioden. Denna kamp tydliggörs i att den är dominerad av medelsidan och att motmedlen är i ett stadie av ständig reaktion till utvecklingen av medel. / During the 20th century, technology made great strides in both flying threats and air defense in categories such as combat aircrafts, radar, and air defense systems. This development was a struggle between the means used and the countermeasures available to prevent their use. What this struggle looked like between 1940 and 1990 is described from a technical perspective in this report, which begins with the Second World War and ends shortly before the Gulf War. In the report, there are two issues that have formed the basis for the research, What were some of the most important technological leaps that influenced the development of the air defense between 1940 and 1990? How can the struggle between means and countermeasures be described in the period between 1940 and 1990? The purpose of the work is to describe the development of countermeasures in air defense that took place from 1940 until 1990. What the study identified as the most important technological leaps during the studied period was the development of the magnetron, the jet engine, and the backward-swept wings. These three had the greatest impact on the development that took place between the years 1940 and 1990. The struggle between means and countermeasures can in many ways be seen in the development of the air arena and its defense in the same way today as it can during the mentioned period. This struggle is made clear by the fact that it is dominated by the means and that the countermeasures are in a stage of constant reaction to the development of the means.

Uppsatsen diskuterar möjliga lufthot mot Sverige i dag och i framtiden intill ca 2020 ur ett teknisktperspektiv, samt föreslår att kryssningsrobotar samt autonoma substridsdelar från dessa bör varadimensionerande för utformningen av det svenska luftförsvaret.Stridsdelar med såväl konventionella-, massförstörelse-, som möjliga framtida vapen behandlas. Somvapenbärare diskuteras flygplan, helikoptrar, obemannade farkoster (UAV/UCAV), kryssningsrobotar,ballistiska missiler och satelliter. / The composition discusses possible future air- and missile threats against SWEDEN, approximately untilthe year 2020. It suggests that the treat from cruise missiles equipped with autonomous submuntionsshould be dimensioning for the Swedish air-defence. Conventional-, nuclear-, biological-, chemical- andpossible future warheads are discussed. Fixed-wing aircraft, helicopters, unmanned aerial vehicles, cruisemissiles, ballistic missiles and satellites are evaluated as weapon carriers. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP T 00-02

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i antagandet att det svenska luftvärnet under 2000- talet har haft en begränsad utveckling och att truppslaget inte har följt den internationella trenden med mer högpresterande system. Syftet med uppsatsen är att försöka förklara vad som har drivit det svenska luftvärnets utveckling och vilka faktorer som lett till att luftvärnet idag ser ut som det gör. Graham Allison klassiska verk Essence of Decision har utgjort den teoretiska referensramen som legat till grund för undersökningen. Luftvärnets utveckling har studerats utifrån perspektiven om Rationellt beslutsfattande och Maktutövat beslutsfattande. Resultatet av undersökningen visar att Allisons teorier är gynnsamma för att studera drivkrafter och förklara luftvärnets utveckling. Det maktutövade beslutsfattandet kan till stor del klargöra utvecklingen men har visat sig sakna fullständig förklaringskraft. Perspektivet kan därför med fördel nyttjas för att ge en alternativ bild av utvecklingen men inte ensamt förklara drivkrafterna bakom. Det rationella beslutsfattandet är det som av denna uppsats deklareras ha bäst förklaringskraft. Försvarsmaktens begränsade förmåga att driva utvecklingen av luftvärnet framåt antas ha berott på förändrade målsättningar som skett till följd av skiftande fokus på nationella och internationella insatser. Tilldelning av resurser har stundtals varit knapphändig men har i stora drag följt de övergripande målsättningar Försvarsmakten haft med luftvärnet. / The thesis is based on the assumption that the Swedish Ground Based Air Defense (GBAD) in the 21st century has had a limited development and has not followed the international trend of higher performance systems. The purpose of this thesis is to explain what has propelled the GBAD development and to study the underlying factors that have shaped today´s GBAD. Graham Allison classical work Essence of Decision has provided the theoretical framework that formed the basis for the study. The development of GBAD has been studied from the perspective of Rational Actor model and the Governmental Politics model. The result of the survey shows that Allison's theories are favorable for studying the driving forces and explain GBAD development. The Governmental Politics model almost provides a sufficient explanation but does not provide a comprehensive explanation. The perspective can be beneficially used to give an alternative approach of the development but not alone explain the underlying factors. The Rational Actor model offers the best explanatory power. The Swedish Armed Forces' limited ability to develop GBAD is assumed to have been a result of the changing objectives, which occurred due to an altering focus of national and international missions. Allocation of resources has, at times, been inadequate but has broadly followed the overall objectives the Armed Forces had had with GBAD.

Under många år har det funnits en diskussion om att robotsystem 70 behöver bytas ut mot en mer modern korträckviddig eldenhet. Vid luftvärnsregementet har ett konceptförslag framta-gits för en eventuell efterträdare till det nuvarande robotsystemet. För att visa på att det finns fler alternativ som kan vara tänkbara ersättare för robotsystemet har en analys av tre relativt olika eldenheter gjorts utefter vissa värderingskriterier som återspeglas i Försvarsmaktens grundläggande förmågor. Analysen görs genom tre scenarion som skall spegla några av de uppgifter som ett korträckviddigt luftvärn skall hantera. Detta för att visa på fördelar och nackdelar med eldenheterna. Genom scenariostudien framkom sju kriterier som extra viktiga att ta hänsyn till när en ny eldenhet skall inskaffas för att kunna lösa de uppgifter som förvän-tas. Dessa kriterier är: Flermålsförmåga, mörkerkapacitet, verkansområde, skydd av terrängen genom kamouflage, småmålsförmåga, allväderskapacitet och grupperingstid. / For many years, there has been a discussion about the needs to replace missilesystem 70 witha more modern short range air defense unit. The anti-aircraft regiment has prepared a conceptproposal against a possible successor to the current robotsystem. In order to show that thereare other options which can be potential replacements instead of the concept proposal, ananalysis of three quite different launchers is made along certain valuation criteria, which arereflected against the Swedish Armed Forces basic abilities. The analysis is made of three scenariosin order to reflect some of the tasks that a short range air defense has to handle. Thescenarios will also show the advantages and disadvantages of the different units. By the scenariosseven criteria are revealed as extra important to take into account when a new air defenseunit is ordered to be able to solve the expected tasks.These criteria’s are: Multi-Targeting, darkness capacity, performance area, protection of theterrain - camouflage, Small Claims Act, all-weather capability and set up time.

Detta arbete i militärteknik studerar om högeffektpulsad mikrovågsstrålning kan uppnå verkan mot kommersiella UAV. Analysen genomförs på två olika icke-dödliga HPM-vapen. Data hämtas från ett scenario där vapenverkan innebär hög risk för skada på tredje man. En Försvarsmaktsstudie har konstaterat att Luftvärnsbataljon saknar förmåga att verka mot små UAV.Dagsaktuell kunskap har inhämtats om scenariots miljö samt från forskning och industri genom studiebesök. Inhämtad kunskap har möjliggjort en logisk-matematisk parameterstudie på ett scenario med militärtekniskt perspektiv. Analysens slutsatser är att kommersiella UAV innehar låg skyddsnivå, att beslut om insats underlättas i alla miljöer och att en elektronisk sköld i form av HPM-vapen skyddar en stor volym samtidigt. HPM-vapen kan inte som ensamt vapensystem stå för skydd och uppnå säkerställd verkan mot kommersiell UAV. HPM-vapen kan däremot komplettera övriga verkanssystem och göra luftförsvaret starkare genom system av system. HPM-vapen kan bidra till att minska ett befintligt förmågeglapp mot kommersiella UAV. / This paper in military technology discusses whether high power microwaves can affect commercial UAVs. Two non-lethal HPM-weapons are analyzed. The data is collected from a scenario where there is a high risk for collateral damage. A Swedish Armed Forces study stated that the Air Defence Battalion lacks ability to affect small UAVs. The latest knowledge is obtained from the environment in the scenario, from research and from the industry. This knowledge has enabled a logical-mathematical parametric study on the scenario within a military perspective. The result of the study is the assessment that commercial UAVs are assessed to have low protection factor, facilitates decision to act in all environments and provides an electronic shield protection of a large surface at the same time. HPM-weapons can´t stand as a single system for protection against commercial UAVs and achieve guaranteed effect. However, HPM-weapons can complement other weapon systems and thus make the air defense stronger through systems of systems. HPM-weapons can reduce the capability deficiency against commercial UAVs.

Detta självständiga arbete undersöker stridstekniska obemannade luftfarkostsystem (SUAV) och potentiella tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster (CUAS). Nyttjandet av stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har ökat kraftigt och har observerats i både Syrien och Ukraina. I den ryska armén har de sett framgångsrik användning i samverkan med befintliga artillerisystem. Syftet med detta självständiga arbete är att analysera och förstå de effekter som tekniken har på militära operationer. I detta arbete används det militärtekniska konceptet ’militär nytta’ Andersson m.fl. (2015) i kombination med Johnsonkriteriet som används för att beräkna räckvidden på infraröda sensorer. Tillsammans med användningen av systemanalys och scenariobaserade metoder, har stridstekniska obemannade luftfarkostsystem och tekniska system som är motverkande mot obemannade luftfarkoster värderats med konceptet militär nytta. Slutsatserna från detta arbete visar att stridstekniska obemannade luftfarkostsystem har en god militär nytta då de används mot en motoriserad skyttebataljon (militär aktör), i förberedelsefasen av en fördröjningsstrid (kontext). Vid värderingen av de två tekniska systemalternativen som motverkar obemannade luftfarkoster; eldvapensystem och robotsystem, har bärbara luftvärnsrobotsystem bedömts ha en bättre militär nytta än automatkanonsystem på grund av dess möjliga användning i avsuttna operationer. / This independent project studies Small Unmanned Aerial Vehicles and potential Counter Unmanned Aerial Systems. The usage of Small Unmanned Aerial Systems has grown rapidly and has seen use in warfare in both Syria and Ukraine. In the Russian armed forces, they have seen successful use when used in combination with legacy artillery systems. The purpose of this independent project is to analyse and understand the effects that technology has on military operations. In this project, a military-technology concept called ‘military utility’ Andersson et al. (2015) is used in combination with the Johnson criteria which is used to calculate infrared sensor range. Together with the use of systems analysis and scenario-based methods, Small Unmanned Aerial Vehicles and two identified Counter Unmanned Aerial System alternatives have been assessed with the military utility concept. The conclusions of this independent project show that Small Unmanned Aerial Vehicles have a good degree of military utility when used against a motorized infantry battalion (military actor), in the preparatory phase of a delay operation (context). When assessing the two Counter Unmanned Aerial System alternatives; gun-based systems and missile air defence systems, man-portable air-defence systems have, because of their possible use in dismounted operations, been considered to have a greater military utility in comparison to autocannon systems.

Luftvärnsradarns lokalisering av flygföretag genom emittering av energi gör den sårbar för fientliga motmedel och verkan. Passiva radarsystem, som inte sänder egen energi utan parasiterar på icke-kooperativa sändarantenner undersöks i detta arbete som potentiellt komplement tillluftvärnsförbandets befintliga aktiva radarsystem. Syftet med arbetet är att beskriva hur användandet av passiva sensorer påverkar luftvärnets förmågor inom ramen för luftförsvaret över Sverige. Arbetets frågeställningar är:- Hur skulle en implementering av passiva radarsystem påverka luftvärnets grundläggande förmågor? - Vilken militär nytta har passiva radarer inom ramen för luftvärnsförbandet För att besvara frågeställningarna har MUAFT-metoden använts som en teoretisk ramverksmodell för att analysera och bedöma passiva radarers militära nytta genom att analysera deras påverkan på luftvärnsförbandets grundläggande förmågor. Inledningsvis konstruerades två spelkort utifrån nuvarande luftvärnsorganisation med och utan tillförd passiv radar, vilket presenterades i en SWOT-analys. Därefter bedömdes det passiva systemet påverkan utifrån de militära grundläggande förmågorna, samt faktorerna DOTPMFLI för att slutligen kunna bedöma systemets militära nytta. Resultaten från studien pekar mot att passiva radarer påverkar samtligagrundläggande förmågor, dock främst förbandets uthållighet och överlevnad. Vidare slutsatser tyder på att implementering av passiva radarsystem skulle ge militär nytta inom ramen för luftvärnsbataljon när de nyttjas i synergi med befintligt aktivt radarsystem / In the search of hostile aircraft air defence radars emit electromagnetic waves making them vulnerable to enemy countermeasures and effects. Passive radars, lacking dedicated transmitters utilize the electromagnetic radiation of non-cooperative transmitters. The possible introduction of passive radars is examined in this report as a potential complement to the currently used active radars of the Swedish Air Defence. The purpose of this study is to explore how the utilization of passive radars within the Swedish Air Defence effects the military capabilities regarding Air Defence over Sweden. The research questions of this report are:- How would an implementation of passive radars affect the military capabilities of the Swedish air defence?- Would passive radars within the Swedish Air Defence provide military utility? To answer the questions, the MUAFT-method has been used as a theoretical framework model to analyze and assess the military utility of passive radars and their impact on the Air Defence’s military capabilities. Initially, two conceptual technical systems were presented based on the current organization of the Swedish Air Defence. One system with and one without added passive radar. Both systems were then subjected to a SWOT-analysis. Thereafter, the passive radar system was assessed on the basis of its impact on the military capabilities, as well as its footprint according to DOTPMFLI. Finally, the military utility of passive radars in Air Defence was assessed. The results indicate that an implementation of passive radar would impact all of the military capability factors, although most prominently regarding endurance and survivability. Conclusions regarding the implementation of passive radars indicate that the system does have military utility within the Air Defence unit, provided they are used as intended, in synergy with existing active radars.

The traditional landings with large warships near the coastline have been replaced by means of vessels moving beyond the horizon from the coast where the landing will take place. The old landing crafts have been replaced by transport helicopters and close air support, a threat that the amphibious battalion lacks resources to meet. The Swedish Armed Forces faces a possible acquisition of MANPADS and therefore the main purpose with this study was to examine the systems: FIM-92 Stinger RMP, Mistral and RBS70 NG, in order to assess which one of them who had the greatest potential to be effective when used by the amphibious battalion in a coastal defense operation. The study was conducted as a multiple criteria decision analysis, based on the concept of military utility. The result indicated that the RBS70 NG was the system that best met the requirements and demonstrated the greatest potential to be military efficient, although Mistral with minor exceptions fulfilled the requirements. As the study was delimited to a theoretical study based on three specific scenarios, further studies are recommended with simulations, as well as field trials before the result can be given a higher validity. The result, however, already helps us to understand how MANPADS contributes with military utility in coastal defense operations. / De traditionella landstigningarna med stora fartyg uppträdandes kustnära har ersatts med metoder innebärandes att fartygen rör sig bortom horisonten från den kust där landsättningen/landstigningen ska ske. De gamla landstigningsbåtarna har i hög grad ersatts med helikoptrar som understödda av attackhelikoptrar och flygplan utgör den nya dimensionerande hotbilden. En hotbild som amfibiebataljonen saknar resurser för att möta. Då Försvarsmakten står inför en eventuell anskaffning av ett buret luftvärnssystem till amfibiebataljonen har denna undersöknings främsta syfte varit att bedöma vilket av systemen FIM-92 Stinger RMP, Mistral eller RBS70 NG som uppvisat störst potential att vara militärt effektivt när de nyttjas av en amfibiebataljon i kustförsvarsoperationer. Undersökningen genomfördes som en komparativ analys med multimålmetod och tre olika typfall som grund. Jämförelsen tog sin utgångspunkt kring teoribildningen om militär nytta och då mer specifikt militär effektivitet. Resultatet indikerade att RBS70 NG var det system som bäst mötte amfibiebataljonens krav och därmed uppvisade störst potential att vara militärt effektivt, även om Mistral med enstaka undantag också uppfyllde kraven till synes utan begränsningar. Då studien avgränsats till en teoretisk jämförelse i tre specifika typfall, rekommenderas fortsatta studier med såväl simuleringar som praktiska prov innan resultatet kan ges en högre validitet. Resultatet bidrar däremot redan nu till en förståelse för vad som ökar den militära effektivitetenvid genomförande av kustförsvarsoperationer.