Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2005. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Diss. Linköping : Linköpings universitet., 2006.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2010.

<p>Syftet med vår undersökning är att få en bild av inställningen hos lärare i år ett till tre angående de nya målen och de nationella proven som införts i årskurs tre. Vidare vill vi se hur lärarna menar att de använder sig av kursplanerna i sin planering och bedömning och om de anser att de förändrat sitt arbetssätt angående huruvida målen ska uppnås och hur bedömningen ska ske.</p><p>Vårt val av metod är enkäter därför att vi vill nå ut till många lärare och få ett vidare perspektiv på undersökningen. Enkäten består av tre delar med sammanlagt sex frågor utöver inledande bakgrundsfrågor. Undersökningen är en kvalitativ studie med hermeneutisk ansats då vi vill tolka och analysera respondenternas svar.</p><p>I resultatet framgår att respondenterna inte nämnvärt förändrat sitt arbetssätt men att de upplever de nya målen och nationella proven på ett positivt sätt. Det framgår även att, tack vare ett projekt inom den aktuella kommunen angående ”Kunskap och bedömning”, har ett nyväckt intresse för kursplanernas målkriterier framstått. Vidare visar resultatet på att ett visst missnöje finns angående arbetsbördan som uppstått vid de nationella proven.</p>

Fysisk planering är en praktik som påverkar och berör alla medborgare. Alla använder den fysiska omgivningen som på ett eller annat sätt är resultatet av just den fysiska planeringspraktiken. Det är också lagstadgat genom Plan- och bygglagen (PBL) att alla medborgare skall ha demokratisk möjlighet till insyn och påverkan vad gäller planering. Ändå fylls samrådsmötena till största del av priviligierade, välutbildade, äldre män, vilket skapat debatt om rättviseaspekter i medborgardeltagandet, att en skevhet i representationen även skapar en skevhet i de önskemål och viljor som kommer fram i samrådsskedet. För barn och unga är möjligheten att kunna utöva sin demokratiska rätt enligt PBL till stor del en fråga om tillgänglighet - hur tillgänglig planeringen är för just barn och unga. PBL:s bestämmelse om möjlighet till insyn och påverkan gäller alla medborgare, oavsett ålder. Ju yngre barnet är desto större behov har det av en talesperson eller en slags guide som kan slussa och hjälpa barnet att förstå och berätta om vad som gäller i den aktuella situationen, till exempel vid upprättandet av en detaljplan. Därmed har de också sämre tillgång till planering och planfrågor. Men hur väl fungerar PBL:s bestämmelser om samråd och kungörelse när det kommer till ungdomar? Syftet med uppsatsen är att kartlägga och undersöka ungdomars möjligheter till medborgardeltagande i fysisk planering genom att se på deras kunskaper gällande planer och planprocess, intresse för deltagande samt hur väl de nås av planeringens kommunikation i planprocessen. Genom en enkätundersökning har ungdomar därför besvarat frågor om sitt intresse att delta i planering, sin användning av samrådets kommunikationskanaler samt kunskaper i planer och planeringens demokratiaspekter. Undersökningen visar att ungdomarna, trots att de är intresserade, inte ser planeringen. De har även goda kunskaper om demokratin i planprocessen men vet däremot inte vart de vänder sig i de fall de har synpunkter gällande fysisk planering. Här tycks finnas något av planeringens moment 22, ungdomarna hittar inte planeringen, använder inte dess kanaler och känner inte till tillräckligt för att själv uppsöka den. Samtidigt behöver samrådsdeltagarna bli fler och yngre för att möjliggöra hållbara planer som är förankrade hos medborgarna. Arbetet presenterar ett antal möjliga vägar för att öka synligheten i planeringen liksom föreslår sätt för att öka dess tillgänglighet ur ett ungt perspektiv.

Inom Sveriges kommuner finns det ett stort intresse för barns deltagande i den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar undersöka vilken syn kommuner har på barn och deras deltagande, vilken typ av deltagande barn erbjuds och vilket avtryck bars åsikter får i den fysiska planeringen. För att undersöka detta har jag studerat tre svenska kommuners planhandlingar samt genomfört intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna. De för studien utvalda kommunerna är Knivsta, Nacka och Botkyrka. Av undersökningens resultat framkommer det att kommunerna nästan 30 år efter barnkonventionens antagande fortfarande har mycket att arbeta med gällande barns deltagande i den fysiska planeringen. Det finns höga ambitioner bland både beslutsfattare och tjänstepersoner, dock prioriteras frågan om barns deltagande inte i tillräcklig hög grad. Det är svårt att säga ifall de metoder för deltagande som används är bra eller inte. Det finns även betydande kunskapsbrister bland kommunernas förvaltningar, särskilt inom stadsbyggnadsförvaltningarna, där kunskapen behövs som mest. För att uppfylla barnkonventionens intentioner behövs det fler insatser inom alla nivåer i kommunerna.

Medborgardialoger i fysisk planering blir allt viktigare och dess plats allt mer självklar. Det finns oändliga möjligheter för dess utformning och vad som blir bäst beror på plats och situation. Härav blir det intressant att närmare undersöka hur Uppsala kommun har arbetat med medborgardialoger vid framtagningen av planprogrammet för Eriksberg. Arbetet syftar till att undersöka vilka förutsättningar medborgarna ges att delta i den fysiska planeringen. Vidare undersöks vilka problem som finns vid medborgardialoger och hur väl arbetet stämmer överens med kommunens styrdokument. Kanske finns det situationer där medborgardialoger inte ens är önskvärt. Genom en kvalitativ studie bestående av intervjuer och en dokumentanalys i kombination med tidigare forskning framkommer att det svåraste för kommunen är att skapa tillfällen där alla berörda har möjlighet att delta på lika villkor. Genom olika strategier arbetar kommunen med att öka deltagandet genom till exempel utskick av vykort och visst uppsökande av särskilda grupper. I kommunens arbete förekommer tillfällen där medborgardialoger inte alltid är positivt, det handlar främst om en avvägning när i planeringsfasen medborgarna släpps in för att de ska bli produktiva dialoger. Denna avvägning, likt alla andra beslut kring hur medborgardialoger utformas och vilken roll medborgarna ska få är upp till kommunen att bestämma.

Uppsatsen behandlar ämnet trafikplanering i kommuner. Syftet är att undersöka hur trafikplanering i kommuner behandlar frågor gällande transportbehov och tillgänglighet nu och för framtiden, ur ett perspektiv av social och ekologisk hållbarhet. Tanken är att uppsatsen ska hjälpa läsaren att få en mer sammanställd syn på hur Kommunerna i sina översiktsplaner väljer att prata om trafikplanering och vilka delar i det som verkar få mer eller mindre utrymme i planen. Urbanisering och ett ökat bilinnehav gör det intressant att se hur kommuner hanterar denna situation på ett översiktligt plan för att se hur fysisk planering kan påverka framtidens transporter inom staden där framförallt trafiken innebär en stor utmaning.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur planeraren påverkas av digitaliseringsarbetet i Göteborgs Stad, samt hur en framtida digital stad byggs. Vidare undersöks digitaliseringsstrategierna för Göteborg- Stockholm-, och Malmö Stad för att se vad dessa har för likheter och skillnader. För att undersöka detta och svara på vår frågeställning har vårt teoretiska ramverk tagit sin utgångspunkt i forskning som har problematiserat digitalisering. Bland annat har vi använt oss av forskning som berör: vad digitalisering innebär, vad Geografiska Informationssystem (GIS) är och hur det används inom planeringen, neoliberalism och dess inverkan på planering, samt vad olika algoritmer och koder haft för innebörd för digitaliseringen. Den tidigare forskningen visar på de fördelar som digitaliseringen ger, bland annat gällande hur det finns mer information att tillgå, hur olika arbetsprocesser effektiviseras och hur det blir enklare att kommunicera. Den tidigare forskningen pekar även på de nackdelar som ett mer digitaliserat samhälle medför, till exempel att människor kan bli utsatta då den stora mängd information som samlas in kan användas felaktigt. För att kunna svara på syfte och frågeställning har vi dels genomfört intervjuer med två stycken tjänstemän i Göteborgs Stad. Vidare har vi studerat de tre olika kommunernas digitaliseringsstrategier för att ta reda på vad de har för mål, samt vilka möjligheter och effekter de tre kommunerna ser med digitalisering. Resultatet av den insamlade datan visar på att digitaliseringen innebär ändade arbetssätt för planeraren i de aspekter att det blir ett effektivare arbete, eftersom det finns mer och bättre information att tillgå. Vidare går det att utläsa i resultatet hur de tre kommunerna vill implementera digitalisering för att bli smarta och attraktiva, samt att de använder information för att skapa nytta. Det läggs fokus på att planera för medborgaren, besökaren och företagen, för att möjliggöra de mest åtråvärda effekterna genom goda digitala kommunikationer. De slutsatser vi kan dra är att digitalisering har haft och fortsätter ha stora effekter på det vardagliga livet. Att det digitala samhället ställer krav på städer att implementera digitala lösningar för att kunna dra nytta av de möjligheter digitalisering ger för att möjliggöra ökade hjälpmedel för att planera mot den framtida staden. Ytterligare slutsatser som vi kan dra är att i dagens samhälle innebär digitaliseringen för planerarens roll att visserligen skapar det större möjligheter för en starkare och bättre planering, samtidigt leder det även till förändrade arbetssätt som planeraren måste anpassa sig till.