No description available.

Diskussionen om tillgänglighetsanpassningar i samhället har under senare decennier fått en allt större plats i den allmänna debatten (Utrikesdepartementet, 2008). Neuropsykiatriska funktionsvariation (NPF) och autism­spektrum­­­­tillstånd (AST) är heterogena tillstånd där en människas inneboende egenskaper och förmågor varierar från individ till individ. Således påverkar de varierande symtomen hur personer med NPF tar in och uppfattar omvärlden (Autism- och Aspergerförbundet, 2021). I den här uppsatsen undersöks hur personer med NPF resonerar kring hur och om vardagen påverkas av deras NPF. Vardagslivet är anknutet till fysiska platser och används därmed som utgångspunkt i undersökningen. Därpå undersöks det hur personer med NPF upplever och agerar i olika rumsliga kontexter, närmare bestämt i formella (allmänna och kommersiella platser) och informella (hemmet) rum. Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie där det empiriska materialet består av semi­strukturerade intervjuer av sex informanter med olika typer av neuropsykiatriska funktionsvariation. Resultatet visar i vilken utsträckning NPF påverkar vardagen och vilka likheter och skillnader det finns i rumsupplevelser och agerande i de formella och informella rummen.

Konflikten mellan allmänna och enskilda intressen är central för fysisk planering. Fysik planering får sin legitimitet genom att vara den kraft som väger dessa intressen mot varandra och slår vakt om allmänhetens intressen. Särskilt i översiktsplanering, där en mångfald av intressen på en omfattande geografisk skala ska hanteras, är denna konflikt mellan allmänna och enskilda intressen tydlig. I takt med att allmänintressets teoretiska utgångspunkter har förändrats har dock idén om ett entydigt allmänintresse blivit alltmer ifrågasatt. De rationella, nyliberala samt postmoderna planeringsteorierna ger alla olika svar på vad allmänintresset är och hur den fysiska planeringen bör hantera det. Denna studie av allmänintressets planeringsteoretiska influenser genomförs i form av en kvalitativ textanalys där ett antal översiktsplaner från olika år studeras och ställs i förhållande till ett antal planeringsteorier. I analysen undersöks vilka planeringsteoretiska ställningstaganden som influerar hur allmänintressen definieras i översiktsplanerna, samt hur dessa definitioner har förändrats över tid.  I den undersökta empirin observeras ett antal utvecklingar där allmänintresset alltmer blir influerat av postmodernism, men hanteras genom en fortsatt rationell planeringsprocess. Översiktsplanerna framställer allmänintresset som alltmer flertydigt och enskilda intressen ges mer uppmärksamhet i de senare översiktsplanerna. Det praktiska resultatet av detta verkar vara en mer försiktig översiktsplanering där allmänintressen i allt större uträckning formuleras vagt och opreciserat.

Denna studie syftade till att belysa förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till barns vila och återhämtning i förskolan samt rektors syn och påverkan på begreppet vila. Metoden som har använts är kvalitativa intervjuer med förskollärare och rektorer. Detta har senare transkriberats och bearbetats utifrån en tematisk analys. Studien hade det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt med fokus på samspel, kommunikation, utveckling och lärande. Det huvudsakliga resultatet var att det är viktigt att lyfta begrepp vila och återhämtning både på verksamhetsnivå och organisationsnivå, något som rektorer ansåg låg i deras yrkesroll. Förskollärare påtalade deras önskan att kunna erbjuda barn en miljö som erbjuder möjlighet till vila och återhämtning under hela dagen i förskolan för att tillgodose barns individuella behov, vilket de ansåg var svårt i dagsläget. Resultatet visade att samtliga respondenter kom fram till att vila och återhämtning kunde se olika ut för varje individ, vila för mig, är inte vila för dig. Förskollärares arbetssätt skilde sig åt i verksamheten. Syfte och val av metod för barns vila och återhämtning i förskolan utgick från förskollärares egna tolkningar och erfarenheter av begreppen. Resultatet visade även en positivitet till att påbörja diskussioner och reflektioner kring syfte med barns vila och återhämtning, vilket leder till en didaktisk planering av vilan och där vilan inte riskerar att bli en rutinsituation. Arbetet med vila och återhämtning bör börja redan med barnen för att det ska leda till ett hållbart samhälle med hälsa och välbefinnande.

Världen befinner sig i nuläget i en svår pandemikris och majoriteten av Sveriges företag har drabbats hårt ekonomiskt av pandemins spår. Det finns inte tillräcklig forskning om medelstora företag i klädbranschen förändrar strategier under krissituationer och hur de gör det. Använder de sig av strategisk process eller strategisk planering?  Syftet med denna studien är att analysera om medelstora klädföretag i Sverige förändrar sin strategi men även hur de gör det på grund av av covid-19 pandemin. Vi fokuserade på hur företagen hanterar sin strategi i kris jämfört med vilka strategier de hade innan coronakrisen inträffade. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer för att besvara studiens syfte. Slutsatsen visade att de tre företagen använder sig mer av strategi som process än strategi som plan för att flexibelt anpassa sig efter rådande omständigheter. Utveckling av strategi hos dessa företag under pandemin har varit genom att vara flexibla, innovativa och konkurrenskraftiga.

Syftet med denna uppsats är att undersöka tillgänglighet till lekplatser och identifiera sociala och demografiska variationer i förhållande till detta, vilket exemplifieras genom en studie av Göteborgs stad. Detta har analyserats utifrån teori om framför allt rättvis planering och fördelning. I studien har kvantitativa metoder använts, i huvudsak GIS-baserad nätverksanalys och statistisk regressionsanalys. Resultaten visar att ungefär 65% av Göteborgs befolkning bor i områden där stadens riktlinje om att en lekplats bör finnas inom 500 meter från bostaden är uppfylld. Det finns dock stora variationer mellan olika mellanområden, där andelen med tillgång till lekplats inom 500 meter varierar från 0,1–98,6%. De områden med allra sämst tillgång är ofta resursstarka. Flera andra resurssvagare områden bedöms dock vara värre drabbade av bristande tillgänglighet, genom att de både har större behov och efterfrågan, varför dessa bör prioriteras. Regressionsanalysen visar att demografiska snarare än sociala faktorer avgör tillgången till lekplatser, där befolkningstäthet och bostadstyp är signifikanta variabler.

An expected knowledge contribution is to make visible the work of some mother tongue teachers with teaching primary school pupils in difficulties and to draw attention to the phenomenon including mother tongue teaching. The theories used in the study for analysis of empirical data and discussion are sociocultural theory, differentiated teaching and inclusive perspectives. The applied method is a qualitative study with semi-structured interviews with four mother tongue teacher and analysis of four pedagogical plans in the subject mother tongue. The results show that the thr mother tongue teachers have a democratic understanding of inclusion. They plan their teaching with the students' conditions and needs in mind and carry out a teaching with flexibility for further adaptations, enable the student's pedagogical participation in groups and offer a varied teaching. The 4 four mother tongue teachers' work with pupils in difficulty in compulsory school can be regarded as good examples of inclusive mother tongue teaching. The respondents experience various pedagogical challenges in their work with students in difficulty, such as finding functional teaching strategies, offering challenging teaching for the student and the rest of the group, finding the right level for the tasks and supporting the student in achieving the knowledge requirements. The respondents highlight some developmental needs such as better communication with the schools, further training on neuropsychiatric disabilities and special educational efforts in theory and practice as well as more frequent collegial discussions.

Denna studie genomfördes för att undersöka hur förskollärare upplever att de planerar och genomför sin undervisning tillsammans med sina kollegor. Studien genomfördes med intervjuer av förskollärare om hur deras verksamhet ser ut kring samarbetet, då samarbetet och samsynen är viktig för att barnens utbildning ska kunna bedrivas på ett bra och kvalitetshöjande sätt. Resultatet visar att förskollärare upplever att det finns en samsyn vad det gäller det innehåll som ska undervisas i förskolan, däremot tyder resultatet samtidigt på att det finns brister i samarbetet och samsynen kring hur undervisningen ska planeras och genomföras. Det visade sig bero på att varje enskild förskollärare gör sin egen planering.

Dagens föränderliga samhälle riktar stort fokus mot att utveckla strategier för att bemöta de omfattande klimatförändringarna. Nudging är ett relativt nytt koncept som syftar till att främja önskvärda beteenden med hjälp av enkla medel. På senare år har nudging fått allt större uppmärksamhet inom hållbarhetsarbetet och har tillämpats i ett flertal olika planeringssammanhang för att bidra till den hållbara omställningen. Syftet med denna uppsats är att kartlägga hur nudging i ett planeringssammanhang utgjort en egen inramning av hållbarhetsarbetet och formulering av hållbarhetsstrategier. Genom att granska hur implementeringen av nudging har sett ut i ett planeringssammanhang ämnar studien att undersöka vilken funktion nudging-verktyget fyller i den stora utmaningen till att bli mer hållbart. Detta har genomförts genom att granska Linköpings kommuns projekt “Hållbara kvarteren i Lambohov” utifrån hur de presenterar hållbarhetsutmaningar och vilka beteenden kommunen belyser som centrala för att främja en hållbar utveckling. Resultatet visar på att nudging som hållbarhetsstrategi kan bidra till hållbar planering, men att det krävs vidare arbete med att utforska konceptet för att utfallet i praktiken ska leda till förändring.

Studie- och yrkesvägledning i det vida perspektivet är enligt forskning viktigt för elevers ökade valkompetens. Under utbildningen och vid extraarbete har vi som författare till studien uppmärksammat att ett stort fokus läggs på den snäva vägledningen och att ansvaret till stor del läggs på den enskilda vägledaren och således inte blir hela skolans ansvar.Studies syfte ämnar utreda hur rektorer arbetar med målsättning, planering och organisering för studie- och yrkesvägledning i det vida perspektivet med tanke på att studie- och yrkesvägledning enligt Skolverket ska vara hela skolans ansvar. De frågeställningar som ligger till grund för studien är förkortat: På vilket sätt organiserar och planerar rektorer den vida vägledningen i grundskolan? Hur viktigt anser rektorer i grundskolan att det egna arbetet med studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse är? Och vilka uppsatta mål finns kopplat till studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse och hur arbetar rektorer med dessa?Studien är kvantitativ och har baserats på en enkätundersökning där 100 rektorers svar är grunden för resultatet. För att analysera resultatet som framkommit i studien har vi använt oss av ett organisationsteoretiskt perspektiv, frirumsmodellen och implementeringsteori. Det här för att kunna visa hur politiska och organisatoriska förutsättningarna spelar roll för implementering av vid vägledning i skolan.Studiens resultat visar att rektorer värderar den vida vägledningen högt men att det å andra sidan inte arbetar med målsättning, planering och organisering i den utsträckning de hade önskat. Majoriteten av rektorerna svarar att de har uppsatta mål från huvudman/kommun att arbeta utifrån gällande studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse, medan 5 av 10 rektorer som arbetar i lågstadiet inte vet om de har/inte har uppsatta mål gällande studie- och yrkesvägledning på den enskilda skolan. Vi kan se att det finns en trend av att rektorer i högstadiet i högre utsträckning arbetar med studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse än rektorer i lågstadiet, vilket skulle kunna förklaras av att merparten av tid för studie- och yrkesvägledning fokuseras på högstadiets elever.