Forskare menar att mänskliga resursers kompetens och duglighet är en viktig egenskap för militär förmåga. Ett sätt att försörja en organisation med kompetens är genom intern personalrörlighet. Intern rörlighet begränsas eller möjliggörs av organisationsrelaterade och/eller individrelaterade faktorer. Hittills finns endast ett fåtal studier om personalstrategier och kompetensförsörjning inom militära organisationer och ingen inom intern personalrörlighet. I denna studie undersöks faktorerna som påverkar intern rörlighet bland officerare i den svenska Försvarsmakten i syfte att se vad som möjliggör eller begränsar kompetensförsörjning av militärmakt. Genom att använda teorier inom både personalrörlighet och mänskligt beteende samt intervjuer som metod har ett antal faktorer kunnat påvisas. Resultatet pekar på att organisationsrelaterade faktorer måste korrelera med individrelaterade faktorer om kompetensförsörjningen ska fungera i en militär organisation. Förutsatt att individens begränsningar omhändertas i personalplanering möjliggörs organisationens behov och byggandet av militär förmåga. Då måste också strategin ha fokus på kompetensförsörjning och inte bara personalförsörjning.

Den 15 mars 2012 kolliderade ett norsk militärflygplan i Skandinaviens mest otillgängliga terräng och insatsen i samband med detta innefattade många myndigheters resurser och personal. Syftet med arbetet är att studera samordning av resurser vid extraordinära händelser, identifiera eventuella brister och kartlägga uppföljning och erfarenhetshantering. Dessutom undersöka hur samverkan mellan Försvarsmakten och civila aktörer uppfattades av deltagarna under arbetet efter Herkuleskraschen. Studien bygger på såväl litteraturstudier, som intervjuer med deltagare som var delaktiga i samverkansprocessen och fortfarande direkt involverade i arbetet. De aktörer som deltagit i studien är Statens haverikommission, Polisen och Försvarsmakten. Arbetet visar att det råder otydliga ansvars- och ledningsförhållanden när en olycka av denna karaktär inträffar. Vidare var uppgiftsformuleringen till Försvarsmakten bristfällig och det var svårt att etablera en ledning initialt under insatsen. Emellertid fungerade samordning och samverkan på verkställandenivå bra och en tillit mellan aktörerna utvecklades under arbetet.

Tidigare forskning om militär innovation har huvudsakligen förklarat innovativa skillnader medstrategisk kultur. Studien argumenterar för varför denna förklaringsfaktor snarare är ett underliggandeförhållande än konkret orsak till skillnader och ansluter sig till kritiken som betonar behovetav nya perspektiv i forskningsfältet, bland annat från kognitiv psykologi. I en jämförande fallstudieav aktörers militära förmågeutveckling identifieras här mer konkreta förklaringsfaktorer. Studiens övergripande frågeställning är varför aktörer med likartad strategisk kultur likväl utvecklarmilitär förmåga på olika sätt? Studien syftar till att, ur perspektivet kognitiva bias på aktörsnivå,undersöka i vilken utsträckning militära innovationsprocesser påverkas av mentala modeller av nyteknologi. De hypoteser som förs fram är att aktörers mentala modeller av medel som militärtrelevanta initierar militär innovation och att initiala mentala modeller tenderar att väga tyngre änkontextuella förändringar under innovationsprocessen. Studien presenterar tre huvudsakliga slutsatser; (1) aktörers mentala modeller av ny teknik sommilitärt relevant tenderar att initiera militära innovationsprocesser, (2) mentala modeller kan bådebidra till och motverka militära innovationsprocesser, och (3) militära innovationsprocesser gynnassannolikt av att mentala modeller utmanas och att divergerande mentala modeller synliggörs.Forskningsfältet föreslås avslutningsvis utvecklas i riktning från stormakts- och organisationsperspektivtill processinriktat småstats- och individperspektiv.

Sweden is considered to be among the most egalitarian nations in the world, scoring high in international surveys of gender equality. Despite this the Swedish armed forces have been struggling to increase the number of women serving in their ranks. Studies point to social media as an increasingly important platform for recruiting young people in general and young women in particular. This raises questions regarding the effects of social media-representations on military recruitment. This thesis seeks to examine material posted during the second half of 2020 on two Instagram accounts belonging to two Swedish logistics regiments, Trängregementet and Marinbasen, having percentages of women among the highest and the lowest in the armed forces respectively. The material will be subjected to analysis using a theory outlined by Melissa Brown in previous studies of American recruitment ads to determine whether the representations of men and women presented in the material are in line with traditional military masculinity or can be said to expand the roles of women in the military. This is in order to raise awareness regarding, and prevent the further usage of recruitment material detrimental to increasing female participation in the Swedish armed forces. The results suggest that both cases portrayed men in traditionally masculine contexts more often than women but Trängregementet slightly more so than Marinbasen in spite of the higher percentage of women serving in the former. Nyckelord: Rekrytering, militär maskulinitet, sociala medier, Trängregementet, Marinbasen.

Småstaters ofta begränsade resurser innebär ett behov av optimering för att uppnå önskadeffekt. Dagens informationsflöde innebär dessutom att det inte räcker med att användaresurser på rätt sätt, alternativa berättelser kan motverka aktören och det narrativ som fårfäste hos allmänheten kan bli det som betraktas som sanningen. Den här undersökningen syftar till att analysera hur svensk militär verksamhet framställs avstatliga representanter i det offentliga rummet och hur detta kan bidra till en smartsäkerhetsstrategi. Genom en narrativ analys av elva händelser har en översikt skapats som sedan kontrolleratsmot definierade militära maktdimensioner i teorin Smart Power, vilka utgör grund för ensmart strategi. Undersökningen visar att det svenska strategiska narrativet används för att framhäva svenskaegenskaper i vad som kan beskrivas som en kampanj för Sverige som den moraliskastormakten. Detta görs bland annat genom att betona verksamhet som en del i enallomfattande ansats, framhäva defensiva förmågor och undvika egenintresse. Det svenska narrativet berör samtliga maktdimensioner över tiden vilket innebär godaförutsättningar för en framgångsrik strategi som dock behöver verkställas med skicklighet föratt få god effekt. En tydlig koppling mellan Försvarsmaktens uppgifter och berördamaktdimensioner är identifierad. Undersökningen tyder på att det inte behöver finnas enkonflikt mellan återgång till ett nationellt intresse och en smart säkerhetsstrategi, menmedvetenhet är avgörande.

Syfte och frågeställningar Syftet med arbetet var att undersöka om det fanns faktorer som kunde predicera individers kognitiva resiliens i en militär kontext. För att svara på syftet användes följande frågeställningar: ·  Kan den fysiologiska parametern VO2max predicera kognitiv resiliens? ·  Kan militär förmåga predicera en kognitiv resiliens? Metod Metoden som användes var en observationsstudie där datainsamlingen skedde innan, under samt efter en övning som bestod av 4,5 dygns grundläggande vinterutbildning. Urvalsgruppen bestod av 76 kadetter från Försvarsmaktens specialistofficersutbildning. Kadetternas maximala syreupptagning estimerades genom Ekblom-Bak cykeltest och för att mäta kadetternas kognitiva förmåga användes Pearson D-KEFS mönsterflöde.  Militär förmåga mättes med ett subjektivt skattningsverktyg. För analysen användes Jamovi. T-test, Mann-Withney samt chi2 användes för att undersöka eventuella skillnader mellan olika grupper, och linjär regressionsanalys användes för att undersöka samband mellan faktorer som kunde predicera kognitiv resiliens. Resultat Resultatet visade att det fanns samband mellan kondition och kognitiv resiliens. Huvudfyndet var att för männen predicerade konditionsnivå hur väl de lyckades i de kognitiva testerna. Ju bättre kondition ju bättre kognitiv resiliens. Avseende kvinnorna var resultatet tvärtom, ju högre konditionsnivå, ju sämre resultat avseende den kognitiva resiliensen.Ett bifynd var även att militär skattning predicerade antal rätt på de kognitiva testerna avseende både pre- och posttesterna hos männen. Högre skattning gav bättre resultat. Slutsats Kondition är en viktig faktor för en militär, och kan vara ett verktyg för att predicera en kognitiv resiliens. Mer forskning behövs för att undersöka sambandet mellan kondition och kognitiv resiliens avseende eventuella skillnader mellan könen. / Purpose and Research Questions The purpose of this study was to investigate whether there were factors that could predict individuals' cognitive resilience in a military context. The following research questions were used to address the purpose: • Can the physiological parameter VO2max predict cognitive resilience? • Can military ability predict cognitive resilience? Method The method used was an observational study, where data collection took place before, during, and after a 4.5-day basic winter training exercise. The sample group consisted of 76 cadets from the Swedish Armed Forces school for NCO-cadets. The cadets' maximal oxygen uptake was estimated using the Ekblom-Bak cycle test, and Pearson D-KEFS Trail Making Test was used to measure their cognitive resilience. Military capability was assessed using a subjective rating tool. Jamovi was used for the analysis. T-tests, Mann-Whitney U tests, and chi-square tests were used to examine relationships between different groups, and linear regression analysis was used to investigate factors that could predict cognitive resilience.ResultsThe results showed correlations between fitness level and cognitive resilience. The main  finding was that for men, fitness level predicted their performance in the cognitive tests. Better fitness was associated with better cognitive resilience. In contrast, for women, the results were the opposite: Higher fitness level was associated with poorer result concerning the cognitive resilience. An additional finding was that military ratings predicted the number of correct responses on the cognitive tests for both pre- and post-tests among men. Conclusion Fitness level is an important factor for military personnel and can be a tool to predict cognitive resilience. Further research is needed to explore the relation regarding gender differences and the impact of other factors on cognitive resilience.

Studiens syfte är att förstå vad officeren värderar vid bedömning av sin underställda officers prestation i sin yrkesutövning.Studien är genomförd med en induktiv ansats och kvalitativ metod. Empirin har inhämtats genom respondentintervjuer med de officerare som har erfarenhet av att värdera sina underställda officerares prestation, kompanicheferna. Även plutoncheferna som blivit värderade har intervjuats som fokusgrupper.Resultatet av empirin visar att officeren värderar fyra konceptuella teman: 1) Vad en officer är eller bör vara 2) vad plutonchefen gör 3) externa faktorer och 4) chefens helhetsbild. Värderingen förmedlas till plutonchefen enligt de fastställda processer och styrmedel som organisationen har som en bedömning av dennes prestation.Detta kan förstås utifrån de grundläggande kriterier som utgör en profession. Tillsammans med officersprofessionens militära expertis som är sprunget ur det samhälleliga behovet av organisering och ledning av väpnad strid.Studiens övergripande slutsats är att officerens yrkesutövning utsätts för en särkoppling mellan officersprofessionens konfliktlogik, vilken omfattar organisering och ledning av väpnad strid, och samverkanslogik, som präglar fredstid, vardag och produktion av förband. Särkopplingen ses också i officerens övning som chef över sin pluton, som i grunden är en simulerad verklighet. Simuleringen medför att den verkliga konsekvensen av officerens fattade beslut aldrig blir känd. Det är således svårt att värdera en prestation i konfliktlogisk mening. Särkopplingen påverkar värderingen då officeren enbart blir värderad för sin förmåga i samverkanslogisk mening och inte den militära expertis som utgör konfliktlogiken. Detta kan medföra att officersprofessionen urvattnas och avprofessionaliseras.

Marinens neutralitetsvakt under andra världskriget är trots sin närhet till nutiden ett ämne som är relativt sett outforskad i modern forskning. En av huvuduppgifterna för verksamheten var att bevara Sveriges neutralitet och territoriella suveränitet genom att förhindra krigförande parter att använda landets territorium. Standardverket på ämnet, som skrevs på marinledningens initiativ på 1960–talet, är det enda verket som delvis behandlar den aspekten av marinens neutralitetsvakt. Där görs grova kvantifieringar av informationen som presenterar övergripande siffror för vissa av åren under perioden. I den övriga forskningen nämns inte aspekten alls. Den här uppsatsen syftar därmed på att skapa en överblick och förståelse för den här aspekten av marinens neutralitetsvakt för att kunna dra slutsatser kring marinens effektivitet. Det görs genom att undersökningens resultat står till grund för en diskussion om marinen som organisation enligt Brooks teori om militär effektivitet.  Undersökningen görs genom att chefen för marinens krigsdagbok under andra världskriget studeras både kvantitativt och kvalitativt. Kvantifieringen görs av de neutralitetskränkningar och åtgärder som förekommer i källmaterialet. Den kvalitativa delen av arbetet består av en textanalys av direktiven och inläggen som relaterar till neutralitetskränkningar. Undersökningen visar en stor diskrepans mellan standardverket och det undersökta källmaterialet. Diskrepansen betyder att mer forskning på ämnet är nödvändigt, för att fastställa och fördjupa forskningen kring marinens neutralitetsvakt. Uppsatsen finner att marinens effektivitet varierade under andra världskriget och att den kanske nådde sin höjd åren 1942–1943. Sett till helheten så lyckades marinens neutralitetsvakt med sitt syfte – att bevara Sverige från kriget. / The Navy’s neutrality guard during World War II, despite its proximity to the present, is a subject that is relatively unexplored in modern research. One of the main tasks of the neutrality guard was to preserve Sweden’s neutrality and territorial sovereignty by preventing warring parties from using the country’s territory. A classic book on the subject, written at the initiative of the naval leadership in the 1960s, is the only work that at least partially deals with this aspect of the Navy’s neutrality guard. There, rough quantifications of the information are made, presenting overall figures for some of the years during the period. This aspect is not mentioned at all in the rest of the research. This bachelor thesis thus aims to create an overview and understanding of this aspect of the Navy’s neutrality guard in order to draw conclusions about the Navy’s effectiveness. This is done by basing a discussion on the results of the thesis about the Navy as an organization according to Brooks’ theory of military effectiveness. The investigation is carried out by studying the chief of the Navy’s war diary during World War II both quantitatively and qualitatively. The quantification is made from the neutrality violations and measures that occur in the source material. The qualitative part of the work consists of a text analysis of the directives and posts that relate to neutrality violations. The thesis shows a large discrepancy between the previous research and the source material examined. The discrepancy means that more research on the subject is necessary to determine and deepen the research around the Navy’s neutrality guard. The essay finds that the Navy’s effectiveness varied during World War II and that it perhaps reached its peak in the years 1942–1943. Seen as a whole, the Navy’s neutrality guard succeeded in its purpose – to keep Sweden out of the war.

Det finns ett antal institutionaliserade principer hur väpnad strid skall genomföras i det kaos som krig innebär. Dessa benämns som militära doktriner. Doktrinen utmärker sig genom att den kräver omdöme i den praktiska tillämpningen till följd av att den är skriven för att passa in en mångfald av förhållanden.  Syftet med denna studie är att studera uppdragstaktik som en aspekt av doktrin för att se hur officerare hanterar doktrinens krav på omdöme i praktiska tillämpningen. Studien söker förstå hur doktrinens spänning mellan att utgöra en värdefull anvisning utan att utgöra en dogm inverkar på militärt beslutsfattande.  Studien genomfördes genom fokusgruppsdiskussioner med yrkesofficerare studerande på Markstridsskolan samt tjänstgörande vid Arméstaben. Resultatet ger att om det föreligger otydlighet i doktrinens anvisningar är det sannolikt att den kulturella påverkan kommer att avgöra handlingsalternativet. Även om det innebär att handlingen avviker eller rent av står i motsats till doktrinens intention. Detta till följd av en ständigt närvarade dualism i utövandet av uppdragstatiken.

Vikten av överraskning är känd och bevisad inom krigsvetenskapen och i de svenska doktrinerna anges att överraskning uppnås genom att agera oväntat och oförutsägbart. Men har verkligen svenska arméofficerare förmågan att göra det oväntade och oförutsägbara? Denna kvalitativa enfallsstudie studerar svenska officerares planering på taktiska nivå i syfte att undersöka vilken variation som finns i resultatet då en brist på variation tyder på en risk att vara förutsägbar. I ett första steg genomförs som en innehållsanalys av 13 stridsplaner och studien finner en oroväckande likhet där 77% möter fienden på liknande sätt. Denna brist på variation funnen på taktiska nivå riskerar också att sprida sig till högre nivåer via gemensam planering och personalförsörjning. I ett andra steg med hjälp av en enkät beskriver studien påverkan på variationen utifrån tre olika perspektiv: kontexten, den militära organisationen och beslutsfällor.  Där finner studien att kontexten har haft störst påverkan följt av beslutsfällor och slutligen den militära organisationen. Resultatet från studiens första del avseende variation bedöms generaliserbart till en större population medan resultatet avseende orsaker är för sammanhangsbundna för att innehålla en stor generaliserbarhet. Slutsatsen hos studien är att det finns en brist på variation som riskerar att motståndaren kan förutsäga stridsplanerna. Orsakerna bland annat sprungna ur kontexten, den militära organisation och beslutsfällor är viktiga alla tre att ta i beaktande som hämmande faktorer och hantera som en helhet för att råda bot på bristen av variation. Här identifieras metoden som en viktig komponent för att hantera hämmande likväl som stimulerande faktorer.