Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse.      NYCKELORD:, bemötande, erfarenheter, patientperspektiv, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterskeperspektiv, vårdande relation / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do ”that little extra” and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do “the little extra” and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse. / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do "that little extra" and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do "the little extra" and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Det är av stort vikt att följa upp och utvärdera effekten av behandling av små barn och deras familjer för att vården ska vara evidensbaserad. Vid barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten Mellanvård Nordväst (MVNV) i Stockholm används självskattningsinstrumentet Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) för att mäta om förändring sker mellan inledning och avslut av behandling med avseende på stress hos föräldrar med barn upp till arton månader. Föreliggande studie är en sammanställning av 46 mammor och 43 pappors skattningar. Syftet är att se om det finns någon skillnad när det gäller föräldrarnas upplevda stress vid avslut jämfört med vid inledning av kontakt med MVNV, samt om det finns skillnader mellan pappors och mammors skattade föräldrastress. Resultatet visar att mammor skattar en signifikant högre stress än pappor vid inledning av behandling (p< .001). Föräldrarna som grupp skattar en signifikant lägre stress vid avslut (p< .001), men fortfarande skattar mammor då högre stress än pappor (p< .01). Slutsatsen är att föräldrar upplever en minskning av stress under behandlingsperioden. Fortsatt forskning om pappors upplevelse av föräldraskap och delaktighet i behandling föreslås utifrån skillnaderna mellan den stress mammor och pappor rapporterar. / It is of great importance to follow up and evaluate the effects of clinical interventions for young children and their families to have an evidence-based care. At the child and adolescent psychiatric unit Mellanvård Nordväst (MVNV) in Stockholm the Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) is used to measure whether there is a change between beginning and end of treatment, with respect to stress experienced by parents with children up to the age of eighteen months. The present study is based on the self-ratings of a cohort of 46 mothers and 43 fathers. The aim is to see if there is a difference in terms of perceived parenting stress at termination of treatment compared to commencement, and if there are differences between mothers and fathers assessments of stress. The result shows that mothers rate significantly higher levels stress than fathers at the beginning of treatment (p < .001). As a group parents rate significantly lower stress at the end of treatment (p < .001), however mothers still experience more stress than fathers (p <. 01). To conclude, parents experience a reduction of stress during the period of treatment. Further research is suggested regarding fathers experiences of parenting, and participation in treatment, on the basis of the differences found between mothers and fathers.

Bakgrund: Runtom i världen är det cirka 800 000 personer som begår självmord varje år. Årligen i Sverige, är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar. Av dessa unga vuxna lyckas 40-50 stycken ta sitt liv. Suicid har under de senaste 15 åren minskat men dock inte bland unga vuxna. Självmordsförsök och självmordstankar går att förebygga. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga, kvalitativa originalartiklar. Artiklarna granskades enligt SBU:s (2014), granskningsmall för patientupplevelser. Vid analys av inkluderade artiklar tillämpades innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Bemötandet från vårdpersonalen hade stor betydelse för unga vuxna. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem, speciellt när de fick en god relation med personalen. Resultatet visade att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sin suicidalitet. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade, speciellt inom den somatiska vården. De flesta unga vuxna är nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Slutsats: Vårdpersonalen bör utbilda sig mer inom psykisk ohälsa. Det är viktigt att unga vuxna blir sedda och förstådda i sin suicidalitet och att deras känslor blir uppmärksammade. Om individerna får denna bekräftelse kommer unga vuxna troligtvis kunna se en större mening med livet. Det krävs mer forskning på hur unga vuxna upplever omvårdnaden vid suicidalitet. / Background: All around the world, around 800 000 individuales succeed with suicide every year. Every year in Sweden, it is 1800 persons under 19 years old try to take their life and a third of all young adults have had suicidal thoughts. Of these young adults there are 40-50 persons who succeed to take their life. Suicide has under the past 15 years reduced but not with young adults. Suicide attempt and suicide ideation can be prevented. Aim: The aim was to describe young adults experiences of nursing care in suicide ideation and after suicide attempt and their feelings around it. Method: Descriptive design with litterature study was chosen. The litterature study was based on 11 scientific, qualitative original articles. The quality of the articles were examined by SBU:s (2014), reviewed tampled for patients´ experiences. The analysis of the included articles, where content analysis by Forsberg and Wengström (2016), was elected. Result: The reception from nursing staff meant a lot to young adults. Young adults had the desire to be seen and respected, that created safety for them, especially when they had a good relationship with the staff. The result showed that the majority of young adults experienced good nursing in their suicidality. Remaining young adults experienced a feeling of being undervalued, especially in somatic care. Most young adults are satisfied with their care and are prepared to look forward to life as well as to start living. Conclusion: Healthcare professionals should be more trained in mental health. It is important that young adults are seen and understood in their suicidality and that their feelings are brought to attention. If individuals get this attention, young adults will probably be able to see a bigger meaning in life. More research is required on how young adults experiences nursing in suicidality.

Bakgrund: Delaktighet som är lagstyrd innebär att patienter får information om sin vård och har möjligheter att vara med i planeringen där vården utformas efter deras egna behov och önskemål. Dessa förutsättningar gäller även patienter som vårdas under tvång. Delaktighet gynnar återhämtningsprocessen, minskar den negativa upplevelsen av tvångsvården samt bidrar till empowerment som stärker patienternas välbefinnande och autonomi.   Syfte: Hur kan sjuksköterskor utforma och genomföra vården i samråd med de tvångsvårdade patienterna för att främja delaktighet?   Metod: Denna intervjustudie har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sjutton semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I föreliggande studie har flera faktorer framkommit som påverkar delaktighet inom sluten psykiatrisk heldygnsvård, där patienterna vårdas på tvång, som redovisas i följande kategorier: Att bygga upp en vårdrelation, Att visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, Att vården framställs mer begriplig för patienter, Att möjliggöra för patienter att ha inflytande över sin egen vård, Att se närstående som stöd, Att se omgivningen som hälsofrämjande resurs.   Slutsats: För att främja de tvångsvårdade patienternas upplevelse av delaktighet när de vårdas på en psykiatrisk heldygnsvårdavdelning kan vara en svår och komplex process. Det förfaller i denna studie att det är viktigt för sjuksköterskor att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv, för att förstå individens behov och önskemål. Det är också viktigt att arbeta med att bygga en vårdrelation, visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, göra att vården framställs mer begriplig och att se närstående som stöd för att kunna främja upplevelsen av delaktighet / Background: Participation that is governed means that patients receive information about their care and have opportunities to participate in the planning, where care is tailored to their own needs and wishes. These conditions also apply to patients under involuntary care. Participation favours the recovery process, reduces the negative experience of coercion, and creates empowerment that strengthens patient well-being and autonomy.   Purpose: How can nurses design and implement healthcare in co-operation with the involuntary treated patients to promote participation?   Method: This interview study has a qualitative method with inductive approach. Seventeen semi structured interviews have been conducted and were analyzed by using qualitative content analysis.   Results: In the present study, several factors have been identified that affect participation  in psychiatric  department, where the patients are care for under compulsion, which are reported in the following categories: Building a care relationship, Showing respect and taking into account patients as individuals, Making care more understandable for Patients, Enabling patients to have influence over their own care, family members are considered as support in the caring process, Seeing the environment in the department as a health promotion resource.   Conclusion: In order to promote the compulsive careers' experience of participation when cared for in a psychiatric day care department, it can be a difficult and complex process. It is due in this study that it is important for nurses to take care of a life-world perspective, to understand the needs and wishes of the individual. It is also important to work on building a healthcare relationship, showing respect and taking into account patients as individuals, making care more comprehensively, and seeing related people in support of promoting the perception of participation.

Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ställs kravet att vården ska bygga på respekt   för patientens integritet och självbestämmande. Trots detta visar studier att kravet inte uppnås, då patienter inte känner sig delaktiga i vården i den utsträckning de önskar. Studier visar på att det inom psykiatrin kan ta tid att införliva patientdelaktighet, då ett gammalt paternalistiskt synsätt på patienter lever kvar på sina håll. Inom ätstörningsvården beskrivs patientdelaktighet som en ledstjärna i behandlingen, men många människor med ätstörningar är svåra att engagera i behandling då de kan vara ambivalenta eller förnekar och inte ser allvaret i sjukdomen. I vårdsituationer uppstår ibland en konflikt mellan patientens rätt till delaktighet i sin egen vård och vad vårdpersonal tänker är det rätta och bästa för personen. Sjuksköterskan är den som står patienten närmast i omvårdnaden och har ett professionellt ansvar att göra patienten delaktig i sin behandling.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor beskriver  patientdelaktighet vid ätstörningsbehandling i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom ätstörningsvården, från två olika heldygnsavdelningar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade; i sex huvudkategorier; Påverkan, Bemötande, Relation,  Organisation och vårdmiljö, Sjuksköterskans situation och Patientens situation med vardera tre underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterade utifrån Kari Martinsens omvårdnadsteori samt annan relevant forskning. / Background: The Swedish Health Care Act states that all care in Sweden should be based in the respect for patient integrity and self-determination. Despite     this, studies show that this requirement is not achieved, as patients do not feel involved in the care to the extent that they would wish. Studies have shown that in psychiatric care, it may take time to incorporate patient- participation, as healthcare professionals' view of patients in many places still tends to be characterized by paternalism. Patient participation is described to be a guiding principle in the treatment within eating disorder care, but as patients can often be either ambivalent to their illness, deny it or not take it seriously, their involvement in the treatment can be difficult to achieve. In situations of care giving, a conflict sometimes occurs between the patient’s right to participate in his or her own care, and the healthcare professional´s ideas of what is right and best for the person. The nurse is the one working the closest to the patient in nursing care and hence has a professional responsibility to make the patient involved in the treatment. Aim: The aim of the study is to investigate nurses’ descriptions of patient participation in eating disorders treatment in psychiatric inpatient care. Method: The study is a qualitative inductive study. Semi-structured interviews were conducted with six nurses from two different inpatient care wards specialized in treatment of eating disorders. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed through qualitative content analysis. Results: The study resulted in six main categories; Influence, response,  Relationship, Organization and care environment, The nurse´s situation and The patient´s situation with each three respective subcategories.  Discussion: The results were discussed based on Kari Martinsens theory about nursing       and other relevant research.

Background: There is earlier research in the field of recovery and from a patient perspective. However, it is relatively unexplored if you look within the specific group of patients who suffers from a psychotic disease, and in a context of what support the patient desire from the nurse in the open psychiatric care unit. Aim: To describe what type of support patient with psychotic disease would like from the nurse, in the open psychiatric care unit. Method: The study´s methodology is qualitative and inductive. The study is built on five interviews from patients in a psychiatric open care unit who suffers from psychotic diseases. The interviews have been analysed based on qualitative content analysis. Result: The result indicates that the patients express a desire that the nurse supports them in four areas to focus on health, to get support with its problems, to be able to tell and someone listens and through time given, be able to get to know the nurse, which is the foundation of comfort and stability. Conclusion: The result responds to the purpose of the study, and the result also reveals that it's a difference in what support´s requested between de two groups of patients, one with the severe mental illness and the other who´s studied -patients who suffers from psychotic disease. The conclusion is made by compare the earlier research with the result from this study. / Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området återhämtning och ur ett patientperspektiv. Det är däremot relativt outforskat om fokus riktas mot gruppen psykossjuka och i en kontext av vad de önskar för stöd av just sjuksköterskan inom ramen för den öppna psykiatrin. Syfte: Att beskriva vad patienter med psykossjukdom i den psykiatriska öppenvården önskar för stöd av sjuksköterskan i sin återhämtning. Metod: Studie bygger på fem intervjuade patienter som har kontakt med ett psykiatriskt öppenvårdsteam specialiserat på psykossjukdomar. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkommer att patienterna uttrycker en önskan om att sjuksköterskan ger stöd inom fyra huvudområden; att ha fokus på det friska, att få stöd med sina problem, att få berätta för någon som vill lyssna och att få tid att lära känna sjuksköterskan är grunden till en trygg och god relation. Slutsatser: Resultatet svarar på studiens syfte, utifrån resultatet i förhållande till tidigare forskning kan också slutsatsen dras att det är skillnad i vilket stöd som efterfrågas mellan gruppen ”svårt psykiskt sjuka”, som bakgrunden i huvudsak utgörs av, mot gruppen av psykossjuka personer.

Bakgrund: Hot och våld i psykiatrisk slutenvård är ett vanligt förekommande fenomen. Hot och våld uppstår av en rad olika anledningar. Det är ett störande moment i sjuksköterskans arbete och väcker negativa känslor, vilket kan avspeglas i sjuksköterskornas interaktioner med patienterna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda hotfulla och våldsamma patienter i psykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie genomfördes med åtta sjuksköterskor på två psykiatriska kliniker vid ett större sjukhus i en storstadsregion i västra Sverige. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkommer. Den första är olustkänslor med underkategorierna att känna oro och ångest, att känna stress, att känna sig ledsen samt att känna sig kränkt. Den andra kategorin är rädsla, med underkategorierna rädsla för den hotfulla patienten samt att känna rädsla för andras skull. Den tredje kategorin är maktlöshet med underkategorierna att förlora kontrollen, att känna frustration samt att arbeta med en tickande bomb. Den fjärde kategorin är trygghetsskapande strategier med underkategorierna att sätta sig in i patientens situation samt att våga stå kvar. Slutsats: Ofta kan det aggressiva beteendet hos patienterna associeras till sjukdomsbild och/eller missbruksproblematik, vilket bekräftades i vår studie. I de flesta fall har sjuksköterskorna en djupare förståelse för patientens beteende och har därmed högre tolerans för hot och våld. Sjuksköterskorna betonar att det är viktigt att alltid vara tillgänglig för patienterna, då det skapar trygghet för båda parter samt är en förutsättning för en god vårdande relation. / Background: Inpatient aggression is common as a phenomenon in psychiatric inpatient care. Inpatient aggression arises for several reasons. It disturbs the nurses in their work assignments and causes negative emotions, which can be reflected in the interaction with the patients. Aim: To describe nurse's experiences of caring for aggressive patients in psychiatric inpatient care Method: An interview study was conducted with eight nurses at two psychiatric clinics at a hospital in a big town in Western Sweden. The material was analysed through qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in four main categories. The first category is uneasiness, with subcategories: to feel anxiety, to feel stress, to feel sad and to feel offended. The second category is fear, with subcategories: to feel fear for the aggressive patient and to feel fear for others sake. The third category is powerlessness, with subcategories: to lose control, to feel frustration and to work with a ticking time bomb. The fourth category is work to create security policies with subcategories: understanding the patients' situation and courage to remain in an aggressive encounter. Conclusion: Inpatient aggression is often associated to symtoms and/or drug abuse, which also was confirmed in our study. In most scenarios the nurses had a deeper understanding for the patients behavior and thereby a higher tolerance towards inpatient aggresion. The nurses claimed that beeing available to the patients was very important, since that created an atmosphere of security for both parties and it was assumed a presumtion for a good caring relationship.

Bakgrund: Vård i Sverige ska bedrivas med patientens självbestämmande i fokus. I vissa fall kan patienter inom psykiatrin dock vårdas mot sin vilja. Sjuksköterskor i Sverige ska arbeta för att främja patientens autonomi och delaktighet. Att då använda tvång kan ge upphov till etiska dilemman. Att beskriva hur sjuksköterskor hanterar arbete med tvångsvård anses viktigt för att öka förståelsen för en svår situation i arbetet, och kan i förlängningen öka vårdens kvalitet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med tvångsvård i den psykiatriska vården samt beskriva hur utvalda artiklar presenterar sina urvalsgrupper.  Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar söktes i Medline och Cinahl. Totalt valdes 14 artiklar ut och bearbetades till fyra underrubriker och en metodologisk aspekt för att svara på syftet.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever mestadels negativa känslor som oro, rädsla och sårbarhet vid arbete med tvångsvård. Användandet av tvång rättfärdigades genom att det beskrevs som en del av sjuksköterskornas jobb. Tvånget beskrevs skada vårdrelationen och gav upphov till etiska konflikter i sjuksköterskorna. Resultatet beskrevs i fyra underrubriker Känslor kring utförandet av tvångsåtgärder, Rättfärdigande av tvångsåtgärder, Tvångets inverkan på vårdrelationen och Etiska konflikter i samband med tvångsåtgärder. Artiklarna varierade i sina beskrivningar av urvalsgrupper, men flertalet beskrev deltagarnas kön, ålder och arbetslivserfarenhet. Majoriteten av artiklarna har 11-50 deltagare.   Slutsats: Föreliggande litteraturstudie har funnit att sjuksköterskor upplever tvångsvård som övervägande negativt. Det har påvisats att utbildningsgraden hos sjuksköterskan har en effekt på utförandet och hanterandet av tvångsmedel. Författarna drar slutsatsen att sjuksköterskor önskar minska på användandet av tvång, och att forskning bör koncentreras på att skapa alternativa behandlingsmetoder. / Background: Health care in Sweden shall be conducted with the patients’ autonomy in center. However, in some cases in the psychiatric care, patients can be treated against their will. A nurse shall work towards increasing patient autonomy and participation. The use of involuntary treatment can due to this cause ethical dilemmas. To describe how nurses cope with using involuntary treatment is important since it can increase the understanding of a complicated situation, and in the long run increase the quality of the health care services. Aim: To describe the experiences of a nurse working with involuntary treatment and to describe how the chosen articles presents their selection groups. Method: The study was conducted as a descriptive literature review. Articles was searched in the databases Medline and Cinahl with a ten-year age limit. A total of fourteen articles was selected and processed into four subcategories and a methodological aspect to answer to the study’s aim. Results: The results show that nurses experience mostly negative feelings like anxiety, fear and vulnerability while working with involuntary treatment. The use of involuntary treatment was justified by the thought that the practice was a part of the nurses’ job and duty. The use of involuntary treatment was describes as damaging on the nurse-patient relationship and caused ethical conflicts. The result was described in four subcategories Feelings about the use of involuntary treatment, Justifying involuntary treatment, Involuntary treatment and the effects on the nurse-patient relationship and Ethical conflicts due to involuntary treatment. The articles varied in their descriptions of their selection groups. Most described the participants gender, age and work experience. Most of the articles had 11-50 participants.    Conclusions: This study has found that nurses experience involuntary treatment as having mostly negative effects. It has been shown that the nurses’ level of education has an effect on both the execution and the handling of involuntary treatment. The writers of this study have come to the conclusion that nurses wish to decrease the use of involuntary treatment, and that research should be focused on finding alternative methods of treatment.

Hälsofrämjande insatser är viktigt inom sjukvården och sjuksköterskor har en betydelsefull roll för utveckling och genomförande av dessa. Sjuksköterskor arbetar för patientens bästa dels genom att göra bedömningar och kommunicera på ett effektivt och genomtänkt sätt med patienten, personalen, läkare och närstående samt att förhålla sig korrekt till aktuell lagstiftning, ofta under tidspress. Sjuksköterskans uppgift är att tillsammans med patienten tydliggöra mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård. En systematisk litteraturstudie genomfördes, vetenskapliga artiklar granskades för att få djupare kunskap om det valda fokusområdet. Resultatet bygger på fem artiklar av kvalitativ metod. Följande teman framkom i analysen: Att se effekten av fysisk aktivitet, Att ha en motiverande och stödjande roll samt Att uppmärksamma barriärer för fysisk aktivitet. Sjuksköterskor i omvårdnadsarbetet uppmärksammar effekten av fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa. Genom sitt holistiska perspektiv uppmärksammade sjuksköterskor hela människan och genom att främja användandet av kroppen ökade individernas möjlighet till att återfå sin psykiska hälsa. Sjuksköterskor belyste att de hade en motiverande och stödjande roll gentemot personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård identifierade sig som den yrkesgrupp som har störst möjlighet att motivera personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård till att integrera fysisk aktivitet i sina dagliga liv. Sjuksköterskor uppmärksammade även barriärer för att främja fysisk aktivitet. För att sjuksköterskans uppdrag, i form av motiverandet och stödjandet av personer med psykisk ohälsa inom psykiatrisk vård, ska kunna utföras med god kvalitet och vara kostnadseffektivt rekommenderas att mer resurser läggs på hälsofrämjande interventioner där fysisk aktivitet ska vara en självklar del. / Health promotion efforts are important in health care and nurses have a significant role in the development and implementation of these. Nurses work for the patient's best by making estimations and communicating in an effective and thoughtful manner with the patient, staff, doctors and relatives, as well as to adhere properly to current legislation, often in time pressure. The Nurse's task is to clarify goals for physical, mental, social and spiritual health together with the patient. The purpose of the study was to highlight nurses' experience of promoting physical activity in mental health patients in psychiatric care. A systematic literature study was conducted, scientific articles examined to gain deeper knowledge about the chosen focus area. The result is based on five articles of qualitative method. The following themes appeared in the analysis: To see the effect of physical activity, To have a motivational and supportive role, as well as Attention to barriers to physical activity. Nurses pay attention to the effects of physical activity in persons with mental health. Through their holistic perspective, nurses alerted the whole person, and by promoting the use of the body, individuals increased the opportunity to regain their mental health. Nurses explained that they had a motivating and supportive role towards people with mental health. Nurses in psychiatric care identified themselves as the occupational group with the greatest opportunity to motivate persons with mental health in psychiatric care to integrate physical activity into their daily lives. Nurses also drew attention to barriers to promote physical activity. In order for the nurse's mission, in the form of motivation and support of psychiatric mental health professionals, to be carried out with good quality and to be cost-effective, it is recommended that more resources be placed on health promotion interventions where physical activity should be an obvious part.