I denna uppsats diskuterar författaren dels om det är möjligt för kollektiv att klassificeras som autonoma entiteter, och dels huruvida det är möjligt för en kollektiv entitet att ha vissa moraliska egenskaper som kollektivets ingående individer saknar. Enligt David Copps kollektiva moraliska autonomites så är detta möjligt. I framställningen presenteras det ett antal invändningar mot Copp riktade av Seumas Miller, som författaren delvis vänder sig mot.

This paper evaluates some arguments made against the conceptions of right action within virtue ethics. I argue that the different accounts of right action can meet the objections raised against them. Michael Slote‘s agent-based and Rosalind Hursthouses agent-focused account of right action give different judgments of right action but there seems to be a lack of real disagreement between the two accounts. I also argue that the concept of right action often has two important parts, relating to action guidance and moral appraisal, respectively, and that virtue ethics can deal with both without a concept of right action.

I den här uppsatsen diskuterar jag, med utgångspunkt i Simon Blackburns kvasirealistiska metaetik, den moraliska motivationen. Jag redogör alltså dels för kvasirealis-men som helhetlig teori, dels för den aktuella motivationsteoretiska argumentationen. De centrala frågeställningarana rör i detta fall det sätt varpå våra värderingar motiverar oss att handla. Har de över huvud taget någon normativ kraft, eller består de enbart i kognitiva till-stånd? Utifrån dessa grundvalar bedömer jag sedan å ena sidan hur Blackburns teori funge-rar på det metaetiska planet, och å den andra för hur den svarar mot våra intuitioner om mo-ralföreställningarnas betydelse för vår handlingskraft. På det hela taget är jag emellertid ne-gativt inställd till teorins praktiska användbarhet. / This paper concerns on the one hand Simon Blackburn’s enterprise of quasi-realism, and on the other the problem of moral motivation. The main question in this second case treats the way whereupon our moral propositions motivate us to act. Do they own any normative force at all, or are they only to be seen as cognitive states? From the starting point of this discussion, I have investigated how the quasi-realist theory could work on the meta-ethical level. I have also tried to decide whether or not it corresponds to our intuitions about the real meaning of our moral judgements. The conclusive position of mine is that the fundamental problems of the theory eliminate its practical applicability.

Denna uppsats är, precis som titeln anger, en analys av sambandet mellan motsägelser och ångest. De nutida vardagsuttrycken för begreppen utreds och granskas med hjälp av känslo- och rationalitetsfilosofiska teorier och distinktioner ifrån Arne Næss och Jean-Paul Sartre. Författaren föreslår en egen definition av ångest och jämför denna med andra filosofers och tankeskolors definitioner av begreppet. Författarens syn på ångest skiljer sig från Sartres, då han menar att ångest kan lösas upp och att den ofta är väldigt specifik och konkret till sin karaktär, medan Sartre menar att ångesten är omöjlig att lösgöra sig ifrån och att den är av ett mycket mer generellt slag. Detta konkreta och specifika element i den ångestdefinition, som författaren vill lägga fram, består i att ångesten uppstår i vissa valsituationer där valalternativen, i någon form, är sinsemellan motsägande och där ett val är tvunget att göras. / This paper is, as the title states, an analysis of the connection between contradictionsand anxiety. The present everyday expressions of these concepts are investigated with the help of philosophical theories from Arne Næss and Jean-Paul Sartre concerning emotions and rationality. The author presents his own definition of anxiety and compares it to other philosophers and thinkers’ definitions of the same concepts, and this way he reaches a conclusion. For example this conclusion diverge with Sartre’s view of anxiety, because the author states that it is possible to get free from anxiety and that it is often something very particular and precice, while Sartre says it is impossible to free yourself from it and that it is very general by nature. This specific element in the author’s definition of anxiety lies in the fact that he thinks of it as something that often occurs in situations with two or more options, and where these options are, amongst themself, contradictory in one form or an other, and where a choice has to be made.

This paper treats George Dickies institutional theory of how to define art. Some alternative theories and their originators are also introduced. According to Dickie something is art because it has been created against a background of an already existing artworld. Dickie has formulated his theory in two different versions, ”the earlier” and ”the later”, which differ somewhat in their design. Both versions is presented and discussed in this paper.

Uppsatsen är en litteraturstudie och syftar till att kritiskt belysa den nu pågående gymnasiereformen ur ett utbildningshistoriskt perspektiv med särskilt fokus på enhetlighet, jämlikhet och likvärdighet, för att se likheter med och avvikelser från tidigare strävanden. Reformen analyseras sedan ur ett liberalt jämlikhetsperspektiv efter John Rawls’ teori om rättvisa. I rättviseanalysen fokuserar jag särskilt differ-entieringen av gymnasiet i högskoleförberedande respektive icke högskoleförbered-ande program.    I min utbildningshistoriska analys visar jag hur reformen är ett trendbrott i svensk utbildningspolitisk tradition dels genom att ange kunskapsnivån i skolan som främsta orsak till reformen och inte sociala aspekter, dels eftersom den innebär en återgång till en differentierad gymnasieskola. Samtidigt visar det sig att utbildningspolitiken är klassiskt borgerlig och i det avseendet är reformen inte överraskande.    En rättvis skolstruktur erkänner den kultur- och kunskapstradition som eleverna är en del av, för dem tidigt in i denna tradition, och lär dem efterhand att använda sina kunskaper på ett personligt sätt. En rättvis struktur överlämnar allt mer ansvar till individen att själv välja sitt liv i enlighet med sina drömmar och mål i takt med att personen blir äldre. Min rättviseanalys leder till slutsatsen att reformen är rättfärdig-ad eftersom regeringen identifierar problem redan i grundskolan och sätter in extra resurser där för att höja kvaliteten. Förutsatt att elever har möjlighet att komplettera sin yrkesutbildning med högskolebehörighet både under och efter gymnasiet, vilket regeringen har utlovat, menar jag att GY 2011 är en rättvis struktur som bättre tar hänsyn till individens livsmål än den utgående gymnasieskolan.

<p>Denna c-uppsats behandlar Nietzsches avvikelse från Schopenhauers <em>Världen som Vilja och Föreställning</em> i verket <em>Tragedins födelse</em>. Uppsatsens syfte är att undersöka varför det för Nietzsche är möjligt att förena det apolliniska och det dionysiska medan det för Schopenhauer inte är möjligt att förena vilja och föreställning.</p>

<p>Denna uppsats är huvudsakligen en diskussion av Augustinus försök att förena tesen att människan har en fri vilja med sin predestinationslära. Enligt de definitioner av ”determinism” och ”fri vilja” som föreslås i uppsatsen, utesluter predestinationens förhandenvarande möjligheten för människan att ha en fri vilja. Augustinus utgångspunkt i tron och hans antaganden om Guds och människans egenskaper, gör det omöjligt för honom att acceptera en sådan slutsats. Det samtidiga föreliggandet av predestinationen och den fria viljan utgör en betydelsefull komponent i hans syn på människans relation till Gud. Uppsatsen undersöker hur Augustinus resonemang i De Libero Arbitrio (Om den Fria Viljan) står sig mot en nutida kritik, för att i förlängningen söka påvisa varför hans antagande att människan har fri vilja inte är förenligt med hans samtidiga antagande att Gud har predestinerat alla händelser i världen.</p> / <p>This paper is mainly a discussion of Augustine’s combination of the idea that human beings have a free will with his doctrine of predestination. According to the definitions of “determinism” and “free will” suggested in this paper, the actuality of predestination excludes the possibility of human free will. Since Augustine takes starting-point in his belief in God and his assumptions about the attributes of God and human beings, such a conclusion is impossible for him. The actuality of both predestination and human free will is an important feature of his view of the relationship between human beings and God. This paper investigates how Augustine’s line of argument in De Libero Arbitrio (On Free Choice of the Will) manages to hold against a modern criticism. The primary aim is to show why Augustine’s assumption that human beings have free will is inconsistent with his assumption that God has predestined all events of the world.</p>

<p>Enligt ett argument mot nonkognitivismen som många kritiker hänvisat till, så är denna teori oförenlig med förekomsten av så kallade ‘tjocka moraliska begrepp’. Argumentet har dock aldrig artikulerats och preciserats ordentligt, vilket lett till att det ofta misstolkats av både anhängare och kritiker av nonkognitivismen. I uppsatsen rekonstrueras och utvärderas argumentet såsom det formulerats av John McDowell. Enligt argumentet är nonkognitivismen bristfällig eftersom den inte både kan ge en tillfredsställande analys av tjocka moraliska begrepp och framställa moralisk argumentation och debatt som rationell. Uppsatsen visar dock att nonkognitivister kan undvika denna slutsats på flera sätt. Uppsatsen innehåller även en översikt över olika nonkognitivistiska perspektiv på tjocka moraliska begrepp.</p> / <p>Many critics of non-cognitivism have argued that the existence of ‘thick moral concepts’ constitutes a serious challenge to non-cognitivist views of moral language. While this argument is frequently invoked, it has never been clearly articulated. Hence, the argument is often misinterpreted by both friends and foes of non-cognitivism. In this thesis, John McDowell’s forceful rendering of the argument is reconstructed and evaluated. According to the argument, non-cognitivism is not an adequate metaethical view because it cannot both provide an adequate analysis of thick moral concepts and construe moral discourse as rational. It is argued in this thesis that there are several ways in which non-cognitivists can avoid this conclusion. The thesis also contains a survey of various non-cognitivist views on thick moral concepts.</p>

<p>Denna uppsats är en kritisk granskning av Samuel P. Huntingtons modell att förstå världspolitiken utifrån, som han presenterar i boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. Granskningen utgår från en analys av hans grundläggande begrepp, ”civilization” och ”clash”, och från ytterligare en analys av hur hans modell skiljer sig från andra modeller om världen. Med hjälp av dessa analyser diskuterar jag rimligheten i den tes som han ställer upp och konsekvenserna som hans förutsägelser och policyrekommendationer får, för att sedan kunna bedöma om hans modell är användbar eller inte. Min slutsats är att den inte är särskilt användbar, främst på grund av den oklara betydelsen av hans begrepp. En modell utifrån fler faktorer skulle istället ge oss en bättre förståelse av världen.</p> / <p>This paper is a critical examining of Samuel P. Huntington’s model for understanding world politics, that he presents in his book The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. The examining is based on an analysis of his basic concepts, “civilization” and “clash”, and on another analysis of how his model differs from other models about the world. With the help of theses analyses I discuss the reasonableness of the these he formulates and the consequences that his predictions and policy recommendations have, to be able to judge if his model is useful or not. My conclusion is that it’s not very useful, mainly because of the unclear meaning of his basic concepts. Instead, a model based on more factors would give a us a better understanding of the world.</p>