Detta självständiga examensarbete på kandidatnivå redogör för hur socionomstudenter vid Göteborgs Universitet konstruerar socionom som en social identitet. Datainsamling skedde genom fokusgrupper med totalt sju deltagare från olika terminer vid socionomprogrammet, materialet har bearbetats med tematisk analys och analyserats med hjälp av social identitetsteori. Studien fann att informanterna konstruerar sig själva som en del av gruppen socionomer, ett nedvärderat sällskap med en unik förståelse, med gemensamma karaktäristika som är tydligt särskild från andra sociala grupper. Resultatet belyser en konstruktion av socionomer som sammanbundna och stärkta av samhällets bristande uppskattning och förståelse för dem, som ett hemligt sällskap. Studien föreslår vidare forskning kring hur gränsdragningar för ett för stort personligt engagemang kan bli en del av socionomutbildningen, likväl forskning om hur socionomers arbete kan göras mer begripligt för allmänheten.

Denna studie bygger på sju djupintervjuer med fritidshemslärare som undervisar eller har undervisat i fritidshem och musik. Studiens syfte är att undersöka hur fritidshemslärare upplever att deras professionsidentitet påverkas av att arbeta i två skilda verksamheter. Syftet är även att undersöka vilka möjligheter och begränsningar lärare upplever att det dubbla uppdraget medför. Frågeställningarna som behandlas är: vilka möjligheter och begränsningar upplever fritidshemslärare att det finns med att undervisa i både fritidshem och musik? Hur beskriver fritidshemslärare sin dubbla roll? Hur upplever fritidshemslärare sin professionsidentitet när de växlar mellan två yrkesroller? Resultatet analyseras med ett professionsteoretiskt ramverk och begreppen autonomi, jurisdiktion och hybrid professionell identitet. Resultatet visar att samtliga fritidshemslärare upplever en hybrid professionsidentitet som kan vara positiv för undervisningen om rätt förutsättningar ges. Föratt kunna upprätthålla den hybrida professionella identiteten behövs ställtid, planeringstid och samverkan. Resultatet visar även att fritidshemsprofessionen har expertkunskaper som skiljer sig från andra lärares, detta blir framförallt synligt i relationsskapandet med elever. Studien visar dessutom att fritidshemsrollen väger tyngre än musiklärarrollen, men att det går att dra nytta av båda rollerna.

Uppsatsen riktar fokus på socionomers bild av ansvarsfördelning kring samverkan mellan välfärdssamhällets aktörer, inom det sociala trygghetssystemet. För att minska risken att klienter faller mellan stolarna. Studiens material grundas i ett fiktivt fall där individen blir slussad mellan olika aktörer och riskerar att falla mellan stolarna. Materialet samlades in med hjälp av vinjettmetodik inom ramen för ett enkätutskick. Resultatet av studien kopplades till teorier om samverkan och copingstrategier som beskriver socionomernas bemästringsförmåga. Slutsatsen av studien var att socionomerna ansåg att klienter som hänvisas mellan välfärdssamhällets aktörer var vanligt förekommande. På grund av hög arbetsbörda och stress hade socionomerna problem med att stötta individerna. Det resulterade i att individerna som befann sig i gränslandet mellan olika aktörer inte fick det stöd som de behövde. Detta kunde på sikt leda till att en redan utsatt individ som befann sig i gränslandet mellan olika aktörer drabbades av en dubbel utsatthet, då den riskerade att falla mellan stolarna i det svenska trygghetssystemet.

Bakgrund: Revisorsprofessionen har under senare år präglats av ökade kompetenskrav, där Revisorsinspektionen har försökt att framkalla en bredare kompetensbas genom att lätta på revisorernas utbildningskrav. En profession som utsätts för förändringar kan riskera att deprofessionaliseras genom att förlora utmärkande kännetecken, förtroende, auktoritet, kompetens och status. Det väcker ett intresse av att studera vilket avtryck som förändrade utbildnings- och kompetenskrav har lämnat på revisorsprofessionen. Syfte: Uppsatsens syfte är att bidra till en djupare förståelse för hur förändrade utbildningsoch kompetenskrav påverkar revisorer ur ett professionsteoretiskt perspektiv. Som en del av detta ingår att synliggöra hur revisorer upplever professionsidentiteten och har anpassat sig efter förändringen av professionen. Metod: Arbetet tillämpar en deduktiv forskningsansats med teoretisk utgångspunkt i professionsteori och professionsidentitet. Genom den teoretiska referensramen konstrueras en teoretisk modell som ligger till grund för utformandet av arbetets kvalitativa intervjustudie med auktoriserade och godkända revisorer. Slutsats: Studien visar att de nya utbildnings- och kompetenskrav på olika sätt har förändrat revisorsprofessionen. Revisorsprofessionen uppfyller fortfarande samtliga krav för att definieras som en profession. Kännetecknet specialiserad kunskap har däremot blivit mindre exklusivt, vilket kan liknas med en deprofessionalisering och statusförskjutning av dessa delar. Digitaliseringen och ökat kunskapsfokus upplevs å andra sidan skapa större förtroende för revisorn, samtidigt som arbetssättet beskrivs som mer homogent. De nya utbildningskraven upplevdes ännu inte ha haft inflytande på professionsidentiteten. Förändringarna har medfört att revisorsprofessionen snarare går från att utmärkas som en klassisk profession till att mer efterlikna en välfärdsprofession. Som följd föreligger uppfattningen om att revisorsprofessionen är under omdefiniering / Background: In recent years, the auditing profession has been characterized by increased competence requirements, where the Swedish Inspectorate of Auditors has attempted to create a broader knowledge base by easing the educational requirements for auditors. A profession that is subject to educational and competence requirement changes can risk deprofessionalization by losing distinctive characteristics, trust, authority, competence, and status. This raises an interest in studying the impact that changed education and competence requirements have had on the auditing profession. Purpose: The purpose of the essay is to contribute to a deeper understanding of how changing educational and competency requirements affect auditors from a professional theoretical perspective. As part of this, it involves highlighting how auditors experience professional identity and have adapted to the changes in the profession. Method: The essay applies a deductive research approach with a theoretical basis in professional theory and professional identity. Through the theoretical framework, a theoretical model is constructed that forms the basis for the design of the work's qualitative interview study with authorized and approved auditors. Conclusion: The results from the study shows that the new educational and competency requirements have changed the auditing profession. The profession still meets all the criteria to be defined as a profession. However, the characteristic of specialized knowledge has become less exclusive, which can be compared to a process of deprofessionalization and a shift in status. On the other hand, digitalization and increased focus on knowledge are perceived to create greater trust in auditors, while the work process is described as more homogeneous. The new educational requirements were not yet perceived to have influenced professional identity. The changes have led the auditing profession to move from being characterized as a classical profession to resembling more of a welfare profession. As a result, there is a perception that the auditing profession is undergoing a redefinition

Det här är en kandidatuppsats som är skriven av studenter på Ersta Sköndal högskola under 2016. Den är skriven med utgångspunkt i problematiken vad som potentiellt händer om socionomstudenter har en alltför negativ bild av socialtjänsten, som grundar sig i en negativ bild som massmedia målar upp. Uppsatsen strävar efter att undersöka om socionomstudenter förändrar sin attityd till socialtjänsten som arbetsplats genom att genomföra sin praktik på socialtjänsten och försöker besvara vilka orsakerna till attitydförändringen har varit. Den har en kvalitativ ansats och bygger på sex intervjuer av socionomstudenter som praktiserat på olika socialtjänster i Stockholm. Uppsatsen utgår från tre teman för att lättare kunna studera hur attityder kan förändras, dessa teman är: innan praktik, under praktik och efter praktik. För att analysera vår insamlade empiri har vi använt av oss socialpsykologisk teori om attityder samt teori om professionsidentitet. Vi har även kopplat vår empiri till tidigare forskning om attitydförändring, praktik, utbildning och professionsidentitet. Uppsatsens resultat visar att attityden till socialtjänsten har förändrats från något negativ till något positiv för samtliga sex respondenter. Det visar sig nu att majoriteten av respondenterna har sökt sig till och arbetar vid sidan av studierna på de arbetsplatser där de utförde sin praktikperiod.

I detta examensarbete forskar vi kring hur fritidslärare utformar sin yrkesidentitet utifrån de ramfaktorer som finns i skolans organisation. Tidigare forskning och våra egna erfarenheter visar ett yrke som ser väldigt olika ut från skola till skola i både arbetsuppgifter och utformning. Hur skolledarna organiserar fritidslärarna inom organisationen är även något vi strävat efter att få svar på. Detta då vi upplevt att det har en stor inverkan på hur fritidslärarnas yrkessituation utformas vilket vårt resultat tyder på i sin tur har en stor inverkan i hur fritidslärarna skapar sina egna yrkesidentiteter. Vi utgår från frågeställningarna Hur uppfattar de nyexaminerade fritidslärarna sin yrkesidentitet? och Hur skapar skolledare förutsättningar för fritidslärare att forma sin yrkesidentitet? Vi har genomfört kvalitativa intervjuer och tolkat dessa utifrån olika teorier för att nå fram till vårt resultat. Vårt resultat visar att det är många variabler som bidrar till fritidslärarnas skapande utav en yrkesidentitet. Resultatet visar att fritidslärare allt som oftast har en eller flera yrkesidentiteter i sitt yrke, om man trivs med detta eller ej beror på om rätt förutsättningar för att sköta dessa ges. Slutligen visar undersökningens resultat att skolledarens ledarskap och organiserande av verksamheten är nyckeln för att skapa dessa förutsättningar.

Pedagogical leadership studies how to facilitate learning, mostly in Education and from the perspective of the principal being the pedagogical leader. One context somewhere in between Education and workplace learning is the two-year training as a law clerk in the Swedish court system. Few studies have been made on how law clerks learn, how the court or judges facilitates their learning and how legal expertise develop. The aim of this study is to increase knowledge on law clerks’ workplace learning. The research question is how do law clerks learn in their everyday work? A qualitative study with semi-structured couple interviews was conducted. The respondents were 22 law clerks, judges, and court clerks from a department in a district court. Situated learning was used as a theoretical framework for the analysis.  The result presents law clerks’ trajectory from apprentices through legitimate peripheral participation in the community of praxis. Law clerks start to produce and deliver legitimate work directly, they negotiate and form their learning and professional identity through participation in their daily work. They observe, imitate, ask questions, make mistakes, and try different ways to solve the problem at hand. They must through themselves out to find their own way and their own identity as a senior law clerk. The judges, the Masters, facilitate law clerks’ situated learning by giving or restricting access to participation. Due to power relations, law clerks are unwilling to ask questions and display their ignorance which limit their legitimate participation. Law clerks need to initiate to gain access to the community of praxis and negotiate their judicial independence, the situated knowledge. This study contributes to the field of workplace learning and development of legal expertise by describing how law clerks learn. The judges facilitate this learning in a way that could be described as pedagogical leadership. / Pedagogiskt ledarskap som forskningsfält tittar på hur lärande möjliggörs och begränsas, främst inom pedagogisk verksamhet och med rektor som utövare av pedagogiskt ledarskap. Kontexten och dess utformning har betydelse för lärandet som sker och hur det pedagogiska ledarskapet utövas. Notarietjänstgöring i domstol är en kontext som inte har utforskats inom ramen för pedagogiskt ledarskap. Det är en utbildningsanställning som både avser att ge examinerade jurister möjlighet att praktisera juridik och förse domstolen med arbetskraft. Det finns få studier som undersöker notariers lärande eller hur juridisk expertis utvecklas på domstol. Studiens syfte är att bidra med kunskap om notariers lärande inom ramen för det arbetsplatslärande som notarieutbildningen utgör. Frågeställningen är hur sker notariers lärande i det dagliga arbetet? En kvalitativ studie med semistrukturerade (tematiskt öppna) parintervjuer genomfördes på tingsrätt. Deltagarna bestod av notarier, domare och handläggare. Analysen genomfördes med situerat lärande som teoretiskt redskap. Resultatet presenteras i form av notariers utvecklingsresa genom ett legitimt perifert deltagande i praktikgemenskapen. Notarierna hoppar på den branta utvecklingskurvan, ser andra göra, kopierar andra, frågar, gör fel och gör olika, vågar hoppa och släppa kontrollen, hittar sitt sätt att göra och formas in i sin roll och identitet som senior notarie. Domarna möjliggör detta lärande genom att ge notarierna tillgång till legitimt deltagande och erbjuder potentiella identiteter och olika sätt att vara som domare, så att notarierna kan formas in i domarrollen och välja sitt eget sätt att vara domare på. Genom att begränsa tillgången till deltagande hindrar domarna notariernas lärandeprocess på ett sätt och möjliggör den på annat. Maktrelationer och betyg gör notarierna oroliga och rädda för att blotta sin okunskap vilket hindrar dem från att ställa de frågor som krävs för deras legitima deltagande. Notarierna behöver ta eget initiativ för att få mer tillgång till praktikgemenskapen, vilket också är en del i deras identitetsformande av att bli självständig. Genom att delta i det dagliga arbetet och utföra arbetsuppgifter innan de själva har överblick på rättskedjan, sker ett lärande hos notarierna. Studien ger ett kunskapsbidrag genom att beskriva hur notariers lärande kan ske, eller hur juridisk expertis kan utvecklas, i det dagliga arbetet. Domarnas möjliggörande av notariers lärande skulle kunna ses som ett pedagogiskt ledarskap i en kontext utanför skolvärlden.

Försvarsmakten tillväxer sedan beslut togs om återinförande av värnplikt respektive utökade ekonomiska ramar för Försvarsmakten i slutet på 2010-talet av rikets ledning. Tillväxten innebär att ett ökande behov av personal måste tillgodoses och yrkesofficerare utgör en nyckelkategori att rekrytera för att kunna effektuera tillväxten. Inom ramen för tillväxtbehovet återfinns yrkesofficerare som kan utbilda och leda enheter avsedda för skydd mot massförstörelsevapen och det finns yrkesofficersutbildningar med inriktning just för detta område. Problemet är att rekryteringsorganisationen är liten för att åstadkomma detta. Syftet med denna studie är att förstå hur rekryteringen av värnpliktiga till officerutbildningarna med inriktningen, skydd mot massförstörelsevapen, kan förbättras och därmed utvecklas.  Studien är genomförd som en kvalitativ, induktiv studie och de kvalitativa data som ligger till grund för studien är inhämtad genom workshops med värnpliktiga, kadetter och nyanställda yrkesofficerare. Förutsättningarna för rekryteringen har sammanställts ur intervjuer. Resultatet av studien visar att image och konkurrens utgör hinder för rekryteringen och att rekryteringen kan förbättras genom att vidta åtgärder som skapar mening att vilja bli yrkesofficer med denna speciella inriktning. De slutsatser som har dragits är att meningsgivande information om dessa specialiserade yrkesofficerare behöver spridas målgruppsinriktat på sociala media samt att förbandproduktionen för denna specialiserade funktion behöver decentraliseras. / The Swedish Armed Forces is growing due to decisions made by the Swedish government in the late second decade of the 21st century. The growth means that the Swedish Armed Forces needs to expand its employed staff and especially there is need for increasing numbers of officers and noncommissioned officers. The recruitment, necessary for the Swedish Armed Forces employed staff, includes officers and noncommissioned officers specialized in handling protection against weapons of mass destruction. There are specialized military officers training programs for this purpose in Sweden. The problem is that there is a small organization for recruitment for this purpose. The purpose of this thesis is to gain understanding of how the recruitment from conscripts training to these specialized officers training courses can be improved and developed. The thesis has a qualitative method, and inductive approach. The data has been collected through workshops with conscripts, cadets and newly employed officers. The conditions for recruitment have been collected through interviews. The results of this thesis shows that image and competition are obstacles for the recruitment and that recruitment needs to be improved with sensemaking measures. The conclusions are that sensegiving information about these specialized officers should be presented on social media and that the production of the specialized units for this organization should be dispersed geographically in Sweden.