Detta forskningsförslag är en jämförelse kring hur fastighetsindelningsbestämmelser används i gällande lagstiftning samt äldre lagstiftning. Fastighetsindelningsbestämmelser har i tidigare lagstiftning skapats genom tomtindelningar (byggnadslagen SFS 1947:763) och som fastighetsplaner (äldre plan-och bygglagen SFS 1987:10). Idag gäller även de äldre bestämmelserna som fastighetsindelningsbestämmelser genom plan-och bygglagen (SFS 2010:900). Numera skapas fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Befintliga fastighetsindelningsbestämmelser skapar idag problem när fastighetsägare vill göra avstyckningar som inte stämmer överens med fastighetsindelningen i detaljplanen eller i äldre tomtindelningar och fastighetsplaner. Idag behöver bestämmelserna upphävas i en planprocess med förenklat förfarande. Detta är en relativt omfattande process som är ekonomisk kännbar för den som vill göra avstyckningen. I forskningsförslaget kommer intervjuer ske med personal i kommunal verksamhet som förhoppningsvis har erfarenhet av hur bildande och upphävande av fastighetsindelningsbestämmelser har skett enligt äldre och nuvarande lagstiftning. Resultatet kan ge information om vad som idag fungerar bra och dåligt och om hur arbetet eventuellt kan förbättras. Det är viktigt ur avstycknings synpunkt att fastighetsindelningsbestämmelserna kan upphävas på ett enkelt sätt. När det sker så möjliggörs det för nya bostäder i redan bebyggda områden. I och med detta kan befintlig infrastruktur användas där både ny-och äldre bebyggelse kan kombineras i samband med att fler människor får chansen att bo i trygga miljöer i centrala lägen. Ur ekonomisk synpunkt är detta en vinst. / This research proposal is a comparison regarding division into property units' rules in current legislation as well as in older legislation. Division into property units have been created in previous legislation through plot divisions in Building law (SFS 1947: 763) and as property regulation plan in the Older Planning and Building Act (SFS 1987: 10). Nowadays are the older provisions also applying as property clauses by the Planning and Building Act (SFS 2010: 900). Today, division into property units are created indetailed development plans. Existing division into property units are today creating problems when property owners want to subdivide a property that do not match the property layout in the indetailed development plan or in older land divisions and property regulation plans. Today, the provisions need to be repealed in a simplified procedure process. This is a relatively comprehensive process that is economically feasible for anyone who wants to subdivide a property. In the research proposal interviews will take place with staff in municipal activities, which hopefully have experience of how formation and removal of division into property unit's rules has been made in older and current legalisation. The result can provide information about what works well and badly today and how the work can possibly be improved. It is important from a subdivide point of view that the division into property unit's rules can be easily canceled. When this happens, new housing can be built in already built areas. With this, existing infrastructure can be used where both new and older buildings can be combined as more people get the chance to live in safe environments in central locations. From an economic point of view, this is a profit.

Syftet med ett torg eller stråk är något som, likt andra funktioner inom en stad, har förändrats under årens lopp. Hur syftet med offentliga rum uppfylls i en modern kontext blir därmed intressant. Kandidatuppsatsen har utgångspunkt i den rationella planeringsparadigm som varit rådande svensk kontext under 1900-talet enligt Strömgren (2007:229-230), och vad lagakraftvunna planhandlingarna fastställer om respektive undersökt plats samt hur denna genomförts. Från undersökta studier framgår att planhandlingar kan innehålla planbestämmelser som inte är förenliga med lagstiftningen eller är otydliga vilket kan skapa problem vid beslutsfattande processer (Caesar & Lindgren 2009:25-26; Kalbro, Lindgren & Paulsson 2012:1-2). Kandidatarbetet består av en fallstudie som omfattar totalt fyra områden, två i Göteborg och två i Stockholm. Inom dessa områden har de offentliga rummen stråk och torg studerats. Studien av de offentliga rummen har skett genom en kvalitativ textanalys som grundligt granskat vad som dels är syftet med de offentliga rummen, och hur utformningen är ämnad att genomföras. Textanalysen har följts upp av platsbesök på de respektive platserna för att observera platsernas beskaffenhet i utformning och användning. En enkätundersökning har även skett för att undersöka vad de personer som passerar eller uppehåller sig på en plats anser om den. I den mån det varit möjligt har ansvariga personer för de olika planerna, som berör platserna, kontaktats. Resultatet av arbetet ligger till grund för diskussion och analys gällande offentliga rums användning och utformning i jämförelse med plankarta och planbeskrivning. Platserna har i stort motsvarat det som stipuleras i respektive planhandling, med enstaka betydande undantag. Därtill har en förskjutning i språklig precision uppmärksammas i arbetet, där de planhandlingar som upprättats under 2000-talet till skillnad från tidigare års planer innehåller värderande och bristfälligt definierade ord.

No description available.

No description available.

Ett planprogram är enkelt uttryckt ett planeringsmässigt verktyg som kan utgöras av ett dokument som blir en tidig utredning kring ambitioner, förutsättningar och hinder inför arbetet med att upprätta en eller flera detaljplaner. Planprogram kan ses som ett relativt okänt verktyg inom den fysiska planeringen, inte minst eftersom mängden information om det är liten men framförallt eftersom forskning kring planprogram är i princip obefintlig. Denna studie blickar tillbaka och beskriver hur planprogram framförts av Boverket och dess föregångare med betoning på huruvida det i lagstiftningen framförts som ett krav eller ej vilket har förändrats. Sedan 2010 är det i princip obligatoriska kravet på planprogram inför upprättandet av detaljplaner avskaffat utifrån propositionen En enklare plan- och bygglag. Mot bakgrund av lagändringen och den borgerliga regeringen som drev igenom den används teorin neoliberalism som ramverk för att tolka och förklara resultatet. För att få en fördjupad förståelse kring planprogram fokuserar studien också på hur tre svenska kommuner använder sig av verktyget i planeringen som en länk mellan översiktsplanering och detaljplanering. Genom att betrakta hur kommunerna använder sig av verktyget kan bland annat särskilda planeringsfrågor åskådliggöras och visa på att planprogram kan vara användningsbara och vad framtida planprogram kan ha för inriktningar. Studien presenterar även aspekter av vad ett bra respektive mindre bra planprogram utifrån bland annat vilka brister som gick att finna i kommunernas planprogram och framtagandet av de. Den springande punkten i denna studie handlar om huruvida avskaffandet av det generella kravet på planprogram var en bra reform eller ej. I slutsatsen på detta ämne ses reformen vara bra men att kommunerna behöver bli bättre på att upprätta planprogram. Detta kan ske genom att exempelvis Boverket upprättar en handbok inriktad på planprogram för att stävja de brister i planprogrammen som studien men även Boverket själva presenterar. I slutet lyfts även möjligheter till vidare forskning med flera ämnen och forskningsfrågor rör planprogrammets historia, samtid och framtid.

I förvaltningslagen, föreskrivs att myndigheter skall handlägga ärenden ”så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Man skall också bereda andra myndigheter tillfälle att yttra sig i de frågor som kan beröra deras verksamhetsområde. I lantmäterimyndighetens ramlag, fastighetsbildningslagen, står det i 4 kap 25 § att samråd ska ske med andra myndigheter ”vid behov”. I 4 kap 25 a § samma lag finns även en tydlig koppling till kommunens byggnadsnämnd i de frågor som berör befintlig eller tillkommande bebyggelse utanför planlagt område. Syftet med detta examensarbete är därför att dels utreda hur detta samrådsförfarande fungerar i praktiken samt hur man hanterar bedömningarna i samband med hänskjutande enligt 4 kap. 25 a § FBL. För att få någorlunda jämförbara förhållanden har tio kommuner i Stockholms län valts ut i en första fallstudie avseende samrådsrutinerna gentemot byggnadsnämnden. I den andra fallstudien undersöker vi närmare hur själva hänskjutande processen fungerar. Studierna visar att samrådsrutinerna överlag är ganska strukturerade och långtgående inom specifikt det statliga Lantmäteriet i Stockholms län. Samrådet används inte enbart som det föreskrivs i lagen och förarbetena utan fungerar även som informations- och samarbetsforum avseende främst planfrågor mellan de olika myndigheterna. Vad gäller hänskjutandet påvisas en hantering som innehåller i vissa fall både juridiska frågetecken och inkonsekvens.

Today’s control plan process is problematic according to the Swedish National Board of Housing. Unclear legislation has led to municipalities approving flawed control plans, since different actors have made different interpretations. Which highlights the lack of an established standard for the control plan process. Indicating a need for standardized control points guaranteeing a certain level of quality. BIMformation requested a standardized template for their digital tool ASK. Where the template would be a tool for effectivization of the control plan process. The template would also be available for other actors and not bound to ASK. This thesis investigates if it is possible to create an industry-wide standard, in the form of a template with control points for new construction of apartment buildings. To achieve this, control plans from previous apartment building projects have been collected from Swedish municipalities and control managers. Their contents were analyzed and the control points present in more than half were identified and compiled into a table. The result is table of 23 shared control points categorized after the Swedish Nation Board of Housing’s building regulations’ (BBR) chapters.  A survey was created to evaluate the result and answer the question of to what extent the compiled template could be implemented in practice. The results were diverging but indicated that the template did function as a minimum level standardization. With possibilities to add individual control points to make the control plan fit the project at hand. The control point template will then be an aid in creating control plans. The content should however be evaluated further to allow for identification of other potential issues. After which it could be used for an actual construction project. The template could be part of a more effective and qualitative control plan process that in the future could be used on a national level independent of differing directives from different municipalities. / Dagens kontrollplansprocess är problematisk enligt Boverket. Otydlig lagstiftning har lett till att kommuner godkänt bristfälliga kontrollplaner, då olika aktörer gjort egna tolkningar. Vilket belyser avsaknaden av en etablerad standard för kontrollplansarbetet. Det indikerar ett behov av standardiserade kontrollpunkter vilka garanterar en viss kvalitetsnivå. BIMformation efterfrågade en standardiserad mall för deras digitala verktyg ASK. Där mallen skulle utgöra ett verktyg för effektivisering av kontrollplansarbetet. Mallen skulle också vara tillgänglig för andra aktö-reroch inte bunden till ASK.  Detta examensarbete undersöker om det går att skapa en branschgemen-samstandard i form av en mall med kontrollpunkter för nyproduktion av flerbostadshus. För att åstadkomma detta, har kontrollplaner från ti-digareflerbostadshusprojekt samlats in från Sveriges kommuner och kontrollansvariga. Innehållet i kontrollplanerna analyserades och de kontrollpunkter som förekom på 50 procent eller mer identifierades och sammanställdes i en tabell. Resultatet visar en tabell (tabell 4.1) innehål-landes23 kontrollpunkter kategoriserade efter BBR:s kapitel. En enkätundersökning skapades för att utvärdera resultatet och svara på frågeställningen i vilken utsträckning den mall av kontrollpunkter som tagits fram kunde användas i praktiken. Resultatet var delat, men indi-keradeatt mallen fungerade som en fast grund med minimikrav. Det ska vara möjligt att lägga till individuella kontrollpunkter så kontrollplanen anpassas efter det aktuella projektet. Kontrollpunktsmallen blir då ett hjälpmedel som förenklar kontrollplansarbetet. Innehållet kan dock ut-värderasytterligare för att identifiera andra eventuella brister. Därefter hade det varit aktuellt att använda mallen i ett skarpt byggnadsprojekt. Mallen kan vara en väg till en mer effektiv och kvalitativ kontrollplans-processsom på sikt ska kunna användas på nationell nivå oberoende av olika direktiv från olika kommuner.

With a growing density in the cities, we are building more and more compact with fewer space for green areas. At the same time, the biodiversity has been going through extensive changes due to humans’ impact on the planet. Nature-based solutions (NbS) is one of the important tools to cope with climate change and other important challenges of the community. The aim of this study is to create a deeper understanding of what possibilities and limitations there is for Nature-based solution for the Swedish circumstances. This is a qualitative study based upon a literature study and interviews, that unravels what NbS implies, what the project process looks like and how it overlaps with the plan and building law in Sweden. The study shows how to implement NbS to the plan and building process, there are many possibilities to implement but few means to control the outcome through the process. Today the sustainability work is mostly built on minimum requirements, society impacts and on good will. To better implement NbS the study shows that though the environmental impact assessment the work is the most equivalent compared to NbS project process and also has the authority to regulate different protection measures.

Denna studie undersöker samrådsprocessen i kommunal planering relaterat till samtal och demokratiska principer. Utgångspunkten är hur synen på samrådsprocessen är bland planerare för att få en upplevelse av hur samrådets roll kan ses i dagens stadsplanering. Denna syn jämför vi sedan med hur samrådets roll är tänkt att vara. Vi relaterar i denna studie till deliberativ demokratiteori om hur deltagande, samtal och medbestämmande bör se ut i planeringsprocessen. Denna studies syfte begränsas till att utreda vilken roll samrådet har i en demokratisk kontext i dagens svenska stadsplanering. För att ta reda på detta har vi sökt svar på följande forskningsfrågor:1. Vilken formell roll har samrådet i stadsplaneringen ur ett juridiskt och planeringsstrukturellt perspektiv?2. Hur ser den deliberativa demokratiteorin på kommunikationens roll för demokratisktmedborgardeltagande?3. Hur är synen på samrådet som demokratiskt verktyg bland planerare?4. I vilken utsträckning överensstämmer planerares syn på samrådet med lagstiftarnas syn på samrådet och deliberativ demokratiteoris principer om kommunikationens och samtalets roll för demokratisk förankring? / Citizen Consultation and Deliberation as Democratic Justification in the City Planning Process- a study of the views of city planners on the role of citizen consultation and deliberation

In 2009, the Swedish legislation regarding the administrative procedure applicable to onshore wind energy was amended, in part to increase wind power production, but also to fulfill the requirements in regard to the administrative procedures for renewable energy activities in the 2009 Renewables Directive. As a result, the dual permit and approval procedures under the Plan and Building Act and the Environmental Code were replaced with a procedure through which large onshore wind power installations are only assessed under the Environmental Code—and thus, only by the relevant County Administrative Board. In order to not circumvent the constitutionally protected and very strong principle of local self-governance of Swedish municipalities, the Swedish government introduced a provision in the Environmental Code, through which the municipalities were given a sort of veto over large wind power installations. According to Chapter 16 section 4, the municipalities’ consent is a prerequisite for granting licenses to large wind power installations. This provision has resulted in a number of issues concerning e.g. transparency and foreseeability. The municipalities do not have to justify or explain their decision, and the operators cannot appeal the decision in regard to its substance, but only in regard to certain procedural aspects found in the Swedish Local Government Act. There is also an issue with the possible non-compliance with Article 13 in the underlying RES-directive—an article that, ironically enough, was one of the main reasons for the 2009 amendment. The aim of this essay is to discuss the 2009 amendment and the problems that have surfaced in connection to the municipal veto, concerning, inter alia, the political goals of reaching a 100 percent renewable electricity production and increasing wind energy in the energy mix. The first three chapters deal primarily with the legislative background, i.e. de lege lata, with the occasional input from the author. The fourth chapter deals almost entirely with de lege ferenda discussions—mainly based on a report from the Swedish Energy Agency and the Swedish Environmental Protection Agency, in which the agencies suggest to altogether remove the provision from the Environmental Code. Other suggestions and alternatives are also discussed in this part. The chapter also contains a de lege lata description of the Danish administrative procedure, highlighting the Danish municipalities’ role in the Danish planning of wind energy. Lastly, in the fifth chapter, the conclusions are discussed briefly, with a suggestion from the author on how to proceed onwards.