Syftet med vårt arbete är att synliggöra de val en lärare ställs inför när det handlar om hur de vill arbeta med elevers läsinlärning. Vi vill med detta arbete fokusera på lärarnas egen uppfattning om varför de väljer som de gör. Vi vill undersöka om lärarna anser sig ha den kompetens som krävs och känner sig bekanta med den forskning som bedrivits i detta ämnet. Det har gjorts en del forskning om betydelsen av kompetens och fortbildning för lärarnas arbete i detta sammanhang och det presenterar vi i detta arbete. När det handlar om yttre faktorer som kan påverka så som ekonomiska resursers betydelse är forskningen betydligt mer begränsad. I vår empiriska studie har vi valt att följa ett fenomenologiskt förhållningssätt då vi vill undersöka lärarnas egna åsikter. Som metod har vi valt semistrukturerade intervjuer som vi sedan analyserar och diskuterar i vår studie. I studien har det framkommit att många lärare upplever att de har ganska goda möjligheter att välja läsinlärningsmetod men att de ändå behöver ha ekonomin i åtanke. Det har även visat sig att de flesta lärare väljer metod efter beprövad erfarenhet och i samarbete med kollegor. Deras val styrs inte i så stor del av vad forskning säger. Vi har även kommit fram till att lärarna i vår studie anser sig ha goda kunskaper om läsinlärning men att man aldrig kan bli fullärd.

Denna studie undersöker de kommunikationsmetoder som pedagoger använder sig av vid exempelvis en hämtningssituation. Studien har utförts genom kvalitativa intervjuer tillsammans med fyra olika förskollärare samt fyra olika observationstillfällen. Under dessa tillfällen observerade vi förskolläraren och de nyanlända vårdnadshavarna under hämtningssituationer.   Resultatet av studien visar att förskolorna beskriver att de använder ett flertal olika kommunikationsmetoder för att involvera de nyanlända föräldrarna, men under observationens gång fick vi insyn av några nämnda metoder. Genom att göra observationer fick vi insyn av några nämnda metoder. Resultaten visar att kroppsspråk, bilder och tolk är metoder som de fyra informanterna använder sig mest utav i den dagliga kontakten med nyanlända vårdnadshavare för att skapa en så god relation som möjligt. Studien avslutas i en diskussion där syftet, resultatet samt de teoretiska perspektiven diskuteras och problematiseras.

<p>Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie med syftet att utifrån ett individualpsykologiskt och ett socialinteraktionistiskt perspektiv förstå barns uppfattningar av att lära sig att läsa och skriva. I vår vetenskapliga förankring beskriver vi dessa två perspektiv. Intervjustudien är fenomenografiskt inspirerad, vilket innebär att vi har sökt beskriva och analysera uppfattningar i vårt specifika syfte. Vi intervjuade sammanlagt åtta barn som gick i förskoleklass och i skolår 1 eller 2. För att kunna besvara våra forskningsfrågor analyserades intervjumaterialet och vi kunde urskilja ett antal kvalitativt skilda kategorier av uppfattningar.</p><p>Vårt resultat visar att barnen har följande kvalitativt skilda uppfattningar av hur de lär sig att läsa och skriva: Barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att ljuda, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att lära sig bokstäver, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att lära sig olika regler, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att läsa, barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att ljuda, barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att lära sig bokstäver samt barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att lära sig olika regler.</p><p>Dessutom visar vårt resultat att barnen har följande kvalitativt skilda uppfattningar av vem som lär dem att läsa och skriva: Barnen uppfattar att de lär sig att läsa tillsammans med andra personer, barnen uppfattar att de lär sig att läsa på egen hand samt barnen uppfattar att de lär sig att skriva tillsammans med andra personer.</p><p>I diskussionen resonerar vi hur vi kan förstå barnens uppfattningar utifrån ett individualpsykologiskt perspektiv och/eller ett socialinteraktionistiskt perspektiv.</p>

<p>Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. </p><p> Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. </p><p> Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar.</p><p> Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” </p><p> Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979).</p><p> Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.</p>

Detta är en studie av åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik med respektive utan diagnosen dyslexi. Syftet med studien är att undersöka hur åtgärderna i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik på högstadiet är utformade. Jag vill undersöka huruvida det finns några skillnader i ordinerade åtgärder för elever i läs- och skrivproblematik utan dyslexidiagnos respektive elever med diagnostiserad dyslexi. Detta för att se vilken roll en eventuell diagnos har i sammanhanget för att ändamålsenliga åtgärder ska sättas in för elev i behov av särskilt stöd. Undersökningen syftar till att skönja vilket specialpedagogiskt perspektiv som tycks ligga till grund för åtgärderna och huruvida åtgärderna har någon förankring i tidigare forskning/litteratur och styrdokument rörande arbetet med åtgärdsprogram. Urvalet består av 20 avkodade åtgärdsprogram från sex olika skolor och metoden består av en kvalitativ innehållsanalys med kategorier baserade på tidigare forskning/litteratur. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen ofta brister i tydlighet gällande vad åtgärderna innebär samt vem som är ansvarig för specifika åtgärder men också att de i endast i få fall visar hänsyn till Skolverkets (2008) rekommendationer gällande arbetet med åtgärdsprogram. Därtill visar det sig att skillnaderna mellan åtgärdsprogrammen för elever med dyslexi respektive utan dyslexi är relativt få. Alla utom ett av åtgärdsprogrammen i studien visar sig vara formulerade ur ett kategoriskt/kompensatoriskt perspektiv.

Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar. Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979). Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.

Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie med syftet att utifrån ett individualpsykologiskt och ett socialinteraktionistiskt perspektiv förstå barns uppfattningar av att lära sig att läsa och skriva. I vår vetenskapliga förankring beskriver vi dessa två perspektiv. Intervjustudien är fenomenografiskt inspirerad, vilket innebär att vi har sökt beskriva och analysera uppfattningar i vårt specifika syfte. Vi intervjuade sammanlagt åtta barn som gick i förskoleklass och i skolår 1 eller 2. För att kunna besvara våra forskningsfrågor analyserades intervjumaterialet och vi kunde urskilja ett antal kvalitativt skilda kategorier av uppfattningar. Vårt resultat visar att barnen har följande kvalitativt skilda uppfattningar av hur de lär sig att läsa och skriva: Barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att ljuda, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att lära sig bokstäver, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att lära sig olika regler, barnen uppfattar att de lär sig att läsa genom att läsa, barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att ljuda, barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att lära sig bokstäver samt barnen uppfattar att de lär sig att skriva genom att lära sig olika regler. Dessutom visar vårt resultat att barnen har följande kvalitativt skilda uppfattningar av vem som lär dem att läsa och skriva: Barnen uppfattar att de lär sig att läsa tillsammans med andra personer, barnen uppfattar att de lär sig att läsa på egen hand samt barnen uppfattar att de lär sig att skriva tillsammans med andra personer. I diskussionen resonerar vi hur vi kan förstå barnens uppfattningar utifrån ett individualpsykologiskt perspektiv och/eller ett socialinteraktionistiskt perspektiv.

Uppsatsen avser att ta fram exempel på hur specialpedagoger beskriver sin undervisning av elever med läs-­‐ och skrivsvårigheter. Dessa exempel sätts i relation till olika teoretiska perspektiv för att se i vilken teori de intervjuade specialpedagogerna grundar sitt arbete. De teoretiska perspektiv som uppsatsen har undersökt kopplingar till är det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet. Frågeställningarna som handlar om hur specialpedagogerna beskriver sin undervisning av elever med läs-­‐ och skrivsvårigheter visar att de alla arbetar medvetet med eleverna på främst en individuell nivå. I frågeställningen som handlar om teoretiska perspektiv visar resultaten att alla de intervjuade specialpedagogerna har ett grundläggande relationellt perspektiv på undervisning. De vill arbeta mer med ett relationellt arbetssätt, t ex observera hela klassers lärmiljö, utveckla inkluderande arbetssätt och undersöka hur undervisningen påverkar elevernas resultat. Resultaten visar också att trots att specialpedagogerna uttrycker ett relationellt perspektiv så utförs många av arbetsuppgifterna grundat i ett kategoriskt perspektiv. Studien kommer fram till att det blir ett dilemma för specialpedagogerna när de förväntas utföra flera arbetsuppgifter enligt ett kategoriskt perspektiv samtidigt som de själva känner att de vill arbeta utifrån ett relationellt perspektiv.

Syftet med denna studie är att hos fem lärare undersöka vilket av det kategoriska eller relationella specialpedagogiska perspektivet som är mest framträdande när en elev visar svårigheter inom matematiken. Vi har valt att intervjua enbart lärare då de anses ha mest erfarenhet av sina elever. Som intervjumetod har vi valt att använda oss av en halvstrukturerad metod. Matematiken innehåller många olika områden och vi begränsar oss till taluppfattningen på grund av dess grundläggande betydelse för vidare inlärning av matematik. Lärarna vi intervjuar arbetar i årskurserna 1-3 där taluppfattningen är ett centralt inslag inom matematiken. De fem grundskolelärare som vi intervjuat, arbetar i en byskola eller en stadsskola.Vi använder oss av hermeneutisk metod som centralt inslag i analysen. Det relationella och det kategoriska perspektivet är specialpedagogiska perspektiv som vi använder som analysverktyg, samt relationell pedagogik.I resultatet framkom det att två utav fem lärare använde sig av relationell pedagogik när de märkte att en elev visade på svårigheter. Fyra av fem lärare påtalade vikten av samarbete i arbetslaget. Detta för att finna bättre arbetsätt i klassrummet och för att föra eleven vidare i sin inlärning. Lärarna tar ofta hjälp av en speciallärare/specialpedagog på grund av tidsbrist, några lärare för att ändra sin undervisning och några tar hjälp direkt relaterat till elevens svårigheter. Resultatet visar att det relationella perspektivet är lite mer framträdande än det kategoriska.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur sex föräldrar uppfattar begreppet föräldrasamverkan. Till hjälp att undersöka detta användes en fenomenografisk ansats och det utfördes sex intervjuer med föräldrar från samma kommun. Fyra kategorier uppstod och dessa var följande: bara barnen har det bra, föräldragemenskap, engagerade pedagoger och viljan att påverka förskolan. Föräldrarna ansåg alltså att det var viktigt att deras barn hade det bra på förskolan. Begreppet kunde också betyda föräldragemenskap mellan föräldrarna på förskolan. Engagerade pedagoger var en förutsättning för att föräldrasamverkan skulle fungera och det fanns olika sätt som föräldrarna ville påverka förskolan. Dessa kategorier utesluter inte varandra utan det är fyra sätt att se på samma begrepp. Forskning från Sverige och övriga världen belyser hur samverkan mellan förskola och föräldrar kan gå till, men också vilka olika uppfattningar som finns på föräldrasamverkan. Kopplingar mellan kategorierna och det sociokulturella perspektivet synliggjordes och var ett bra hjälpmedel för att förstå de fyra kategorierna. Genom dialog och kommunikation med föräldrar kan förskolan möta deras förväntningar och eventuellt kan nya samverkansformer skapas.