Title: “Medial presentation of comorbidity - A discourse analytical study of the depiction of psychiatric comorbidity in nationwide newspapers. Tutor: Olov Aronson Examiner: Magnus Jegermalm   Aim: The aim of the study is to investigate how psychiatric comorbidity (comorbidity of addiction and mental illness) is portrayed in the Swedish media, and what effects the medial presentation may issue in. Method: Based on a qualitative social constructionist research design, Carol Bacchi's (2009) analysis method what´s the problem represented to be has been applied to analyze 15 newspaper articles from Swedish magazines: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet. Results: The result presents two problem representations identified in the analyzed material: too complex for healthcare and criminal but marginalized.  Discussion: In the study's discussion, emphasis is placed on the multifaceted connection that exists between the identified problem representations. The problem representations are derived from discourses about what is considered to be normal in society and what is deviant and needs to be adjusted to become normal. The effects of the problem representations are also discussed relative to earlier scientific studies. / Titel: ”Medial framställning av samsjuklighet – En diskursanalytisk studie om hur psykiatrisk samsjukighet framställs i rickstäckande tidningartiklar.  Handledare: Olov Aronson Examinator: Magnus Jegermalm   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet (samsjuklighet i from av missbruk och psykisk ohälsa) porträtteras i svensk media, samt vilka effekter den mediala framställningen kan antas få.  Metod: Utifrån en kvalitativ socialkonstruktionistisk forskningsdesign har Carol Bacchis (2009) analysmetod What´s the problem represented to be använts för att analysera 15 tidningsartiklar från tidskrifterna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Resultat: I resultatet presenteras två problemrepresentationer som identifieras i det analyserade materialet: ”för komplext för vården” och ”kriminella men marginaliserade”. Diskussion: I studiens diskussion betonas det flerdelade samband som finns emellan de identifierade problemrepresentationerna. Problemrepresentationerna härleds till diskurser kring vad som anses vara det normala i samhället samt vad som är avvikande och behöver vårdas för att bli normalt. Även vilka effekter problemrepresentationerna bär med sig undersöks i förhållande till tidigare forskning.

Syfte: Syftet med studien har vart att granska litteratur om samverkan kring personer med samsjuklighet samt beskriva vilka hinder och framgångsfaktorer som presenteras. Metod: Föreliggande studie har genomförts med hjälp av en scopingmetodik som resulterade i 15 studier som har granskats. Resultat: I de analyserade studierna framkom flera hinder som försvårade samverkan, dessa var organisatoriska aspekter, ekonomiska aspekter och skillnader i kunskaper mellan huvudmännen. Analysen visar att genom en mer integrerad vård och behandling möjliggörs flera vägar för kommunikation, förståelse och för att dela information som alla är faktorer som underlättar för samverkan. Slutsats: Artiklarna har visat sig vara enhetliga i frågan kring samverkan mellan de berörda professionerna och dess hinder samt framgångsfaktorer för samverkan. Uppsatsförfattarna har identifierat en kunskapslucka där ytterligare forskning kring det berörda ämnet behövs samt där fokus på framtida forskning rekommenderas syfta till hur implementeringen av en god samverkan kan ske. / Aim: The aim of the study was to review literature on collaboration around people with comorbidity and to describe the obstacles and success factors that are presented.Method: The study was conducted with a scoping methodology where 15 studies were reviewed.Results: In the analysed studies, several obstacles emerged that complicate collaboration, these were organisational, financial and differences in knowledge between the professionals. The analysis shows that through more integrated care and treatment, several ways are made possible for communication, understanding and for sharing information that facilitates collaboration.Conclusion: The articles have proven to be uniform in the issue of collaboration between the professions concerned, its obstacles as well as success factors for collaboration. The essay authors have identified a knowledge gap where further research on the relevant subject is needed and where a focus on future research is recommended for the implementation of good collaboration to take place.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.

This study examines how the mental health care institution of Sankt Sigfrid's hospital treated women discharged between 1946–1950. This study aims to understand the mental institution as an institution of power, at work through its definitions of women as sick and as healthy. The source material used in this study is case records from Sankt Sigfrid's hospital. The results from the study show that the medical certificate with the mental history and the family history of the patients were important documents for letting women enter the hospital. The family's health background documentation showed that a majority of the women had a normal childhood. The results also show that the medical certificates and the doctors' journals were embodied with negative descriptions, about patients' family- and social history, which was needed for the diagnosis and to place the individuals into a patient category. / Denna studie belyser hur institutionen Sankt Sigfrids sjukhus behandlade kvinnor som blev utskrivna åren 1946–1950. Genom att analysera sjukjournaler och vårdattester från Sankt Sigfrids sjukhus ämnar studien att förstå hur sinnessjukvården fungerade som en maktinstitution i relation till hur kvinnor ansågs sjuka respektive friska. Resultaten av denna studie visar att vårdattesten, med patientens sjukdoms- och familjehistoria var viktiga beståndsdelar för om kvinnorna fick intas eller inte. Dokumentens information om kvinnornas familjehistoria har i analysen varit viktiga då dokumenten visat att en majoritet av kvinnorna kom från normala uppväxtförhållanden. Andra resultat i studien visar att vårdattesten och läkarnas anteckningar innehöll negativa beskrivningar av patienternas familje- och sociala historia som var nödvändiga för diagnosticering och kunna placera individen i kategorin patient.

Bakgrund: Vid bipolär sjukdom är de framträdande symtomen perioder av manier och depressioner och risken för suicid kan vara hög. Forskning har visat att när en person drabbas av bipolär sjukdom påverkas inte bara individen utanäven deras närstående. I familjefokuserad omvårdnad inkluderas närstående i vården och ses som en viktig resurs i återhämtningen. Det behövs mer kunskap inom den psykiatriska vården om närståendesupplevelser och deras behov. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med personer som har bipolär sjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats där Thomas och Hardens metod för tematisk analys använts vid datanalysen. Primärpublikationer söktes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Fjorton artiklar med kvalitativ ansats inkluderades i resultatet. Resultat: Analysen av inkluderade studier utmynnade i tre teman med tillhörande subteman. Teman var ”Ett förändrat liv, ”Kontakten med sjukvården” och ”Att överleva själv”. Slutsats: Slutsatsen är att närstående till personer med bipolär sjukdom upplever att livssituationen påverkas av sjukdomen. En ständig oro, känsla av ensamhet och att sätta sina egna behov åt sidan kan leda till att den egna hälsan riskeras. För att minska på bördan har närstående behov av att känna sig delaktiga i vården och behöver stöd från både sjukvården och andra i deras omgivning. Sjukvården behöver därför bjuda in närstående och ge adekvat information och erbjuda anpassat stöd. / Background: The prominent symptoms in bipolar disorder are periods of mania and depression, and the risk of suicide can be high. Research has shown that when someone suffers from bipolar disorder, others close to them are also affected. In family-focused nursing relatives are included and are seen as an important resource in the recovery process. More knowledge is needed in psychiatric care about family experiences and their needs. Aim: The aim was to describe family experiences of living with people who have bipolar disorder. Method: Qualitative literature review with a systematic approach where Thomas and Harden's method for thematic analysis was used. Primary publications were searched in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. 14 qualitative studies were included in the result. Results: The analysis of included studies resulted in three themes and associated subthemes. The themes were “An altered life”, “The contact with healthcare” and “To survive oneself”. Conclusion: The conclusion is that family to persons with bipolar disorder experience that the disease can have a substantial impact on life. Constant worry, a feeling of loneliness and putting one's own needs aside can lead to one's own health being risked. To reduce the burden, family members need to feel involved in the care and need support from both health services and others around them. Therefore, healthcare professionals need to invite those close to the patient and provide adequate information and offer customized support.

Bakgrund: Att leva med en psykisk ohälsa är en stor påfrestning och utmaning för den som drabbas. De psykiska besvären begränsar personens vardagliga funktion och kan därmed påverka dennes privata och sociala liv. Ännu idag kan en person med psykisk ohälsa drabbas av fördomar och utsättas för stigmatisering. Tyvärr gäller detta inte bara i samhället utan dessa fördomar kan även finnas bland personer som jobbar inom vården. För att den drabbade ska kunna må bättre måste personen söka professionell hjälp och de som ska ge hjälpen måste ha kunskap om hur man bör göra det på bästa sätt. Syfte: att belysa sjuksköterskors attityder i mötet med personer som lider av psykisk ohälsa. Metod: Författarna valde att genomföra en icke-systematisk litteraturöversikt, som inkluderar 15 vetenskapliga artiklar med både kvantitativa och kvalitativa designer. Artiklarna söktes i tre databaser: PubMed, CINAHL och PsycInfo. Alla inkluderade artiklar granskades med hjälp av Sophiahemmets högskolas bedömningsunderlag samt analyserades med hjälp av Fribergs integrerade analysmetod. Resultat: Studien visar att det finns olika attityder hos sjuksköterskor till patienter med psykisk ohälsan samt att dessa har stor påverkan på omvårdnad och patientens återhämtningsprocess. Resultaten presenteras i tre kategorier som inkluderar patientens upplevelse av sjuksköterskans attityder och omvårdnad, sjuksköterskans attityder och omvårdnad samt faktorer som påverkar sjuksköterskans attityder och omvårdnad. Huvudfynden i studien är att sjuksköterskans attityder styrs av faktorer som kultur och stigma, vårdkultur, organisation och tidsbrist på avdelningar samt sjuksköterskans kunskap och erfarenhet. Slutsats: Ju större kunskap sjuksköterskan har, desto mer positiva attityder uppvisar hen till patienter som lider av psykisk ohälsa. Det finns behov av att utveckla medvetenheten hos sjuksköterskor om hur deras attityder kring personer med psykisk ohälsa påverkar omvårdnad och återhämtning. De drabbade behöver stöd och förståelse från sjuksköterskorna för att kunna skapa ett förtroende för vården och en vilja att söka hjälp. / Background: Living with a mental illness is a great stress and challenge for those affected. The mental disorders limit the person's everyday functionality and can thus affect his or her private and social life. Nowadays, a person with mental illness is still facing prejudices that have their roots in stigmatization. Unfortunately, this applies not only to society, but also to the professionals working in healthcare. In order for the affected person to feel better, the person must seek professional help and those who give the help must have knowledge of how to treat them. Aim: The aim of this study was to elucidate the nurse's attitudes in meeting persons suffering from mental illness. Method: The authors chose to carry out a non-systematic literature review which includes 15 scientific articles with quantitative and qualitative design. Scientific articles were found in 3 databases: PubMed, CINAHL and PsycInfo. All included articles were quality reviewed according to Sophiahemmet University's assessment documentation and analyzed with the help of Friberg's integrated analysis method. Results: The study shows that there are different attitudes of nurses to patients with mental illness and that these have a major impact on nursing and the patient's recovery process. The results are presented in three categories which include the patient's experience of the nurse's attitudes and nursing, the nurse's attitudes and nursing as well as factors affecting the nurse's attitudes and nursing. The main finding in the study is that the nurse's attitudes are governed by factors that culture and stigma, nursing culture, organization and lack of time in departments and the nurse's knowledge and experience. Conclusions: The greater the knowledge the nurse has, the more positive attitudes they show to patients suffering from mental illness. There is a need to develop awareness among nurses about how their attitudes about people with mental illness affect nursing and recovery. Patients need support and understanding from nurses in order to build trust in care and a desire to seek help.

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Suicid är en självdestruktiv handling som leder till döden och är oftast en konsekvens av ett ohanterbart lidande. Bedömning av suicidrisk utgör en betydande del av den psykiatriska omvårdnaden som både ställer krav och är en stor stressfaktor för sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att identifiera och syntetisera sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma suicidrisk inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ studie med en metaetnografisk design av Noblit och Hare (1988). Resultat: I studien framkom huvudmetaforen Livräddande arbete utan flytväst på stormiga hav som symboliserar sjuksköterskans roll och förutsättningar i arbetet med att bedöma suicidrisk. Sjuksköterskor ansåg att bedömning av suicidrisk gav dem en känsla av ansvar för personens liv. Syntetiseringen genererade temat Balansera mellan ytterligheter med tre subteman Autonomi kontra Begränsningar, Transparens kontra Distans och Magkänsla kontra Bedömningsinstrument samt temat Härbärgera känslor med tre subteman Bära ansvaret, Ha ryggen fri och Söka stöd och bekräftelse. Slutsats: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård behöver stöd i arbetet med suicidnära personer och bedömningar av suicidrisk. Tid och möjlighet till reflektion är viktigt för sjuksköterskans hantering av de känslor som arbetet med suicidnära personer medför. Förslag till klinisk tillämpning är att införa tydliga rutiner gällande stöd i omvårdnadsarbetet samt regelbunden avsatt tid för reflektion. / Background: Suicide is a self-destructive act that leads to death and is usually a consequence of a suffering the person has not been able to handle. Suicide risk assessment constitutes a significant part of psychiatric care, which both place demands and is a major stress factor for the psychiatric nurse. Aim: The purpose of the study was to identify and synthesize psychiatric nurses' experiences of assessing suicide risk. Method: A qualitive study with a Meta ethnographic design by Noblit and Hare (1988). Results: The study revealed the main metaphor Life-saving work without a life jacket on stormy seas that symbolizes the nurse’s role and conditions in the work of assessing suicide risk. Nurses felt that assessing suicide risk gave them a sense of responsibility for the person’s life. The synthesis generated the theme Balancing between extremes with the three subthemes Autonomy versus Limitations, Transparency versus Distance and Gut feeling versus Assessment instruments and the theme Harboring emotions with the three subthemes Bear the responsibility, Cover your back and Seek support and affirmation. Conclusion: Nurses in psychiatric care need support. There´s a need for clinical supervision and scheduled time for self-reflection so the nurse can be able to handle the feelings working with assessing suicide risk may trigger. Suggestions for clinical application include introducing clear routines regarding support at work and regular time set aside for reflection.

Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård är en kompletterande föreskrift till hälso- och sjukvårdslagen samt patientlagen, och utgör ett undantag från autonomiprincipen. Riktlinjer och forskning beskriver att vården ska bygga på tillit och relationer där patienten ska vara delaktig så mycket som möjligt för att främja återhämtning. Sjuksköterskor beskriver ett etiskt konfliktproblem i det dubbla uppdraget att ge säker vård som ser till patientens rättigheter och autonomi, samtidigt som tvång innebär att utöva kontroll och motverkar terapeutiska relationer byggda på tillit. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteraturöversikt baserat på tio kvalitativa studier från databaserna PubMed och Cinahl Complete. Resultat: I resultatet framkom tre teman: 1) Att förstå – vikten av information. 2) Att bli sedd och hörd – som människa, inte sjukdom. 3) Delaktighet – för att bevara autonomi. Att inte få information, inte bli sedd och hörd samt inte vara delaktig medförde en känsla av maktlöshet bland patienterna. Sammanfattning: Resultatet i denna litteraturöversikt visade att de flesta av patienterna hade övervägande negativa upplevelser av tvångsvård även om den många gånger sågs som nödvändig. Det framkom att patienterna inte fått tillräcklig information för att få en förståelse för sin situation och de saknade möjlighet att få bli delaktiga i sin vård. Patienterna uttryckte också att de inte blev sedda och hörda av personalen. Information och bra relationer med personalen skapade en känsla av delaktighet hos patienterna och tvångsvården upplevdes då som bidragande till återhämtning. / Background: The Act on Involuntary Psychiatric Care is a supplementary regulation to the Health and Medical Care Act and the Patient Act, and constitutes an exception to the principle of autonomy. Guidelines and research describe that care should be based on trust and relationships where the patient should be involved as much as possible to promote recovery. Nurses describe an ethical conflict problem in the dual mission of providing safe care that promotes the patient’s rights and autonomy, while coercion means exercising control and counteracts therapeutic relationships built on trust. Aim: To luminate patients experiences of psychiatric involuntary treatment. Method: Literature review based on ten qualitative studies from the databases PubMed and Cinahl Complete. Results: Three themes emerged in the results: 1) Understanding – the importance of information. 2) To be seen and heard – as a human being, not illness. 3) Participation – to preserve autonomy. Not receiving information, not being seen and heard and not being involved led to a feeling of powerlessness among the patients. Summary: The results of this literature review showed that most of the patients had predominantly negative experiences of involuntary treatment, even though it was often seen as necessary. It emerged that the patients did not receive sufficient information to gain an understanding of their situation and they lacked opportunities to participate in their care. The patients also expressed that they were not seen and heard by the staff. Information and good relationships with the staff created a feeling of participation among the patients, and involuntary treatment was then experienced as contributing to recovery.

Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter av självskadebeteende autistiska personer och personer med EIPS har, samt utröna om det finns skillnader mellan dessa grupper. Metod: En litteraturöversikt enligt Polit & Beck. Vetenskapliga artiklar publicerade från 2010 och framåt söktes i databaserna: Cinahl, PubMed och Psycinfo. 12 artiklar inkluderades i arbetets resultat och analyserades enligt Braun och Clark´s kvalitativa tematiska analysmetod. Resultat: I resultatet ingår följande huvudteman: Svårhanterade känslor, strategier mot NSSI eller NSSI som strategi, överbelastade eller domnade sinnen och vården och vårdrelationen. Både likheter och olikheter i erfarenheter hos de båda grupperna synliggörs under dessa teman. Slutsats: Bland autistiska personer var depression den enskilt största riskfaktorn för självskadebeteende medan tomhetskänslor dominerade hos personer med EIPS. Två gemensamma riskfaktorer för självskadebeteende var ångest och alexitymi. Personer med EIPS har ett sjukdomslidande i väntan på bot medans autistiska personer i större utsträckning har ett livslidande som inte kan botas men lindras med anpassningar och stöd. Båda diagnosgrupperna kan drabbas av vårdlidande när omvårdnaden brister. Utbildningsinsatser behövs för att upprätthålla och förnya kunskaperna om självskadebeteende och därmed förbättra omvårdnaden. Fortsatt forskning: Framtida forskning bör fokusera på autism och självskadebeteende / Aim: To describe experiences of self-harm among autistic people and people with EIPS, and to find out if there are differences between these groups. Method: A literature review according to Polit & Beck. Scientific articles published from 2010 onwards were searched in the databases: Cinahl, PubMed and Psycinfo. 12 articles were included in the result part, and analyzed with Braun & Clark's qualitative thematic analysis method. Results: The result included four main themes: Difficulties to manage emotions, strategies against NSSI or NSSI as a strategy, overloaded or numb senses and care and caring relationship. Similarities and differences between the two groups became visible. Conclusion: Two risk factors for self-harming behavior were anxiety and alexithymia. People with EIPS have a suffering related to illness with hope for a cure. Autistic people have a greater extent of suffering related to life, that cannot be cured but alleviated with adaptations and support. Both diagnostic groups can suffer related to care when nursing is deficient. Systematic education is needed to maintain and renew knowledge about self-harming behavior to improve nursing care. Further research: Further research should focus on autism and self-harming behavior.