<p>Abstract: The purpose with this study is to analyse the political debate about freedom of speech in Sweden and Denmark, after the caricatures of the Islamic Prophet Mohammed that the Danish newspaper Jyllandsposten published in September 2005. For this debate four political parties have been chosen. These are: Socialdemokratiska Partiet and Moderata Samlingspartiet in Sweden and Socialdemokraterne and Venstre in Denmark.</p><p>An idea analysis has been chosen as method, and dimensions as an analysing tool. The overall result of the analysis is that right- and left political parties in Sweden and Denmark are more alike, than different in their political debate about free speech. They all wish for total freedom of speech, and see that as the foundation of the democratic society. The difference between the parties is that left parties put more weight on personal responsibility and minorities, than right parties that mostly debate about the meaning of democracy and why freedom of speech should not be restricted.</p>

Uppsatsen undersöker negativ valretorik i några utvalda valkampanjer från Nya moderaterna och Alliansen. Materialet består av tre valkampanjer, två från Nya moderaterna och en från Alliansen. Samtliga kännetecknas av användandet av negativ valretorik. De metoder och analyser som används är topikanalys, pragma-dialektisk argumentationsanalys, stilanalys och visuell retorik. Syftet med uppsatsen är att genom dessa metoder analysera valkampanjerna för att se hur negativ valretorik används som en retorisk strategi.

In Sweden there is scepticism if there really is a difference between the two biggest political parties, the Moderate/Conservative party and the Swedish Social Democrats. The voters feels that the arguments used by both parties are more or less the same and that it does not matter on whom you vote. Hence I am going to compare the parties’ policy programs, developed by the members in each party, by an analysis of ideas to see if the two parties are so similar that they hardly are two different options, or if there is a divergence between the two.   My choosing of the parties’ policy programs comes from a decision to look at the members’ party, they are the authors of the programs, the core. I have to admit I am not unbiased in this work. Since December 2005 I have been active in the Swedish Social Democratic Youth, and later on the Swedish Social Democrats where I had a seat in the municipal council in Kalmar between 2010 and 2014. In February this year I changed party to the Left Party, and now am solely a member. This may affect my presentation of the parties, so read critically, but since my work is not about interpretation but presentation, my political background should have minimal effect on this work.   For over 100 years the Social Democrats more or less had power in Sweden, and the Moderate/Conservative party were in opposition. This changed in 2006, and the bourgeois government got a new mandate to govern in the general election 2010.  Looking at the political subjects of work, economy, welfare, education, the EU, immigration and environment; I found out that the parties often share the same goals, but differ in how to get there. Some core differences could be found, the moderate/conservative party both has lowered taxes as a goal as well as a meaning to get to the goal, and they argue warm heartily about more private corporations in the welfare sector.  The Social Democrats on the other hand argues for investments in the welfare sector (and hence higher taxation) and the rights of the labourers.   This results in a conclusion that when the parties are discussing goals, they are fairly similar. But if you look at the means to reach the goals, they do have their differences and it does matter on which party you vote.

The purpose of this essay is to find out if Alliansen has lost their Bourgeoisie collective identity. The comprehensive questions of this essay are: Does liberalism or conservatism dominate the manifesto of Alliansen from 2006-2010 compared to the manifesto 2014-2018? Have Alliansen changed their ideological views to the centre of the political spectrum in their manifesto from 2006-2010 compared to the manifesto 2014-2018?   The method used in this essay is a qualitative dimensional study. The results of the essay show that conservatism dominates both manifestos of Alliansen and show that the ideological view of Alliansen has not changed. Alliansens view of human beings in their manifesto from 2006-2010 is pessimistic and so is Alliansens manifesto from 2014-2018 and therefore closer to the conservative ideology than the ideology of liberalism. Alliansens view of society is collectivistic in both the manifesto 2006-2010 and the manifesto 2014-2018 and therefore also closer to the conservative ideology than the ideology of liberalism.

Denna uppsats använder svenska politiska partiers valfilmer som analysobjekt för att studerahuruvida övertygelsemedel tar form av storytelling framför saklighet. De partiers valfilmer somanalyseras är Socialdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Miljöpartietsfrån 2014 samt 2018. Analysen har en kvalitativ textanalytisk grund där retoriska, semiotiskaoch framförallt narratologiska analysverktyg används för att tydliggöra de påverkansmedelsom finns på en multimodal nivå. Genom att också klargöra en diskursiv kontext för respektivevalår ses en förändringskurva för valfilmerna i relation till sin samtid. Denna analys görs inomramen för det teoretiska området politisk kommunikation. Med denna studie så ställs frågorna (1) hur använder politiska partier i Sverigestorytelling i sina valfilmer och (2) vilka stilgrepp återfinns i valfilmerna? samt (3) hur kanförändringar återses hos partiernas valfilmer mellan 2014 och 2018 och även (4) hur rådandesociala kontexter ses påverka partiernas politiska kommunikation mellan 2014 och 2018? Utifrån dessa frågeställningar analyseras valfilmerna med retoriska verktyg för språkligaelement, semiotiska verktyg för visuella element och narratologiska verktyg för berättargreppsom medietexterna använder i syfte om att simplifiera, renodla och vidare övertyga.Slutsatsen visar att valfilmerna tydligt använder hot och förhoppningar i sina anförandenoch även att Sverigebilden är det centrala för den historia som berättas. Filmerna ses också haförändrat sin kommunikation från 2014 till 2018. De filmer från 2018 visar sig ha längretidsspann än de från 2014 samt hårdare kommunikation främst i form av negative campaigning(smutskastning), användning av propaganda och en tydligare uppdelning av rätt och fel. Dennauppsats ger en första antydning om hur svensk politisk kommunikation använder berättandeframför saklighet i sitt anförande samt hur rådande kontexter förändrar utformandet av svenskpolitisk kommunikation. / This paper reviews election films of Swedish political parties to analyze whether their meansof conviction takes a form of storytelling rather than factual. The election films that are objectsfor the analysis are those of Socialdemokraterna (Social Democratic Party), Moderaterna(Moderates), Sverigedemokraterna (Sweden Democrats) and Miljöpartiet (Green Party) from2014 as well as from 2018. The analysis departs from a qualitative textual analysis and usesdevices of rhetorical, semiotic and most of all narrative to elucidate the means of convictionthat are found on a multi mediated level. Through a clarifying of discourse for the electionyears of 2014 and 2018 a course of change can be identified in the election films relation to itstime. This analysis is done within the theoretical field of political communication.This study asks: (1) how does political parties in Sweden use storytelling in their electionfilms and (2) what means of conviction are used in the election films? and (3) what change canbe seen in the election films between 2014 and 2018 and (4) does the contextual setting affectthe political communication of the political parties from 2014 to 2018? From this frame ofquestioning these election films are analyzed by their use of language with rhetorical devices,their use of visual communication with semiotic devices and by applying narrative devices theiruse of storytelling with the means of simplifying, refining and further their conviction.The results of this analysis show how the election films notably use the sense of threatand hope and also a specific image of Sweden that the parties want to present is central to thenarrative that plays out. It can also be said that the films all notably change their communicationfrom 2014 to 2018. The election films from 2018 is longer and does have a harshercommutative tone, specifically in the form of negative campaigning, the use of propaganda,and a more notable separation of right and wrong. This paper gives a first glimpse of howSwedish political communication prefer storytelling before factual means as well as howcontextual settings change the form of Swedish political communication. / <p>Cecilia Mörner var examinator för den här uppsatsen medan Per Vesterlund var examinator för kursen och den som attesterade kursens betyg (och därför står som examinator på titelsidan men inte i metadata).</p>

Politisk kommunikation används i många olika medier. Denna uppsats syfte är att undersöka hur populism och propaganda ges till uttryck i de tre svenska största partiernas valfilmer. En från respektive parti 2014 och en från respektive parti 2018. Uppsatsens huvudmetod är kvalitativ innehållsanalys där vi utgår från en retorisk- samt multimodal analys. Vi använder oss av bland annat av Jagers och Walgraves tidigare forskning om tunn och tjock populism och Jowett och O ́Donells definition av propaganda. Med hjälp av teori och metod har vi därefter analyserat materialet utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Slutsatsen är att populistiska medel och propagerande medel används i alla valfilmer till en viss grad. Det har däremot skett en förändring inom partierna mellan årtalen. Fortsättningsvis tror vi att det skulle kunna vara intressant att i ett nästa steg ta reda på vilken förändring som skett inom partierna i valfilmerna vid valet 2022.

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur personer från olika bostadsområden i Stockholm uppfattar och tolkar retoriken i Nya Moderaternas valkampanj. Finns det någon distinkt skillnad i mottagandet beroende på bostadsområde? Hur uppfattas retoriken? Uppfattas kampanjbilderna som segregerande eller integrerande? Dessa är de frågor som vi kommer att behandla i denna studie. De två valda bostadsområdena studien grundar sig på är Rinkeby och Danderyd.   En kvalitativ metod med inriktningar på semi-strukturerade intervjuer har genomförts till denna studie. Datainsamlingen har skett via tre intervjuer med boende från Rinkeby och tre intervjuer med boende från Danderyd. Åldersgruppen har varit mellan 20-25 år. Urvalet har skett med syftet i åtanke. Ett målinriktat bekvämlighetsurval i samband med snöbollsurval har använts. Teorierna som har använts till studien är följande; Framing, territoriell stigmatisering, receptionsteori och förförståelse. Utöver teorierna har vi använt oss av två tidigare forskningar. Dessa är “Förortens hotfulla män” av Ove Sernhede och “Medieskugga” av Lars Nord och Gunnar Nygren. Det sammanställda resultatet från denna studie visar på att det finns en skillnad på mottagande av valkampanjen beroende på vilket bostadsområde man tillhör. Retoriken i kampanjbilderna har uppfattats olika beroende på språkanvändning som finns i ens område. Meddelanden i kampanjbilderna ansågs som ett försök till integration men som uppfattades segregerande. Slutsatsen vi kunnat dra är att Nya Moderaternas kampanjbild inte riktar sig till hela Stockholm utan enbart delar av staden.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra retoriken hos Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare i två separata tal som utfördes i Almedalsveckan. Löfven och Reinfeldts retorik analyseras med hjälp av en retorisk modell som innefattar de retoriska resurserna ethos, pathos, logos och den retoriska processen vilket innefattar stilfigurer. Resultatet visar att de båda talarna använde sig av samma mängd av ethos medan det fanns en markant skillnad mellan Löfven och Reinfeldts användande av pathos och logos då Löfven nyttjade båda mer frekvent än Reinfeldt. Resultatet visade även att de båda talarna nyttjade mest stilfiguren metafor. Det finns skillnad mellan användandet av mängden metafor mellan Löfven och Reinfeldt då Löfven nyttjar fler metaforer. En likhet mellan talarna var att de använde sig av samma mängd synekdoke-ord och att de exkluderade stilfiguren ironi i sina respektive tal. En slutsats utifrån mitt resultat är att Löfven använder sig av en mer distribuerande fördelning av ethos, pathos och logos i jämförelse med Reinfeldt som knappt använt sig av logos i sin inledning.

Syftet med undersökningen är att granska och jämföra retoriken hos Socialdemokraterna och Moderaterna i de avslutande anförandena i de sista valduellerna mellan partierna vid tre tillfällen: 1991, 1998 och 2014. Utifrån metoder för retorikanalys undersöks partiledarnas användning av stilfigurer och hur de varierar talhandlingar samt deras användning av de tre argumentationsmedlen ethos, pathos och logos. Resultaten visar att stilfigurer förekommer i samtliga tal. De vanligaste är anafor, klimax och metafor. Gällande talhandlingar varieras påståenden främst med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framför allt förslag. Argumentationsmedlen ethos, pathos och logos kombineras i samtliga tal men till olika grad. Vilket som står i fokus varierar mellan talen, något som kan bero på yttre omständigheter. Utifrån just den här undersökningen kan det konstateras att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos, medan Moderaterna snarare fokuserar på logos. Det finns likheter både inom och mellan partierna. Likheterna gäller främst form och faktumet att stilfigurer används, men detaljerna skiljer sig givetvis åt. Dessa likheter kan bero på att det inte ges mycket rum för variation i just den undersökta talsituationen. Båda partierna använder också identifikationstekniker för att vinna förtroende hos publiken. Gällande Socialdemokraternas retorik antyder resultaten att den kännetecknas av många stilfigurer samt ethos- och pathosappell, något som kan leva kvar sedan slutet av 1800-talet och dåtidens agitatorer som förknippas med Socialdemokraterna.  Skillnader som upptäcktes mellan partierna var bland annat att Moderaterna i större utsträckning än Socialdemokraterna använder metaforer i positiv mening, och att Socialdemokraterna är mer benägna att måla upp hotbilder. Retoriken påverkas också av om partiet är i opposition eller i regering.

Denna studie undersöker de tre mest etablerade partierna i Sverige och deras användning av Twitter ur ett retoriskt perspektiv. Twitter används numer frekvent av politiker och kan ses som en slagkraftig informationskanal för framstående personer i maktposition. Studien avser att söka förståelse för hur politiska partier argumenterar för sin egen politiska agenda med utgångspunkt i kritisk retorik och topikanalys. Det teoretiska ramverket för uppsatsen är baserat på en modern förståelse av begreppet topik och genom att undersöka ett antal inlägg inom en viss tidsram söker uppsatsen kartlägga vilka topiker partierna utgår från i sin argumentation. Resultatet visar hur partierna anlägger olika strategier för sina tweets genom de inferentiella och kognitiva topiker de väljer för att föra fram sitt budskap och söka stöd för sin agenda.