Bakgrund: Inom psykiatrisk vård är hot- och våld mot personal vanligt förekommande. Studier visar också att sjuksköterskor är särskilt utsatta eftersom sjuksköterskan handhar läkemedel och också oftast är den person som leder arbetet i tvångsåtgärder. Socialt stöd på arbetsplatsen samt adekvat stöd från chefer lyfts fram för att kunna bearbeta dessa situationer. Tidigare studier antyder att de negativa följderna av hot- och våldssituationer kan reduceras genom adekvat stöd men det finns ett behov av ytterligare kunskap om hur detta stöd ska utformas för sjuksköterskor. Syfte: I föreliggande studie har syftet varit att beskriva sjuksköterskors upplevelser av stöd i samband med hot- och våldssituationer. Vilka situationer föranleder behovet av stöd? Vilket stöd har de fått? Påverkar stödet kring hot- och våldssituationer sjuksköterskans arbete? Metod: Föreliggande studie har genomförts som en intervjustudie med sex informanter, varav två är specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård och åldersspannet är 34år till 50år gamla. Innan studien genomfördes godkändes den av Forskningsetikkommittén vid Institutionen för vårdvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola. Resultat: Hot och våld från patienter med neuropsykiatriska diagnoser samt personlighetsstörningsdiagnoser ansåg informanterna vara extra allvarligt och föranleda behovet av stöd. Kollegor gav bäst stöd i form av kamratskap, samtal och humor. Stöd från chefer i form av att bli tagen på allvar och att erhålla uppföljning koncentrerad kring arbetstagarens känslor saknas. Att kunna möta människor med svåra psykiska problem kräver att du själv är psykiskt stabil och välmående vilket är en effekt av att erhålla adekvat stöd. Diskussion: Föreliggande studies resultat diskuteras mot Aron Antonovskys teori Känsla av sammanhang. Förhoppningsvis kan föreliggande studie ligga till grund för att identifiera förbättringsområden i klinisk verksamhet samt upprätthålla en medvetenhet om ämnet. Framledes vore det intressant att utvidga studiens omfattning till att inkludera fler sjuksköterskor och även sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård. / Background: In psychiatric care, threats and violence against personnel are commonplace. Studies also show that nurses are particularly vulnerable because the nurse handles drugs and also usually the person who leads the work in coercive measures. Social support at the workplace and adequate support from managers are emphasized in order to be able to process these situations. Previous studies suggest that the negative consequences of threat and violence situations can be reduced by adequate support, but there is a need for additional knowledge about how this support should be designed for nurses.Aim: In the present study, the aim has been to describe nurses' experiences of support in connection with threat and violence situations. What situations require the need for support? What support have they received? Does the support for threat and violence situations affect the nurse's work? Method: The present study has been conducted as an interview study with six informants, of which two are specialist nurses in psychiatric care and the age range is 34 years to 50 years old. Prior to the study The Department of Health Care Sciences at Ersta Sköndal Bräcke University College approved it. Results: Threats and violence from patients with neuropsychiatric diagnoses as well as personality disorder diagnoses considered the informants to be particularly serious and the need for support. Colleagues gave the best support in the form of companionship, conversation and humor. Support from managers in the form of being taken seriously and receiving follow-up focused on the employee's feelings is lacking. Being able to meet people with severe psychological problems requires that you yourself be mentally stable and well-off, which is an effect of obtaining adequate support. Discussions: The results of the present study are discussed against Aaron Antonovsky's theory Sence of coherence. Hopefully, the present study can form the basis for identifying areas of improvement in clinical activities and maintaining an awareness of the subject. In the future, it would be interesting to extend the scope of the study to include more nurses and also nurses in psychiatric outpatient care.

Bakgrund: Självreflektion innebär att kunna iaktta sig själv, sina reaktioner och att kunnasamtala med sig själv om sina handlingar och om sina upplevelser. Det är ett medvetetsökande efter förståelse. Reflektion ger möjlighet att utveckla yrkesmässig medvetenhet omsitt eget sätt att fungera och reagera. Genom systematisk reflektion kan individen utvecklasoch koppla teori till praktik. Individen måste medvetet utvärdera sina erfarenheter för attkunna dra lärdom av dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors möjligheter till självreflektion inom psykiatriskvård. Metod: En integrativ litteraturstudie användes som metod. Data inhämtades från databasernaCinahl plus, PubMed och PsycINFO.Sammanlagt sex artiklar ligger till grund för resultat. Material har analyserats medWhittemore och Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor behövde skapa utrymme för självreflektion. Studier visade attarbetsgivare behövde möjliggöra att självreflektion kunde utövas på arbetsplatsen ochmedarbetare måste värdesätta att självreflektion kunde fungera som ett hjälpmedel i denpsykiatriska omvårdnaden. Det var också viktigt att lärare och utbildare, i enutbildningssituation, var intresserade av individens lärande och hade kunskap om hur man lärut självreflektion. Slutsats: Möjligheter till självreflektion är tid, kunskap och en tillåtande miljö därsjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten kan och vågar ställa frågor och där det finns engemensam norm som värdesätter självreflektion på arbetsplatsen. / Backgound: Self-reflection means being able to observe oneself, their reactions and beingable to talk to themselves about their actions and their experiences. It is a conscious search forunderstanding. Reflection provides the opportunity to develop professional awareness ofone ́s own way of functioning and reacting. Through systematic reflection, the individual candevelop and link theory to practice. The individual must consciously evaluate theirexperiences in order to learn from them. Aim: The purpose of this study is to elucidate nurses ́ opportunities for self-reflection inpsychiatric careMethod: An integrative literature study was used as a method. Data were obtained from thedatabases Cinahl Plus, PubMed and PSYCinfo. A total of six articles form the basis for theresult. The material has been analyzed using the Whittemore and Knafls (2005) method. Results: Nurses need to create space for self-reflection. The study showed that employersneeded to enable self-reflection to be exercised in the workplace and employees needed toappreciate that self-reflection could serve as an aid in psychiatric nursing. It was alsoeducators, in an educational situation, were interested in the individual ́s learning and hadknowledge of how to teach self-reflection. Conclusion: Opportunities for self-reflection are time, knowledge and a permissiveenvironment where the nurse or nurse student can and dare to ask questions and where there isa common norm that values self-reflection in the workplace.

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer det att vårdkultur, teamarbete, personcentrerad vård och patientsäker vård har betydelse för att ge god psykiatrisk omvårdnad. Även god omvårdnad ur patienters perspektiv belyses. Detta område är högst relevant i vårdarbetet och under ständig utveckling därför behöver detta utforskas ytterligare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som har betydelse för god psykiatrisk omvårdnad för vuxna patienter inom slutenvården och på psykiatriskt boende. Metod: Data är insamlad från semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård samt psykiatrisk boende i Västmanland. Detta har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Redovisas i fyra kategorier: Att ha patienten i fokus, att känna sig värdefull, att ha praktiska förutsättningar för att bedriva god omvårdnad och att samspela med kollegor. Dessa kategorier har 14 tillhörande subkategorier. Slutsats: För att ge god psykiatrisk omvårdnad behöver sjuksköterskans kompetens tas tillvara och vårdvetenskapen behöver få tid och utrymme. Sjuksköterskans mående behöver uppmärksammas och värdesättas genom spegling och reflektion. Psykiatriska verksamheter behöver kunskap och fortlöpande utveckling för undvika att arbeta efter invanda mönster. Det krävs ett gott samarbete, öppenhet och goda attityder i teamet. För att bedriva god omvårdnad behöver sjuksköterskan ha helhetssyn och se personen bakom diagnosen. / Background: In previous research, it appears that the culture of care, teamwork, person- centered care and that the patient is receiving safe care are important for good psychiatric care. The previous research also highlights the patients’ experiences of good nursing. This subject is highly relevant in psychiatric care and in constant development therefore this needs further exploration. Purpose: To describe nurses’ experiences of what is important for good psychiatric care for adult patients in inpatient care and in psychiatric residential care. Method: Data were collected by semi-structured interviews with 10 nurses in psychiatric inpatient care and residential care in Sweden. Data has been analyzed with a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Reported in four categories: To have the patient in focus, to feel valuable, to have practical conditions for conducting good nursing and to interact with colleagues. These categories have a total of 14 associated subcategories. Conclusion: In order to provide good psychiatric care, the nurses competence need to be utilized and caring science needs more time and space. The nurses’ feelings need more attention and to be valued through reflection. The psychiatric care needs knowledge and continuous development to avoid habitualpatterns. Good teamwork, openness and good attitudes are required in the team. In order to perform good nursing, the nurse needs to have a holistic view and see the person behind the diagnosis.

Sammanfattning Bakgrund: Inom den psykiatriska slutenvården i Sverige vårdas cirka en av fem patienter mot sin vilja, enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Att lida av psykisk ohälsa och blivit utsatt för tvångsvård är en omvälvande livshändelse för patienter. Det är önskvärt att förbättra tvångsvården och minska förekomsten av tvångsåtgärder. För att kunna göra det, och för att som sjuksköterska kunna ge bästa möjliga omvårdnad, krävs en djupare förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård.   Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av tvångsvård inom den psykiatriska slutenvården. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga, kvalitativa artiklar. Huvudresultat: Resultatet, som presenteras i fem kategorier, visade att många patienter hade liknande erfarenheter av tvångsvård. Tvångsvården i sig beskrevs inte sällan som rätt åtgärd för att skydda patienten eller andra, men många patienter upplevde att den utfördes på fel sätt. Negativa erfarenheter som nämndes var brist på information, kommunikation och delaktighet eller att bli bemött som en diagnos av personalen. Däremot beskrevs empatisk och hjälpsam personal, adekvat information om sjukdom och behandling, känslan av delaktighet och autonomi samt en trevlig yttre miljö och flexibla regler som positiva erfarenheter som gynnade tillfriskningsprocessen.  Slutsats: Patienter beskrev ofta både bra och dåliga erfarenheter av tvångsvård. För att kunna ge bästa möjliga omvårdnad och minimera risken för tvångsåtgärder är det viktigt att sjuksköterskan känner till och har förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård. Det kan minska patientens vårdlidande och främja återhämtningen. / Abstract Background:Within the psychiatric inpatient care in Sweden, about one in five patients are cared for against their will, according to the Act on Psychiatric Forcible Care (LPT). Suffering from mental illness and being subjected to obsessive-compulsive care is a life-changing event for patients. It is desirable to improve coercive care and reduce the incidence of coercive measures. To be able to do that, and to be able to provide the best possible care as a nurse, a deeper understanding of patients experience of coercion is required. Aim: To describe patients experiences of coercion in psychiatric inpatient care. Method: A descriptive literature review based on 13 scientific articles with a qualitative approach. Main results: The results were presented in five categories and showed that many patients have similar experiences of compulsive care. Coercion was often described as the right measure to protect the patient or others, but many patients felt that it was performed incorrectly. Negative experiences mentioned were lack of information and communication, not being able to participate in their own care or being treated as a diagnosis by the staff. However, responsive, empathetic and helpful staff, adequate information on illness and treatment, the sense of participation and autonomy as well as a pleasant external environment and flexible rules were described as positive experiences and favorable to the recovery process. Conclusion: Patients often described both good and bad experiences of compulsive care. In order to provide the best possible care, and to minimize the risk of coercive measures, it is important for the nurse to know and understand patients' experiences of compulsive care. Then the patients suffering can be reduced and their recovery can be promoted.

This study analyses the fact that young adults under the age of 21 were sent to mental institutions in the early 20th century. To further examine this statement, three main questions provide insights about life inside of the mental hospital in Växjö, Sweden. What factors did overall result in psychiatric care for young adults in the early 20thcentury? By using microhistory as a historical method, what aspects can indicate patient's subordinate role at the hospital? How can the psychiatric institutions be viewed from a disciplinary standpoint while focusing on the power they possess over underage individuals? The chosen institution is called Sankt Sigfrid's hospital (alsoWexio hospital) and provides valuable records and journals between the years of 1907and 1921, on which the study is based on. The results show that a total of 38 patients were admitted to the hospital under this period. Generally, there were 5 different illnesses that resulted in psychiatric care and dementia primaria was the most common one. The ages ranged between 11 and 20, with 20 as the most common age when arriving at the hospital. According to the results, most patients came from a background of farming and landowning. Poor relief was the most common factor for young adults being admitted to the hospital, whereas the second most common factor was the father overseeing the decision. Furthermore, 4 patients were part of a microhistorical study which primarily concluded that they were being subjected to constraint by the hospital. Since the material is examined from a disciplinary standpoint where the hospital is viewed in a position of power, the result is an example of psychiatric expansion through the country. This maintains the belief that psychiatric care developed through different phases of the 19th and 20th century and thus were in constant reform, whereas this study is merely an example of this process of developing.

ABSTRACT Background: Previous research shows that peer support has an impact on and significance for patients, staff, health care and the care environment. However, it appears that there is limited research from patients' perspectives and that there is a need for further research on peer support and its significance for patients in psychiatric care. Aim: To describe patients' experience of peer support and its significance for recovery in psychiatric care. Method: Qualitative design with an inductive approach where data collection was done through semi-structured interviews with six patients with mental illness and/or substance abuse in psychiatric outpatient and inpatient care. Interviews were analyzed through qualitative content analysis. Results: Through three categories and ten subcategories the importance of receiving support from a peer supporter is emphasized and focuses on what the sharing of one's own experience can contribute to patients' own recovery. Conclusions: The support of a peer supporter with personal experience of mental illness and/or substance abuse felt by patients as a positive experience. The support contributed to a recognition that created a bond and enabled patients to open up and led to a capability to think in other ways. It was described as a safe relationship that was characterized by genuine listening and a special understanding. The patient felt like an ordinary person and not as a sick patient. Seeing that someone else had recovered contributed to the hope for their own future and recovery. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att peer support har inverkan på och betydelse för patienter, personal, verksamhet samt vårdmiljö. Dock framkommer att det finns begränsad forskning utifrån patienters perspektiv och att det finns ett behov av ytterligare forskning om peer support och dess betydelse för patienter inom psykiatrisk vård. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av peer support och dess betydelse för återhämtning inom psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamling gjorts genom semistrukturerade intervjuer med sex patienter med psykisk ohälsa och/eller missbruk inom psykiatrisk öppen- samt slutenvård. Analys genomfördes utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom tre kategorier och tio subkategorier lyfts betydelsen av att få stöd av en peer supporter och tar fasta på vad delandet av egen erfarenhet kan bidra med för patienters egen återhämtning. Slutsatser: Stödet av en peer supporter med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och/eller missbruk erfors positivt hos patienter. Stödet bidrog till en igenkänning som skapade ett band som möjliggjorde för patienter att lättare kunna öppna upp och dela med sig och till en förmåga att kunna tänka på andra sätt och komma vidare. Det beskrevs som en trygg och lättsam relation som präglades av genuint lyssnande och speciell förståelse. Patienten erfors bli behandlad som en vanlig människa och inte som en sjuk patient. Att få se att någon annan återhämtat sig bidrog till hopp för egen framtid och återhämtning.

Bakgrund: Sjuksköterskan möter dagligen patienter som lider av depression. Det är ett allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de som drabbas. Patienter med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. Att hjälpa dessa patienter kan vara en stor utmaning för sjuksköterskan då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. Metod: En litteraturstudie som baseras på 18 vetenskapliga artiklar. Sökningar i Cinahl, PubMedoch PsycInfo har utförts, artiklarna har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Fyra kategorier framkom vilka beskriver den psykiatriska omvårdnaden. Dessa är: Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner. Diskussion: För en god vård krävs att sjuksköterskan hade en vilja och en ambition att lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienten ska alltid vara i fokus och deras upplevelse av sjukdom och omvårdnad bekräftade om tillfredställande omvårdnadsåtgärder hade utförts av vården och gett de resultat som eftersträvats. Slutsats: Sjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård. / Background: The nurse meets patients suffering from depression daily. It is a serious condition and causes severe suffering for those affected. Patients with depression who go untreated for an extended period of time risk impairment, long-term and persistent illnessand re-illness. Assisting these patients can be a major challenge for the nurse as good knowledge, characteristics and experiences are required to provide a person-centered care for the individual. Aim: Describe nurses' experiences of nursing for patients with depression. Method: A literature study based on 18 scientific articles. Searches in Cinahl, PubMed and PsycInfo have been carried out, the articles have been quality checked, analyzed and compiled. Result: Four categories emerged that describe psychiatric nursing. These are: "Nurse's personal and professional qualities", "Interpersonal relationships", "Nurse's assessment of the patient's condition" and "Health promotion interventions". Discussion: For good care, the nurse must have a will and ambition to relieve suffering, promote recovery and restore health for these people. The patient should always be in focus and their experience of illness and the caregiver confirms whether satisfactory nursing measures have been performed by the healthcare system and given the results that are sought. Conclusion: The nurse, with her expertise in psychiatric nursing, has an important role that needs to be valued and prioritized in future healthcare. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Bakgrund: Relationen till patienter inom den psykiatriska vården utgjorde grunden i psykiatrisk omvårdnad. Patienter med schizofreni upplevde att relationen kunde förbättras. Sjuksköterskor upplevde det svårt att få utrymme för att skapa relation. Syfte: Var att belysa sjuksköterskors upplevelser av relationen till patienter med schizofreni. Metod: En litteraturöversikt med 19 granskade vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökning genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultatet sammanställdes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplevde förutsättningar, hinder och betydelse för relation. Förutsättningar var att skapa tillit, att mötas på samma nivå, att förstå helheten samt att inge hopp. Hinder var brist på kompetens, sjukdomsbilden samt organisatoriska brister. Betydelse var att vara trygg i sin roll och att vara ett stöd. Diskussion: De olika delarna som framkom i resultatet var beroende av varandra på olika sätt. Genom att relationen förbättrades kunde patienters livsproblem synliggöras och främja den psykiska hälsan. Slutsats: Kunskap om relationens betydelse ökade och sjuksköterskan fick ytterligare verktyg för att förbättra relationen till patienter med schizofreni. / Background: The relationship with patients in psychiatric care was the basis of psychiatric nursing. Patients with schizophrenia felt that the relationship could be improved. Nurses found it difficult to get space to create a relationship. Purpose: To elucidate nurses' experiences of the relationship with patients with schizophrenia. Method: A literature review with 19 original scientific articles reviewed. Literature search was conducted in Cinahl, PubMed and PsycINFO. The result was compiled with a qualitative content analysis. Results: The result showed that nurses experienced different factors in possibilities, obstacles and significance for the relationship. The possibilities were to create trust, to meet at the same level, to understand the whole and to give hope. Obstacles were a lack of skills, the disease picture and organizational deficiencies. Significance was being confident in their role and being a support. Discussion: The different parts that emerged in the result depended on each other in different ways. By improving the relationship, patients' life problems could be made visible and promoted mental health. Conclusion: Knowledge about the importance of the relationship increased and the nurse was given additional tools to improve the relationship with patients with schizophrenia. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Bakgrund: Globalt har substansmissbruk blivit ett växande problem och oron har ökat gällande omfattningen av olagliga droger inom den psykiatriska vården. Det har blivit vanligare med substansbrukssyndrom bland personer med psykisk ohälsa jämfört med befolkningen i övrigt, vilket har lett till att fler sjuksköterskor möter dessa patienter inom den psykiatriska vården. Syfte: var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med samsjuklighet av psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom, inom psykiatrisk vård. Metod: en litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar genomfördes och analyserades med en kvalitativ design. Analysen ledde fram till två kategorier och sju underkategorier. Resultat: visade att sjuksköterskorna inom den psykiatriska vården såg flera utmaningar i vårdprocessen, såsom bristande rutiner och kunskapsbrist, men även möjligheter i sin vård av dessa patienter. Sjuksköterskorna efterlyste tydligare rutiner, bättre samverkan och mer utbildning om missbruk. Diskussion: Beskriver vikten av tydliga rutiner och samverkan i kombination med behovet av adekvat kompetens hos sjuksköterskorna. Slutsats: Tydligare rutiner, med förbättrad samverkan till omgivande instanser skulle i kombination med utbildning, förbättra omvårdnaden till patienterna. / Background: Globally, substance abuse has become a growing problem and concerns have increased regarding the extent of illicit drugs in psychiatric care. Substance use syndrome has become more common among people with mental illness compared to the general population, which has led to more nurses meeting these patients in psychiatric care. Aim: was to elucidate nurses' experiences of caring for patients with mental illness and substance use syndrome, in psychiatric care. Method: a literature study based on 13 scientific articles was conducted and analyzed with a qualitative design. The analysis led to two categories and seven subcategories. Result: showed that the nurses in psychiatric care saw several challenges in the care process, such as lack of routines and lack of knowledge, but also opportunities in their care of these patients. The nurses called for clearer routines, better collaboration and more education about abuse. Discussion: describes the importance of clear routines and collaboration in combination with the need for adequate expertise among the nurses. Conclusion: clearer routines, with improved collaboration with surrounding agencies, in combination with education, would improve the care of patients. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-15</p>