Studiens syfte är att synliggöra förskollärares uppfattningar om transspråkande arbetssätt. Studien tar avstamp i den fenomenografiska ansatsen som innebär att människors olika uppfattningar undersöks om ett ämne, i det här fallet transspråkande arbetssätt. Dessutom utgår studien ifrån en kvalitativ metod med fokus på semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare med erfarenheter av transspråkande arbetssätt. Resultatet synliggjorde förskollärarnas gemensamma syn på transspråkande som en viktig del i barns språkutveckling. Resultatet synliggör förskollärarnas olika arbetssätt med transspråkande, exempelvis med hjälp av olika digitala läromedel. Resultatet visar också att det transspråkande arbetssättet anses som en förutsättning för barns utveckling och lärande.

Konflikter såväl som konflikthantering är en del av förskolans vardag. Tidigare forskning har visat att vuxna ofta associerar konflikt med något negativt, snarare än något positivt. Därmed kan vuxna hantera konflikter genom att undvika dem eller lösa konflikterna för barnen i barnens ställe. Det kan bli ett problem då barn har svårt att lösa konflikter själva och går miste om de färdigheter som konflikthantering bidrar till. Vi valde att arbeta utifrån ett kvalitativt förhållningssätt. Metoden valdes för att undersöka förskollärares olika perspektiv på konflikthantering, kopplat till deras ålder och erfarenhet. Nio förskollärare intervjuades genom att bli presenterade för olika case och frågor. Den insamlade datan analyserades genom tematisk analys där vi hittade koder i hur förskollärare gick tillväga när de mötte konfliktsituationer. Utifrån dessa koder kunde vi skapa teman: Förebyggande fokus, Stoppa konflikter, Observera, Aktivt deltagande i konflikter, Lyssna in alla sidor. Resultatet tyder på skillnader i ålder och erfarenhet hos förskollärares uppfattning om konflikthantering. Vi kan se vissa skillnader i konflikthantering bland förskollärare baserat på ålder och erfarenhet, det finns inte bara ett tillvägagångssätt, förskollärare tenderar att använda olika strategier att tänka och göra det till sina egna metoder / Conflicts as well as conflict management is part of the everyday life at preschool. It has been shown, based on previous research, that adults often associate conflict with something negative, rather than something positive. Thus, adults may handle conflicts by avoiding them or giving the children a solution to the conflicts without letting the children try themselves. This could prove to be problematic because children may have a hard time solving conflicts on their own and could miss out on learning opportunities. We chose a qualitative approach and adapted a deductive approach to our work. The method was chosen to examine preschool teachers' different perspectives on conflict management, in regards to age and experience. This was carried out through interviews in which nine preschool teachers were presented with different cases and questions. The data collected were later analyzed using a thematic analysis method in which we could interpret codes in how preschool teachers approached conflict situations. Based on these codes we created themes: Preventative focus, Stop conflicts, Observe, Active participation in conflicts, Listen to all sides. The results indicate some differences in age and experience regarding preschool teachers' perception of conflict management. Though we can see some differences in preschool teachers' conflict management regarding age and experience there's more than one approach to conflict and preschool teachers tend to use various different strategies and combine them to create their own methods to manage conflicts.

Syftet med vår studie är att erhålla insikter angående hur förskollärare högläser med fysisk bok och digitala verktyg för att främja barns lärande och utveckling. Vår empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex olika förskollärare från två kommuner under en tvåmånadersperiod. Studiens resultat visar att förskollärarna använder traditionell- och digital högläsning på olika sätt, där olika högläsningsmetoder och kulturella redskap tillämpas för att bidra med scaffolding och främja barnens språkliga kompetenser och allsidiga utveckling. Enligt vårt studieresultat ställer det krav på förskollärares kompetenser samt att högläsningen påverkas av förskollärarens förhållningssätt. Förskollärarens förhållningssätt påverkar barns tillgång till kulturella redskap samt att förskollärares digitala kompetens influerar den digitala högläsningen eftersom förskollärare antyder att digitala verktyg är komplicerade att använda. Förskollärarna använder texter, bilder, konkreta artefakter och läsplattor med projicering för att främja barns språkutveckling, intresse för ord och läsning samt för att bidra till barnens långsiktiga lärande och utveckling. Resultatet visar även att traditionell högläsning genomförs i små barngrupper, vilket bidrar till en social samvaro, medan digital högläsning används för att främja barns tillgänglighet till text och bild i stora barngrupper.

Den föreliggande undersökningen har gjorts i syfte att undersöka förskollärares förhållningssätt och erfarenheter av arbete med metoden lågaffektivt bemötande gentemot barn med utagerande beteenden i förskolan. Med ett vidare syfte att undersöka vilka strategier och metoder förskollärare använder för att förebygga utagerande beteenden. Undersökningen har med stöd av beteendeteori tillämpats för att få en förståelse för vikten av förstärkning bland annat positiv förstärkning i barnets ageranden. Individperspektivet har även tillämpats för att skapa en förståelse för vikten av att se individen i en hel barngrupp och därmed ge ett individanpassat stöd för barnets utveckling. Ett utagerande beteende kan uppstå när barnet inte har verktyg till att reglera sina känslor. Förskollärare behöver vara lyhörda för att identifiera barnets behov. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på fem olika förskolor i två län. Det insamlade materialet har analyserats där teman och underteman synliggjorts.   Resultatet i undersökningen visar att förskollärare anser att lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som används till vardags och inte en metod som används i vissa situationer. Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som innebär att lugnt bekräfta och bemöta barns känslor, för att hjälpa barnet att få förståelsen för varför känslorna uppkommit. Vidare visar resultatet strategier och metoder som förskollärarna använder för att ge barnet en överblick över sin vardag i förskolan. Exempelvis genom bildstöd, tecken som stöd och böcker. Bildstöd används bland annat för att ge stöttning, förstärkning och tydlighet i förståelsen för vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Miljön är en viktig faktor i barnens vardag, den behöver vara strukturerad för att ge barnen möjligheten till en avvägd dag.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare arbetar med AKK i förskolan för att alla barn ska få sina röster hörda samt bli inkluderade i verksamheten oavsett förutsättningar. I studien användes Nilholms dilemmaperspektiv som utgångspunkt. För att undersöka hur förskollärare ser på användandet av AKK utifrån vårt syfte gjordes en kvalitativ studie där vi intervjuade åtta förskollärare från sju olika förskolor. Materialet samlades in via ljudupptagning som transkriberades och kodades för att sedan analyseras utifrån en tematisk analys där teman framkom. Resultatet visar att många förskollärare inte har fått någon utbildning inom AKK och därför känner sig osäkra på hur de ska använda hjälpmedel utifrån barnens behov. De förskollärare som har utbildning kände sig trygga i användandet av AKK. Resultatet visade också att förskollärare försöker använda olika slags hjälpmedel som passar barngruppen utifrån bästa förmåga. Vidare visar resultatet att förskollärare tar ett ansvar utifrån förskolläraruppdraget och ser till barnens perspektiv för att anpassa hjälpmedlen för att inget barn ska bli utpekat eller exkluderat. Slutsatsen är att förskollärare gör sitt bästa för att skapa förutsättningar för kommunikation och inkludering för de barn som brister i det verbala språket med hjälp av olika AKK hjälpmedel. Däremot önskar många förskollärare utbildning inom ämnet för att kunna arbeta på bästa sätt med AKK. Slutsatsen vi drar är att utbildning och kunskap ligger till grund för att kunna arbeta med AKK i förskolan, samt att det är viktigt att se miljön och omgivningen som ett problem och aldrig barnet.

Språk och lärande har nära anknytning till varandra och varje barn ska få möjlighet att uttrycka sig med hjälp av olika uttrycksformer (Läroplan för förskolan [Lpfö18], 2018). Förskollärare är ansvariga för att ge barnen i förskolan de förutsättningar som behövs för att språkutveckling ska ske (Lpfö18, 2018). Syftet med denna studie var att få kunskap om hur förskollärare resonerar om sitt arbete med TAKK och bildstöd och hur detta påverkar barns språkutveckling. Den teori som användes var det sociokulturella perspektivet som utgår från Lev Vygotskijs teorier om att samspel och sammanhang och att lärande sker när människor ingår i sociala interaktioner. Inom sociokulturellt perspektiv lades fokus på begreppen: redskap, mediering och den närmaste utvecklingszonen. Metoden som valdes var semistrukturerade intervjuer vilket valdes för att få reda på förskollärarnas resonemang om TAKK och bildstöd. Intervjuer genomfördes med sex legitimerade och verksamma förskollärare. Resultatet visade att förskollärare använder TAKK och bildstöd som redskap för att stödja barns språkutveckling, både i spontana och rutinsituationer i förskolan. TAKK och bildstöd används för att skapa ett sammanhang i barns vardag, bidra till språkutveckling och hjälpa barn i deras kommunikation. Förskollärare anpassar användandet av TAKK och bildstöd efter det individuella barnets förutsättningar och behov. Då förskollärarna anser att TAKK och bildstöd gynnar alla barns språkutveckling används det med alla barn på förskolan. Förskollärare samverkar med vårdnadshavare för att främja barns språkutveckling både i hemmet och på förskolan

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare planerar introduktionen och hur drama, musik och bild används för att skapa en trygg anknytning till barn. I studien användes Bowlbys anknytningsteori och Lev Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt för att undersöka hur de estetiska uttrycksformerna, drama, musik och bild, kan användas vid med anknytningen vid en introduktion. För att undersöka hur förskollärare resonerar kring en trygg introduktion i samband med de estetiska uttrycksformerna gjordes en kvalitativ studie där tretton intervjuer gjordes från sex olika förskolor. Materialet som samlats in analyserades utifrån en tematisk analys.Resultatet visar att förskollärarna använder drama, musik och bild för att skapa en anknytning till nyintroducerade barn i förskolan. Förskollärarna i studien planerar introduktionen genom att bygga relationer till vårdnadshavare och barn, detta genom att välkomna dem genom uppmärkta hyllor samt vara närvarande. Alla förskollärare använder musiken i samband med att skapa en anknytning genom att sjunga eller spela musik, färre använder bild, genom att läsa böcker samt med syfte att kommunicera med barn. Cirka hälften av förskollärarna har uttryckt att de använder drama, främst genom lek. Slutsatsen som dragits från denna studie är att alla förskollärare använder dramagenom lek för att skapa en anknytning till barn vid en introduktion, dock visar de oförståelse kring vad drama innebär och uttrycker att de inte använder drama.Förskollärarna visar att de har kunskap, beprövad erfarenhet och forskning med sig när de ska skapa en anknytning till ett barn. Även de estetiska uttrycksformerna är viktiga att använda sig av under en introduktion då det öppnar möjligheten att skapa en anknytning till barnet.

Alla barn har rätt till en likvärdig förskola, ibland föreligger dock särskilda behov vilket kan kräva särskilt stöd. Tidigare forskning visar att barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är mångfacetterat vilket gör att även stödet blir svårt att definiera. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om förskollärares uppfattningar av derasarbete med barn i behov av särskilt stöd. Detta genom att tydliggöra vilka barn förskollärarna beskriver som barn i behov av särskilt stöd samt hur förskolläraren definierar det särskilda stödet. I studien används en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som grundas ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av kartläggningar och observationer som strategier för att synliggöra vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Definitionerna av barn i behov av särskilt stöd skiljer sig åt. Förskollärarna menar å ena sidan att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd, samtidigt som de även definierar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av funktionsvariation eller diagnos. Orsaken till stödbehovet placeras alltså både hos barnet och i miljön. Stödet uppfattas av förskollärarna som svårt att genomföra, och de menar att flera aspekter påverkar möjligheten till att ge rätt stöd. Slutsatserna av studien är bland annat att specialpedagogiken är ett komplext ämne samtatt det upplevs svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd och att ge dessa barn det stöd de behöver. En annan slutsats av studien är att ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam definition av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barns möjlighet till en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med särskilt stöd och vilka verktyg som används i praktiken. I bakgrunden redovisas förskolans styrdokument, relevanta begrepp, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt och som berör ämnet vi forskat i. Studien utfördes genom intervju av fyra förskollärare från två olika städer i Sverige. Genom analys av intervjuerna framkom ett antal huvudkategorier och underkategorier. Huvudkategorierna är: förskollärarens arbetssätt för inkludering, förskollärarens egen uppfattning av inkludering, verktyg förskolläraren använder, likheter och skillnader. Resultatet påvisar en gemensam syn hos respondenterna av inkludering, hur viktigt det är för barnens sociala sammanhang och för känslan av samhörighet. De verktyg som respondenterna använde sig av var bilder och TAKK för att underlätta för barnen i olika undervisningssituationer. Även miljön och respondenterna själva ansågs som viktiga verktyg för att underlätta för alla barn och inte enbart barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka arbetsmetoder förskollärare använder sig av i sin undervisning för en inkluderande miljö, samt vilka anpassningar de gör för att inkluderingsarbetet ska vara genomförbart. Det sociokulturella- och relationella perspektiven är den teoretiska utgångspunkten. En kvalitativ metod har valts för denna studie via intervjuer med verksamma förskollärare. Det insamlade materialet har transkriberats och bearbetats för att sedan kunna tematiseras. I resultatet presenteras fyra valda teman i form av citat och sammanfattningar av respondenternas svar. Resultatet analyseras kopplat till det sociokulturella- och relationella perspektiven. Resultaten visar på förskollärares behov av att ha fexibla arbetssätt och vikten av fungerande kommunikation för att skapa en inkluderande miljö där de tar hänsyn till alla barns olika behov. Slutsatsen av vårt arbete är att förskollärare bör anpassa sin undervisning för att nå ökad inkludering.