Bakgrund: Demenssjukdomar ökar i samhället och primärvården har ett stort ansvar när det gäller att diagnostisera demenssjukdomar och har en stor roll i omvårdnaden kring patienterna med diagnosen. En demensdiagnos går inte att bota utan syftet med behandlingen är att möjliggöra en så god livskvalitet som möjligt, lindra symtom samt underlätta vardagen. Distriktssköterskan har en viktig roll i att stödja patienter med demensdiagnos genom att förbättra deras livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva primärvårdssköterskors erfarenheter av att utreda och arbeta med patienter vid misstänkt demensdiagnos/nyupptäckt demenssjukdom.Metod: En kvalitativ ansats med beskrivande design användes i studien. Åtta primärvårdssköterskor intervjuades i en region i Mellansverige. En intervjuguide användes och materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat beskrevs arbetet som intressant och lärorikt men primärvårdssköterskorna upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap, samt belyste upplevelsen av att inte få tillräckligt med tid för att arbeta med demensutredningar och att patientgruppen inte upplevdes prioriterad. Slutsats: Erfarenheten hos primärvårdssköterskorna i studien var att det är komplext att utreda patienter med misstänkt demensdiagnos och att arbeta med patienter vid nyupptäckt demenssjukdom, speciellt när primärvårdssköterskorna inte kände att de hade den rätta kunskapen eller den rätta utbildningen för det. De upplevde ett bra samarbete med andra yrkeskategorier men att demenssjukdomar och utredningarna inte var prioriterade på hälsocentralerna. Primärvårdssköterskorna hade önskemål om att starta upp demensteam för bättre team-arbete kring patienter med misstänkt demensdiagnos för att kunna utföra ett bättre arbete kring denna patientgrupp.

Bakgrund: Sjuksköterskeledda astma/KOL-mottagningar förekommer inom primärvården, men forskning kring effekten av dessa är bristfällig. Det är oklart om patienternas astmakontroll (symtomkontroll) förbättras om vårdcentralerna har en astma/KOL-mottagning. Syfte: Syftet är att belysa relationen mellan vuxna astmapatienters astmakontroll och förekomsten av astma/KOL-mottagningar i primärvården. Metod: En enkät skickades till alla vårdcentraler i landstinget Sörmland, för att kartlägga vårdresurser kring omhändertagandet av vuxna astmapatienter. Utifrån kartläggningen bildades två grupper av vårdcentraler baserat på hur mycket tid sjuksköterskan hade avsatt för astma/KOL-mottagningen. Patienter från båda grupperna fick besvara en enkät i vilken bl.a. astmakontrolltest (ACT) ingick. Resultat: 76 % av vårdcentralerna hade en sjuksköterskeledd astma/KOL-mottagning. I genomsnitt var den avsatta tiden för sjuksköterskan 0,9 timmar/vecka/1000 listade invånare per vårdcentral (1,5 h rekommenderas). Av patienterna i gruppen med vårdcentraler där sjuksköterskan hade mest tid avsatt för astma/KOL-mottagningen hade 58 % god astmakontroll, jämfört med 36% av patienterna i den andra gruppen (p<0,01). Slutsats: Få av astma/KOL-mottagningarna uppfyllde tidskriteriet för en godkänd astma/KOL-mottagning, vilket troligtvis kan vara en bidragande orsak till att astma/KOL-sjuksköterskorna inte hann med att utföra tillräckligt med omvårdnadsaktiviteter för att stärka patienternas egenvårdskapacitet. Vilket i sin tur kan bidra till en sämre astmakontroll. / Background: Nurse-led asthma/COPD-clinics in primary care is common, but there is insufficient research of the effects. The evidence of  the impact of patients asthma control is not sufficient.  Aim: The aim is to illustrate the relationship between adult asthma patients asthma control and the presence of asthma/COPD-clinics in primary care. Method: Every Primary Healthcare Center (PHC) in the region of Sörmland answered a questionnaire about the organization of care to adult asthma patients. Two groups of PHC was formed, based on how much time was allocated for the nurse at the asthma/COPD-clinic. Patients from each group answered a questionnaire. Asthma Control Test (ACT) was included. Findings: 76 % of the PHC´s had an nurse-led asthma/COPD-clinic. The average time for the nurse was 0,9 hours/week/1000 patients at the PHC (1,5 h is recommended). Of the patients in the group from PHC´s with most time allocated for the nurse at the asthma/COPD-clinic 58 % reached asthma control, compared to 36% of the patients in the other group (p<0,01). Conclusions: Only a few asthma/COPD-clinics fulfilled the recommended time  for an approved asthma/COPD-clinic. This can probably be a contributing factor to that the asthma/COPD-nurse did not manage to perform enough nursing activities to strengthen patients self-care capacity. This can in turn contribute to poor asthma control.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors strategier vid behandling av venösa bensår.Bakgrund: Svårläkta sår är ett stort problem som orsakar försämrad livskvalitet för de som drabbas. Svårläkta sår innefattar venösa bensår som distriktssköterskan har ett stort eget ansvar för i primärvårdens verksamhet. Behandlingen är dock komplex och kan vara frustrerande både för patienter och personal då läkning uteblir. Viktiga delar i behandlingen är kontinuitet, helhetsperspektiv, utredning och förståelse för orsaken bakom såret.Design: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer.Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Data insamlades september-oktober 2015.Resultat: Resultatet visar på att distriktssköterskorna använder strategier som liknar omvårdnadsprocessen. Fem kategorier identifierades, anamnes, bedömning, åtgärder, dokumentation och uppföljning. Vissa strategier är genomgående hos alla distriktssköterskor medan andra varierar. Deltagarna lade mer tyngdpunkt på vissa delar i omvårdnadsprocessen, där de fokuserade mycket på bedömning och åtgärder och mindre på anamnes och uppföljning.Slutsats: Distriktssköterskan utför självständigt behandlingen av patienter med venösa bensår men behöver ibland konsultera kollegor, allmänläkare och specialistsjukvården. Avsaknaden av skriftliga rutiner och behandlingsriktlinjer kan bidra till skillnader i behandlingen då den i nuläget baseras på beprövad erfarenhet. Det framträdde att alla distriktssköterskor har en strategi vid behandling av venösa bensår som liknar omvårdnadsprocessen.

Bakgrund: Under de senaste årtiondena har ett stort antal väpnade konflikter ägt rum på olika platser i världen. De väpnade konflikterna har fått till följd att Sverige tagit emot många asylsökande. En asylsökande är en person som kommit till ett land för att söka skydd men som ännu inte fått besked om uppehållstillstånd. När asylsökande behöver vård ska de i första hand vända sig till primärvården där det första mötet ofta handläggs av sjuksköterskor/distriktssköterskor. Sjuksköterskan/distriktssköterskan har en viktig uppgift i att tillhandahålla rätt vård och hänvisa asylsökande till rätt hälso-och sjukvårdsinstans. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans/distriktssköterskans erfarenheter av mötet med asylsökande inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Tre distriktssköterskor och sju sjuksköterskor deltog. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier. Att möta andra kulturer beskrev erfarenheten av tillfredställande möten, kulturella aspekter samt tillvägagångssätt i mötet. Förutsättningar som krävs för mötet beskrev hur sjuksköterskans/distriktssköterskans förhållningsätt och kompetens inverkade på mötena samt hur samarbeten erfors kunna underlätta mötena. Utmaningar i mötet beskrev att frustration, tidsbrist kommunikation och patientsäkerhet var utmaningar som sjuksköterskan/distriktssköterskan ställdes inför. Slutsats: Mötet med asylsökande erfors vara positivt och givande men kunde skapa frustration och samvetsstress hos sjuksköterskan/distriktssköterskan. Tydligare riktlinjer, utbildning i transkulturell omvårdnad och samarbete med andra aktörer kan underlätta mötet med asylsökande. För att säkerställa kommunikationen och patientsäkerheten bör tolk användas. / Background: In recent decades a large number of armed conflicts occurred in the world. As a consequence of the armed conflicts Sweden has received many asylum seekers. An asylum seeker is defined as a person who has arrived to a country to seek protection but have not yet received a residence permit. When asylum seekers need care they often turn to primary health care where the first meeting often is handled by nurses/district nurses. The nurses/district nurses have an important role in providing the right care and refer asylum seekers to the appropriate health care facility. Purpose: The purpose of this study was to illustrate the nurses/district nurses experiences of meeting asylum seekers in primary health care. Method: The study was conducted with a qualitative inductive approach with semi-structured interviews. Three district nurses and seven nurses participated. A qualitative manifest content analysis was used as the analytical method. Result: The study resulted in three categories. Meeting other culture described the experience of satisfactory meetings, cultural aspects and approaches in the meeting. Conditions required in the meeting described how the nurses/district nurses attitudes and skills affected the meeting and how cooperation was perceived to facilitate the meeting. Challenges in the meeting described that frustration, lack of time, communication and patient safety were challenges that the nurses/district nurses faced. Conclusion: The meetings with the asylum seekers were experienced as positive and rewarding but could create frustration and stress of conscience of the nurses/district nurses. Clearer guidelines, training in transcultural nursing and cooperation with other actors can facilitate the meeting with asylum seekers. To ensure communication and patient safety, interpreters should be used.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande hos Sveriges befolkning och räknas till en av folksjukdomarna. Personer med psykisk ohälsa kan drabbas av psykiska eller fysiska besvär och söker sig då till primärvården och kommer där att möta sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonals upplevelse av att bemöta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: En litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga kvalitativa artiklar genomfördes. Resultat: Två huvudkategorier med fyra subkategorier framkom. Den första huvudkategorin ”Kommunikationens betydelse för bemötandet” bestod av subkategorierna Verbal kommunikation och Icke-verbal kommunikation. Kommunikationen, både den verbala och icke-verbala, mellan vårdpersonal och patient hade stor betydelse för hur det upplevdes att bemöta patienten. Den andra huvudkategorin ”Begränsningar som påverkar bemötandet”, bestod av följande subkategorier: Begränsningar i den egna professionen och Begränsningar i organisationen. Brist på kunskap hos personalen eller brist på resurser i organisationen påverkade personalens möjlighet att bemöta patienten så som var önskvärt. Slutsats: Vårdpersonal behöver ta mer eget ansvar för att tillgodogöra sig ny forskning och information om bemötande och patienters sjukdomar, samtidigt bör staten fortsätta med uppmaningar och uppmuntran till utveckling av sjukvården och fortbildning av personal. / Background: Mental illness is common among the Swedish population and is one of the endemic diseases. People with mental illness can be sticken with psychological or physical inconveniences and then turn to primary health care and will there meet nurses and other health care professionals. Aim: Was to illustrate health care professionals experience of encounter patients with mental illness in primary health care. Method: A literature review was carried out based on nine scientific qualitative articles. Result: Two main categories and four subcategories emerged. The first category ”To experience the meaning of communication to the encounter” consisted of the subcategories Verbal communication and Non-verbal communication. The communication, both verbal and non-verbal, meant a lot for the experience to encount the patients. The other main category: ”To experience limitations that affect the encounter” consisted of following subcategories: Limitations within the own profession and Limitations within the organization. Lack of knowledge within the staff or lack of resources within the organization affected the staffs’ ability to encount patients as desirable. Conclusion: Health care professionals have their own responsibility to utilize new research and information about the encounters with and the diseases of patients. The government should continue to request and encourage to develop the health care.

<p>Syftet med studien har varit att kartlägga och beskriva primärvårdskuratorns förekomst och arbetsuppgifter. För att uppfylla syftet har jag utgått från följande frågeställningar: Hur ser historiken ut för primärvårdskuratorer? Vilka ramar styr primärvårdskurators arbete? Vilka arbetsuppgifter har kuratorn inom primärvården? Vilken roll har kuratorn i primärvårdsteamet? I vilka slags ärenden kopplas primärvårdskuratorn in? Vilken utbildning och utvecklingsmöjligheter har kuratorn inom primärvården?</p><p>Det empiriska materialet består av tidigare forskning, en litteraturstudie av insamlad empiri och två kvalitativa intervjuer med primärvårdskuratorer som arbetar på två olika vårdcentraler. Empirin har analyserats utifrån teorin psykosocialt behandlingsarbete.</p><p>Resultatet har visat att kuratorns roll i primärvårdsteamet är att besitta kunskap om den psyksociala aspekten kring patienten och om hur det sociala nätverket fungerar. Några av de vanligaste arbetsområdena för primärvårdskuratorer i patientarbetet är; kriser, depressioner och arbetsrelaterade problem. De ramar som styr primärvårdskuratorernas arbete är främst hälso- och sjukvårdslagen, Sekretesslagen och Patientjournallagen.</p>

Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av arbetet med identifiering av depression hos vuxna och äldre inom primärvården. Metod: Data samlades in från nio intervjuer och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen presenterades följande fyra kategorier: "Generella upplevelser", "Svårigheter vid identifiering", "Faktorer som underlättar" och "Nödvändiga förbättringsåtgärder". De flesta av studiens deltagare arbetade mer eller mindre med identifiering av depression. De upplevde att identifieringen till största del gjordes i telefon men att själva diagnostiseringen var en läkaruppgift. Depression upplevdes som ett vanligt förekommande besvär inom primärvården och patienter i alla åldrar drabbades. Deltagarna upplevde att tidsbrist, brist på personalresurser och otillräcklig kunskap försvårade arbetet. Slutsats: Distriktssköterskorna upplevde arbetet med depression som både intressant och utmanande. Identifieringen skedde till stor del vid telefonrådgivning eller när patienterna kom till vårdcentralen/hälsocentralen av andra anledningar. Det kunde även ske vid utredning av somatiska symtom. Suicidriskeliminering upplevdes som en av de större delarna i arbetet. Distriktssköterskorna efterfrågade ytterligare kunskap, mer tid och bättre resurser som kunde underlätta. Det fanns också en önskan om ytterligare kompetens i form av en psykiatrisjuksköterska på varje vårdcentral. Författarna anser att ytterligare forskning kan vara av vikt för framtida förbättringsåtgärder. / Objective: To describe district nurses' experiences of working with identification of depression in adults and older people in primary care. Method: Data were collected from nine interviews and analysed by qualitative content analysis. Results: The analysis presented four categories: "General experiences," Difficulties in the identification" "Factors that facilitate" and "Necessary improvements". Most of the participants in the study worked more or less with identification of depression. They felt that the identification mostly took place on the phone and that the actual diagnosis was a medical mission. Depression was perceived as a common disorder in primary care and patients of all ages were affected. Participants felt that the lack of time, lack of staff resources and inadequate knowledge hampered the work. Conclusion: The district nurses experienced the work with depression as both interesting and challenging. The identification was done mostly by telephone, or when patients came to the health centre for other reasons. It could also be done in the investigation of somatic symptoms. Suicide elimination was perceived as one of the major parts of the work. The district nurses demanded facilitating factors as more knowledge, more time and more resources. There was a desire for additional skills as a psychiatric nurse in each health centre. The authors consider that additional research may be of importance for further improvement

Uppskattningsvis har mellan 400 000 och 700 000 personer i Sverige kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). KOL fastställs genom mätning av andningsvolymen på en astma- och KOL-mottagning ledd av en distriktssköterska med en specialistutbildning avseende astma och KOL från vilken fortsatt vård och uppföljning sedan utgår. Syfte : Syftet var att beskriva distriktssköterskeledd patientutbildning och dess effekter på patienter med astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom. Metod : Integrativ litteraturstudie. Resultat: Utbildningens innehåll, utbildningsmetoder, effekter av utbildning och effekter av utbildningsmetoder framkom som genomgående teman. Innehållet i utbildningen som erbjuds via en mottagning för patienter med astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom är baserat på generella riktlinjer, men valet av utbildningsmetod varierar och baseras på patientens egenskaper och inställning vilket avgör utbildningens effekt på sjukdomen. Genom implementeringen av patientutbildning kan ett stabilt sjukdomsförlopp uppnås, men behovet av uppföljning är genomgående. / Approximately between 400 000 and 700 000 individuals has been diagnosed with Chronic Obstructive Pulmonary Disease (COPD) in. COPD is diagnosed at an asthma- and COPD-reception led by a district nurse with residency in asthma and COPD where the patients will receive further care. Aim : The aim of this study was to describe the district nurse led patient education and the effects on patients with asthma- and chronic obstructive pulmonary disease. Method : The method of choice was an integrative literature review. Results: The content of the education, education method, the effects of education and the effects of education methods were revealed as pervading themes. The content of the education is based on general guidelines, but the method of choice is based on the capacity and attitude of the patient which determines the effect on the disease. Through the implementation of patient education a stable condition can be achieved in the patients with chronic obstructive pulmonary disease.

Titel: Distriktssköterskors erfarenheter av stress i sitt arbete på hälso-/vårdcentral. Bakgrund: I distriktssköterskans arbetsuppgifter ingår att anpassa sig efter  samhälleliga resurser med förändringar inom hälso- och sjukvården. Sjukskrivningar orsakat av psykisk ohälsa och framförallt stressrelaterade besvär har ökat. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenheter av stress i arbete inom hälso-/vårdcentral. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Tolv distriktssköterskor anställda på hälso-/vårdcentral  i södra Sverige deltog i studien. En kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Vid analysen framkom fyra kategorier som beskrev distriktsköterskans erfarenheter av stress i arbetet utifrån krav, organisatoriska aspekter samt hur förutsättningar av kontroll och fysiska symtom inverkade på stress i arbetet. Slutsats: Studien visade på erfarenheter av att många riskfaktorer för stress och psykisk ohälsa förelåg. Under intervjuerna framkom även faktorer för att förhindra utveckling av stress. Att det finns behov av flera vidareutbildade sjuksköterskor som arbetar med specialistmottagningar för att minska ensamarbete. Att det blir fler kollegor som har specialistutbildning att fördela mottagningarna på för att få möjlighet till att kunna förkovra sig inom sin egen mottagning. / Title: Nurse experience of stress at work in the health/ medical center. Background: In the district nurses’ duties include adapting to community resources with changes in health care. Sick leave due to mental illness and above all stress related disorders has increased. Purpose: To highlight nurses experience of stress at work in health center. Method: The study was conducted with a qualitative inductive approach with semi-structured interviews. Twelve district nurses employed in health centers in southern Sweden participated. As the analytical method was a qualitative content analysis used. Results: The analysis revealed four categories that described the district nurse´s experience of the pressures of work based requirement, demands organizational aspects, the conditions of control and physical symptoms affected the stress of work. Conclusion: The study showed the experiences of many risk factors for stress and mental illness existed. During the interviews also revealed factors to prevent the development of stress. There is need for district-educated nurses that works in primary care with specialist clinics for reduce the stress of working alone. There is need for more colleagues with district specialist care for give the district nurses opportunity to improve in their own specialist clinics.

Bakgrund Distriktssköterskors ansvarsområde innefattar att arbeta hälsofrämjande och förebyggande både på individ- och gruppnivå. För att åstadkomma ett effektivt hälsofrämjande arbete behöver distriktssköterskan kunskap och kompetens inom ett flertal områden. Få studier visar den kompetens distriktssköterskor besitter efter avslutad specialistutbildning och hur kompetensen kommer till användning inom primärvård. Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av hälsofrämjande arbete i primärvård. Metod Kvalitativa semistrukturerade intervjuer utfördes med tio distriktssköterskor som arbetade inom primärvård och hade avslutat sin specialistutbildning inom de senaste fem åren. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Ett tema; En utmaning i det dagliga arbetet och fem kategorier framkom. Dessa kategorier var; Att hälsofrämjande arbete är centralt, Att se fram emot att arbeta hälsofrämjande, Att tillämpa sina kunskaper och använda lämpliga metoder, Att hinder finns i hälsofrämjande arbete och Att hälsofrämjande arbete genomsyrar arbetsplatsen. Slutsats Distriktssköterskor är motiverade till att arbeta hälsofrämjande, men det ses som en utmaning. En diskrepans finns mellan utbildningen och det dagliga arbetet. Distriktssköterskor önskar organisatoriska förändringar för det fortsatta hälsofrämjande arbetet.