Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett utbrett hälsoproblem. Hälsotillståndet drabbar inte bara den som lider av sjukdomen utan påverkar ofta hela familjen, då framförallt barnen.För att kunna stödja dessa barn till en god hälsa krävs en inblick i barnens upplevelse av detta. Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen av att som barn levt med en förälder med psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som baseras på fem självbiografier. Resultatet i studien har analyserats enligt en kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier med underkategorier kom fram via analysen. Dessa huvudkategorier var ”Vikten av stöd”, ”Relationen till föräldrarna”, ”Vi har ju hemligheter i den här familjen” och ”Förändringen hos den sjuka föräldern”. Slutsats: Något som påvisats är vikten av stöd då den både från omgivningen, skolan och vården upplevts otillräcklig. Detta leder till en uppväxt präglad av oro och förvirring. Studiens resultat påvisar att professioner som möter barn i sitt yrke, exempelvis allmänsjuksköterskor behöver ökad kunskap om hur de ska bemöta barn till psykiskt sjuka.

Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och medför ett stort lidande för patienter. Personer med psykisk ohälsa utsätts även för stigmatisering från både samhälle och vård. Det finns god evidens att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter på psykisk ohälsa och är ett gott komplement till farmakologisk behandling. Brist på följsamhet kan innebära ett problem vid motivering av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det finns inte mycket forskning tillgänglig kring hur vårdare upplever det motiverande arbetet av patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Det ingår i sjuksköterskans ansvar att vårda med patienter i fokus, där vården utgår från varje patients unika behov. Syftet med studien är att beskriva vårdares upplevelser av att motivera patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Studien är en litteraturöversikt som inkluderar både kvalitativ och kvantitativ litteratur, och inkluderar åtta artiklar. Tre teman identifierades, Positiva och stimulerande faktorer, begränsningar hos vårdaren och upplevda komplicerande faktorer och dessa tre huvudteman har totalt nio subteman. Fysisk aktivitet kan bidra till att minska lidande hos personer med psykisk ohälsa, dock finns det ett antal hinder som försvårar för motivering till fysisk aktivitet i omvårdnadsarbetet.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och allt fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. Samsjukligheten mellan psykisk och somatisk sjukdom gör att allt fler patienter med psykisk ohälsa behöver vård på somatiska avdelningar. Olika former av attityder förekommer i mötet med patienterna med psykisk ohälsa. De negativa attityderna kan leda till att patienterna inte alltid får den omvårdnad de behöver och riskerar därför att utveckla ytterligare ett lidande. Vårt syfte är därför att undersöka sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med psykisk ohälsa inom olika vårdformer och se varför de förekommer. Studien gjordes genom att studera tio artiklar i form av en litteraturöversikt. Tre huvudteman identifierades i resultatet, vilka var rädsla, organisation och erfarenheter. Studien identifierade att sjuksköterskor var i behov av mer kunskap och utbildning inom psykisk ohälsa för att kunna ge bättre vård till denna patientgrupp. Negativa attityder berodde framförallt på okunskap kring ämnet. Den kunskap sjuksköterskan bär med sig från grundutbildningen uppfattades som otillräcklig. En mer omfattande utbildning kring psykisk ohälsa kan få stigmatiseringen till denna patientgrupp att minska. Genom att ge bättre vård till patienter med psykisk ohälsa kan patienterna undvika långa vårdtider och tillfrisknandet främjas.

Psykisk ohälsa är ett stadigt växande problem inte bara i världen utan även i Sverige. Psykisk ohälsa kostar samhället oerhörda mängder pengar, men är även fruktansvärt för den som drabbas och de personer som finns i dess närhet. Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp som innefattar allt från lindrig oro till svåra psykiatriska tillstånd. Om personer som drabbas inte får den hjälp de behöver i tid kan den psykiska ohälsan mynna ut i självmordsförsök eller i värsta fall självmord. Så många som 1200 personer om året tar sitt liv i Sverige. Det motsvarar cirka 3 självmord om dagen. Ambulanssjuksköterskor kommer träffa dessa personer prehospitalt och ska bemöta och vårda dessa patienter. Känner ambulanssjuksköterskan sig trygg i mötet med dessa patienter? Upplever hen att kompetensen finns? Syftet med arbetet är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda och möta patienter som försökt ta sitt liv. Metoden författarna valt är en kvalitativ intervjustudie. Åtta ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götalandsregionen intervjuades. Av dessa åtta var fem kvinnor och tre män. Intervjuerna har granskats med hjälp av Elo & Kyngäs (2008) granskningsmall för kvalitativ innehållsanalys. Efter analysarbetet framkom 10 subkategorier och 4 huvudkategorier. Resultatet visar på att ambulanssjuksköterskorna som intervjuats upplever att självmordsbenägna personer är svåra att möta och bemöta. Svårigheten handlar till stor del om en upplevelse av bristande kunskap i kommunikationen med dessa patienter. I övrigt upplever de flesta informanter att de har den kompetens som krävs, men understryker att den kompetensen inte kommit från utbildning utan byggts av erfarenheter efter att vårdat många självmordsbenägna patienter. I diskussionen lyfts arbetets styrkor respektive svagheter. Slutsatsen är att det behövs mer utbildning för ambulanspersonal så de känner sig mer rustade att möta självmordsbenägna personer.

Då psykisk ohälsa är något som är väldigt omtalat och debatterat i samhället, främst då det framställs som att det skett en ökning av psykisk ohälsa, är det särskilt intressant att undersöka vidare om detta forskningsområde. Syftet med denna litteraturstudie är att utifrån aktuellt forskningsläge undersöka och analysera hur psykisk ohälsa framställs inom internationell forskning mellan år 2004 och 2019. En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, Medline, SocINDEX för att hitta relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt valdes 11 vetenskapliga artiklar ut efter att hänsyn tagits till studiens inklusions och exklusionskriterier. Studiens datamaterial har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys som genererade fyra kategorier, vilka även ligger till grund för rubrikerna i resultatdelen. Ett individualistiskt perspektiv användes för att analysera datamaterialet från de vetenskapliga artiklarna. Resultatet visar att barndomen och ungdomstiden har en central betydelse i utvecklingen av psykisk ohälsa. Sociala normer och värderingar har stor betydelse på individens välbefinnande och på synen på psykisk ohälsa. Det är även viktigt med förebyggande insatser för att den psykiska ohälsan inte ska följa med till vuxen ålder. Slutligen visar studierna på ett varierande resultat angående förekomsten av psykisk ohälsa, det visar både på en ökning men också på en stabilisering samt en viss minskning.

Tidigare forskning visar att både alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa är som mest utbrett hos unga människor. Trots att fenomenen korrelerar med varandra så är förklaringar på sambandet mellan dessa två en bristfällig resurs. Detta arbete belyser det samband som existerar mellan unga människors psykiska hälsa och alkoholkonsumtion. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med unga människor i åldrarna 22-28 år och undersökningen visar hur sociala och kulturella faktorer påverkar deras alkoholkonsumtion. Resultaten visar hur många upplevde psykiska besvär kopplat till prestationer och framtidsutsikter, som detta arbete menar beror på den identitetssökande som kännetecknar tidsperioden. I sökandet efter identitet blir alkohol ett lättillgängligt, effektivt och socialt accepterat medel för nya och intensiva erfarenheter. Psykiska besvär tenderade att vara sammankopplat med hög alkoholkonsumtion, där flera även uppgav att de använt alkohol som självmedicinering mot ångestproblematik. Genom ett socialpsykologiskt perspektiv framhäver arbetet hur gruppinteraktioner och sociala påtryckningar leder till att alkohol blir en väsentligdel av unga människors kultur, där hög konsumtion påverkar den psykiska hälsan negativt.

Daglig verksamhet möjliggör sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning som kan ha svårigheter att förvärva och upprätthålla ett arbete till följd av psykisk sårbarhet och stresskänslighet. Välbefinnande påverkas av interaktionen mellan personliga egenskaper och möjligheter och krav i arbetsmiljön. Studiens syfte är att undersöka hur olika faktorer i arbetsmiljön påverkar välbefinnande hos personer med psykisk funktionsnedsättning som har sysselsättning i daglig verksamhet. I denna studie genomfördes kvantitativ datainsamling genom enkäten WEIS-4Q-S. Bekvämlighetsurval inkluderade 41 respondenter i 10 verksamheter. Ur insamlad data analyserades upplevelsen av olika arbetsmiljöfaktorer utifrån alla respondenter, demografiska grupper och korrelation mellan variabler i WEIS-4Q-S. I resultatet framkom välbefinnande vid sysselsättning i daglig verksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning. Sociala miljön t.ex. ”stämning på arbetsplatsen” och ”sampel med chef” upplevdes stödjande medan fysiska aspekter upplevdes vara mindre stödjande för välbefinnande. Variabler som ”förmåner” och ”samverkan med andra” upplevdes i stor utsträckning inte vara aktuella vid sysselsättning i daglig verksamhet. Vissa skillnader mellan demografiska grupper framkom då personer 40 år eller äldre, med 1 års arbetslivserfarenhet eller längre och bor i mindre stad/landsbygd upplever ett högre välbefinnande i arbetsmiljön. Denna studie visar att arbetsmiljön i daglig verksamhet bidrar till högt välbefinnande vid sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Både den största delen sjukfall och den största ökningen av sjukfall utgörs av psykiatriska diagnoser. I denna grupp är anpassningsstörning och reaktion på svår stress, ångestsyndrom samt depression vanligast förekommande. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som är av betydelse för återgång tillarbete för personer med dessa diagnoser. Vilka faktorer upplevs ha varit till störst hjälp? Är någon särskilt viktig? Saknades några? För att få djupgående svar som beskriver hur personer med dessa diagnoserupplever olika faktorer har åtta personer inom diagnosgrupperna intervjuats. En tematisk analys har lett fram till ett resultat som visar att socialt stöd är den viktigaste faktorn för återgång till arbete. Det är också den faktor som upplevdes mest bristfällig. Vad gäller vilken faktor som har varit till störst hjälp så syns ett mer varierat resultat, beroende på att insatser inte sett likadana ut för alla respondenter.

En kvalitativ intervjustudie  Studiens syfte var att öka vår kunskap om grundskollärares erfarenheter av arbetet med psykisk ohälsa hos elever i årskurserna F-3. I förhållande till detta har skolors elevhälsoarbete undersökts. Studien har baserats på en kvalitativ metod, där sex F-3 lärare har intervjuats. De centrala begrepp som studien behandlar är psykisk ohälsa, elevers delaktighet i hälsoarbetet och förebyggande arbete mot psykisk ohälsa. Vidare har lärarnas definitioner av psykisk ohälsa undersöks, samt hur delaktiga elever är i arbetet kring deras hälsa. Slutligen studeras det förebyggande arbetet på skolorna. De teoretiska utgångspunkterna som studien baseras på är Shiers teori om delaktighet (2001), som graderar barns delaktighet i fem nivåer och Eva Forsbergs teori om elevinflytande (2000).  Resultaten från vår studie visar att grundskollärarnas definitioner av psykisk ohälsa skiljer sig åt, vilket också gör att lärarna anser att ohälsan är olika utbredd. Lärarna som anser att den psykiska ohälsan har ökat, uttrycker en osäkerhet kring orsakerna till ökningen. En lärare anser att det eventuellt är en slump, en annan lärare anser att det beror på att kunskapen kring psykisk ohälsa har ökat. Orsakerna till psykisk ohälsa skiljer sig åt mellan lärarna och riskfaktorer som hemförhållanden, media och mobbning tas upp. Samtliga lärare kan se skillnader i den psykiska ohälsan mellan könen. En majoritet av lärarna upplever att den psykiska ohälsan är mer utbredd hos flickor, samtidigt som de andra lärarna anser att pojkar drabbas i större utsträckning. Majoriteten av lärarna uttrycker också en okunskap om elevers psykiska ohälsa.

Depression är en av de vanligast förekommande diagnoserna inom psykisk ohälsa, och i Sverige är idag över 4 % av befolkningen diagnostiserad med depression. Depression ger bland annat symptom i form av nedstämdhet, intresseförlust, sömnsvårigheter, förändrad aptit, koncentrationssvårigheter och suicidtankar och påverkar livskvalitén och arbetsförmågan i stor utsträckning. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeutiska interventioner för vuxna diagnosticerade med depression och dess effekter utifrån arbetsterapeuters och klienters perspektiv. För att besvara frågeställningen gjordes en litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar. De i studien identifierade arbetsterapeutiska interventionsmetoderna var UWaT (Using Writing as Therapy), CW (Creative Writing), TTM (Tree Theme Method) Remotivationsprocessen, gruppterapi samt kreativt skapande. Från klienternas perspektiv beskrevs effekter i form av ökad självkänsla, bättre självinsikt, ökad motivation att delta i det vardagliga livet samt i vissa fall en ökad aktivitetsnivå. Arbetsterapeuternas upplevelser var att metoderna var krävande att arbeta med men givande för klienterna såväl som lärorika att arbeta med. Således föreslår denna studie att dessa arbetsterapeutiska interventioner kan användas som redskap inom behandlingen av vuxna med depression men vidare forskning behövs för att med studier designade att studera effekter av interventioner skapa belägg och riktlinjer för arbetsterapeuter som arbetar i området.