Bakgrund: Psykiatrisjuksköterskan behöver ta hänsyn till olika aspekter i sitt värv, alltifrån Sveriges lagar till rådande normer på avdelningen. Informellt tvång som enligt tidigare forskning är ett kulturellt fenomen i psykiatri då personal med påtryckningar försöker få patienten att följa vårdarnas upplägg - inte sällan mot sin vilja. Bärande begrepp: Första begreppet är makt, vilket ger vidare förståelse för mekanismerna bakom vårdens etik. Det andra bärande begreppet är vårdrelation. Syfte: Belysa före detta patienters upplevelse av informellt tvång i psykiatrisk heldygnsvård och dess påverkan på vårdrelationen. Metod: Fallstudie med semistrukturerad intervjuguide utfördes med tre informanter. Intervjuerna transkriberades och pseudonymiserades. Narrativ analys utfördes på intervjuerna. Resultat: Informanternas upplevelser sätts i ett narrativ som börjar vid ankomst till vårdavdelningen och intrycket av att hamna i en onaturlig värld. Vidare skildras händelserna kring vårdens innehåll där känsla av vanmakt dominerar. I slutet reflekterar informanterna kring känslan, förväntningar inför framtida vård och vårdrelationen. Slutsats: Genom att analysera informellt tvång ur ett maktperspektiv kan etiken bakom fenomenet synliggöras. Med psykiatrisjuksköterskans interpersonella kompetens kan hen i det kliniska arbetet med den terapeutiska relationen verka för att minska informellt tvång och därmed maktobalansen och således möjliggöra den goda vården. / Background: The psychiatric nurse has to consider many different aspects while working, from Swedish laws to existing norms in the ward. Informal coercion is according to research a cultural phenomenon in psychiatric inpatient care where nursing staff use pressure techniques to get the patient to comply, often against the patient’s will. Key concepts: Key concepts are used within this paper. The first key concept is power, where we can gain more understanding of the mechanisms of caring ethics. The caring relationship is the other key concept in this paper. Aim: To enlighten former inpatients’ experience of informal coercion and its impact on the caring relationship. Method: A case study using a semi-structured interview guide was performed with three interviewees. The interviews were transcribed and pseudonymized. Narrative analysis was performed on the interviews. Results: The informants' experiences are put in a narrative and start with arrival at the ward and the feeling of entering an unnatural setting. Later the depictions revolve around the content of the given care which evoked feelings of powerlessness. At the end of the narrative the informants describe feelings, expectations of future care and the caring relationship. Conclusion: By viewing informal coercion as a form of excursion of power one can unravel the ethics behind the phenomena. Using the psychiatric nurse's interpersonal competence, she can in the clinical work with the therapeutic relationship strive to reduce informal coercion and thus the imbalance of power and thereby enable the good care.

Negativa attityder gentemot personer med psykisk sjukdom förekommer bland sjukvårdspersonal. Sjuksköterskeutbildningens psykiatriska delkurs är uppbyggd på olika sätt på olika högskolor i landet. Syftet var att studera sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters attityder gentemot patienter med en psykisk sjukdom utifrån två frågeställningar: Vilken betydelse har olika bakomliggande faktorer för sjuksköterskors attityder? Går det att påverka dessa attityder och i så fall på vilka sätt? Metoden var en litteraturstudie, där kvalitativa och kvantitativa artiklar studerades och jämfördes. De teoretiska referensramar, som användes, var Parses omvårdnadsteori och den socialpsykologiska Tripartite Model of Attitude Change. Resultatet visade att rädsla, okunskap och brist på erfarenhet var de främsta faktorerna, som låg bakom de negativa attityderna. Framgångsrika strategier för att förbättra attityderna är enligt resultatet praktisk erfarenhet och utbildning, ökad kontakt med personer med psykisk sjukdom, viss teoretisk utbildning samt ett organisatoriskt stöd på arbetsplatsen. Det organisatoriska stödet kan ges i form av handledning och professionellt stöd i det vardagliga arbetet. Vår rekommendation är att sjuksköterskeutbildningarna borde ha en gemensam linje, där praktik med handledning och reflekterande seminarier överväger. / Negative attitudes towards people with mental illness are found among medical personnel. The nursing psychiatric training module is structured in different ways at different universities in the country. The aim of this study was to investigate nurses´ and nursing students´ attitudes towards patients with a mental illness with two questions: What is the importance of different underlying factors of nurses' attitudes? Is it possible to influence these attitudes and if so in what ways? The method was a literature study, where qualitative and quantitative articles were studied and compared. The theoretical frame of reference, which was used, was Parse´s nursing theory and the social psychological theory The Tripartite Model of Attitude Change. The results showed that fear, ignorance and inexperience were the main factors behind the negative attitudes. Successful strategies for improving attitudes, according to the results, are practical experience and training, increased contact with persons with mental illness, theoretical training and organizational support in the workplace. The organizational support may take the form of mentoring and professional support in their everyday work. Our recommendation is that all universities with nursing education should have a common line, where practice with supervision and reflective seminars are predominant.

Negativa attityder gentemot personer med psykisk sjukdom förekommer bland sjukvårdspersonal. Sjuksköterskeutbildningens psykiatriska delkurs är uppbyggd på olika sätt på olika högskolor i landet. Syftet var att studera sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters attityder gentemot patienter med en psykisk sjukdom utifrån två frågeställningar: Vilken betydelse har olika bakomliggande faktorer för sjuksköterskors attityder? Går det att påverka dessa attityder och i så fall på vilka sätt? Metoden var en litteraturstudie, där kvalitativa och kvantitativa artiklar studerades och jämfördes. De teoretiska referensramar, som användes, var Parses omvårdnadsteori och den socialpsykologiska Tripartite Model of Attitude Change. Resultatet visade att rädsla, okunskap och brist på erfarenhet var de främsta faktorerna, som låg bakom de negativa attityderna. Framgångsrika strategier för att förbättra attityderna är enligt resultatet praktisk erfarenhet och utbildning, ökad kontakt med personer med psykisk sjukdom, viss teoretisk utbildning samt ett organisatoriskt stöd på arbetsplatsen. Det organisatoriska stödet kan ges i form av handledning och professionellt stöd i det vardagliga arbetet. Vår rekommendation är att sjuksköterskeutbildningarna borde ha en gemensam linje, där praktik med handledning och reflekterande seminarier överväger. / Negative attitudes towards people with mental illness are found among medical personnel. The nursing psychiatric training module is structured in different ways at different universities in the country. The aim of this study was to investigate nurses´ and nursing students´ attitudes towards patients with a mental illness with two questions: What is the importance of different underlying factors of nurses' attitudes? Is it possible to influence these attitudes and if so in what ways? The method was a literature study, where qualitative and quantitative articles were studied and compared. The theoretical frame of reference, which was used, was Parse´s nursing theory and the social psychological theory The Tripartite Model of Attitude Change. The results showed that fear, ignorance and inexperience were the main factors behind the negative attitudes. Successful strategies for improving attitudes, according to the results, are practical experience and training, increased contact with persons with mental illness, theoretical training and organizational support in the workplace. The organizational support may take the form of mentoring and professional support in their everyday work. Our recommendation is that all universities with nursing education should have a common line, where practice with supervision and reflective seminars are predominant.

Bakgrund: Den psykiatriska öppenvården präglas av låg bemanning och långa vårdköer. Det finns stora svårigheter med att både rekrytera och behålla personal, vilket har medfört minskad kompetens och en mer krävande vårdmiljö. När vårdkvaliteten har minskat faller fler patienter “mellan stolarna”. Vissa sjuksköterskor har en tro på att vården kan utvecklas, och de vågar göra saker annorlunda. De kan även övertyga sina kollegor att göra saker annorlunda, speciellt när omvårdnaden står på spel. Dessa sjuksköterskor står ut och går mot strömmen, de bryter normer och regler. Deras önskan är att förbättra vården för patienterna samtidigt som de vill bidra till en mer positiv arbetsmiljö för sina kollegor. Dessa sjuksköterskor kallas för “rebellsjuksköterskor”. Genom denna studie kan en ökad förståelse fås för dessa rebellsjuksköterskor, och hur de ska uppnå sin önskan om att utveckla patientarbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i psykiatrisk öppenvård. Metod: Studien har genomförts genom deskriptiv design med kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med 9 sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap i den psykiatriska öppenvården. Resultat: Resultatet består av trehuvudkategorier (1) Att rebellsjuksköterskan önskar stöd i sitt arbete (2) Att rebellsjuksköterskan har förmågan att hantera motstånd (3) Att rebellsjuksköterskan är självständig och tar ansvar för patientens vård. Slutsats: Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter patientens behov kan en rebelledare bidra till att utveckla den psykiatriska öppenvården. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare belysts inom denna kontext. Mer forskning behövs för att ta reda på vilket sätt rebellsjuksköterskans arbete påverkar en patients återhämtningsprocess. Genom att påvisa en positiv effekt finns en större möjlighet att mer utrymme kan fås för vidare utvecklingsarbete.

Bakgrund: Psykisk ohälsa innefattar allt från avsaknad av välbefinnande till påvisande av psykiatriska tillstånd och suicidalitet. Psykisk ohälsa kan drabba alla personer och alla patientgrupper. Vanligt förekommande för den allmänutbildade sjuksköterskan är därför att vårda patienter med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa har ökat i samhället och kan vara mycket kostsamt ekonomiskt och emotionellt för individen och samhället.​       Syfte: ​​Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas inom somatisk och psykiatrisk vård vid psykisk ohälsa.  ​       Metod: ​​En litteraturöversikt genomfördes med hjälp av tio vetenskapliga artiklar varav sju kvalitativa, två kvantitativa och en artikel med mixad metod. Databaserna PubMed och PsycInfo användes vid datainsamling. Dataanalys genomfördes enligt Fribergs fyra analyssteg.​       Resultat: Utifrån dataanalysen framkom följande tre teman: Delaktighet eller inte delaktighet, Att känna sig stigmatiserad och Vikten av en terapeutisk relation. Resultatet pekade på att patienter värdesätter en vårdande relation vid vård i samband med sin psykiska ohälsa. Det framkom även att patienter stundtals kände sig förbisedda, inte delaktiga och negativa attityder från sjukvårdspersonal. Vidare framkom det att patienter kände sig delaktiga när de blev sedda som medmänniskor, blev korrekt informerade samt blev lyssnade till av vårdpersonal. ​       Slutsats: ​​Patienter värdesätter en fungerande vårdrelation.  När kommunikation, lyhördhet och förståelse är i fokus resulterar i en god erfarenhet av vården. Aspekter angivna som negativa för uppfattningen av vården var brist på tillit, kommunikation och avsaknad av en fungerande vårdrelation. Stundtals kände sig patienterna stigmatiserade, förbisedda och mötta av negativt laddade personliga åsikter från vårdpersonalen.  ​ / Background: ​​Mental illness includes everything from lack of well-being to prove of psychiatric conditions, and suicidality. Mental illness can affect all people and all patient groups. Therefor it is common for the general nurse to care for patients with mental illness. Mental illness has increased in society and can be financially and emotionally be very costly for the individual and for society.​       Aim: ​​The aim was to describe patients with mental illness experiences' of being cared for in somatic and psychiatric care. ​       Method: ​​A literature review of ten scientific articles was conducted, of which seven were qualitative, two quantitative, and one mixed method. The databases used for data collection were PubMed and PsycInfo. The results were analysed according to Friberg´s four step analysis method.​       Results: ​Based on the data analysis, the following three themes emerged: Participation or non-participation, Feeling stigmatized, and The importance of a therapeutic relationship. The results indicated that patients value a nurturing relationship when receiving care in connection with their mental illness. It also emerged that patients sometimes felt overlooked, not involved, and experienced negative attitudes from healthcare staff. Furthermore, it emerged that patients felt involved when they were seen as fellow human beings, were correctly informed, and were listened to by healthcare personel.​       Conclusions: ​​Patients value a functioning caring relations. The participants experienced good care when communication, responsiceness and understanding are in focus. Aspects indicating as negative for the perception of care were lack of trust, communication and lack of functioning caring relations. At times, the patients felt stigmatized, overlooked and faced with negatively charged personal opinions from the healthcare staff. ​​

Background: With a shift in psychiatric care where inpatient places have been reduced and the psychiatric care will increasingly take place in outpatient settings, patients are expected to take greater responsibility for their well-being. The difficulty for patients with serious and complex disease may be that they potentially be at risk of being refused admission when they seek help at an early stage. Therefore they might feel compelled to signal deterioration in one's health dramatic and in a destructive way, which can lead to compulsory psychiatric care with sometimes long periods of care. Aim: To explore patients experiences of the method brief admission in psychiatric care. Method: A literature study with 16 articles that were investigated using a qualitative approach and reviewed with thematic analysis. Result: The results are presented in three themes with two associated subthemes. The main finding was that the participants perceived brief admission as safe. The predictability and the increased control before and during hospitalization contributed to the participants becoming more responsible for their mental well-being, they were able to focus on their coping strategies and their recovery and experienced increased health. With increased responsibility, the care relationship changed to the nurse and became more equal. Conclusion: Brief admission increases participation, promotes self-care and changes the care relationship with the nurse. With Orem’s self-care theory, the nurse can promote cooperation with patients and contribute to increased quality of life.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar snabbt i världen. Stödjande samtal är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Sjuksköterskans förhållningssätt och vårdrelationen är viktiga komponenter för att möta patienternas behov och främja återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan spelar en central roll i psykiatrisk vård. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd i psykiatrisk vård. Design: Integrativ litteraturöversikt Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Detta för att hitta relevanta studier avseende sjuksköterskors och patienters erfarenheter av samtal samt vilka faktorer som påverkar och vad samtal får för betydelse för patienterna. Analysen av studierna genomfördes med hjälp av Whittemore & Knafl:s (2005) analysmetod. Resultat: Tio artiklar inkluderades i studien varav sex kvalitativa, två kvantitativa och två av mixad metod. Analysen resulterade i sex faktorer och sju teman. Resultatet visade att både sjuksköterskor och patienter har övervägande positiva erfarenheter av stödjande samtal. Sjuksköterskor behöver vara genuina och intresserade för att patienterna ska känna sig trygga vilket främjar vårdrelationen och därmed det stödjande samtalet. Det finns både främjande och försvårande faktorer för samtal. Stödjande samtal kan bidra till bättre psykiskt välmående, förebygga återinsjuknanden och ge stöd under akuta perioder. Stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd kan främja patienters återhämtning. Slutsats: Stödjande samtal kan ha positiva effekter på patienternas psykiska hälsa och återhämtning. Stödjande samtal kan vara en meningsfull och holistisk omvårdnadsåtgärd för patienter i psykiatrisk vård. Resultatet från litteraturöversikten visar både på främjande och försvårande faktorer för stödjande samtal. Samtal som omvårdnadsåtgärd har en potential, som till fullo inte nyttjas.

Abstrakt Bakgrund: Stigmatisering bland vårdpersonal gentemot patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom är ett problem i den psykiatriska vården vilket leder till att patienter med denna diagnos riskerar att utsättas för onödigt lidande. Vårt syfte var att sammanställa kunskap om sjuksköterskors uppfattningar om att vårda patienter med emotionellt instabiltpersonlighetssyndrom i psykiatrisk vård. Design: Integrerad litteraturöversikt. Metod: Systematisk sökning som genomfördes i databaserna PubMed, PsycInfo och CINAHL för att hitta de relevanta primärstudier avseende sjuksköterskors attityder, erfarenheter och uppfattningar gentemot patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Analysen av studierna genomfördes med hjälp av Whittemore & Knafl´s analysmetod. Resultat: Fjorton artiklar inkluderades i studien varav sju kvalitativa och sex kvantitativa studier och en studie med mixad metod. Analysen resulterade i tio teman som presenteras dels i tabell och dels ilöpande text. Resultatet visar på att sjuksköterskor uppfattar denna patientgrupp som krävande och svår att vårda. Det framkommer också att sjuksköterskor har en negativ attityd gentemot dessa patienter och att rädsla och ilska ställs mot en önskan att hjälpa. Ett annat område som identifierats är sjuksköterskors upprepade önskan att få mer kunskap för att öka sina färdigheter att vårda dessa patienter. Slutsats: Sjuksköterskor behöver bli medvetna om sina attityder och få insikt i hur dessa påverkar patienterna. Eventuella ramverk behöver struktureras upp och implementeras i verksamheterna och behovet av utbildning behöver tas på allvar.

Samsjuklighet i form utav psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom är ett nationellt omfattandefolkhälsoproblem. Personer som lever med samsjuklighet söker sig ofta till vården vilket ställerkrav på den vård som erbjuds inom psykiatrisk vård. Patienten som lever med samsjuklighetanses ofta som komplexa och vårdkrävande i kontakt med sjukvården. Vårdpersonalensbemötande i kontakt med den patientgrupp kan uppfattas på olika sätt av patienter.Vårdpersonalens bemötande kan upplevas som värdefull respektive dålig erfarenhet beroende påhur patienter upplever det och vad det tillfört i deras lidande. Syftet: var att beskriva patientensupplevelse av psykiatrisk vård vid samsjuklighet i form av psykiatrisk ohälsa ochsubstansbrukssyndrom. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med en metod förinnehållsanalys. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Analysen resulterade ifyra kategorier: Att mötas av okunskap och brist på förståelse, Att bli bemött utifrån enhelhetssyn, Att acceptera att man behöver hjälp och ha viljan att kämpa för att ett bättre liv, Attuppleva brist i uppföljnings och behandling. Resultatet visade att patienter upplevde brist avkunskap och kompetens hos vårdpersonalen som ska bidra till att minska / hindra uppkomst avfördomar, stigma i möte med vårdpersonal. Patientgruppen upplevde att en bemötande som ettpräglas av en helhetssyn från vårdpersonal är nyckeln till god vård som främjar derasåterhämtning. Patienter upplevde att egen acceptans och insikt på att de är i behov av hjälp var ien viktig del i behandlingen och brist på kontinuerlig uppföljning och deras behandling var en avde faktorer som försämrade och försvårade återhämtningsprocessen och beslut att sluta medsubstansbruk. Diskussion: Diskussion: Bemötande som speglar av helhetssyn, kontinuerliguppföljning under behandling, kunskap samt kompetensutveckling bör prioriteras inom denpsykiatrisk vården för att förbättra patientens upplevelse av vården som erbjöds.

Abstrakt Trots att det i Sverige finns lagar som säger att patienten så långt det är möjligt ska vara delaktig i sin egen vård, så verkar inte det vara fallet. Inom den psykiatriska tvångsvården är det ofta en obalans mellan personalen och patientens makt, därav vikten av att arbeta mot patientens delaktighet. Syftet med den integrerade litteraturöversikten var att sammanställa kunskap om patientdelaktighet vid sluten psykiatrisk tvångsvård. Följande frågor besvarades: Vilka förutsättningar för delaktighet finns i den slutna psykiatriska tvångsvården? Vilka hinder för delaktighet finns i den psykiatriska tvångsvården? Metod Integrerad litteraturstudie. Sökningar gjordes i tre databaser utifrån tre sökblock. Det resulterade i sexton artiklar som svarade mot syftet, två kvantitativa, en mixad metod och tretton kvalitativa. Inklusions kriterier: peer-review, engelska och inte äldre än tio år. Detta resulterade i sexton artiklar. Artiklar lästes igenom både enskilt och tillsammans, därefter vidtog dataextraktion där enheter togs ut som svarade mot syftet. Resultat: Analysen resulterade i elva kategorier, varav attityd, engagemang, relation och tvångsvård var mest framträdande. Det som kom fram är att för att det ska kunna jobbas utifrån patient delaktighet krävs det att personalen har en öppen, engagerad och ärlig attityd. Detta gör det möjligt att bygga en god relation mellan patient och personal, vilket i sin tur kan leda till patientdelaktighet. Slutsats Vad behövs för patientdelaktighet beror på vilken attityd man har. Är man som personal öppen, engagerad och ärlig då kan man bygga en relation till patienten och lägga grunden för patientdelaktighet