Det här projektet handlar om närmandet. Om att närma byggnaden som hanterar våra döda. Varken tvinga, skrämma eller försköna. Det är en byggnad som börjar och slutar. En skulpturerad byggnadskropp med ett logistiskt flöde och rytmisk struktur. Förslaget är ett försök till ett sakta synliggörande. Synlig för att byggnaden sträcker ut sig och syns. Synlig för att du tilltåts titta in. Synlig för att du kan passera genom dess byggnadselement. Det är en skulptur av linjär form i ett landskap mellan vardag och död. En modern industri, en värdig arbetsplats, en byggnad av tyng, en byggnad som stödjer. Det ofrånkomliga har tagit fysiskt gestalt. Det har inte bäddats in, utan tar plats, rakt på plats. En uppbruten gestaltning för en splittrad själ. Ett gränsland mellan det som lever och det som passerat, till den andra sidan. / This project investigates how to approach the occupation that takes care of the deceased, to near and to border on the industry without intruding. It’s an attempt to disclose gradually, neither by intimidating anyone nor by harmonizing the reality. This crematorium is a linear building that has a beginning and an end. It is a sculptured construction with a logistical flow and rhythmic structure.   Norra Begravningsplatsen in Solna is a dual place where the contrast between industry, housing, grief, work and peace meet. The centerpiece of this meeting takes place on the lot where the crematorium is placed. The experience of the place as bicameral, neglected and concealed, despite all the different activities it touches, initiated the design where the desire was to create a building with a direction. Nevertheless the place and the program deal with contrasts. It is about the contrasting relation between someone's everyday life and another’s grief. It is the encounter between the living and the dead. The building stands both symbolically and physically the boundary between industry and cemetery. It becomes a transition and it becomes a flow in a shape of architecture. In the context of the site, the building makes it self apparently visible where its volume reaches out and takes place on a broad area of the given lot. There is a possibility to look in to the building and observe the process if wanted and there are plenty of places around the building where one can rest, take cover for the rain or just lean against a comforting wall. The building has several openings and ways to pass through its components, where the divided structure as a whole distracts the mind of a passing. This project is an attempt to defuse the tension that the building has in the society of today. It strives to be a modern industry, a dignified place to work, a building of weight with an aim of supporting the bereaved that surrounds it. The inevitable has taken physical form in the building; it has not been embedded and covered - it takes place straight on the spot. It is a broken design for a broken soul, a borderland between the living and that, which has passed to the other side, past the line.

Krematoriets struktur bygger på två murar. Den ena bildar en ny gräns mot norra begravningsplatsen och den andra leder besökaren ner för backen och in i krematoriet. Själva gränsen mot norra begravningsplatsen är på just denna plats inte alls lika omhändertagen som runt resten av begravningsplatsen, och viljan att ge inte bara själva krematoriet utan även omgivningarna goda kvalitéer har varit en av de viktigaste parametrarna vid gestaltningen. Krematoriet med dess murar ger platsen en tydlighet, för anhöriga, personalen och för förbipasserande. På kullen vid murens startpunkt skapas en ny entré till norra begravningsplatsen. Själva krematoriet ligger delvis under den gång/cykelväg som sträcker sig längs begravningsplatsens västra gräns. För att krematoriet inte ska skapa en tråkig baksida mot befintlig gång/cykelbana dras den på krematoriets tak. På detta sätt integreras krematoriet i landskapet och ger mer plats för en större omgivande park. Murarna kläs i stenskivor av granit. Graniten på den övre muren har en grövre yta tänkt att smälta samman med landskapet. Graniten på den nedre muren har en polerad yta som reflekterar omgivningarna och den mer bearbetade ytan gör att muren läses ihop med själva byggnaden snarare än med landskapet. För de anhöriga blir denna nedre mur ett sätt att orientera sig i byggnaden då den är exponerad i alla rum som de anhöriga besöker. Som anhörig besökare följer man muren från begravningsplatsens entré söderut ner för slänten. Muren är helt horisontell och blir högre ju längre ner för backen man kommer. Entrén utgörs av en utskjutande volym och innanför finns de rum som är avsedda för de anhöriga. Slutligen omsluter muren anhörigrummet där urnutlämningen sker, och bilar där ett rum med interiör del kopplad till en exteriör gård. Ett träd med en omgivande vattenspegel upptar större delen av denna inre gård. Trädet filtrerar solljuset och ger ett skuggspel över väggar och golv och vattenspegeln reflekterar solljuset och ger ett ljusspel mot muren på gården. Avsikten är att skapa ett tydligt avgränsat rum där naturen ändå är närvarande och ger liv åt materialen. För att skapa en god arbetsmiljö på krematoriet ordnas rummen för att logiskt passa in i processen från kistans mottagning till att urnan hämtas. Pausrum och arbetsrum finns i den södra delen i nära anslutning till kistmottagningen. De rumsliga sambanden är också avsedda att skapa möjlighet för sociala möten mellan personalen och även med begravningsentreprenörerna. / The structural principle of the crematory is based on two walls. The first creates a new border to the northern cementary. The second wall leads the visitor down the hill and in through the crematory. The actual border of the cementary is at the projects site not as well taken cared of as on the rest of the cementary, and a will to give not only the crematory but also the surroundings good qualities has been one of the most important parameters during the project. The crematory and its walls gives the site clarity and simplicity for the relatives, the employees and also for bypassers. On the hill at the starting point of the wall, a new entrance to the cementary is created. The crematory is partly situated under the pedestrian/bicycle path ranging along the cementarys western border. To prevent the crematory from turning its back on the existent destrian/bicycle path, that very path is given a new route on the rooftop of the crematory complex. In this way, the crematory naturaly integrates itself in the surrounding landscape and saves alot of space for the surrounding park. The walls have a granite facade, on the upper wall with a rough surface intended to blend into nature and on the lower wall with a polished surface to connect it to the crematory building rather than the landscape. Beeing exposed in every room intended to be visited by relatives to the deceased, this lower wall is a way for them to orient themselves during their visit. As a visitor you follow the wall from the cementary entrance, going south down a sligt hill the wall is getting higher as you move towards the main entrance to the crematory, which is a volume protruding from the lower wall. The spaces intended for the relatives are located close to the main entrance, and the most important of those rooms is the room where the relatives collect the urn. In that  rectangular room, which has an exterior and an interior space closely connected, you are surrounded by the lower wall on all sides. The exterior space a tree stands surrounded by a pond, whose reflections and shadows give life to the materials. To create a good environment for the employees, the rooms have been organized to fit the crematory process, from the recievement of the chest to handing over the urn. Paus- and officespaces are located in the south part of the building, closley connected to the chest recievement room. The connections between the crematorys different rooms are intended to create spontaneus meetings between the employees, and also with the visiting funeral directors.

Ett krematorium, ett maskineri, där den döda kroppen bränns till aska, skrapas ut och förs till ett rum där skelettbitar som inte brunnit mals, skruvar som en gång läkte oss plockas ut. Det som tidigare var våra kroppar hälls nu ner som pulver i små urnor. Ett vardagligt arbete för vissa, ceremoniellt för en annan, den otäckaste av process för den tredje och en fjärde som inte kunde bry sig mindre.   När någon i vår närhet går bort reagerar vi. Det kan ta sig i uttryck på olika sätt och i olika tid. Projektets viktigaste aspekt består av att låta besökaren ta del av byggnaden i olika steg, i och med olika viljor vid olika tillfällen. En rädd anhörig, en stressad dotter eller ett stort sällskap.   Lika viktigt som det är att bemöta anhöriga, är det att förhålla sig till sitt sammanhang. Platsen som är Norra begravningsplatsen i Solna är central. Den ligger precis utanför Stockholms gränser och används dagligen som passage. I och med byggnadens speciella karaktär betyder detta att kontexten blir extremt viktig och i mitt projekt har jag lika mycket arbetat med vardagen runt omkring som människorna i byggnaden. Krematoriet möter vardagen. / A crematory, a machinery, where the dead body is burnt into ashes, scraped out and taken to a room where pieces of bones that are not funny burnt milled, screws that onced healed picked out. What once was our bodies are now being held down like powder in small urns. An everyday work for some, ceremonially for another, the nastiest of process for the third and a fourth who could not care less. When someone close to us pass away, we react. It can take expression in different ways and at different times. The project's most important aspect consists of allowing the visitor to take part of the building in stages, with different interests at different times. A frightened relative, a stressed daughter or a large company. As important as it is to respond to families, it is to relate to its context. The location Norra Begravningsplatsen in Solna is central. It is located just outside Stockholm and used daily as a passage. Because of the building's special character, the context is extremely important, and in my project I have equally worked with everyday all around as the people in the building. Crematorium encounter everyday.

Pits and mounds in pebble: A study of archaeological remains in ancient pebble beaches inthe county of Västerbotten. Pits (Sw. boplatsgropar) and mounds (Sw. boplatsvallar) in ancient pebble beaches are two types of archaeological remains that are common under the highest coastline in the county of Västerbotten, Sweden. Although common, knowledge of these archaeological remains is limited. Organic materials left in pebble formations rapidly break down and degrade due to high exposure to moisture and weather, making dating by traditional archaeological methods such as 14C or dendrochronology impossible. The data for this study consists of two parts. One part has been collected through field surveys by the author and the other part is collected from National Heritage Board´s database of archaeological sites (Sw. Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister). The result of this study suggests that the majority of smaller pits and mounds in ancient pebble beaches have been used for storage and that larger pits and mounds are big enough to have functioned as foundations for simple dwellings. It also suggests there is some spatial coherence between the type of archaeological remains known as hut foundations (Sw.tomtningar) and pits in ancient pebble beaches. Albeit this coherence is slight and may be a coincidence. Furthermore, the study suggests there is a spatial coherence between quartz and quartzite handled by humans and pits in ancient pebble beaches that is not a coincidence. Suggestively, some pits in ancient pebble beaches that can be found today have been made and used in prehistoric times, by people who used quartz and quartzite in their daily lives.

Vatten är en förutsättning för allt liv, men trots dess centrala innebörd så kan också vatten på fel plats, vid fel tid, leda till problem. Inläckande vatten i undermarksanläggningar kan leda till avsänkning av grundvattenytan och medföljande problematik. Det är därför viktigt att regelbundet mäta och kontrollera inläckaget till bergstunnlar, särskilt i byggskedet, samt att kunna prognostisera dessa. Syftet med denna studie är att sammanställa erfarenheter av inläckage av grundvatten i de utvalda bergtunnlarna i Citybanan, Norra länken och Strängnästunneln. De uppmätta inläckagen i bygg- respektive driftskede har presenterats och jämförts med hur väl de överensstämde med de prognoser som gjorts samt villkor som beslutats. För alla tunnlar har kvalitativa, kvantitativa och matematiska prognosmetoder använts. Villkoren har formulerats på olika sätt för tunnlarna, Norra länken har villkor om ett enda årsmedelvärde för hela tunneln, Strängnästunneln har uppdelat på två delsträckor och Citybanan har villkoret uppdelat på åtta olika delsträckor. Strängnästunneln är den enda av de utvalda bergtunnlarna som inte överstiger villkoren, under något tillfälle, under den studerade tidsperioden, dock är det ingen tunnel som haft överträdelser som lett till villkorsbrott. I Citybanan sker överträdelser av villkoren samt prognoserna i byggskedet för delsträcka 1 och arbetstunneln Torsgatan. I driftskedet sker inga överträdelser av villkor eller prognoser. I Norra länken sker en överträdelse av villkoret, vilken skett av obestämbar anledning. Det finns ett stort behov av att utveckla prognosmetoderna som används för att prognostisera inläckage i tunnlar. Metoderna är generella, exempelvis baseras modelleringar på kontinuum modeller där variationen i berget inte tas i beaktning. Modellernas applicerbarhet kan därför ifrågasättas. Likaså finns det stora problem med mätutrustningen i tunnlarna, mätningen kan påverkas mycket om mätstationen placeras fel, är igensatt eller trasig osv. En av de viktigaste slutsatserna i denna studie är att det är komplicerat att få tillgång till en stor del av den mätdata som samlas in om inläckage i bergtunnlar. Det har tidigare inte funnits bestämmelser om hur och vart detta ska sparas och informationen är därför spridd. I framtiden är det att rekommendera att insamlingen och lagringen av inläckagedata standardiseras. Detta är på god väg och sker idag med de senare infrastrukturprojekten i databasen TMO och det nya Redbex. Slutligen bör en större satsning göras på erfarenhetsåterföring projekt emellan. Inläckagedata och förenklade sammanställningar av dessa bör finnas tillgängliga och brukas i projekteringen av nya projekt. / Water is a prerequisite for all life, however water at the wrong place, at the wrong time, can have negative impacts. Seepages into underground constructions can result in a lowering of the groundwater surface and following complications. Therefore, it is important to regularly measure and control the seepages into rock tunnels, especially during construction, and be able to predict the flow. The aim of this study is to gather experiences of seepages in the elected rock tunnel in the Stockholm City Line, Northern Link and the Strängnäs tunnel. The measured seepages in the construction and running phase has been presented and compared to the predictions and terms for the seepages. The methods applied for prediction of seepage in all the studied tunnels have been different varieties of qualitative, quantitative and mathematical methods. The terms of seepages have been formulated differently for all tunnels, the Northern Link has a single value measured as an annual average, the Strängnäs tunnel has the terms divided on two sections and the Stockholm City Line has terms for eight sections. The only tunnel in which the limits set by the court has not been exceeded, on even a singular occasion according to this study’s results, is The Strängnäs tunnel. Although no tunnel has broken the terms for seepages, even though singular measurements have been higher than the given term. In the Stockholm City Line several transgressions have been made of both the terms and predictions during the construction of the first most northern section and for the working tunnel at Torsgatan. During the running phase no transgressions were made. In the Northern Link one single transgression of the terms was made. There is a need to develop methods of prediction for seepages in tunnels. There are many methods available however, the methods used are general, simplified and uncertain. The mathematical models used to predict the seepages in the Stockholm City Line and the Strängnäs tunnel are based on continuum models where the variations in the rock is not considered. The applicability of the methods can therefore be questioned. There are also problems with the equipment for measurement, the measured flow can be highly affected if the measuring station is broken or poorly placed. One of the most important conclusions of this study is that it is complicated to gain access to a large part of the data collected on seepages in rock tunnels. It has not previously been determined how and where the data on seepages should be stored and therefore, the information is scattered. In the future it is advisable to standardize the collection and storage of seepage data. This standardisation although, is used for the most recent infrastructure projects, where information is stored in TMO and Redbex. To conclude, there should be more effort put into the return of experience between projects. Seepage data and collocations of these should be available and used in the planning of new project.

Varje tidsepok har sina ideal för hur städerna ska se ut. I den tid som vi lever i så är fokus på hållbarhet och hur vi kan minska klimatpåverkan, men också livskvaliteten i städerna som har blivit allt mer aktuellt de senaste decennierna (Europeiska Unionen, 1999. 7). Samtidens städer blir allt smartare och vi håller oss uppkopplade med världen omkring oss, givet detta så har en efterfrågan på områden där det går att enkelt ta sig fram via gång eller cykel med närhet till service och bekanta ansikten. Ett möte mellan en livskvalitet och en önskan om gemenskap och platsidentitet har vidare bidragit till det samtida stadsplaneringsidealet 15-minutersstaden (Abdelfattah et al. 2022, 330) Konceptet 15-minutersstaden innebär att människan ska ha tillgång till alla sina basbehov såsom utbildning, arbetsplatser, kultur och handel finns nära till hands inom den angivna tidsramen (Sweco, 2023). Konceptet utvecklades av professor Carlos Moreno och fick dragningskraft under Covid-19 pandemin i och med de mindre krävande transportsträckorna som stadsplaneringsidealet bidrog med (Deloitte, 2023). I denna studie fokuserar vi på att forska kring 5-minutersstaden, som är systerkonceptet till 15-minutersstaden med krav på samma aspekter fast inom en mindre tidsram. Vi har varit nyfikna på detta samtida stadsplaneringsideal, vad detta faktiskt innebär, om det är en trend eller kommer att bestå över tiden samt om det går att implementera på ett svenskt kommunalt stadsbyggnadsprojekt. För att ta reda på detta har vi använt oss av två fall, Ystad Hamnstaden och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Ystad är en mindre kommun i södra Sverige där det i nuläget planeras ett omfattande stadsbyggnadsprojekt. Projektet är det största i modern tid för Ystad kommun, och kommer givet detta att ha en stor inverkan på medborgarnas likväl som stadens framtid. Den planerade stadsdelen har ett havsnära läge med ett kort avstånd till kollektivtrafik såväl som centrum och handel. Utifrån Ystads unika struktur så väcktes idén hos oss om det skulle vara möjligt att implementera den hållbara och eftertraktade 5-minutersstad i projektet Hamnstaden. Norra Djurgårdsstaden är ett av Europas största stadsbyggnadsprojekt med fokus på klimatanpassning (Stockholm stad, 2023). Under studiens gång har intervjuer utförts med flera nyckelpersoner både internt i projektet Hamnstaden såsom projektledaren, men också politiker i Samhällsbyggnadsnämnden och Ystad kommuns förvaltningschef. Detta för att få en heltäckande bild över vad det finns för förväntningar på projektet Hamnstaden och huruvida de ser på möjligheten att planera efter 5-minutersstaden. Flertal tjänstemän från stadsbyggnadsprojektet Norra Djurgårdsstaden  har också blivit intervjuade då de redan är i fas med att planera en 5-minutersstad. Dessa intervjuer har gett oss mer insikt i vilka aspekter och kriterier som är viktiga för att lyckas driva igenom ett sådant koncept. Utöver intervjuer har information från öppna såväl som slutna källor samlats in, vilket har varit utmanande eftersom 5-minutersstaden är ett samtida fenomen, och därför inte har hunnit forskas kring i samma omfattning som andra ämnen. Slutligen utfördes en platsanalys för att få vetskap gällande avstånden mellan den blivande Hamnstaden och de mänskliga basbehoven som kollektivtrafik, handel, utbildning och kultur. Detta var också väsentligt för att få en känsla för de rumsliga dimensionerna på platsen eftersom 5-minutersstaden ställer krav på småskalighet och mänskliga mått.

Ekonomisk hållbarhet har blivit en viktig faktor för företag inom tunga industrier. Genom att nyttja och kombinera olika teorier i optimeringslära är det möjligt att utföra kostnadseffektiviseringar för en produktionskedja. Norra Timber är en ekonomisk förening med en produktionskedja som sträcker sig över geografiska områden i Sverige. Efter en sammanslagning i företaget, har det skapats ett behov att ha en optimal produktionskedja mellan de olika anläggningar. Målet var att skapa en dynamisk modell som kan välja en optimal rutt för minimerad kostnad. Modellen ska även visa fördelningen av timmer bland anläggningarna. Genom att kombinera transportproblemet och facility location problem (FLP) utförs en modell anpassad till ett skogsföretags förutsättningar. Tidigare studier har varit vägledande i att skapa en matematisk, linjär modell som kan omvandlas till programmeringsspråk och lösas i Gurobi Solver. Problemet definieras som ett linjärprogrammeringsproblem (LPP). Resultatet visar en överblick av timmerfördelningen bland Norra Timbers anläggningar anpassat till produkttyp, och kostnaden av samtliga transporter. Eftersom modellen har förenklingar stämmer den inte helt överens med verkligheten för Norra Timber, och ger därför inte en komplett bild. Undersökningen bidrar inte med någon ny kunskap; det finns mycket tidigare forskning om optimeringslära och optimeringsmodeller. Det som visas är att teorier inom optimeringslära kan bidra till ökad ekonomisk hållbarhet för flera industrier. Modellen för produktionskedjan är anpassat för behovet i en skogsindustri, men samma struktur kan appliceras för att utföra lösningar för andra industrier. Framtida studier inom ämnet kan undersöka vilka variabler som påverkar Norra Timbers totala kostnad mest.

Dagsljus är viktigt för människors välmående. Eftersom välmående hos människor kopplas till den sociala hållbarheten i ett samhälle påverkar dagsljusinsläpp i byggnader även den sociala hållbarheten. Idag är dagsljusinsläpp lågt prioriterat i både detaljplanearbetet och projekteringen av flerbostadshus. Projektet Norra Djurgårdsstaden i Stockholm ställer höga krav på hållbarhet i området. Syftet med detta arbete är att undersöka hur dagsljushanteringen under projekteringen av ett flerbostadshus påverkats av Norra Djurgårdsstadens hållbarhetskrav. Denna fallstudie jämförs med två andra byggnader i Stockholm som inte har direkta krav på hållbarhet. Jämförelsen grundas på intervjuer, simuleringar utförda i Daylight Visualizer och manuella beräkningar av dagsljusinsläpp. Resultaten kopplas i analysen samman med de dagsljuskrav som ställts på respektive projektering. Kraven som undersökts är de som ställs av BBR och Miljöbyggnad. Resultaten visar att dagsljusinsläppet är större i byggnaden med miljöcertifieringskrav samt att solvärmelasterna är lägre i byggnaderna utan. Arkitekter uppfattar dagsljuskraven som svåra att uppnå och att det största hindret för det är förtätning. Hanteringen av dagsljus skiljer sig åt från projekt till projekt men generellt kan det fastslås att den är tidskrävande och därför prioriteras lågt. Arkitekter efterfrågar mer lätthanterliga verktyg. Förutsättningarna för dagsljusinsläpp beror till stor del på detaljplaners utformning och större hänsyn till dagsljus bör tas vid framtagning av detaljplaner. / Natural daylight is important for our wellbeing and therefore the social sustainability of our community. Daylight today carries a low priority in the development of local plans and in the planning of residential housing. There are high demands on the sustainability in the urban planning project Norra Djurgårdsstaden in Stockholm. The purpose of this thesis is to analyze how architects manage daylight distribution in the planning of a residential house regarding the high demands on sustainability in Norra Djurgårdsstaden. The case study is compared to two other buildings that have no demands on sustainability regarding daylight. The analysis builds on a series of interviews, daylight simulations in Daylight Visualizer and manual calculations of daylight. The results are connected with the different demands set on each project. Those demands are BBR and Miljöbyggnad. The results show that the daylight distribution is larger in the building that has a demand for an environmental certification and that solar thermal loads are lower in those building that do not have these demands. Architects acknowledge that daylight requirements are hard to achieve. They find the biggest complication to be the urbanization of cities. Management of daylight varies from project to project but is generally seen as time consuming. There is a demand for easier tools to meet up with today’s requirements. Local plans affect the possibilities to achieve the daylight requirements. Daylight needs to be considered more in the development of these plans.

All around Stockholm, housing is under construction. But the theme is not housing - it is variation. Varied facades, varied roofscapes, to create variation along the streets. I propose that there is a safety in monotony - the kind that is lacking on the housing market. Anonymity can be a sign that the sender had you in mind, rather than themselves; this was the best we could do, therefore we repeated it over and over again, implying there is a ”we” and not an ”I” behind it all. This that is provided for you - for example a home - is not something you must earn, it can be taken for granted, by you and everyone else. Nya Hjorthagen is an alternative proposal for the site of Norra Djurgårdsstaden.

Studien behandlar förekomsten av skadesvampar i ett förändrat klimat. För regionen norra Norrlands kustland har lokala klimatscenarion framtagits och resultatet av dessa har analyserats tillsammans med vetenskaplig litteratur angående utvalda svampars levnadsvillkor. Syftet har varit att kartlägga kunskapsläget och att skapa en bild av framtidens utmaningar. Resultaten visar ett varmare och fuktigare klimat som på många sätt gynnar valda skadesvampar. Resultatet visar även en komplexitet i svampars livscykler som gör analysen till en informerande uppskattning av framtiden. För mer exakta prediktioner skulle en annan modellering och andra utvärderingsmetoder behöva användas.