Den här studien syftade till att undersöka betydelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan. Tidigare forskning visar att samverkan är ett viktigt verktyg för att offentliga organisationer på bästa sätt ska kunna hantera offentliga resurser och sociala problem. Resultatet av den här studien utgör en tematisk analys baserad på kvalitativa intervjuer från fem respondenter verksamma inom krisberedskapsområdet. Den teoretiska utgångspunkt som använts i analysen är Edmondsons (1999) teoretisering av psykologisk trygghet och Huxham och Vangens (2004) ramverk för att förstå mål inom samverkan. Inledningsvis hade vi en föreställning om att psykologisk trygghet har betydelse för samverkan, vilket också bekräftas av studiens resultat. Studien visar dock att olika aspekter av samverkan även har betydelse för upplevelsen av psykologisk trygghet. Centrala resultat för den här studien är att krisberedskapsområdet präglas av en stark samverkanskultur, vilket utgör ett övergripande tema i analysen som genomsyrar tre underliggande teman: samhällsansvar, struktur samt nätverk och relationer. Aspekter i respektive tema i den här studien har visat på potential att både möjliggöra och begränsa upplevelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan.

Denna kvalitativa studie har syftat till att belysa hur sociala organisation arbetar med att stärka social hållbarhet inom ett arbetsteam, med fokus på teorier om social hållbarhet, psykologisk trygghet och organisationskultur. Vi har undersökt vilka faktorer som påverkar den sociala hållbarheten, samt hur arbetet med dessa faktorer kan stärka den sociala hållbarheten hos ett arbetsteam. Genom intervjuer har vi samlat in data utifrån tio informanters tankar, känslor och upplevelser. Intervjuerna har därefter transkriberats och analyserats med tematisk analys. Den tematiska analysen består av tre huvudteman med två till tre underteman vardera. Vi landade i slutsatserna att ett team inte enbart handlar om individer, men även hur de fungerar som en helhet. Därmed kan det vara viktigt att organisationen inkluderar medarbetarna och analyserar gruppdynamik, för att mäta social hållbarhet och även fortsätta jobba med social hållbarhet internt. Den social hållbarheten bland team blir grundläggande att arbeta med, för att en organisation i sin helhet ska kunna hålla sig socialt hållbar och bevara konkurrenskraft.

Studien undersöker hur rekryteringsprocessen går till i kriminella organisationer samt vilka motivatorer som leder till att man stannar kvar i en sådan organisation. Studien är av kvalitativ karaktär och består av semi-strukturerade intervjuer med sju personer som identifierar sig som tidigare kriminella och tre personer som arbetar med kriminella. Studiens urval har varit målinriktad och snöbollsurval där datainsamlingen analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i studien visar att individer tenderar att rekryteras in till kriminella organisationer utifrån sociala band, idealisering och attraktion till status. Resultatet visar även att motivatorerna till att stanna kvar i en kriminell organisation är att belöningar uppfattas väga mer än ansträngningar och de individuella behoven i form av respekt, uppskattning och status som tillgodoses inom den kriminella organisationen. Det kan krävas mycket av den enskilde att avbryta en kriminell livsstil utifrån den risk man tar avseende ensamhet, eventuella hot och rädslan av att vara otillräcklig. I sin tur kan detta medföra att medlemmen hellre väljer att stanna kvar i den kriminella organisationen för att man är garanterad en inkomst och ett socialt nätverk.

The Swedish building sector is the cause behind a large part of all generated waste in Sweden. This must change to reach the goal by 2030 to make a significant reduction of waste. One way to work towards this goal is to reuse existing material. The architect often contributes to early stages of the building process, which is an important timestamp to ensure that reuse becomes a part of the construction project. The role of the architect has the potential to contribute to current sustainability goals by urging reuse of building materials in projects. Therefore, this thesis aims to increase the understanding of architects' perception of their role in reuse practices in construction projects by answering how their work is similar to the characteristics of a change agent. The study also aims to explore how their role can develop to better urge reuse, with the help of theory of ​​change management. The study is limited to the architect role in the reuse practices in construction projects. Furthermore, it is the informal role as a change agent that is of concern since the architects’ profession does not appear to include the formal role as a change agent. Furthermore, in this study a connection between an informal change agent and an informal leader is made, because of the relation between change and leadership. A qualitative approach was chosen because the study has a purpose to better understand the architects' individual experiences and perspectives. The work is based on two literature studies, one contextual and one that contributes to a theoretical framework for the later analysis. Thereafter, an interview study was conducted with seven participant architects that are active in Sweden with experience or knowledge of reuse. The interviews were transcribed and analyzed using the designed theoretical framework to encode and categorize the responses. The coding resulted in three separate tables with sorted quotes from the interviews. These tables were used to interpret the relationships between the sorted interview material and allow new themes to emerge from the analysis. After this thematization overall conclusions were drawn by interpreting the analysis from a holistic perspective. From the literature study it became apparent that a change agent, either formal or informal, can be anyone with the abilities to drive change. From the interviews evident connections were found between the architects’ reuse practices and the personal abilities that is necessary for a change agent to be successful. The architects’ descriptions about their reuse practices did not concern their own authority, which can be explained by that they lack the power to make decisions in the projects. But through their personality, communicative skill, and ability to solve problems, they can access both formal and informal authority, which is two other particularly key factors for a change agent. The analysis indicated that the architects’ role in reuse practices is essentially about influencing and convincing other actors in the building process. Beside the fact that architects have developed multiple of the personal abilities that a change agent needs, they also drive reuse practices voluntarily, which is an aspect that coincides with an informal leader. To conclude, the architect’s role in the matter can be described as a communicative informal change agent, even if no respondent referred themselves as a change agent. It seems that awareness of acting as a change agent is not the main motivator for acting as one, and thereby have a better potential to work with reuse. However, it is not the whole solution for the sustainability goals that architects act as change agents, but it can be a piece of the puzzle that promotes an increased work with reuse. Furthermore, communication and knowledge emerged as two core results for how the architect role can be developed to better drive reuse. All proposed development areas affect their gathered knowledge and ability to communicate, in some way. By enhancing their communication skills and knowledge, they have a greater opportunity to be convincing and thus have a stronger influence in construction projects. This applies not only to architects active in Sweden, but the results can also be applied to other professional roles without decision-making authority but who want to drive change in their organization. / Svenska byggsektorn står för en stor del av allt genererat avfall i Sverige vilket behöver förändras för att uppnå målet om att betydligt minska mängden avfall till 2030. Ett sätt att arbeta mot målet är genom att återanvända, eller återbruka, befintligt material. Arkitekten är ofta med i byggprocessens tidiga skeden, vilket är en viktig tidpunkt för att se till att återbruk blir en del av projekten. Arkitektrollen har potential att bidra till dagens hållbarhetsmål genom att uppmana till att återbruka material i projekten, samtidigt som det finns utmaningar som försvårar nyttjandet av rollens potential. Därför syftar detta examensarbete till att öka förståelsen om yrkesverksamma arkitekters uppfattning om sin roll i ett återbruksarbete inom byggprojekt genom att svara på hur deras återbruksarbete liknar karaktärsdragen av en förändringsagent. Studien syftar även till att utforska hur de kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet vilket görs med hjälp av teoriområdet om förändringsarbete. Studien avgränsar sig till enbart arkitektrollen i återbruksfrågan inom byggprojekt. Vidare avses den informella rollen som förändringsagent eftersom arkitektyrket inte förefaller innefatta den formella rollen som förändringsagent. Dessutom görs en koppling mellan informella förändringsagenter och ledare i denna studie på grund av relationen mellan förändring och ledarskap. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes eftersom studien har ett förstående syfte om arkitekternas personliga erfarenheter och perspektiv. Arbetet tar avstamp i två litteraturstudier, en kontextuell för en ökad förståelse för arkitektrollen i Sverige och centrala begrepp, samt en litteraturstudie som bidrar till ett teoretiskt ramverk inför den senare analysen. Därefter utfördes en intervjustudie med sju deltagande arkitekter som är yrkesverksamma inom Sverige med erfarenhet eller kunskap om återbruk. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av det utformade teoretiska ramverket för att koda och kategorisera svaren. Kodningen resulterade i tre separata tabeller med sorterade citat från intervjuerna. Dessa tabeller användes för att tolka sambanden mellan koderna och låta teman växa fram från analysen. Efter tematiseringen tolkades analysen från ett helhetsperspektiv för att dra slutsatser. Från litteraturstudien framkom att en förändringsagent, formell eller informell, kan vara vem som helst med förmågor för att driva en förändring. Utifrån intervjuerna kunde tydliga kopplingar göras mellan arkitektens återbruksarbete och de personliga förmågor som är nödvändiga för en förändringsagent att vara framgångsrik. Arkitekternas beskrivningar om deras återbruksarbete berörde inte deras egen auktoritet, vilket kan bero på att de inte har beslutsmakten i byggprocessen. Men genom deras personlighet, kommunikativa skicklighet och problemlösningsförmågan kan de få tillgång till formell och informell auktoritet, som är två viktiga faktorer för en förändringsagent. Analysen pekade på att arkitektens roll i återbruksarbetet handlar om att påverka och övertyga andra aktörer i byggprocessen. Förutom att arkitekterna har utvecklat flera av de personliga förmågorna som en förändringsagent behöver, driver dem även återbruksarbetet frivilligt, vilket är en aspekt som sammanfaller med en informell ledare. Sammantaget kan arkitektens roll i återbruksarbetet beskrivas som en kommunikativ informell förändringsagent, även om ingen arkitekt kallade sig själv för en förändringsagent. Det verkar således inte vara det viktigaste att vara medveten om konceptet förändringsagent för att agera som en sådan och därigenom ha bättre potential att arbeta med återbruk. Däremot är det inte hela lösningen för att nå hållbarhetsmålet att arkitekter agerar som förändringsagenter, men det kan vara en pusselbit som främjar ett ökat återbruksarbete. Vidare framkom kommunikation och kunskap som två kärnresultat för hur arkitekten kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet. Alla föreslagna utvecklingsområdena berör på något sätt deras ihopsamlade kunskap och förmåga att kommunicera. Genom att förbättra sin kommunikation och kunskap har de större möjlighet att vara övertygande och därmed ha en starkare påverkan i byggprojekten. Detta gäller inte enbart för arkitekter verksamma i Sverige, utan resultaten kan appliceras på andra yrkesroller utan beslutsmakt men som vill driva en förändring inom sin organisation.

Studies have shown that there are several advantages to armed forces in having a well-developed learning organization. Scholars mainly argue two things on the subject, firstly, the military organization with the stronger organizational learning capability will win contemporary wars and conflicts. Secondly, the academic interest on the subject have been small and thus studies on military learning organizations are lacking in numbers.   The organizational learning capability of the Swedish naval forces might be built in peacetime, but by testing theories on organizational learning in combat we might get a chance to see how it could or could not hold up in a wartime setting. With a theory consuming research design the purpose of this study is to use Frank Hoffman and Meir Finkel’s theoretical frameworks to investigate the Swedish naval forces more closely.   The result of the analysis shows that the Swedish naval forces have a strong ability to engage lower level learning which leads to adaptation. The analysis also shows that the ability to engage higher level learning in combat situations are lacking. Adaptation without an ability for organizational learning have shown to almost always lead to organizational forgetting, the price of which historically have shown to be dire both economically and in human lives.

Att visa ’accountability’ (att handla på ett visst sätt och därefter redogöra för sitt handlande) har under de senaste decennierna kommit att anses viktigt för ideella organisationer. Att vara ’accountable’ antas nödvändigt för att organisationer ska upplevas som legitima av sina intressenter och därmed viktigt för deras långsiktiga överlevnad. En typ av information som antyds vara av vikt för organisationers intressenter är att de tydligt redovisar sitt syfte och relevanta prestationer. Teorier som potentiellt kan förklara hur ideella organisationer redovisar sådan information har dock forskats om endast i begränsad omfattning. Denna studie ämnade testa om resource dependence -teori och institutionell teori kan ses som giltiga förklaringsmodeller för hur ideella organisationer i årsberättelsen redovisar sitt syfte och relevanta prestationer. Med grund i teorierna formulerades två hypoteser vilka gör antaganden om syftes -och prestationsredovisningens utförlighet. Hypotesen som gjordes med grund i resource dependence -teori antog att syftes -och prestationsredovisningen skulle vara utförligare för ideella organisationer som till en högre andel var bidrags -eller donationsfinansierade. Hypotesen som gjordes med grund i institutionell teori antog att syftes-och prestationsredovisningens utförlighet skulle signifikant skilja sig mellan ideella organisationer som utövade olika typ av verksamhet, i denna studie museiverksamheter och sociala insatser. En innehållsanalys utfördes med ett stickprov av årsberättelser från 59 ideellaorganisationer avseende de två verksamhetstyperna. En checklista användes som utgångspunkt för att binärt poängsätta och därmed kvantifiera syftes -och prestationsredovisningens utförlighet. Därefter prövades hypoteserna genom att statistiskt analysera redovisningens utförlighet i relation till andelen bidragsfinansiering samt typ av verksamhet. Studiens resultat visar stöd för båda hypoteserna. För den hypotes som tog sin utgångspunkt i institutionell teori visas dock ett statistiskt starkare stöd. Resultaten antyder att både resource dependence -teori och institutionell teori är giltiga förklaringsmodeller i fråga om hur ideella organisationer väljer att utforma sin syftes -och prestationsredovisning i årsberättelsen.

Denna kvalitativa studie syftar till att skapa en förståelse för hur äldre personer med komplexa behov upplever bemötande och delaktighet i mötet på vårdcentraler i Region Uppsala. Studien är utförd på uppdrag av Region Uppsala och arbetet med utvecklingen av äldremottagningar på vårdcentraler i regionen. Studien består av åtta semistrukturerade intervjuer med personer över 75 år som har komplexa behov. De teoretiska begrepp som används för att analysera resultatet är human service organizations och negotiated order. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever brister i bemötandet som kan kopplas till vårdcentralen som organisation. Bristerna som intervjupersonerna upplever har bland annat att göra med hög personalomsättning och att det är svårt att komma i kontakt med vårdcentralen. Även om det förekommer brister i organisationens uppbyggnad uttrycker intervjupersonerna en förståelse för att vårdcentralen som organisation är komplex och har ett stort flöde av patienter. En del intervjupersoner upplever även att deras krämpor inte blir tagna på allvar vilket synliggör en maktobalans i mötet av patient och personal. Intervjupersonerna upplever ett gott bemötande när de känner sig sedda och bekräftade som medmänniskor. Slutligen känner de sig delaktiga när de får ta del av information gällande sin sjukdom och vårdplan.

Abstract Bachelor’s thesis in Business Administration III, Organisation 15 HP, 2FE78E, School of Economics at Linnaeus University in Kalmar, Spring 2021. Writers: Jens Pålsson and Victoria Tjäder Advisor: Olle Duhlin Examinator: Hans Wessblad Title: One step forward - two steps back - About virtual leadership and culture Purpose: The purpose of the study is to describe the dynamic relation between leadership and organizational culture in a (increasingly) virtual workplace. A particular focus of the study is the leader’s experience and view on this connection. Method: An inductive approach in the shape of Grounded Theory that examines the phenomenon the affect virtual work has on the leader’s ability to affect the organizational culture. The data has been collected through qualitative interviews. Conclusion: The study concludes that the leader’s have regressed to an earlier and outdated view on leadership, where the focus is on structures and processes rather than human values and motivation. The change the leaders experience in their role means that they find it harder to affect the culture at a virtual workplace. The difficulty to maintain an informal communication and relation is also a contributing cause that makes the leaders turn to more hard values. It’s found that the fast and unexpected transition to virtual work leaves many of the leaders feeling unprepared and therefore might not choose the most suitable and well thought out methods to lead at a distance. Keywords: Organizational culture, virtual organizations, virtual leadership, formal communication, cultural governance

Syftet med denna studie är att öka förståelsen kring hur arbetsgivare arbetar för att behålla sina befintliga medarbetare och även locka till sig potentiella medarbetare från arbetsmarknaden. Detta undersöks genom att se över hur arbetsgivarna arbetar med employer branding, även kallat arbetsgivarvarumärke, vilket är det strategiska arbete företag gör med sitt varumärke för att öka företagets attraktionskraft gentemot både befintliga och potentiella medarbetare. Studien gräver djupare i vilket arbete arbetsgivare gör inom både intern och extern employer branding. Intern employer branding berör det arbete arbetsgivaren bedriver inom organisationen för att behålla deras befintliga medarbetare och även vad som förmedlas till dessa. Extern berör istället arbetet som görs för att attrahera potentiella medarbetare på arbetsmarknaden och syftar till att påverka hur företaget uppfattas utåt mot bland annat potentiella medarbetare. Det teoretiska perspektiv som används i studien är signaleringsteorin och begreppet organisationsidentitet. Signaleringsteorin berör kommunikationen kring positiv information som sker från arbetsgivare samt potentiella och befintliga medarbetare. Organisationsidentitet är den del av företagets organisationskultur som visas utåt och berör exempelvis organisationens värderingar och mål. För att besvara studiens syfte har två frågeställningar formulerats, vilka är nära kopplade till syftet samt ämnet employer branding. Det är en kvalitativ studie som genomförts med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Sju respondenter från olika företag och branscher har intervjuats och samtliga arbetar med arbetsgivarens employer branding i sin nuvarande position. I studien begagnas en tematisk innehållsanalys och analysen har skett med hjälp av studiens teoretiska perspektiv. Studiens resultat visar att arbetsgivare, för att behålla deras befintliga medarbetare, arbetar med att erbjuda diverse förmåner, aktiviteter, utvecklingsmöjligheter och möjlighet till distansarbete samt att ha en välfungerande intern kommunikation. Resultatet visar att för att attrahera medarbetare arbetar arbetsgivare med sociala kanaler samt att marknadsföra sina förmåner och delta i externa aktiviteter.

I denna studie undersöks yrkesverksammas uppfattning om stödet som ges till barn medfrihetsberövade föräldrar samt påverkan på barnet. Även samverkan mellan ideellaorganisationen Kumulus och Kriminalvården när det kommer till ärenden där barn har enfrihetsberövad förälder undersöks.Vår studie bygger på tre semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom den ideellaorganisationen Kumulus och Kriminalvården. De semistrukturerade intervjuerna analyseradesmed hjälp av riktad/konventionell innehållsanalys. Våra teoretiska utgångspunkter utgörs avmodellmakt, stödteori och stigma. Tidigare forskning tar upp aspekter över hur samverkanmellan ideella organisationer och myndigheter kan bidra till asymmetriska förhållande utifrånfinansiering. Även hur det har en stor betydelse för ideella organisationers existens. Tidigareforskning om stöd och påverkan på barnet pekar ut stigma som en betydande faktor och hurdenna grupp av barn är osynlig i samhället. Våra resultat visar att gruppen av barn tillfrihetsberövade föräldrar är en stigmatiserad grupp som är beroende av att stöd erbjuds frånideella organisationer. Ideella organisationer är i sin tur beroende av att marknadsföra sig föratt kunna få in finansiering för att i sin tur kunna erbjuda stöd för dessa barn. Våra resultat visaräven att myndigheter som Kriminalvården utgår från barnets bästa men skulle vilja utveckladetta ytterligare. I vår studie diskuterar vi finansieringens betydelse för ideella organisationersamt hur det kan påverka vilket stöd som erbjuds till barn med frihetsberövade föräldrar.Förbättringsområden som kom upp under intervjuernas gång från Kriminalvårdens sida varförenklade sätt att kunna ha kontakt med sin frihetsberövade förälder, samt att kunna utgå frånbarnets bästa om kontakt överhuvudtaget ska ske. Ett förbättringsområde som kom upp iintervju med Kumulus var att kunna skapa ett nytt åldersinriktat material i form av en metodbok.Slutsatserna vi kom fram till i vår studie är att Kumulus är de enda i Umeå som erbjuder stödför barn med frihetsberövade föräldrar/anhöriga samt att stödet kan variera beroende på barnet.Samverkan mellan Kumulus och Kriminalvården i Umeå fungerar bra idag utifrån deyrkesverksamma. Finansiering är en betydande faktor för organisationer som jobbar med barntill frihetsberövade föräldrar för att de ska kunna utvecklas geografiskt men även för att kunnautveckla arbetsmaterial