Syftet med denna studie är att undersöka hur professionella krishanterare arbetar med att ge stöd tillindivider som drabbas av traumatiska kriser i dagens moderna Sverige. Vi har genom kvalitativmetod utfört nio intervjuer med professionella krishanterare med erfarenheter av att mötamänniskor i kris. Tre av informanterna är medlemmar i POSOM (psykiskt och socialtomhändertagande), tre arbetar inom Svenska kyrkan, två är kuratorer inom psykiatrin respektiveskolan och en arbetar som psykolog inom psykiatrin. Den vetenskapsteoretiska ansats som använtsär hermeneutiken. Det insamlade empiriska materialet är analyserat med hjälp av följandesocialpsykologiska teorier och begrepp: krisens faser (Cullberg, 2006), holding, mellanområde ochövergångsobjekt (Winnicott, 1993), Benämnandets kraft (Crafoord, 2005), den ontologiskatryggheten och konfiskering av erfarenheten av Giddens (Johansson, 1995), Emotionsteori (Scheff,1990) samt abstrakt och konkret socialitet (Asplund, 2004). Med utgångspunkt i dessa teorier så harvi försökt att lyfta fram en socialpsykologisk förståelse av hur krishanteraren kan vara en hjälp förindividen att bearbeta den traumatiska krisen, samt hur vi kan se att funktionen krishanterare är ettbehov i ett individualistiskt Sverige. Vi kom fram till att krishanteraren genom att förmedla enmedmänsklig närvaro, hjälper och stöttar individen genom krisen. Vi tolkar det som attkrishanteraren i det individualistiska Sverige har ett behov att fylla, av krishanterare i och med attmänniskor idag är ovana vid att hantera kriser och de sociala banden är svagare.

No description available.

Denna uppsats inom fältet för praktisk kunskap ställer frågan hur manusförfattarens, skådespelarens och processledarens praktiska kunskap, inrymda i en och samma person, definieras och renodlas, och också hur de glider över i varandra och bidrar till identiteten för yrkesmänniskan och privatpersonen som härbärgerar dem. En till synes odramatisk och alldaglig händelse vid utförandet av ett teateruppdrag med ett efterföljande interaktivt seminarium väcker reaktioner hos yrkesrollerna. Uppsatsen vill i essäns form och utifrån ett förstapersonsperspektiv på reaktionerna reflektera över bevekelsegrunder för och mål med yrkesutövandet som manusförfattare, skådespelare och processledare i uppdragsbaserad, arbetslivsrelaterad teater. Uppsatsens resonemang närmar sig frihet som drivkraft för både yrkesrollerna och personen bakom dem. / This essay (The Rainbow man tuning his lyre – Scriptwriter, actor and process leader in work related theater) is written in the context of practical knowledge. It deals with the question how the professional script writer, actor and process leader, harbored in one person, are identified and refined, and also how they intervene and interact to contribute to the professional and private identity of the professional subject. A seemingly undramatic and ordinary incident at the execution of a theater mission including a succeeding interactive seminar raises reactions in the professional subjects. The essay will, from a subjective, first person´s perspective on those reactions reflect  on the motives and the ambitions of the professional actor, script writer and process leader in assignment based, work related theater. The essay´s reasoning leads up to freedom as the driving force for the professional in the different roles, as well as for the individual who harbors them.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers uppfattningar om barns 15-timmars närvaro i förskolan och vilka positiva och negativa faktorer som fanns med barns olika närvaro i förskolan. Jag valde att studera detta då det här är ett diskuterat fenomen inom förskolan. Diskussionerna handlar om hur vida 15-timmarsverksamhet är något som behövs medan andra anser att barnen bör ha mer tid i förskolan. Tidigare forskning visar på både positiva och negativa faktorer som uppkommer i och med att barnen spenderar tid i verksamheten. Tidigare forskning beskriver hur förskolan är en plats för barnen att skapa relationer med varandra och utvecklas, både social och emotionellt. Det visar även på hur barn kan ha svårare att ta sig in i leken beroende på vilka tider som de spenderar i förskolan. Jag har valt att genomföra min studie genom semistrukturerade intervjuer med förskolepedagoger, då det är de som ser barnen i verksamheten och kan ha en förståelse hur 15-timmarsverksamet påverkar barnen men framförallt verksamheten. Jag valde därför att utgå från tre stycken frågeställningar; vilka utmaningar som fanns med 15-timmarsverksamhet samt vilka positiva och negativa faktorer som pedagogerna kunde uppleva. Studiens resultat visade att mycket handlar om individer snarare än barnens närvaro när det gäller hur barn känner trygghet och tar till sig lärande. Det visade även på att 15-timmarsverksamhet kan vara en anledning till att barngrupperna är stora och därför upplever pedagogerna att det kan vara svårt att hinna bekräfta alla barn. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02.</p>

I föreliggande arbete har 26 skånska kommuners policys kring skolnärvaro studerats och analyserats genom dokumentanalys. Syftet med studien har varit att undersöka skånska kommuners policydokument och handlingsplaner angående elevers skolfrånvaro för att se hur dessa refererar till forskning, styrdokument samt teorierna KASAM och relationellt perspektiv. Syftet innefattar även att undersöka om dokumentens fokus är på att främja närvaro eller åtgärda frånvaro. Tidigare forskning visar på hur avgörande goda relationer i skolan är för att främja närvaro. Till detta redovisas forskning och styrdokument på området skolnärvaro. Vid kategoriseringen framkom att mindre än en femtedel av de studerade dokumenten innehöll referenser till forskning och något över hälften av policyerna innehöll beskrivningar av både ett förebyggande och åtgärdande arbete. Vidare framkom att elevers och vårdnadshavares delaktighet behöver förstärkas för att skapa ett engagemang som ger möjlighet till ett främjande arbete. Vid analysen framkom även att relationens betydelse lyser starkt i det förebyggande arbetet, men är frånvarande i det åtgärdande. En tänkbar anledning till denna differens kan vara relationers abstrakta format. Studien visar på att ett främjande arbete som bygger på relationer behöver utvecklas.

Sammanfattning Syfte och frågeställning Syftet med studien är att, med utgångspunkt i ett läroplansteoretiskt perspektiv, öka kunskapen om hur lärare i idrott och hälsa förhåller sig till och arbetar med elever som är närvarande på lektionen men inte deltar. För att besvara syftet har följande frågeställningar utformats: Vilken alternativ undervisning erbjuder lärarna sina elever? Hur kan lärarnas utsagor om alternativ undervisning förstås i ljuset av innehållet i läroplanen? Metod Detta är en kvalitativ intervjustudie med idrottslärare i fokus. Fyra idrottslärare har intervjuats genom en halvstrukturerad intervjuform. Denna metod valdes för att få så utvecklade och djupa svar som möjligt och där vi samtidigt kunde anpassa våra frågor efter respondentens svar. Resultat Studien visar på att intervjupersonerna använder sig utav någon form av alternativ undervisning men att den alternativ undervisningen som erbjuds i låg grad är planerad och genomtänkt. Respondenterna visade på få kopplingar mellan alternativ undervisning och läroplanen. De vill säga, en mycket låg grad av planerad alternativ undervisning förekom. Slutsats Enligt respondenterna finns det ett flertal orsaker som har en påverkan på användningen av planerad alternativ undervisning, exempelvis tidsaspekten, bedömning av elevernas deltagande och tryggheten. Men dem var enade om att de skulle vilja använda sig av planerad alternativ undervisning om mer tid fanns tillgängligt. De menar att den alternativa undervisningen skulle kunna fungera som en inkörsport till den ordinarie undervisningen.

No description available.

Sammanfattning   Problematisk skolfrånvaro framställs i medier som ett växande problem på skolorna, även särskolan uppges ha elever med ogiltig sammanhängande frånvaro. Vid eftersökning av dessa elever framkom att problematiken är ovanlig inom särskolan, vilket väckte ett intresse och en vilja att undersöka och förklara detta. Syftet med denna studie var att undersöka särskolepersonals syn på problematisk skolfrånvaro samt förklaringar till den höga närvaron inom särskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats där kombinerade datainsamlingsmetoder användes, sex semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju med fyra deltagare. Analysen av empirin kategoriserades utifrån frågeställningar och tidigare forskning kring problematisk skolfrånvaro och kopplades sedan till systemteori, i form av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, samt ett salutogent synsätt baserat på Antonovskys Kasam, en känsla av sammanhang. Resultatet pekade mot att elever inom särskolan hade en hög känsla av delaktighet och sammanhang, på så vis utgjorde skolan en skyddsfaktor både mot psykisk ohälsa och problematisk skolfrånvaro. En helhetsbild kring individen, via Bronfenbrenners modell, visade att särskolans organisatoriska förutsättningar, personalens förhållningssätt samt skolans individuella anpassningar, skyddade elever från de riskfaktorer de utsattes för som kan orsaka skolfrånvaro.

Bakgrund: Kommunikation är en central del av sjukvården och är en viktig faktor för att kunna erbjuda en säker vård. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett viktigt verktyg för att uppnå en tydlig bild över patientens situation. För att kunna uppnå personcentrerad vård ska kommunikation tillämpas genom både verbala och kroppsliga uttryck. Trots detta rapporterar patienter ett missnöje gällande hur sjuksköterskors kommunikation. Då kommunikationen har visats ha en betydande roll i patienters erfarenheter av vården samt vårdresultatet är det av vikt att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie där studier med kvalitativ insats ingår. Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL. Efter relevansbedömning återstod tio studier som analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Tre teman framträdde som var sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. En känsla av närvaro uppnåddes när sjuksköterskan visade aktivt lyssnande och erbjöd sin tid för att hjälpa patienter. Ett samspel mellan sjuksköterska och patient möjliggjordes av sjuksköterskans förmåga att bilda en sjuksköterska-patient relation samt erbjöd lättförståelig och kontinuerlig information om patientens tillstånd. Patienterna ansåg att när sjuksköterskorna använde sig utav kroppsspråk i form av ögonkontakt och omtänksamt tonfall kunde olika känslor genereras som bekräftelse och säkerhet. Konklusion: Föreliggande studie belyser patienters erfarenheter av sjuksköterskans kommunikation vad beträffar sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. Det är viktigt för patienterna att sjuksköterskorna är medvetna om hur de kommunicerar. / Background: Communication is a central part of healthcare and is an important factor in being able to provide safe care. The communication between the nurse and the patient is a tool of utmost importance for achieving a clear picture of the patient's situation. In order to achieve patient-centered care communication should be applied through both verbal and physical expressions. However, patients report dissatisfaction regarding how nurses communicate. As communication has been shown to play a significant role in patients’ experience of healthcare but also in the result of health care, it is important to highlight patients’ experiences of the nurses’ communication. Aim: The aim is to highlight patients’ experiences of nurses’ communication within inpatient care. Method: A literature reviw in which studies with a qualitative approach were studied. The database searches were performed in PubMed and CINAHL. After a relevance assessment 10 studies were analyzed by a content analysis. Result: Three themes emerged after the analysis of patients’ experiences which were nurses’ presence, interaction and body language. A sense of presence was achieved when the nurse showed active listening and offered time to help patients. Interaction between nurse and patient was enabled when the nurse had the ability to form a nurse-patient relationship and offered comprehensible and continuous information about the patient’s condition. Patients felt that when the nurses used body language in the form of eye contact and a caring tone of voice different emotions could be generated such as confirmation and security. Conclusion: This review highlights patients’ experiences of nurses’ communication concerning nurses’ presence, interaction and body language. It was found that it was important for patients that the nurses are aware of how they communicate.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt symtom hos patienter inom palliativ vård. Det är ofta sjuksköterskor som bedömer och behandlar patienters smärta, och personcentrerad palliativ vård innebär att omvårdnaden bör utgå från en helhetsbild av patienters behov. Tidigare forskning visar att närstående till patienter som vårdas palliativt har erfarenhet av att omvårdnaden vid smärta ej är tillfredsställande.   Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med smärta inom palliativ vård  Metod: Litteraturstudie med beskrivande syntes  Resultat: Sjuksköterskor hade erfarenheter av att vård av patienter med smärta inom palliativ vård handlade om mellanmänsklig interaktion och organisationens förutsättningar och ramar. Relationer och sjuksköterskors närvaro möjliggjorde lindring av smärta. Motstridande perspektiv och brist på resurser hindrade bedömning och behandling av patienters smärta. Samverkan i vårdteam bidrog med möjligheter och hinder. Slutsats: Palliativ vård bör utgå från helhetsbild av patienters vårdbehov.  Närvaro, relationer och ömsesidig samverkan i vårdteam främjar en personcentrerad palliativ vård där patienters vårdbehov och smärta får stå i fokus. Avsaknad av samverkan i vårdteam, brist på resurser och motstridande perspektiv kan däremot utgöra ett hinder i omvårdnaden av smärta hos patienter inom palliativ vård. Nyckelord: de 6 S:n, litteraturstudie, närvaro, relation, samverkan