En underutbyggd primärvård med bristande tillgänglighet och långa väntetider motiverade den då sittande regeringen att införa vårdvalsreformen med fri etableringsrätt i samtliga landsting år 2010. Målet med att öppna marknaden för privata vårdgivare var att öka tillgängligheten, minska väntetiderna och samtidigt uppnå en ökad kvalitet för samtliga vårdleverantörer och ge fler alternativ för befolkningen. Enligt hälso- och sjukvårdslagens (HSL) etiska plattform ska vård ges på lika villkor och prioritera dem med störst behov på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Det har både startats nya och lagts ner vårdcentraler sedan reformen infördes, totalt sett har antalet ökat. Frågan är om denna ökning skett i enlighet med HSL. Vårdbehov skiljer sig åt runt om i landet och tidigare forskning visar på att socioekonomiska förutsättningar samvarierar med hälsa. Med en linjär sannolikhetsmodell undersöks i denna uppsats om de socioekonomiska förutsättningarna och det förväntade vårdbehovet på områdesnivå påverkar var det etableras vårdcentraler. Resultaten visar att ett områdes socioekonomiska profil kan ha betydelse i vårdgivarens val av lokalisering. Nytillkomna vårdcentraler har främst etablerats i befolkningstäta områden med hög medelinkomst, en stor andel högutbildade och/eller en låg andel individer äldre än 70 år. Denna utvecklig talar för en försvårad uppgift att uppnå vårdens etiska principer enligt HSL. Detta arbete har utförts som en del av granskningen ”Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan?”, Riksrevisionen (rapport 2014:22).

Bakgrund: Antal personer med fetma i världen har dubblerats mellan åren 1980 - 2014. I Sverige lever nu 14% av befolkningen med fetma. Enligt Folkhälsomyndigheten är fetma en av de sjukdomar som ökar mest i vårt samhälle. Detta är en patientgrupp som är och kommer bli större inom vården. I dagens samhälle finns det en smalhetsnorm där personer med fetma anses som avvikande och det har negativa konsekvenser för primärvården. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors sätt att arbeta med patienter med fetma inom primärvården. Metod: Litteraturstudien innehåller 8 artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna som har använts är främst Cinahl och PubMed. Respektive artikel har granskats, analyserats och sammanställts med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas sätt att arbeta grundade sig i många olika aspekter. Litteraturstudiens resultat har sammanställts i 3 huvudkategorier: samhällsnormens inverkan på sjuksköterskans roll, sjuksköterskans individuella uppgifter och när resurserna inte räcker till. Konklusion: Sjuksköterskorna i primärvården beskriver svårigheter i arbetet med patientgruppen och detta resulterar i en försämrad vård. Ökad utbildning och implementering av riktlinjer i primärvården hade stärkt sjuksköterskornas roll i deras arbetssätt. Nyckelord: fetma, arbetssätt, sjuksköterska, primärvård.

ABSTRAKT   BAKGRUND Att inte se patienten men samtidigt ge säkra, goda och evidensbaserade råd och bedöma rätt vårdnivå är en stor utmaning för distriktssköterskan i telefonrådgivning. Att arbeta med telefonrådgivning är en stor del av distriktssköterskans arbete på en vårdcentral. SYFTE Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av att arbeta med telefonrådgivning. METOD Kvalitativ induktiv ansats har använts med semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor och en kvalitativ latent innehållsanalys användes för att analysera textmassa. RESULTAT Resultatet bygger på ett tema och fem kategorier. Temat är; Svårt att möta allas behov med begränsade möjligheter men också utmanande och Kategorierna är; Det svåra arbetet med telefonrådgivning, När resurser saknas är det svårt att arbeta med telefonrådgivning, Att känna sig utsatt tar energi, Olika faktorer för ett bra arbete i telefonrådgivning och Ett arbete som är en utmaning. Resultatet visar att arbeta med telefonrådgivning på en vårdcentral upplevs som svårt när distriktssköterskan och patienten inte förstår varandra och det är svårt att alltid känna att de fattat rätt beslut. Det upplevs svårt att arbeta med telefonrådgivning och endast ha fyra till fem min/samtal och det är svårt att bedöma vård när läkartider inte finns. Distriktssköterskorna upplever att arbeta med telefonrådgivning är en stor utmaning KONKLUSION Att arbeta som distriktssköterska i telefonrådgivning mot primärvården är en utmaning. Att inte se patienten kan göra det svårt att fatta beslut. Att inte patienten kommer fram till sin vårdcentral skapar ett vårdlidande för patienten.

Internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (iKBT) med behandlarstöd har visat sig vara effektivt för behandling av lindrig till medelsvår depression, oro, ångest, stress och sömnbesvär. Syftet med föreliggande uppsats var att utvärdera om iKBT med behandlarstöd var verksamt för patienter med psykisk ohälsa inom primärvården i Region Östergötland. De iKBT-program som utvärderades var Depressionshjälpen, Ångesthjälpen, Oroshjälpen, Stresshjälpen och Sovhjälpen. Deltagarna fyllde i validerade självskattningsformulär avseende primära utfallsmått vid behandlingsstart (n=265), efter behandling (n=165) och vid tremånadersuppföljning (n=39). Resultaten visade att skattade symptom oavsett program reducerades signifikant på något av de primära utfallsmåtten med medelstor till stor effekt vid eftermätning (d=0.78-3.27) och liten till stor effekt vid tremånaders-uppföljning (d=0.60-3.46). Av patienterna skattade 33-92% reliabla förbättringar på något av de primära utfallsmåtten vid eftermätning och 33-67% vid tremånadersuppföljning. På grund av stort databortfall bör dock resultaten tolkas med försiktighet. Resultaten ger stöd till tidigare forskningsfynd gällande iKBT som en effektiv behandlingsmetod och iKBT bör därför erbjudas inom primärvården.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en folksjukdom som kräver omfattande omvårdnad och patienter med KOL är en utsatt patientgrupp som upplever ett stort lidande. Bristande stöd från vården vid information kring sjukdomen och förebyggande åtgärder kan bidra till akut försämring. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av hälsofrämjande arbete för att främja egenvård hos patienter med KOL. Metoden utgör en litteraturöversikt som är baserad på 13 artiklar som granskats och analyserats. Resultatet visade fyra teman: Att stödja patienten som lever med KOL, vårdrelationens betydelse, betydelse av rutiner och Behov av samverkan. Sjuksköterskor upplevde sig ha viss kunskap och viljan att vårda holistiskt men de har ett behov av utveckling i sitt yrke. För att arbeta hälsofrämjande som sjuksköterska krävs flera egenskaper, från att kunna bemöta människan bakom diagnosen till att uppleva trygghet och stöd i teamet.

Sammanfattning Syfte: Att beskriva distriktsköterskornas aspekter av att bedriva gruppundervisning för patienter med diabetes typ 2 inom primärvården.   Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats valdes för att besvara studiens syfte. Intervju med semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Vid urvalet användes strategiskt urval. Tretton intervjuer utfördes med distriktssköterskor från åtta olika vårdcentraler i Södra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes vid analysen.   Resultat: Distriktssköterskornas kompetens och engagemang var en aspekt som påverkade arbetet med gruppundervisning. De flesta distriktssköterskor saknade pedagogisk utbildning och detta ansågs vara en förutsättning för att distriktsköterskor kan bedriva patientundervisning för denna patientgrupp. Organisationens förutsättningar var en annan betydelsefull aspekt i detta arbete. Att ha engagerade chefer, ha tillräckligt med resurser samt samarbeta med andra professioner var faktorer som hade betydelse i arbetet med gruppundervisningen. Anpassa undervisningens innehåll och lägga undervisningen på rätt nivå och rätt tid efter patienternas behov och förutsättningar var också en aspekt som påverkade arbetet med gruppundervisning.     Slutsats: Distriktssköterskor som håller i undervisningen för denna patientgrupp bör ha en pedagogisk utbildning, då detta ansågs starkt förknippat med förutsättningarna hos undervisaren att lyckas med undervisningen i grupp. För att distriktsköterskor ska få till undervisning i grupp bör denna anpassas efter patienternas förutsättningar och behov.

Med syftet att utveckla den kommunala hemsjukvården har representanter från kommun, svenska kyrkan samt primärvården startat ett samverkansprojekt. Detta för att se om samverkan kan öka möjligheterna att tillgodose den palliativa patienten och dess närståendes behov. Denna samverkan startade då parterna upplever att palliativ vård är en komplex vård med många behov hos patienter och närstående. Ambitionen är att se om samverkan kan öka förutsättningarna för att bättre tillgodose de existentiella och andliga behoven då det ofta saknas kunskap om hur och vem som bäst kan hjälpa patienten och dess närstående att hantera dessa frågor.Syftet är att beskriva samordnarnas erfarenhet av samverkan mellan kommun, primärvård och Svenska kyrkan inom den palliativa hemsjukvården. Sju semistrukturerade intervjuer med samordnare för de lokala samverkansgrupperna genomfördes, datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalysI resultatet framkom tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Samverkan; förutsättningar för samverkan, samverkan ger ökad trygghet, brister i samverkansarbetet.Nätverksgruppernas arbete; kontinuitet och organisation, förändrade rutiner. Palliativ vård inom kommunal verksamhet; upplevelse av att arbeta med palliativ vård, resurser och arbetssätt. Resultatet visar att det inom nätverksgrupperna har pågått ett flitigt arbete med att arbeta fram lokala handlingsplaner, samt att samarbetet mellan kommun och svenska kyrkan är tillfredsställande medan det upplevs svårare att få primärvården engagerad i samma utsträckning.I diskussionen diskuteras resultatet samt den valda metoden, arbetet avslutas med önskan och förslag på fortsatt forskning. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Övervikt och fetma är ett ökande problem som leder till ökad sjuk- och dödlighet. Det innebär ett lidande för patienten och stora kostnader för samhället. För att en patient ska minska i vikt krävs livsstilsförändring och i detta arbete har distriktssköterskan en stödjande funktion. Syftet med den här studien är att öka kunskaperna om hur distriktssköterskan inom primärvården kan arbeta med överviktiga och feta patienter för att hjälpa dem till varaktig viktminskning. Vi vill belysa vilka svårigheter som finns och vilka faktorer som underlättar. Vi vill även se vad som utmärker effektiva viktminskningsprogram. Vi har gjort en systematisk litteraturstudie med analys av kvantitativ och kvalitativ forskning. Resultatet visar att sjuksköterskor och läkare tycker att rådgivning vid övervikt/fetma är ett svårt och känsligt ämne. De ger oftare livsstilsråd till överviktiga patienter när de har en medicinsk sjukdom relaterad till övervikten. Tidsbrist är en försvårande faktor. Sjuksköterskorna och läkarna upplever att de har otillräckliga kunskaper i arbetet med livsstilförändring. De efterfrågar mer utbildning och stöd från organisationen. De studier om viktminskningprogram vi har analyserat var upplagda på olika sätt och var därför svåra att jämföra. De var även genomgående av låg metodologisk kvalitet och därför är det svårt att rekommendera något av programmen till den svenska primärvården. Även flera av de övriga studierna har metodologiska brister varför resultaten bör tolkas försiktigt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Den sexuella hälsan är ofta betydelsefull för människans välbefinnande. Studier visar att det också gäller för äldre människor även om sexualiteten kan ta sig andra uttryck med åren. Forskning motbevisar stereotyper om en asexuell ålderdom och synen på äldre som en homogen grupp. Det är ofta inte åldern i sig, utan andra livs- och hälsorelaterade faktorer som påverkar upplevelsen av sexuell hälsa. Ett viktigt arbetssätt för distriktssköterskan är att kommunicera med patienter genom vårdande samtal utifrån ett helhetsperspektiv. Forskning tyder på att äldre uppfattar primärvården som den instans dit de helst skulle vilja vända sig med frågor om sexuell hälsa. Syftet med studien har varit att belysa distriktssköterskors erfarenheter av vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa. En kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats valdes som metod och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Resultatet presenteras under tre kategorier. Deltagarna ansåg att sexuell hälsa kunde vara viktigt för äldre, men deras erfarenheter visade att det var ett ämne som ofta inte uppmärksammades och förknippades med osäkerhet. Bland annat vårdcentralernas uppdrag och distriktssköterskans attityder och beteenden inför ämnet påverkade om ämnet prioriterades. Oftast togs ämnet upp i förbifarten på patientens initiativ. Läkemedelsrelaterade frågor hos män fokuserades. Äldre kvinnors sexualitet var ett osynligt ämne där framtida forskningsbehov identifierades. Deltagarna efterfrågade mer utrymme för sexuell hälsa i vårdutbildningar liksom arbetsverktyg och riktlinjer för att underlätta i det vårdande samtalet. Författarna har hittat ett förslag på ett arbetsverktyg som skulle kunna tillämpas av distriktssköterskor på vårdcentraler i vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: I västvärlden har telefonrådgivning utvidgats för att minska onödiga sjukvårdsbesök och kostnader för sjukvården. Syftet med telefonrådgivning är att göra vården effektiv, säker och mer tillgänglig för uppringaren. Ett av de vanligaste problemen mellan uppringare och vårdgivare är bristande kommunikation, det som påverkar är när sjuksköterskan inte lyssnar noga och ställer för få frågor. Dessa faktorer ökar risken för felbehandling och misstag. Syfte: Att observera hur distriktssköterskor kommunicerar med uppringare under rådgivande samtal på vårdcentral. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvantitativ ansats och görs i form av en empirisk observationsstudie. I studien används en deduktiv ansats då ett strukturerat observationsformulär används. Resultat: Kategori 1) Bedöma, hänvisa och ge råd användes i 96 av 96 samtal (100%). Kategori 2) Ge stöd och omvårdnad användes i 51 av 96 samtal (53%). Kategori 3) Stärka och bekräfta användes i 64 av 96 samtal (66%). Kategori 4) Undervisa och lära ut användes i 45 av 96 samtal (47%). Kategori 5) Att utgå från uppringarens förståelse av problemet användes i 90 av 96 samtal (94%).Slutsats: Distriktssköterskan har ett aktivt lyssnande med uppringaren som utgångspunkt. Distriktssköterskan kommunicerade genom öppna frågor i större delen av samtalen vilket ledde till att uppringaren fick möjlighet att sätta ord på sin situation och sitt lidande. Egenvårdsråd ges i liten utsträckning likaså guidas sällan uppringaren till annan vårdinrättning. Det rådgivande samtalet inom rekommenderad tidsgräns däremot återstår ofta dokumentation efter avslutat samtal vilket kan orsaka stress. / Background: In the Western world telephone counseling has been expanded to reduce unnecessary health care visits and healthcare costs. The purpose of telephone counseling is to make the care efficient, secure and more accessible to the population. One of the most common problems between callers and caregivers is lack of communication. Aim: Study how district nurses communicate with callers during telephone counseling at a health care center.Method: The study has a descriptive design with a quantitative approach and is done in the form of an empirical observational study of district nurse interviews with callers at a health center. In the study a deductive approach is used with a structured observation form. Result: Category 1) Assessing, referring and giving advice was used in 96 of 96 calls (100%). Category 2) Support and care was used in 51 of 96 calls (53%). Category 3) Strengthen and confirm was used in 64 of 96 calls (66%). Category 4) Teach the caller was used in 45 of 96 calls (47%). Category 5) Based on the caller's understanding of the problem was used in 90 of 96 calls (94%)Conclusion: The district nurse used active listening and communicated through open questions. This led the caller to put words to his situation and suffering. Self-care advice was given in a small extent, the caller was rarely guided to another care facility. The district nurse held the recommended time in telephone counseling, but documentation often remains after the end of the call which can cause stress.