Planeraren har ett yrke som kan vara svårt att beskriva och flera olika benämningar används för samma profession. Rollen har förändrats och planeraren har gått från att vara autonom expert till att i större omfattning agera samordnare styrd av politiska viljor. Jag anser att det finns en viss otydlighet kring planerarens uppgifter och hamnar ofta i diskussioner om stadsplaneringens mindre åtråvärda konsekvenser och önskar därmed kunna ge en så rättvis bild av min blivande yrkesroll som möjligt. Denna uppsats syftar till att ta del av debatten kring planerarens profession och utveckling i media, och uppsatsen berör huvudsakligen begreppen profession, roll och kompetens. Tidskriften PLAN utgör källa för de artiklar som används för att representera debatten. PLAN ges ut av Föreningen för Samhällsplanering och kan ses som planerarkårens interna organ. Resultat kan sammanfattas till att det råder enighet kring att planerarrollen förändrats i takt med att antalet aktörer i planeringen ökat och därmed också komplexiteten i processen. Jämlikhetsfrågor och sociala perspektiv har aktualiserats med kvinnornas intåg i yrkeskåren och det efterlyses en mer emotionell dimension av planeringen tillsammans med insikten om svårigheten att förändra arbetssätten. Den aktörsrika planeringen kan leda till att professionen omformas och att teoretisera kring detta fenomen är nödvändigt för professionens utveckling. I debatten råder även enighet kring att planering i större utsträckning bör handla om långsiktig solidarisk hänsyn och mindre om stadens fysiska utformning.

Samhället förändras ständigt. Förändringen leder till att både staden och vi människor påverkas. Allt från världsomfattande utvecklingar till lokala trender har inverkan på människors rörelsemönster och beteende. Bland annat är individualiseringen större än någonsin. Likasinnade dras till likasinnade vilket påtagligt påverkar segregationen i våra städer. Bilismens nedgång i kombination med den snabba urbaniseringen bidrar till fler människor som ska samsas om gaturummet. Privatiseringen av det offentliga rummet pågår ständigt med nya vinstdrivande aktörer på marknaden som hotar den offentliga mötesfriheten. Okunskap om hur hållbarhetsbegreppet som väntas lösa globala problem ska hanteras leder många gånger istället till att ingenting händer. Det är säkert att säga att stadsutvecklingen står inför stora utmaningar. Den sociala sammanhållningen behöver mer omsorg än någonsin. I det här arbetet utreds mötesplatsernas möjlighet att skapa social hållbarhet i en stad. Syftet är att undersöka hur en socialt hållbar mötesplats bör vara utformad. För att besvara frågeställningen vänder jag mig till litteratur som berör stadsplanering i form av offentliga planeringsdokument från Stockholms Stad och Regionplanekontoret. Även mer allmän litteratur om hållbarhet och mötesplatser för att hitta mer generella svar. Till min hjälp genomför jag en intervjustudie där vänder jag mig till politiker och tjänstemän i Stockholmsområdet. Att mötesplatser är viktiga för en stads sociala hållbarhet får vi ofta höra. Däremot finns det skilda åsikter om hur de ska se ut, vem de ska vara ägda av samt vem de är till för. Resultatet som presenteras överensstämmer med den inledningsvis ställda tesen om att det bör råda mångfald och variation bland mötesplatser. Fungerande mötesplatser är viktiga för en stads sociala sammanhållning och behöver erbjuda trygghet, tillgänglighet och upplevelser. Det måste finnas en balans mellan det privata och det offentliga.

Kommunikationen har en central roll i samhällsplaneringen och används för att skapa visioner och mål, kommunicera till invånare och påverka beslut. I samband med Stockholmsförhandlingen hade kommunikationen stor betydelse för att lyckas förmedla behovet av tunnelbana. De konsulter som arbetar professionellt med kommunikation och anlitas för att formulera argumentationen förknippas ofta med lobbyism. När jag först började studera ämnet uppfattade jag att det finns olika definitioner av lobbyism och begreppet används slarvigt för att uttrycka aktioner som egentligen bör skiljas åt. Ett närbesläktat begrepp är public affairs, en tjänst som erbjuder kommunikativ rådgivning i påverkansarbete. Det här arbetet handlar om politisk konsultverksamhet och fokuserar på tjänsten public affairs, och kommunen som uppdragsgivare. Utgångspunkten är ett samarbete mellan en kommun och en konsultbyrå inom public affairs i Stockholmsförhandlingen. Syftet är att undersöka kommunikationskonsultens roll, vilka möjligheter och varför det finns ett behov i den kommunala planeringen. För att kunna besvara mina frågeställningar föregås arbetet av litteraturstudier om planeringen som politisk aktivitet, det demokratiska styrelseskicket, den kommunala planeringen, lobbying och public affairs samt politisk konsultverksamhet. Sedan följer min empiriska studie som är baserad på fem intervjuer med konsulter inom public affairs, och tjänstemän från kommun och Regeringskansliet. Teori och empiri sammanvävs i analysen för att försöka besvara arbetets syfte och frågeställningar. Arbetet avslutas med en diskussion om resultat och metodval samt en slutsats. Huvudresultatet som presenteras i slutsatsen blev att kommunikationskonsulter kan möjliggöra ett bättre samtal med medborgare, något som inte överensstämmer med den kritik som teoridelen lyfter fram.

Social studies is a subject in which current affairs, processes and developments must be dealt with to a greater extent than in other subjects. This study means to examine how civics teachers address this by means of their didactic leadership. Four civics teachers have been interviewed to this end. The study employs a non-normative framework of didactic leadership and symbolic interactionism.  The results confirm previous studies regarding the didactical opportunities that the study of current affairs bring to the social studies: Current affairs can be used to make theoretical concepts interesting and concrete, teaching can compensate for one-sided reporting to offer the pupils a more complete worldview. The study also shows challenges: current affairs can evoke negative emotions or memories amongst the pupils, current affairs can cause time pressure regarding leadership decisions and challenge the intended plan. The teachers face and use these aspects in different ways based on experience, style of leadership and context. In the analysis, four strategies of leadership emerge that the teachers often use in their handling of current affairs.

I Skolinspektionens kvalitetsrapport och i Lärarförbundets undersökning från 2018 lyftes problematiken kring fritidshemmets arbetssituation gällande ramfaktorer. Syftet med den här studien var att få en överblick hur verksamhetens förutsättningar år 2022 ser ut på några fritidshem och hur några av ramfaktorerna både stödjer och hindrar fritidslärarnas möjligheter att uppfylla fritidshemmets uppdrag. Fritidshemmets planeringstid, elevgrupper, lokaler, samverkan och personal var de ramfaktorer som undersöktes med en kvalitativ metod. Metoden bestod av fyra kvalitativa intervjuer och tre enkäter baserade på samma frågor. Det empiriska materialet med intervjuerna transkriberades och sedan gjordes en meningskoncentrering för att göra materialet kortfattat och sedan meningskategorierades det materialet tillsammans med enkäterna. Ramfaktorerna är i dagsläget mer anpassade efter skolans verksamhet vilket gör att ramfaktorerna har en tendens att begränsa fritidshemmet på olika sätt, trots det kan flera av ramfaktorerna stödja lärarna att uppfylla uppdraget. Slutsatsenär att fritidslärarna upplever att de uppfyller fritidshemmets huvuduppdrag till en viss del eller att det är svårt eftersom många av ramfaktorerna på olika sätt både hindrar och stöttar dem i arbetet att uppfylla uppdraget.

Denna studie syftar till att undersöka hur kommunen behandlar hållbar dagvattenhantering inom planprocessen och vilket kunskapsunderlag som kommunen besitter. Uppsatsen undersöker hur svensk lagstiftning och direktiv från Europeiska unionen påverkar planeringen för dagvattenhantering inom svenska kommuner. Det ger svar för vilka begränsningar och möjligheter den fysiska planeraren har för att inkludera hållbara lösningar av dagvatten i planeringen.  Studien är avgränsad efter två kommuner som avviker från andra kommuner i Sverige med tydliga dokument om dagvattenhantering. Genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala dokument om dagvattenhantering samt semistrukturerade intervjuer med anställda på kommunen besvaras studiens syfte och frågeställningar. Uppsatsen belyser problematik kring både planering och applicering av hållbar dagvattenhantering inom planprocessen, där det framgår hur otydlighet och okunskap finns inom ansvarsfördelningen. Det saknas både stöd och riktlinjer från den nationella nivån, vilket försvårar den lokala nivåns förutsättningar att arbeta utefter effektiva och hållbara lösningar för dagvatten. Den fysiska planeraren står inför stora utmaningar för applicering av hållbar dagvattenhantering i framtiden.

Cykeln som färdmedel bidrar till en rad positiva fördelar som exempelvis förbättrad hälsa och miljö samt attraktivare stadsmiljöer. Idag är cykeln det färdmedel som används minst och för att andelen cyklister ska öka behöver cykeln få mer utrymme i den fysiska planeringen. Det finns idag ingen lagstiftning om att kommuner ska ta fram strategiska dokument om cykelplanering, inte heller om vad de ska innehålla.   Under 2017 antogs Sveriges första nationella cykelstrategi med åtgärder för ökad och säker cykling och kan användas som ett dokument med riktlinjer för hur kommuner ska behandla cykelplanering. Syftet med studien har därför varit att undersöka hur den nationella cykelstrategin kan fungera som styrmedel när lagstiftning saknats. I studien kartläggs det hur den nationella cykelstrategin behandlas i de kommunala cykelstrategierna och om det finns andra perspektiv som behandlas i de kommunala cykelstrategierna men som inte tas upp i den nationella cykelstrategin. I studien kartläggs även hur samverkan och samordning sker inom cykelplanering mellan och inom olika hierarkiska nivåer. Denna kartläggning har gjorts genom teorin om flernivåstyrning.  Studien är en flerfallsstudie där sex mellanstora och mindre kommuner med antagna cykelstrategier efter år 2017 undersökts. Kommunernas cykelstrategier har tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Genom den kvalitativ innehållsanalysen visar resultatet på att den nationella cykelstrategin behandlas i de kommunala strategierna, oavsett om den uttrycks ligga till grund eller inte. Det går även att utläsa ett mönster om att vissa insatsområden berörs mer och andra mindre i olika kommuner. Vissa kommuner har även nämnt andra perspektiv på cykelplanering som exempelvis att fokusera på grupper som cyklar för att konsumera. Slutligen har studien kartlagt att samverkan sker och att den är viktig mellan och inom olika hierarkiska nivåer men att det tillämpas på olika sätt till och mellan olika typer av aktörer.

”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna. Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad. I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan. / Uthållig kommun

Undervisningsuppdraget i förskolan har förstärkts i och med den reviderade Läroplanen för förskolan (2018). Samtidigt visar tidigare forskning på brister i hur uppdraget förstås och omsätts i praktiken. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i behovet av mer forskning om hur undervisningsbegreppet omsätts i praktiken i förskolan, genom att fokusera på planeringen av undervisning. I uppsatsen används de klassiska didaktiska frågorna; vad, hur och varför samt begreppet didaktisk relief för att undersöka hur didaktiska val beskrivs och motiveras i planeringar i förskolan. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilken didaktisk relief som blir synlig i autentiska pedagogiska planeringar i förskolan. En tematisk textanalys med utgångspunkt i teorin har genomförts av 34 planeringar från förskolan. Resultatet visar att de undersökta planeringarna i huvudsak svarar på de klassiska didaktiska frågorna vad, hur och varför. Samtidigt framträder brister i den didaktiska kompetensen då en stor del av de undersökta planeringarna saknar tydlighet och didaktiska motiveringar till de val som gjorts. Det övergripande mönstret är att det framför allt är varför-frågan som tenderar att bli utesluten i de autentiska planeringarna. Studien ger ett teoretiskt bidrag genom begreppet planeringens didaktiska relief. Resultatet sammanfattas utifrån två idealtyper av didaktiska reliefer i planeringarna. Den abstrakta didaktiska reliefen, där didaktikens varför-fråga hamnar i förgrunden på bekostnad av konkreta formuleringar kring innehåll och genomförande. Samt den konkreta didaktiska reliefen som kännetecknas av att didaktikens vad- eller hur-frågan hamnar i förgrunden medan de didaktiska motiveringarna saknas. Det tolkas som att det saknas ett professionellt språk inom förskolan, ett språk som skulle kunna fungera som en brygga mellan det abstrakta och det konkreta.

No description available.