Regeringen menar genom prop. 2013/14:126 att bostadsbristen riskerar att försätta Sveriges internationella konkurrenskraft på efterkälken. Regeringen menar att detaljplaneprocessen är en orsak till detta då den är en flaskhals för byggandet. Lagändringarna som regeringen lägger fram genom prop. 2013/14:126 syftar enligt regeringen (prop 2013/14:126) att verka som  lösningar på delar av de problem som regeringen menar orsakar bostadsbristen. Delar av propositionen röstades igenom i riksdagen, bland annat delar som skulle effektivisera  detaljplaneprocessen genom att förändra förfarandena och kriterierna för när dessa ska användas. Som nämns ovan så innebär prop. 2013/14:126 ett antal lagförändringar som syftar till att lösa de problem som enligt regeringen står i vägen för ett effektivt byggande.  Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida förändringarna av förfarandena gällande detaljplaneprocessen i prop. 2013/14:126 åtgärdar de anledningar till långa detaljplaneprocesstider som tjänstemännen på kommunerna upplever. För att kunna ta reda på det kommunala perspektivet så har en enkätundersökning  riktad till Sveriges kommunala plankontor gjorts. Enkätundersökningen undersöker och åskådliggör de anledningar som de kommunala tjänstemännen runt om i Sverige ser till långa detaljplaneprocesser. Resultatet av denna undersökning jämförs i en analys med de förändringar som prop. 2013/14:126 innebär. De mest tongivande anledningarna som påvisas i undersökningen är avvägande mellan intressen och de utredningar som är förknippade med avvägandet och processen. Även andra orsaker som bland annat har med de demokratiska förankringarna i kommunerna att göra är enligt respondenterna betydande. Här nämner respondenterna remisstider och oregelbundna kommunfullmäktigemöten, som dessutom hålls mycket sällan, som bidragande orsaker.  Flera av de anledningar som kommunerna påvisar som anledningar till långa detaljplane- processtider kommer inte att påverkas överhuvudtaget av prop. 2013/14:126, medan några av anledningarna påverkas mycket lite. Sammanfattningsvis så kommer prop. 2013/14:126 att, utifrån uppsatsens slutsatser, totalt sett få en mycket liten påverkan på den tid det tar att ta fram en detaljplan.  Detaljplanen är ett planeringsinstrument som är ett uttryck för all den kontext som finns runt omkring oss. I detaljplanen så blir värderingar och meningsskiljaktigheter fysiska och möjliga att ta på. Denna position som definitiv åskådliggörare av meningsskiljaktigheter kombinerat med dess blandning av rationalitet och politik gör dess roll mycket komplex. Rationalitetens starka ställning som sanningsbärare i vår samtid gör att politiker och intressenter söker efter rationella argument för ställningstaganden i detaljplaneprocessen som egentligen består av åsikter. Detta bidrar till kostnad- och tidskrävande utredningar. Detaljplaneringen styrs och regleras av en ramlagstiftning i form av PBL. Förändringarna som prop. 2013/14:126 medger innebär att denna ramlagstiftning förändras för andra gången på fyra år. Detta innebär att kommunerna som  inledde detaljplanearbete före 2011-05-02 nu har tre olika lagar att ta hänsyn till i detaljplanearbetet. En ständig förändring av lagarna leder till att en varaktig och beständig praxis som intressenter kan lära känna och förstå inte är möjlig. Detta skapar förvirring och oförutsägbarhet hos de intressenter som berörs.

Under 2009 och 2010 infördes nya bestämmelser gällande strandskyddet i Sverige vilka delvis syftade till att främja utvecklingen av landsbygden genom att tillåta vissa lättnader i strandskyddet. Det är genom denna lagändring som kommunerna numera har möjlighet att i sin översiktsplan eller genom tematiska tillägg peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). För delar av landet gäller vissa begränsningar där kommunen bör vara mer restriktiv vid utpekande av LIS än i landet i övrigt. Detta gäller bland annat kring Vänern, Vättern, Mälaren och Siljanområdet i områden där det finns en stor efterfrågan på mark, alltså ett bebyggelsetryck. Det råder emellertid stor osäkerhet kring vad som egentligen avses med högt bebyggelsetryck. Detaljerad kunskap om det faktiska exploateringstrycket eller exploateringsintresset inom nuvarande strandskyddszon saknas på lokal nivå, vilket gör tillämpningen och bedömningen problematisk. Det huvudsakliga syftet med detta arbete är att undersöka hur bebyggelsetrycket hanteras och bedöms i samband med den kommunala planeringen av LIS. Syftet är även att belysa den problematik som kan uppstå då begreppet används i gällande strandskyddslagstiftning och hur bedömningen eventuellt skulle kunna underlättas. I arbetet studeras Mora kommun och Karlstad kommun mer ingående med avseende på hur de hanterat och bedömt bebyggelsetrycket i samband med den kommunala LIS-planeringen. Båda de studerade kommunerna ligger intill någon av de större insjöarna i Sverige och berörs därmed av restriktionen för LIS i det fall ett bebyggelsetryck råder. De frågeställningar som arbetet ämnar ge svar på är: • Hur hanteras och bedöms bebyggelsetrycket i samband med LIS-planeringen? • Behöver bedömningen av bebyggelsetrycket underlättas och i så fall hur? • Hur påverkas strandskyddets syften av svårigheten att bedöma bebyggelsetrycket och kommunernas hantering av begreppet? Resultatet visar att bebyggelsetrycket både bedömts och hanterats i samband med planeringen av LIS, men att det inte varit den mest styrande parametern för lokalisering. Istället har frågor om hållbarhet, så som förtätning och kollektivtrafikförsörjning, till stor del varit de viktigaste styrparametrarna för hantering av bebyggelsetrycket och för lokalisering av LIS. Sammantaget visar även resultatet att det föreligger ett behov av att underlätta bedömningen av och förtydliga syftet med det i lagstiftningen angivna begreppet bebyggelsetryck. Snarare än att från ett statligt håll försöka definiera begreppet, är slutsatsen som dras i detta arbete att det framförallt krävs en bättre lokal kunskap om bebyggelsetrycket inom nuvarande strandskyddszon samt om friluftslivets utnyttjande inom strandskyddade områden. Detta skulle kunna bidra till att intresseavvägningar underlättas och att eventuella konflikter lättare kan förutses. Om det egentliga bebyggelsetrycket är svårt att bedöma eller förutse, vilket resultatet av detta arbete pekar på, blir det också svårt att avgöra vilka konsekvenser en dispens från strandskyddet faktiskt medför ur ett långsiktigt perspektiv. Om bebyggelsetrycket över huvud taget inte bedöms eller tas hänsyn till, finns risken att det allmänna intresset som strandskyddet utgör undermineras. Samtidigt anses exploateringsmöjligheten i LIS-områden stärka både det enskilda intresset i form av privat ägande och det lokala intresset av att kunna erbjuda attraktiva bostäder. Frågan blir alltså vilka värden som ska prioriteras samt hur stora arealer som kan tas i anspråk för exploatering utan att strandskyddets syften urholkas - en fråga och en avvägning som till stor del ligger på planeringstjänstemännens bord.

Många av Sveriges kommuner krymper. Trenden sett till det halvlånga perspektivet, de senaste femton åren, ger att invånarantalet i knappt hälften av landets kommuner är lägre nu än det var vid millennieskiftet. Även sett i ett något längre perspektiv, sedan mitten av sjuttiotalet, är antalet krympande kommuner ungefär lika stort som nu. När fenomenet krympande kommuner är så pass vanligt som det ändå är och har varit i så pass många år så vill man gärna tro att frågan om befolkningsminskningar och hur de kan och bör hanteras vore en viktig fråga för de krympande kommunerna att behandla i sina översiktsplaner. Jämfört med hur dåligt undersökt ämnet krympande städer är i Sverige blir kontrasten mot ett par andra länder i främst Europa slående. I Tyskland finns det bland annat ett nationellt program som syftar till att hjälpa krympande städer att anpassa sin fysiska struktur till de nya befolkningsmässiga förutsättningarna. Den tyske forskaren Thorsten Wiechmanns studie av staden Dresden mynnade bland annat ut i en modell med tre stadsbyggnadsmässiga faser som Wiechmann menar att Dresden gått igenom sedan början av 1990-talet. I det här arbetet översätts modellen med de tre faserna i en matris och ett försök görs att tolka dem och försöka applicera modellen på krympande svenska kommuner. De frågeställningar som behandlas är: - Hur kan översiktsplanering i krympande svenska kommuner förstås utifrån Wiechmanns faser? - Vilka typer av strategier för att hantera befolkningsminskning upplevs som verkningsfulla av svenska kommuner? Det här arbetet tar ett innehållsanalytiskt och tematikanalytiskt grepp på översiktsplanering i krympande svenska kommuner. Fyra kommuner ingår i studien, dessa är i bokstavsordning Emmaboda kommun, Laxå kommun, Olofströms kommun och Skinnskattebergs kommun som alla har upplevt en befolkningsminskning på mer än fem procent sedan millennieskiftet och mer än femton procent sedan mitten av sjuttiotalet. I studien ingår två översiktsplaner från respektive kommun, totalt åtta översiktsplaner. Översiktsplanerna är de två senaste lagakraftvunna översiktsplanerna, vilka analyseras med avseende på hur de kan inordnas i en på förhand bestämd mall, konstruerad efter modellen med Wiechmanns tre faser. Resultatet av studien visar att översiktsplanerna, både de tidigare och de nu gällande, i allra högsta grad befinner sig i den andra av Wiechmanns tre faser, och väldigt lite har skett mellan de båda generationerna översiktsplaner. Den förändring som trots allt har skett är en svag rörelse mot den tredje fasen, men trenden är inte på något sätt tydlig. De strategier som verkar upplevas som verkningsfulla handlar till stor del om att: skapa attraktiva boendemiljöer, skapa ett varierat och brett bostadsutbud och se till att kommunens arbete utförs på ett professionellt sätt. Slutsatsen är att det fortfarande efter den här studiens färdigställande är oklart om översiktsplanering i krympande svenska kommuner alls kan förstås med hjälp av Wiechmanns tre faser och att fortsatta studier på ämnet, gärna med en längre tidshorisont kanske kan ge svar på om det krävs att en ny modell utarbetas - en modell där faserna bättre stämmer överens med situationen i svenska krympande kommuner.

Innan vi kommer in på vad som sker på tak reder arbetet ut hur takets yta kan ses i ett större sammanhang, vilka likheter och skillnader de har till andra outnyttjade ytor i våra städer. Arbetet begränsar sig därefter till att titta närmare på potentialen av att offentliga använda taket. Arbetet syftar därmed till att ifrågasätta och undersöka takets plats inom planeringen, med fokus på dess lämplighet som offentlig plats. Det undersökandet görs med hjälp av en fallstudie inkluderandes fem svenska och två utländska tak vilka är tillgängliga offentligt. Exemplen är hämtade från nutid i form av exempelvis Emporia i Malmö, projekt stadier i form av Park1 i Stockholm samt från historian i form av Hötorgscitys takterrasser. Utifrån teorier av främst Jan Gehl och Tomas Wikström studeras och analyseras platsernas förutsättningar och möjligheter till användande. Det gäller bland annat hur platsen skyddas från störande element och risker, vad de erbjuder för komfort och kvalitéer till besökaren samt i vilken grad densamme har möjligheter att tolka och sätta avtryck på platsen. En utmärkande faktorer har visat sig vara bristande koppling till resten av staden, främst i form av rörelse till och genom platserna. Det har även visats att möjligheterna till utsikt ger goda kvalitéer för en visuell koppling och möjligheter för en betydande del av stadens befolkning att ta del av vyer annars reserverade till ett fåtal. Med fallstudien eftersträvas att ge en bild av hur platserna på taken ser ut. Som komplement till detta läggs en intervjustudie av planerares tankar om användandet av tak där det offentliga användandet av platsen stått i fokus. Det visade sig att taket spelar en medveten roll för olika typer av användningar, där det som offentligt tillgänglig plats är en av dem om än inte den utmärkande. Det reflekteras bland annat kring huruvida taket bör tillföra extra funktioner och kvalitéer till staden och inte ersätta platser i marknivå.

De offentliga rummen utgör en viktig del av våra städer - det är där vi förflyttar oss, möts och integrerar med andra människor. Men de offentliga rummens grundläggande funktion som öppna och demokratiska platser hotas idag av förändringar i tillgänglighet och funktion. Dagens kommersialisering och privatisering gör att de offentliga ytorna krymper både fysiskt och mentalt. Privatiseringen tar offentlig mark i anspråk och hindrar människor från att vara medskapare av staden då rummen inte längre är öppna, samtidigt som kommersialiseringen skapar en stark dominans över innerstadens rum vilket försvårar platsskapande och omprövningar av platsers identitet. Innerstadens offentliga rum får en allt mer ensidig funktion som plats för handel, restaurangbesök och kulturupplevelser. Dessutom genomgår rummen en stark estetisering då de fungerar som stadens ansikte utåt i viljan att attrahera nya boende, besökande och företagande till staden. Kandidatarbetet visar att tillgängligheten till innerstadens offentliga rum inte är jämt fördelad över stadens invånare. Mentala föreställningar kring rum skapar sociala barriärer som verkar utestängande och exkluderande. Mindre bemedlade samhällsklasser blir undanträngda från innerstadens offentliga rum genom att de allt mer definieras utifrån konsumtionsmöjligheter, och rätten till staden undertrycks genom de offentliga rummens dominering av kapitalistiska strukturer. I arbetet identifieras tre designprinciper som konkretiserar hur tillgängligheten till innerstaden kan förbättras och hur de offentliga rummen kan bli mer inkluderande för alla medborgare. Designprinciperna fokuserar på att skapa goda mötesplatser och flexibla stadsrum som möjliggör medskapande och ökar medborgarnas rätt till staden. Designprinciperna omsätts i praktiken genom ett utvecklingsförslag för Gamla Torget i Uppsala, där en variation av funktioner på torget attraherar människor med olika behov under olika tider på dygnet. Torget blir genom utvecklingsförslaget en mer levande plats och det offentliga rummets inkluderande förmåga stärks, vilket främjar en socialt hållbar utveckling. De identifierade designprinciperna kan således användas av planerare och andra verksamma inom stadsutveckling, för att utveckla offentliga rum i innerstaden till mer öppna och demokratiska platser för alla medborgare.

I byggbranschen påverkar planering omkostnader och kvalité vilket gör att det krävs en bra och noggrant planering innan ett byggprojekt påbörjas. Arbetsberedningar är ett planeringsverktyg som används vid genomförandefasen med syfte att effektivisera arbetet. Denna studie beskriver hur arbetsberedningar på NCC Construction AB används och vad den har för påverkan samt hur den kan förbättras. I denna studie har fyra av NCCs arbetsplatser undersökts, där både ledning och medarbetare intervjuats. Studien visar att arbetsberedningar på många sätt är ett uppskattat planeringsverktyg av ledning och ett bra underlag för yrkesarbetarna samtidigt som flera anser sig klara sig utan dem. Arbetsledningen inser dock att det borde lägga större fokus på att göra regelbunden uppföljning av arbetsberedningarna.    De intervjuade anser att få förändringar behöver göras vad gäller arbetsberedningens utformning och användning. Dock har förbättringsförslag hittats och föreslagits.

Denna studierapport handlar om hur man kan gå tillväga för att bygga upp ett fiberoptiskt bredbandsnät i stadsdelen Ersliden utanför Umeå. Arbetet har styrts efter en kravspecifikationför vad nätet ska klara av. Rapporten innehåller två delsystem. Det ena tar upp det fasta nätets uppbyggnad och det andra tar upp vilken trådlös accesspunkt nätet ska ha. I studien tas det upp vilken typ av fiber nätet ska använda sig av, hur noder och kanalisationska planeras och vilken typ av hårdvara som passar nätets kravspecifikation. / This report describes how you can build a fiberoptical broadband network in and for the community of Ersliden outside the city of Umeå. The system design is planned after a detailed description of the network requirements. The report is in two parts. The first part brings up the planning of the fiberoptic network. The second describes the wireless access point. This study brings up what kind of fiberoptics the network should have, and how nodes and channelization are planned. It also provides examples of hardware that matches the network’s needs.

I staden finns ingen socialdioxid. Detta sammanfattar den underliggande problemställningen som har legat till grund för hela arbetet. Hur ska vi mäta social hållbarhet och jämställa dess faktorer mot ekologi och ekonomi? Vi står inför en rad stora sociala utmaningar i och med den rådande bostadsbristen och urbaniseringen, detta kräver att vi vågar testa nya metoder i stadsbyggandet. Men hur ska vi utvärdera, mäta och breda plats för det sociala perspektivet? Eller måste vi bara tvingas inse att sociala konsekvenser är ”omätbara”? Hållbarhet som begrepp har många gånger avfärdats för att vara allt för öppet och vitt. Därför krävs det metoder för att definiera hållbarhet och gör begreppet konkret och arbetbart i planeringsskedet. Detta har i Sverige bland annat gjorts för den ekologiska hållbarheten genom miljöbalken och kravet på miljöbedömningar, som sedan kan utmynna i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). För den sociala hållbarheten har det inte på sammasätt utvecklats några verktyg. På senare tid har dock den sociala hållbarheten blivit en allt större fråga. Till exempel har Göteborg genom projektet ”Social hållbar utveckling år 2020” tagit fram en kunskapsmatris för bedömning av social hållbarhet i planeringen. Ett antal mindre kommuner, däribland Gällivare, har tagit fram så kallade sociala konsekvensbeskrivningar (SKB) som är ett verktyg för att konceptualisera den sociala hållbarheten i planeringen. Men hur fungerar egentligen sociala konsekvensbeskrivningar i praktiken och hur kan de integreras i planerings-och gestaltningsprocessen? I arbetet diskuteras begreppet sociala konsekvensbeskrivningar och dess förhållande till det sociala hållbarhetsbegreppet samt vad sociala konsekvenser egentligen innebär. Vidare diskuteras även för-och nackdelar av konceptualisering genom framförallt checklistor och designprinciper. Arbetet omfattas av en generell forsknings-och kunskapsöversikt, samt en fallstudie över Gällivares arbete med social hållbarhet genom strategiska dokument och SKB. Slutligen översätts teorin och analyserna till ett planförslag med fokus på att stärka den sociala hållbarheten i Gällivare.  I arbetet konstateras bland annat att sociala konsekvensbeskrivningar ännu är ett svagt begrepp ur en svensk kontext. Begreppet har inte slagit rot på samma sätt som sitt syskon, MKB, och detta skapar en begreppsförvirring som påverkar SKB-begreppet negativt. För att gå vidare krävs det att vi kan enas om ett begrepp för att förflytta diskussionen från: ”Vad betyder SKB?” till att istället fråga oss ”Hur ska SKB användas för komplettera den övriga planprocessen och konceptualisera sociala konsekvenser på bästa sätt?” För att den sociala hållbarheten ska bli en självklar del av processen krävs det att vi kan enas om ramverk och riktlinjer för att möjliggöra för bredare samverkan och diskussion.

I den internationella forskningen om styrelseformer finns en allmän uppfattning om att den politiska utvecklingen under 1900-talet indikerar en övergång från government till governance. Nya styrelse- och samarbetsformer har inneburit att den tidigare välfärdspolitiken har omformulerats till en entreprenörsmässig stadspolitik, vilket har skapat en innehållsmässig förskjutning i planeringens grundläggande syfte och mål. Mot bakgrund av globaliseringen satsar numera allt fler städer på att marknadsföra sig som attraktiva för att kunna konkurrera om det internationellt rörliga kapitalet. Problematiken i detta sammanhang är att särskilda handlingsinriktade strategier har blivit dominerande i det planpolitiska arbetet, vilket således får konsekvenser för stadens utformning och stadsbild. Den kommunikativa planeringen förespråkar samverkan och dialog mellan alla berörda parter i syfte att skapa konsensus och en samsyn i stadsbyggnadsfrågor. Men beroende på vilka idéer som inkluderas respektive exkluderas från diskursen påverkas därmed vår uppfattning och förståelse av stadens attraktivitet. I den internationella forskningen förefaller begreppet attraktivitet ha en hegemonisk betydelse. Trots detta, verkar det finnas motsättningar i svenska publikationer om vad som utgör stadens attraktivitet och då lika mycket vilken typ av stadspolitik som bör bedrivas i en nutida kontext. Studien syftar till att studera den attraktiva stadens konstruktion genom en diskursanalys. Därmed är avsikten att synliggöra vilka föreställningar som framträder i diskursen och som influerar det samtida planpolitiska arbetet på den kommunala nivån.

Den största andelen av de årliga avfallsmängderna i Sverige kommer från byggsektorn. De inkörda materialen till byggarbetsplatsen går inte alltid till användning som byggnadsmaterial som istället blir till materialspill. De andra faktorerna till uppkomst av materialspill är bland annat skadat material vid transport och lagring, felbyggt, måttanpassning och överskottsmaterial. Man kan dela in materialspillet i två olika typer; arbetsplatstillskott och drifttillskott. Avfallsmängderna bland annat från bostadsproduktion påverkar beställaren ekonomiskt och ökar även miljöbelastningen. Därför är det viktigt att förebygga uppkomst av materialspill.Syftet med det här arbetet är att identifiera de huvudsakliga orsakerna till uppkomst av materialspill avseende bostadsproduktion och därefter ge förslag på möjliga åtgärder. För att kunna utföra arbetet genomfördes en litteraturstudie, fallstudie av ett ombyggnadsprojekt samt ett antal intervjuer med Ericsons Bygg AB och Bälinge Återvinningscentral i Alingsås.Att förebygga materialspill är en viktig del av att minska materialspillmängder som uppstår vid bostadsproduktion. EU:s och förvaltningsmyndigheter som Naturvårdsverket prioriterar förebyggande av avfall varför det är viktigt att förbättringsarbetet med uppkomst av materialspill tas på allvar. Detta arbete skall gynna både företag, kunder och miljö.Det finns möjligheter att både förhindra och minimera uppkomst av materialspill. På grund av olika förutsättningar i form av byggets storlek, tillgänglighet, geografisk placering samt företagsnivå och beställare är det svårt att säga exakt vilka åtgärder som är effektivast och värda att satsa på. Därför är det viktigt att göra en utredning och förstudie om vilka åtgärder som skall införas innan bygget startar igång. De åtgärderna som redovisas i det här arbetet är bland annat aspekterna som utformningen av byggnaden, val av byggmaterial, bättre planering och materialhantering, bättre förpackningsmaterial, informationsbyte, bättre kommunikation, engagemang, beräkningsverktyg som 3D modell samt byggmetoder.Resultat från fallstudien visar att det uppkom en hel del materialspill. På grund av brister på data går det inte att se vilka typer av materialspill som fanns i avfallet. Detta resultat kan dock vara annorlunda om byggprojektet som studerades är en nyproduktion och ett större byggprojekt. Därför skall man ta hänsyn till olika faktorer om resultat skall jämföras med andra byggprojektet. / The largest part of the yearly amount of waste in Sweden comes from the construction sector. Not all of the materials that are transported to the construction site are used for house constructing what later becomes material waste. The other factors to the occurrence of material waste are for example damaged materials during transport and storage, decennial, measurement and surplus materials. It can be divided into two different types of material waste: material waste from workplace and material waste from supply. The total amount of waste including waste from house constructing affect the client financially and that also increases environmental impact. Therefore it is important to minimize the occurrence of materials waste.The purpose of this work is to identify the main causes of the emergence of waste materials regarding house constructing and then provide suggestions for possible actions. In order to realize this work a literature review, case study of a remodeling project and a number of interviews within the concerned company were done.EU and administrative authorities as Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) have high priority about prevention of waste. Therefore it is important to take the improvement of the appearance of material waste seriously. There are many benefits not only for the companies, customers but also for the environment.There are many opportunities both to prevent and minimize material waste. Due to the different conditions in terms of the size of the building, availability, geographical location, company level and clients, it is difficult to say exactly which measures are most effective and worth to invest. Therefore, it is very important to do a feasibility study and analysis about which measures will conduct before construction starts running. In this work it is described some measures such as the design of the building, choice of building materials, better planning and material handling, better packaging, exchange of information, better communication, commitment, calculation tools as 3D model, and construction methods.Result from the case study shows it occurs some substantial material waste. Because of lacks in the data, it is difficult to see what types of material waste that were in the waste. This result might be different if the building-project was a new construction and larger project. Therefore it is important to check out other factors if the result should be compared with other construction project.