Syftet med denna studie är att få en inblick i gymnasieungdomars upplevda engagemang i samhällsfrågor och hurdetta engagemang kan komma till uttryck. Det empiriska materialet i studien är baserat på kvalitativa intervjuer med13 gymnasieelever. Som bakgrund till ämnet presenterar jag; vad de nationella styrdokumenten säger omsamhällsfrågor, en liten fördjupning om sociala rörelser samt aktuell forskning gällande ungdomars intresse församhällsfrågor och politik. Resultatet av min undersökning visar på ett svagt intresse för samhällsfrågor blandeleverna i stort men att miljöfrågor tycks ha en särställning vad gäller ungdomarnas intresse. Att rösta menade enmajoritet av respondenterna var en självklarhet medan partipolitik eller andra handlingar utav politisk karaktär ejansågs vara så viktiga för dem. De sätt som de intervjuades engagemang främst kom till uttryck på var viadiskussioner om samhällsfrågor i hemmet eller genom att skänka pengar till välgörande ändamål. Mitt resultat pekaräven på att ungdomar kan tänka sig att gå med i någon social rörelse eller bryta mot lagen om de blir engagerade inågon fråga men att gränsen går vid att fysiskt skada en annan människa.

Denna studies övergripande syfte är att studera hur personer som härbärgerar flyktingar  ser på relationen mellan individers handlingar och hela samhällets ansvar för  flyktingarna. För att uppnå syftet studeras tre mer konkreta frågeställningar; hur  människor som härbärgerar papperslösa finner legitimitet för sin handling, hur de tror  att andra människor i samhället ser på deras engagemang och vad de själva tycker om  människor som inte är engagerade i detta.  Studiens teoretiska utgångspunkt bygger på Jürgen Habermas arbete för att  begreppsligöra civil olydnad. I syfte att sätta in dessa i en förståelse hur informanterna  ser på sig själva i relation till samhället används också Georg Simmels teoretiska tankar  om samhället utifrån hans begrepp; kristallisering, dubbel kategorisering av människor  och församhälleligande (vergesellschaftung).  Som metod för att samla in studiens källmaterial används en tematiskt öppen intervju.  Kodning och analys genomförs med så kallad databaserad kodning, som sedan med  hjälp av identifierbara underteman (antingen förbestämda eller skapade av  informanterna) försöker bena ut en tankestruktur hos informanterna som kan besvara på  studiens frågor. Resultatet av studien visar att legitimeringen har två delar. En är att de bistår med akuta  åtgärder som exempelvis tak över huvudet för människor i nöd, den andra är att de vill  ändra "systemet" på längre sikt.  När det gäller den andra frågan, menar informanterna  att de i många fall beskrivs som hjältar av andra. Den sista frågan kan delas upp i två  delar. En del som gäller myndigheter, där informanterna har svårt att förstå hur de som  arbetar med dessa frågor kan rättfärdiga/legitimera sina handlingar. Samtidigt tror de  också att det går att förändra dem, genom att hjälpa dessa att tänka kritiskt. När det  gäller den andra delen, andra i samhället, är de övertygade om att fler i samhället skulle  bli aktiva om de faktiskt blev tillfrågade.

The purpose of this study was to examine how four teachers with different teaching experiences treat and think about insubordination in school. The study emphasizes on questions like: When and why does disorder occur? How do the teachers manage disorderly conduct in the classroom? and Could there be a conflict between the teacher’s expectations and management, and the needs and motivation of the pupil?    It was evident through interviews with these four teachers that their statements could be divided into similar themes which subsequently could be put into the motivational structure of Abraham H. Maslow.        The conclusion of the study was that teachers may possibly have a better chance of managing disorder in their classroom if they are aware of the connection between disorderly conduct and a person’s needs and motivation.

I denna undersökning kan du läsa om hur konstnärliga strategier har använts som didaktiska redskap i bildundervisning och hur dessa kan synliggöra en radikal potential inom bildpedagogik. Studien handlar om konst, om politik och om pedagogik. Med konst menar jag framförallt konstnärligt tänkande, ett undersökande, ett förhållningssätt. Det kan gestaltas i olika uttryck, former, frågor och upplevelser. Genom kursen Gatans Galleri på Södra Stockholms folkhögskola närmar jag mig skapande undervisning från ett praktiskt håll, där jag tar erfarenhet från golvet i ett klassrum/staden in i akademin. Kursen i vilken jag finner min empiri är en terminskurs som undersöker det offentliga rummet i, om och genom konst. Undervisning och teorier undersöks med hjälp av A/R/Tography från tre vinklar: Mig som lärare, ett deltagarperspektiv och också av mig som konstnärlig utövare. En del av empirin består av en konstdagbok med egna experiment som gestaltas i uppsatsen genom bilder och gröna texter. De är tänkta att läsas ihop med sidan de gestaltas mot. Som en störning (dissensus) mellan olika sorts texter. I dagboken ingår egna experiment, textfragment, sparade exempel från genomgångar, gestaltande av teorier och minnen från tidigare uppgifter jag gjort i klassrummet. I bearbetningen av materialet framträder strategierna förflyttning, förskjutning och omförhandling som används för att dekonstruera materialet. Foucaults teorier om disciplinering och makt ligger sedan som en grundpremiss för analysen som tillsammans med teoretikerna Hannah Arendt och Jaques Rancière diskuterar hur ovisshet, skapandet av dissensus, och ett subjektskapande via handling (agens) kan ses som politiska och har potential till motstånd. Dessa handlingar och metoder utmanar strukturer inom den nyliberala skoldiskursen som mätbarhet, linjärt tänkande, hierarkiska strukturer och individualism. Radikaliteten visar sig finnas i metoden och inte i uttrycket, ett kollaborativt och experimentellt förhållningssätt i kombination med ett handlande kan skapa agens, utmana normer i skolan, offentligheten och vad vi gör och inte gör inom bildundervisning. Jag hoppas att denna uppsats fungerar både som en störning och inspiration i tänkandet kring bildundervisning.

The purpose of this study is to investigate what underlying causes drive people to take part in the Swedish autonomous left-wing movement. The autonomous left-wing movement is an extraparliamentary mob, in Sweden often attributed in negative terms, considered as extremists. Interviewing six activists has given me the chance to better understand the movement in terms of ideology as well as understanding their lack of reliability in the Swedish government and other social structures. The study also shows a complexity in the relationship between the interviewees and fascists, as well as in the Swedish police and the Swedish migration office, which is based on a combination of ideological values as well as a lack of trust to the Swedish system as a whole.

Syftet med undersökningen är att genomföra en deskriptiv studie av två nätverk inom densvenska fredsrörelsen och deras arbete samt undersöka hur de förhåller sig till social rättvisa ochsocialt arbete. Den metod som använts är kvalitativ, och datainsamling har skett via kvalitativaintervjuer med fyra respondenter. Det framkommer i dessa intervjuer att respondenterna ärorganiserade i nätverk och en del av den Svenska fredsrörelsen. De använder sig ibland av civilolydnad i symboliskt syfte för att stimulera till dialog kring frågor som vapenexport ochavrustning. Respondenterna står i sitt arbete för jämlikhet, solidaritet och deltagande. Slutsatsersom dras i denna studie är att respondenternas arbete skulle kunna ses som en form avpåverkansarbete för icke nationsbunden solidaritet med utsatta människor, någonting som skullekunna inkluderas i socialt arbete. Respondenternas arbete skulle också, i en mycket vidbemärkelse, kunna ses som en form av socialt arbete i icke statlig regi. Delar av deras arbete ärdock olagligt och således inte förenligt med traditionellt socialt arbete i Sverige som det ser utidag. / The purpose of this essay is to accomplish a descriptive study of two networks in the Swedishpeace movement and their work together with a study of how they stand in relation to socialjustice and social work. The method used is qualitative and the collection of data has been donevia qualitative interviews with four responders. It comes through in these interviews that therespondents are organized in networks and a part of the Swedish peace movement. Theysometimes work with civil disobedience in a symbolic purpose to stimulate a dialogueconcerning questions such as weapon export and disarmament. The respondents stand in theirwork for equality, solidarity and participation. Conclusions of the thesis are that the work of ourrespondents could possibly be a form of advocacy work concerning non national boundsolidarity with vulnerable people, something which could be incorporated in social work. Therespondents work could also, in a broad sense, be seen as a form of non-governmental socialwork. Part of their work is illegal though and because of that not consistent with traditionalsocial work in Sweden as it is functioning today.

I det här arbetet behandlas den oskrivna ansvarsfrihetsgrunden social adekvans. Begreppet och dess tillämpningsområden beskrivs och analyseras sedan ur olika aspekter. Framställningen inleds med en beskrivning av brottsbegreppet. Här förklaras att brottsbegreppet har en objektiv sida som innefattar begrepp som rekvisit, effekt, adekvat kausalitet och gärningsculpa, vilka förklaras översiktligt. Brottsbegreppets subjektiva sida innehållande olika typer av uppsåt och oaktsamhet förklaras också. Framställningen fortsätter med att beskriva de skrivna ansvarsfrihetsgrunderna. De viktigaste bestämmelserna angående dessa finnes i BrB:s 24 kapitel och i Polislagen. Ansvarsfrihetsgrunderna skall i princip läsas in i alla brottsbeskrivningar och kan ses som ett negativt element i brottsbegreppet. Det finns objektiva och subjektiva ansvarsfrihetsgrunder. Huvudregeln är att de objektiva ansvarsfrihetsgrunderna friar från ansvar även då gärningsmannen inte visste att någon av dessa var tillämplig. Härefter kommer ett kapitel där en grundläggande beskrivning av social adekvans ges. Här fastslås bland annat att social adekvans är en så kallad oskriven ansvarsfrihetsgrund som i doktrinen kallats för en ”dogmatisk slasktratt”, eller en ”säkerhetsventil” för det straffrättsliga systemet. Social adekvans kan ses som ett samlingsnamn för ett antal icke kodifierade undantagsregler som på objektiv grund friar från ansvar. Domstolarna har alltså en viss möjlighet att anse en straffbelagd gärning vara laglig, trots att lagstöd för detta saknas. Exempel på hur social adekvans har använts i praxis ges, och likaså synen på begreppet i den något äldre doktrinen. Social adekvans viktigaste tillämpningsområden gås sedan igenom och förklaras. Idrott och lek, medicinska ingrepp och åtgärder, angrepp på egen rättssfär, rättslig nöd, handlande i annans intresse och lärares rätt till visst våld är de områden som behandlas. Institutet social adekvans analyseras sedan ur ett antal aspekter. Först diskuteras några begreppsliga frågor. En uppfattning som presenteras och undersöks är den att beteckningen social adekvans står för en juridisk slutsats och inte för ett argument eller skäl för att inte anse brott föreligga. En av övriga frågor som är föremål för diskussion är vilken syn HD tycks ha på begreppet. I det följande avsnittet analyseras institutets vaga och uttunnade relation till det rättsliga systemet och institutet jämförs också med det liknande institutet nåd. Social adekvans karaktär som objektiv ansvarsfrihetsgrund undersöks härnäst. Bland annat presenteras argument för att ett subjektivt moment, likt det som i vissa situationer kan finnas i samtycke, kan läsas in i social adekvans. Slutligen undersöks huruvida det är lämpligt och möjligt att kodifiera social adekvans. Detta synes vara mycket svårt då man på straffrättens område vill undvika generalklausuler.

Syftet med vår studie är att undersöka om de privata angelägenheterna som utförs av de personer som innehar en chefsposition skiljer sig från de privata angelägenheter som utförs av medarbetarna. Vi vill ta reda på vad det är för privata angelägenheter de ägnar sig åt och om det är någon skillnad på vad de gör beroende på vilken position de har. För att tydliggöra vad som inte anses vara okej att ägna sig åt under arbetstid på denna arbetsplats vill vi därför ta reda på hur både medarbetarna och cheferna förhåller sig till organisationens personalpolicy. Vår teoretiska referensram består av två huvudsakliga områden. Det första inleds med en grundläggande redogörelse för organisatoriskt olydnad för att ge en bättre bild av vad privata angelägenheter är, och vilka former av både organisatoriskt olydnad och privata angelägenheter som finns. Vidare berörs också hur organisatorisk olydnad kan utvecklas samt olika attityder till förekomsten av denna olydnad. Den första delen av teorin avslutas med orsaker som kan ligga till grund för konflikt på arbetsplatsen. Den andra delen av teorin består av resonemang kring vad som kan ligga till grund för att de anställda ägnar sig åt privata angelägenheter under arbetstid. Orsaker kan exempelvis vara bristande autonomi och tillit, samt att den anställde behöver en paus. Sedan avslutas den teoretiska referensramen med åtta propositioner för situationer där anställda bör tillåtas använda internet för personligt bruk. Med denna uppbyggnad strävar vi efter att ge läsaren en god insikt i ämnet. Eftersom vi ville undersöka individernas handlingar utförde vi en kvalitativ undersökning med intervjuer. Vi intervjuade två grupper, en grupp medarbetare och en grupp med chefer. Vi valde två grupper för att i efterhand kunna jämföra om det är någon skillnad mellan vilka privata angelägenheter som förekommer i respektive grupp. Vi kom fram till att det förekommer samma typer av privata angelägenheter i båda grupperna. Båda grupperna ägnar sig åt att prata med kollegor samt att surfa privata ärenden på internet under arbetstid. Det som skilde sig var att det framkom att medarbetarna också ägnar sig åt att ringa privata samtal samt att skicka privata sms och mail vilket inte framkom under intervjuerna med cheferna. Cheferna hade en mycket generös inställning till utförandet av privata angelägenheter under arbetstid, de ansåg att det var helt okej att ägna sig åt detta så länge de anställda utförde arbete som behövdes för dagen. Vi kom också fram till att det inte fanns någon personalpolicy angående detta, men att de flesta trodde att en sådan fanns. Vi kunde därför inte besvara hur de anställda förhöll sig till den. Det fanns två anledningar till att respondenterna ägnade sig åt att prata med kollegor och surfa privata ärenden under arbetstid. De uppgav att det var för att de var i behov av en paus från sitt arbete samt att de menar att tala med kollegor främjar ett trevligt arbetsklimat.

The study aims to investigate how activists using civil disobedience strategically use the legal system to legitimize and raise awareness of their causes. The study will also examine how individual activists are affected and how they create long-term and sustainable activism. The purpose of the study is to gain a deeper understanding of how activists relate to the legal system, as well as to explore deeper understanding of the individual impact of the activists. The methodology underlying the study is a qualitative interview where four informants have been interviewed about their experiences and impressions of legal systems as individual influences. The theories that form the basis for the study are legal strategies by Thomas Mathiesen, legal pluralism by Håkan Gustafsson and Stellan Vinthagen with additions from Jan Svanberg and Stellan Vinthagens theory about normative regulation. The study's results show that there are several tools that activists can use to create better conditions for long-term and sustainable activism. It appears that the legal system and the extraparliamentary movements have different ways of interpreting the laws and the extra-parliamentary movements rely their pluralistic normative formation upon historical absolutions. Activists form well-planned legal strategies to achieve their long-term goals. Then the purpose of working emancipatory is to morally disconnect the monistic definition of the legal system and the hegemonic social norms. It is important to create solidarity between each other and provide opportunities for dealing with the possible traumatic situations that arise in the context of action.

Previous research has found that civil resistance has a positive impact on democratic development. Still, despite increased academic attention to how civil resistance affects democratization and democracy, no systematic study has yet examined how the nature of inclusion in a civil resistance impacts various elements of democracy. This study addresses this research gap by comparing how inclusive civil resistance and non-fully inclusive civil resistance uprisings between 1943-2013 affected the development of liberal, egalitarian, participatory, and deliberative democracy. Two theoretical arguments are presented for how the nature of inclusion in civil resistance affect its impact on democracy: one arguing that inclusion should generate higher levels of participatory democracy and another underlining how the nature of inclusion in civil resistance generates higher levels of deliberative democracy. The arguments are tested with a quasi-experimental difference-in-difference measure combined with a nearest neighbour matching propensity score method. The results give tentative support for that inclusive civil resistance compared to non-fully inclusive civil resistance increase democracy in general and deliberative democracy in particular up to five years after civil resistance ended. The impact of inclusion in civil resistance does however vary considerably, and further research is needed to strengthen the theory and generate more statistically significant results.