Syftet med denna uppsats är att undersöka om medarbetarnas delaktighet i en svensk myndighetsutövande verksamhet ökar acceptansen för förändring. Myndigheten Försäkringskassan är mitt i en pågående förändring och har använts som fall i en fallstudie. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts, där en av dem har beskrivit fallet vid ett förändringsarbete och i övriga sex intervjuer har respondenterna fått svara på frågor kring delaktighet, förändring och ledarskap vid förändringsarbete med hjälp av en intervjuguide. Resultatet visar att framgångsfaktorer för delaktighet är att skapa en Vi-känsla i gruppen, att känna sig lyssnad på och tillsammans komma fram till ett beslut samt möjligheten att välja i vilken omfattning man vill vara delaktig. Vid förändring är framgångsfaktorerna tydlighet och förståelse om varför en förändring behöver göras samt tidsutrymme för medarbetare att bearbeta förändringen. Till sist visar resultatet att framgångsfaktorer inom ledarskapet är att lyssna på sina medarbetare, ge dem befogenheten att fatta viktiga beslut, lita på att de gör sitt bästa och utöva ett ledarskap där allas olika förutsättningar för förändring accepteras. Det hinder som medarbetare upplever för delaktighet vid förändringsarbetet är att handlingsutrymmet i en myndighetsutövande verksamhet är litet. / The purpose of this master thesis is to investigate if participation in a Swedish authority increase the acceptance in change management. The national authority Försäkringskassan is in the middle of an ongoing change and was selected as the case in a case study. Seven semi-structured interviews have been conducted, one of them to present the case Försäkringskassan and in the other six interviews, the respondents have answered questions about participation, change and leadership in change management with help of an interview-guide. The results show that success factors for participation are to create a feeling of unity in the group, make employees feel listened to and make decisions together, as well as the opportunity to choose to what extend the employee wants to participate in the work of change. The success factors to make employees accept change is clarity and understanding of why a change needs to be done and make time for employees to process the change. Finally, the results show that success factors in leadership are listening to you employees, giving them the authority to make important decisions, put your trust in them to do their best and practice a leadership where everyone’s differences are accepted. The obstacle that employees experience for participation in changes is that the room for action in an authority-executive organization is small.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lagändringen i Brottsbalken gällande barnfridsbrott påverkat arbetet för yrkesgrupperna socialsekreterare och poliser som arbetar med barn som bevittnat våld. Studien har haft en kvalitativ metod där datainsamlingen bildades av semistrukturerade intervjuer med fem respondenter. Resultatanalysen har klassisk grundad teori som utgångspunkt. Både poliser och socialsekreterare ansåg att lagändringen var efterlängtad. Lagändringen har varit viktig för de utsatta barnen och har förbättrat deras situation avsevärt. I förarbeten till lagändringen förutsågs det att socialsekreterarnas handlingsutrymme inte skulle påverkas, vilket socialsekreterarna inte anser är korrekt. Lagändringen hade fört med sig både för- och nackdelar för poliser och socialsekreterare. Yrkesgruppernas samverkan har stärkts till följd av lagändringen eftersom barn som har bevittnat våld numera omfattas av barnahus. Det framkom att respondenterna vill ha tydligare riktlinjer och att kommunikationen behöver stärkas mellan yrkesgrupperna. Dessutom framträdde meningsskiljaktigheter kring huruvida barnfridsbrott kunde hanteras utan ett grundbrott eller inte.

Hög arbetsbelastning lyfts ofta när man diskuterar socionomyrket. Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av arbetsbelastning hos de yrkesverksamma socionomerna inom myndighetsutövning, hur de hanterar samt kan påverka sin arbetsbelastning själva och vilket stöd dem har inom verksamheten. Detta har vi gjort genom en enkätstudie med kvalitativa frågeställningar samt några bakgrundsfrågor. Får att nå ut till myndighetsutövande socionomer använde vi oss av ett forum för socionomer på Facebook. Enkäten var öppen under en vecka och 27 personer svarade på frågorna. Vi gjorde en tematisk analys för att kunna fånga upp kärnan av deras upplevelser, ur en fenomenologisk synvinkel. När vi analyserade resultaten använde vi oss av krav-kontroll och stödmodellen. Resultaten visade på att upplevelsen av arbetsbelastningen varierade mellan hög och låg beroende på bland annat ärendemängd och bemanningen på arbetsplatsen vid tillfället. Möjligheten att själva styra sitt arbete påverkade upplevelsen av arbetsbelastningen samt stöd och samverkan inom verksamheten. Konsekvenserna av hög arbetsbelastning gick att återse inom tre områden, klientpåverkan, yrkesverksammas påverkan och inom verksamheten. Det yttrade sig exempelvis genom längre ärendehandläggning, stress samt konflikter i arbetsgrupp. De viktigaste slutsatserna är att arbetsbelastningen upplevs olika hög beroende på framförallt möjligheten att styra sitt arbete och hur gott stöd man hade från ledningen inom verksamheten. En annan slutsats är att socionomer inom myndighetsutövning har mycket positivt att säga om sitt yrkesval trots en hög arbetsbelastningen. Utifrån resultatet är det tydligt att förändring behövs inom myndighetsutövning och det som önskas av de berörda är bättre bemanning och med det en mer balanserad ärendefördelning.

Studien syftade till att undersöka vilka erfarenheter socialsekreterare har av otillåten påverkan samt hur de hanterar otillåten påverkan vid myndighetsutövning. Två gruppintervjuer genomfördes med tre socialsekreterare i respektive grupp samt en enhetschef i en av grupperna. Resultatet av studien visade att socialsekreterare har erfarenheter av otillåten påverkan från klienter och att den vanligaste formen är skuldbeläggande och verbala hotelser. Resultatet visade även att socialsekreterarna hanterar otillåten påverkan genom att vara professionell i sin yrkesroll och försöka förklara varför klientens situation ser ut som den gör och att ha ett lösningsorienterat tillvägagångssätt. Överlag ansåg majoriteten av socialsekreterarna att det kollegiala stödet är viktigt vid fall av otillåten påverkan. Det förekom skillnader i socialsekreterarnas resonemang som diskuterades och analyserades i studien. Analysen utfördes med hjälp av Foucaults maktteori, copingstrategier och KASAM för att lyfta fram olika aspekter av otillåten påverkan samt få en bredare förståelse för huruvida socialsekreterare hanterar otillåten påverkan.

Utgångspunkten i studien är den inre utlänningskontrollen ochförutsättningarna härför. Inre utlänningskontroll syftar till att kontrollera att personer inte uppehåller sig i landet utan tillstånd respektive sökaefter personer som ska lämna landet efter beslut om avvisning ellerutvisning. Det kan också handla om att söka kriminella eller potentiellt kriminella personer som inte får uppehålla sig inom Schengensamarbetets område. Polisen ansvarar för verksamheten och den ska bli mera effektiv sedan Sverige gick med i det så kallade Schengensamarbetet. Avhandlingen är flervetenskaplig till sin natur och fokuserar på polisens arbete utifrån ett juridiskt och sociologiskt perspektiv inom ramen för ett IMER-relevant område. Etnicitetsaspekten finns med som en röd tråd genom framställningen. Allmänna förutsättningar för polisarbete generellt samt rättsstatliga ideal i relation till konkret polisarbete diskuteras. Vidare görs en beskrivning av regelverket och vad som därtill hör i form av förarbeten och praxis. Genom ett migrationsteoretiskt perspektiv sätts kontrollen i en större kontext. Ett resultat av de fältarbeten som genomförts är att inre utlänningskontroll utmynnar i ett dilemma som alltid måste hanteras. Dilemmat består i en dragkamp mellan att respektera mänskliga rättigheter och att arbeta så effektivt som möjligt. Här föreligger det en risk för etnisk diskriminering. Som lagstiftningen är utformad är risken stor att polisens maktutövning blir godtycklig och att poliser tänjer på, eller försöker kringgå, lagen för att leva upp till kraven på så många kontroller som möjligt. Studien visar också att det är stor skillnad mellan hur olika poliser resonerar när de utför inre utlänningskontroll.

I denna studie har jag försökt få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare upplever samt hur dessa hanterar makten i sina arbeten som myndighetsutövare. För att kunna uppnå mitt syfte har jag intervjuat fyra biståndshandläggare inom samma kommun som alla arbetar mot lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Intervjumaterialet har jag analyserat utifrån Michel Foucaults relationella maktbegrepp. Det visade sig att informanterna inte reflekterade över makten utan fokuserar istället på den enskilde brukarens behov av diverse hjälpinsatser från kommunen. / In this study, I have tried to get an increased knowledge about administrators’ experiences about how they deal with power on their jobs as public authorities. To achieve my goal, I have interviewed four administrators within the same county, all working towards The Act concerning Support & Service for Persons with Certain Functional Impairments. The interview material has been analyzed by using Michael Foucault's relational power concept. It turned out that the informants did not reflect upon the power, but focused instead on the individual clients’ needs of various relief efforts from the municipality.

Emotionernas roll inom myndighetsutövning och socialt arbete är både självklar och svårdefinierad. Å ena sida kräver myndighetsutövning rationell rättssäkerhet, å andra sidan anser många socialarbetare att deras känslor, i synnerhet empati, är en ytterst viktig del av deras arbete. Emotionellt arbete är ett forskningsfält som har vuxit fram sedan 1980-talet, till stor del med utgångspunkt i Arlie Hochschilds studie The managed heart – commercialization of human feeling (2012 [1983]). Genom att använda Hochschilds (2012) begrepp djup- och ytagerande, tillsammans med emotionell reglering (Gross, 2015) och uttrycksregler (Grandey & Melloy, 2017) undersöker denna uppsats hur myndighetsutövande socialarbetares emotionella arbete utförs och kan förklaras, samt studerar hur uttrycksreglerna för gruppen kan se ut och beskrivas. Det empiriska materialet består av 14 intervjuer med myndighetsutövande socialarbetare på barn- och ungdomsenheter, ekonomiskt bistånd och inom biståndshandläggning. Genom att använda mig av tematisk analys (Braun & Clarke, 2006, 2022) har jag analyserat och tematiserat materialet.  Studiens resultat visar att socialarbetare utför ett emotionellt arbete som kräver tid, mental förberedelse och erfarenhet. Emotionellt arbete används både för att skapa närhet och distans till klienterna. Emotionsregleringen sker före, under och efter möten med klienter. För att djupagera använder sig socialarbetarna av sin empati för att skapa en professionell relation med klienterna och för att sätta sig in i klienternas situation. När socialarbetarna däremot känner en frustration eller upplever sina klienter som för falska i sitt uppförande börjar de i stället ytagera och snarare använda sig av emotionell reglering för att trycka ner de genuint negativa känslorna.  De uttrycksregler socialarbetarna förhåller sig till balanserar mellan ett logiskt förhållande till myndighetsutövning och ett empatiskt och känslomässigt närvarande synsätt inför klienterna. I och med att socialarbetarna anser att känslorna spelar roll i yrkesutövningen, så försöker de förhålla sig rationellt till sina känslor och anstränger sig för att använda dem i tydliga syften. Socialarbetarna stöttar även varandra i känsloarbetet, dels i informella samtal, dels i formella forum så som i handledning. De stöttar varandra i olika typer av emotionell reglering, ofta genom kognitiv förändring som syftar till att omvärdera synen på en situation och så även känslorna för situationen.  Studiens implikationer för det sociala arbetets praktik är att det krävs organisatoriska och praktiska förutsättningar för att socialarbetare på ett effektivt sätt ska kunna utföra emotionellt arbete; det krävs tid och förberedelse för emotionellt arbete, samt även plats för socialarbetare att bearbeta de känslor som klientarbete rör upp och för de emotionella processer som krävs för emotionell reglering.

Svensk socialtjänst, och framför allt socialsekreterare inom barn och unga är idag i blickfånget på grund av desinformationskampanjer på sociala medier.Desinformationskampanjerna består av ryktesspridning som uttrycker att socialsekreterare kidnappar barn utan stöd i lagstiftning. Detta har eskalerat och medför att socialsekreterare hamnar i hotfulla situationer. Forskning visar attdesinformationskampanjer, hot och våld mot socialsekreterare är ett problem i samhället och påverkar demokratiska processer. Det framgår att det kan öka risken för att medborgare inte får, eller vågar söka hjälp hos socialtjänsten. Syftet med studien var därav att undersöka om desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier, riktade mot socialtjänst påverkar myndighetsutövningen hos socialsekreterare, och iså fall hur. Studien genomfördes utifrån kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod och utfördes digitalt via Teams. Urvalet bestod av två socialsekreterare och en enhetschef med erfarenhet av myndighetsutövning inom individ- och familjeomsorg, barn och unga. Empirin analyserades med tematisk analys utifrån Michael Lipskys teori om Street-Level Bureaucracy - gräsrotsbyråkrati medbegreppet handlingsutrymme som en lins. I resultatet framgår att socialsekreterares myndighetsutövning, utredningsprocesser och handlingsutrymme påverkas av desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier. Slutsatser som dras är att arbetet med att mota desinformation är tidskrävande och påverkar socialsekreteraresandra arbetsuppgifter. Hot, våld och uthängning leder till rädsla vilket kan ställarättssäkerheten på sin spets. Det resulterar även i ett mer begränsat handlingsutrymme vilket påverkar socialsekreterares arbete. Sammantaget påverkar detta hela myndighetsutövningen på olika sätt.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lagändringen i Brottsbalken gällande barnfridsbrott påverkat arbetet för yrkesgrupperna socialsekreterare och poliser som arbetar med barn som bevittnat våld. Studien har haft en kvalitativ metod där datainsamlingen bildades av semistrukturerade intervjuer med fem respondenter. Resultatanalysen har klassisk grundad teori som utgångspunkt. Både poliser och socialsekreterare ansåg att lagändringen var efterlängtad. Lagändringen har varit viktig för de utsatta barnen och har förbättrat deras situation avsevärt. I förarbeten till lagändringen förutsågs det att socialsekreterarnas handlingsutrymme inte skulle påverkas, vilket socialsekreterarna inte anser är korrekt. Lagändringen hade fört med sig både för- och nackdelar för poliser och socialsekreterare. Yrkesgruppernas samverkan har stärkts till följd av lagändringen eftersom barn som har bevittnat våld numera omfattas av barnahus. Det framkom att respondenterna vill ha tydligare riktlinjer och att kommunikationen behöver stärkas mellan yrkesgrupperna. Dessutom framträdde meningsskiljaktigheter kring huruvida barnfridsbrott kunde hanteras utan ett grundbrott eller inte.

Begreppet markexploatering innefattar den omfattande process som rör förändring av den fysiska miljön och markanvändningen i någon mening. Processen innefattar allt ifrån en inledande idé tills det att genomförandet är klart och den nya bebyggelsen är uppförd. Inom ramen för kommunens specialkompetens ligger plan- och bygglagstiftningen och planarbetet. I PBL:s portalparagraf framgår att lagen reglerar planläggningen av mark, vatten och bebyggelse. När kommunen beslutar om antagande av detaljplan eller beviljande av bygglov görs detta i egenskap av planmyndighet med det kommunala planmonopolet i PBL som lagstöd. I de fall kommunen äger marken som ska exploateras agerar kommunen även som fastighetsägare. Under plangenomförandeprocessens gång kan kommunen alltså på ett sätt sägas inneha dubbla roller.  Som ett komplement till PBL tecknar kommunen ofta avtal med byggherren i syfte att utreda ansvars- och kostnadsfördelning under exploateringsprocessen. Dessa går under samlingsbegreppet genomförandeavtal. Vilken typ av avtal som träffas beror på vem som äger marken när exploateringen påbörjas. När byggherren äger marken som ska exploateras sätter legalitetsprincipen en yttersta gräns för vad kommunen får reglera med exploateringsavtalet. Denna avtalstyp är även reglerad i lag sedan 2015, och rättsläget får därmed anses någorlunda klarlagt. Inslaget av myndighetsutövning i exploateringsavtalen är så pass stort att det knappast torde råda några tveksamheter till vad kommunen får och inte får reglera med dessa avtal.  I Sverige har vi ett starkt, grundlagsfäst, egendomsskydd. Vad man som fastighetsägare kan avtala om ligger inom ramen för civilrättslig reglering, där lagar som avtalslagen och jordabalken sätter de yttersta begränsningarna. När marken som ska exploateras ägs av kommunen tecknas ett markanvisningsavtal. Dessa är inte reglerade i lag på samma sätt som exploateringsavtalen är. Detta i kombination med kommunens roll som fastighetsägare har bidragit till uppfattningen att kommunen har mer långtgående möjligheter att reglera avtalsinnehållet än i exploateringsavtalen.   Under själva genomförandefasen av en detaljplan kommer kommunen med andra ord i kontakt med båda dessa rättsområden, vilket i praktiken innebär att markanvisningsavtalen befinner sig någonstans i gränslandet mellan civilrätten och den offentliga rätten. Detta arbete syftar till att utreda det rättsliga dilemmat med markanvisningsavtalen och vilken lagstiftning som är tillämplig i vilka situationer.   Bevis för att även markanvisningsavtalen har stora inslag av myndighetsutövning återfinns bland annat i propositionen till den nya lagen om förbud mot kommunala byggnadstekniska särkrav. De nya förbuden träffar endast kommunen i de avtalssituationer som syftar till genomförandet av en detaljplan, och alltså inte i de fall där kommunen kan sägas agera huvudsakligen i egenskap av fastighetsägare. I samma proposition nämns även att förbudet får anses vara en precisering av legalitetsprincipen. Även om det nu är utrett att även markanvisningsavtalen utgör myndighetsutövning och kommunen har de offentligrättsliga reglerna att ta hänsyn till så finns inga hinder för en exploatör att åberopa avtalslagens ogiltighetsgrunder i otillbörliga avtalsförhållanden med kommunen. Problemet numer ligger snarare i efterlevnaden av lagen, då exploatören sällan torde överklaga avtalsinnehållet, med risk att samarbetet med kommunen uteblir.