Monster fyller en väldigt viktig roll i dagens skräckfilm och skräckspel där en av deras största uppgifter är att vara skrämmande. Denna uppsats är en studie som fokuserar på hur man designar skrämmande monster inom spel och film. Vi har, med hjälp av teoretiska tolkningar, tagit reda på faktorer som kan påverka vad människor ser som monster samt hur man kan göra monstret skrämmande på en kognitiv nivå. Exempel på sådana här faktorer är kultur, etnicitet, religion. Även sexism och rasism har en betydelse i detta samband. Med hjälp av tidigare forskning och analys av skräckfilmer och skräckspel har vi samlat in tips och idéer över hur man designar skrämmande monster. Dessa tips och idéer tillhandahåller vi i den resulterande bok om monsterdesign som vi skrivit i anslutning till denna studie.

Bakgrund: Bröstcancer är en av den vanligaste cancerdödsorsaken bland kvinnor i världen. Cancern påverkar mer än bröstet som vävnad, kvinnor påverkas också psykologiskt exempelvis självbild och den sexuella identiteten. Sjuksköterskor har en viktig roll för patienter genom att ge stöd, undervisning och hjälp med lindring av lidande. Stöd från familjen har positiv effekt på cancerdrabbades mentala hälsa och kan hjälpa den drabbade att fortsätta att kämpa. Som cancerdrabbad kvinna kan det vara svårt att få jobbet, ekonomin och familjen att fungera. Syfte: Syftet är att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med bröstcancer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sex självbiografier analyserad med en manifesta innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att det fanns brister inom vården gällande kommunikation, stöd och bemötande från vårdpersonalen. Alla kvinnor med bröstcancer upplevde ångest, isolering och oro. Stöd fråm familj och änhorig var viktig. Upplevelsen av kroppens förandring var olika och påverkade kvinnorna olika, en del tyckte det var jobbigt att bli av med håret och brösten medan vissa andra var opåverkade av kroppsförändringar. Slutsats: Kvinnornas känslor kring sin identitet var olika för alla kvinnorna och vården har brister och det behövs mer stöd till kvinnorna och deras familjer.

Sammanfattning   Bakgrund: Tandvårdsrädsla är ett vanligt förekommande problem i tandvården vilket kan bidra till en sämre oral hälsa. Tidigare forskning visar vissa samband mellan tandvårdsrädsla och olika temperament men de mest signifikanta resultaten varierar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan tandvårdsrädsla och temperament hos ungdomar i nionde klass. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie baserad på ett stratifierat urval av ungdomar i nionde klass. Två validerade enkäter innehållande självrapporterade frågor om tandvårdsrädsla och temperament delades ut till ungdomarna i klassrummen och samlades in vid samma tillfälle. Resultat: Totalt 111 deltog, 3 % av ungdomarna konstaterades vara tandvårdsrädda. Signifikanta samband sågs mellan blyghet och DFS-poäng. Kvinnorna hade signifikant högre medelvärde av DFS-poäng och emotionalitet jämfört med männen. Männen hade signifikant högre medelvärde i aktivitet. Inga signifikanta samband fanns mellan tandvårdsrädsla och utländsk- eller svensk bakgrund. Ungdomarna med svensk bakgrund hade högre medelvärde i temperamentet sällskaplighet jämfört med ungdomarna med utländsk bakgrund. Slutsats: Prevalensen av konstaterad tandvårdsrädsla var 3 % hos ungdomarna. Kvinnorna hade högre grad av DFS-poäng och emotionalitet. Männen rapporterade högre grad av aktivitet. Ungdomar med utländsk bakgrund hade en lägre grad av sällskaplighet. Ett signifikant samband fanns mellan DFS-poäng och temperamentet blyghet. / Summary   Associations between dental fear and temperament - does sex or foreign origin have an impact? A cross-sectional study of youths in the ninth grade in Jönköping.   Background: Dental fear is a common problem in dental care which can contribute to a poor oral health. Previous research shows certain correlations between dental fear and temperaments but varies. Objective: The aim of this study was to investigate the association between dental fear and temperament of youths in ninth grade. Method: The study is a cross-sectional study based on a stratified sample of youths in ninth grade. Two validated questionnaires containing self-reported questions about dental fear and temperament was distributed. Results: A total of 3 % was found to have dental fear. Significant correlation between DFS scores and shyness were observed. Women had significantly higher mean in DFS scores and emotionality, compared to men. Males had significantly higher mean in the temperament activity. No significant associations were found between dental fear and foreign or Swedish background. Youths with a Swedish background had higher mean in sociability. Conclusion: The prevalence of dental fear was 3 % of the young people. The women had a higher score of DFS and emotionality. The men reported higher degree of activity. Young people with foreign background had a lower degree of sociability. A significant association was found between DFS scores and shyness.

Syftet med arbetet är att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa i somatisk vård. För att kunna fördjupa och sammanställa tidigare forskningar om ämnet är det en fördel att göra en litteraturstudie. I arbetet ingår 14 artiklar, kvalitativa och kvantitativa. Resultatet visar att sjuksköterskor som arbetar i somatisk vård negativa upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskorna kände en ständig känsla av obehag och rädsla som grundas på otillräcklig kunskap. På grund av bristfällig sjukhusledning känner sjuksköterskorna att de inte får stöd när de önskar få mer kunskap om ohälsan. Sjuksköterskor med mer yrkeserfarenhet eller vid samarbete med specialistpsykiatrin har en mer positiv inställning. Sjuksköterskor som arbetar i somatisk vård har oftast andra medicinska prioriteringar vilket får dem att känna ångest över att inte kunna ge god vård. Patienternas psykiska ohälsa blir då bortprioriterad och obehandlad vilket skapar ett lidande. Alla patienter skall vårdas utefter deras individuella behov, men kunskapsbristen upplevs vara ett stort hinder.

Brottsoffren hamnar ofta i skuggan av gärningspersonerna. Denna studie är viktimologisk och fokuserar således på individer som blivit utsatta för brott. En särskilt sårbar grupp är de äldre personerna i samhället. Syftet med denna studie var att identifiera äldre personers upplevda beteenden och upplevda personliga konsekvenser som uppkommit till följd av att utsättas för inbrott i sitt eget bostadshus. I denna kvalitativa studie har 12 personer intervjuats och med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys fick vi fram fem kategorier: praktiska konsekvenser, kontroll, låsa dörren, personliga konsekvenser och inga personliga konsekvenser. Merparten av de som utsatts för inbrott i sitt bostadshus upplevde en rädsla för brott samt ett förändrat beteende i sitt vardagliga liv. Två teman utgör resultatet från intervjuerna: upplevda personliga konsekvenser och skyddsåtgärder mot inbrott. Ofta var det en rädsla för att bli utsatt för brott som gjorde att deltagarna utvecklade beteenden för att skydda sig själva från att bli viktimiserade. / Perpetrators often get a lot of attention while the victims of crime usually remain silent. This study is victimological and focuses on individuals that have been victims of crime. A particularly vulnerable group of people is the elderly. The purpose of this study is to identify older people's experienced behaviors and experienced personal consequences that have appeared after being the victim of burglary in their own home. In this qualitative study 12 individuals have been interviewed and with a qualitative content analysis five categories were produced: practical consequences, control, locking the door, personal consequences and no personal consequences. The majority of those who had been victims of burglary in their own home experienced a fear of crime and a changed behavior in their daily life. Two themes have been identified from the interviews; personal consequences as experienced by the participants and protective measures against burglary. Due to the fear of becoming a victim of crime, the individuals adopted the protective measures. / <p>2017-06-01</p>

No description available.

Fallolyckor är vanligt förekommande bland äldre personer i Sverige. Trots detta saknas studier på de drabbades upplevelse efter ett fall. Syfte: Examensarbetets syfte var därför att beskriva hur äldre upplever sina dagliga aktiviteter efter fall. Metod: Metoden för examensarbetet var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Nio personer i södra Sverige mellan 71–94 år har deltagit. Materialet har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier, känslor som påverkar utförandet av aktiviteter, fysiska upplevelser som leder till begränsningar samt strategier för att hantera vardagen. Efter fall upplevde många trötthet, rädsla och oro. Även smärta och försämrad rörelseförmåga förekom bland deltagarna. Konsekvenserna efter fall upplevdes påverka och begränsa vardagliga aktiviteter. Slutsats: I resultatet framkom att de personliga erfarenheterna, känslorna och upplevelsen av fall hade minst lika stor påverkan på vardagen som den tillhörande fysiska skadan. / Fall accidents are common among older people in Sweden. Despite that there is lack of studies about the affected person's experience after a fall. Purpose: The purpose of the study is therefore to describe how older people’s experience their daily activities after falling. Method: The study was a qualitative interview study with semi-structured interviews. Nine people 71-94 years old from south Sweden have been participating in the interview study. The collected data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The result was divided into three categories:  Feelings that affect the performance of activities, physical experiences that lead to limitations and strategies for managing everyday life. Many experienced tiredness, fear and anxiety after a fall. Even pain and impaired mobility occurred among the participants. The consequences after a fall were found to affect and limit the everyday life. Conclusion: Based on the results of this study the personal experiences, feelings and the experience of the fall had at least as much influence on the daily life as the physical injury.

Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen. Den orsakar ungefär en tredjedel av alla dödsfall globalt. Fysisk inaktivitet är en stark riskfaktor för kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. För de som drabbats av hjärtinfarkt är fysisk träning en viktig och effektiv åtgärd för att minska risken för återinsjuknande. Efter en hjärtinfarkt erbjuds hjärtrehabilitering där fysisk träning ingår. Tyvärr fullföljer inte alla programmet. Om sjukvårdspersonal får bättre förståelse för upplevelserna av fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt, kan rätt åtgärder vidtas i rehabiliteringsprocessen. Individen kan motiveras att både delta i hjärtrehabilitering och att fortsätta med en fysiskt aktiv livsstil. Sjukdomslidandet kan minskas och livskvaliteten ökas. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet efter att ha drabbats av hjärtinfarkt. Metoden är en beskrivande litteraturstudie enligt Fribergs metod. Granskning och analys av de valda artiklarna resulterade i 2 huvudteman och 4 subteman. Huvudteman utgjordes av; negativa upplevelser och positiva upplevelser. Subteman utgjordes av trötthet, rädsla, ökat välbefinnande och bättre självförtroende. Fysisk träning är en viktig komponent i primär- och sekundärprevention. Det kan minska risken för återinsjuknande i hjärt- kärlsjukdom och därmed minska sjukdomslidande och öka välbefinnandet. Sjuksköterskan träffar patienten kontinuerligt och har därmed en nyckelroll. Det är viktigt att sjuksköterskan lyckas motivera patienten att inse betydelsen av att delta i hjärtrehabilitering och att bibehålla den fysiska aktiviteten i ett längre tidsperspektiv.

Bakgrund: Att föda barn är en unik händelse och upplevelsen kan följa kvinnan genom hela livet. En negativ förlossningsupplevelse kan leda till psykisk ohälsa och förlossningsrädsla. Barnmorskor har en viktig roll i att ge professionellt stöd vid bearbetning av en negativ förlossningsupplevelse. Syfte: Att belysa omföderskors upplevelse av professionellt stöd i relation till tidigare negativ förlossningsupplevelse som resulterat i sekundär förlossningsrädsla. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Semistrukturerade intervjuer med sju omföderskor med sekundär förlossningsrädsla utfördes. Resultat: Kvinnorna beskrev vikten av att bli sedd och att barnmorskan tog deras rädsla på allvar. Att inte få gehör försvårade möjligheten till bearbetning av förlossningsupplevelsen och det upplevdes negativt att inte följas av samma barnmorska genom vårdkedjan. Att få stöd i rätt tid uttrycktes vara en viktig faktor för bearbetningen. Konklusion: Att som barnmorska visa intresse och se varje kvinnas unika behov av stöd främjar möjligheten till bearbetning. När i tiden stöd ges har stor betydelse och för att kunna ge mer individanpassad eftervård som utgår från varje enskild kvinnas behov av bearbetning, är det viktigt att barnmorskor är lyhörda. Kontinuitet i vårdkedjan bidrar till en trygg relation mellan kvinnan och barnmorskan och främjar en positiv förlossningsupplevelse. / Background: To give birth is an unique life event and the experience follow women throughout life. A negative birth experience can lead to mental illness and fear of childbirth. Midwives have an important role in providing professional support in processing a negative birth experience. Aim: To illuminate multiparas' experiences of professional support in relation to previous negative birth experience which has resulted in secondary fear of childbirth. Method: Qualitative content analysis with inductive approach was used. Seven semi-structured interviews were performed with multiparas having secondary fear of childbirth.   Result: The women described the importance of being seen and that the midwives took their fear seriously. Not being heard and lack of continuity reduced their capability to process their negative birth experience. Getting support at the right time was an important factor for processing. Conclusion: To promote women's capability to process their negative birth experience midwives need to show an interest in every woman's unique need of support. Timing of support is important and in order to provide more personalized postpartum care midwives needs to be responsive to women's needs. Continuity of care contributes to a good relationship between the woman and the midwife and promotes a positive birth experience.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsen insjuknar 40 av 100 000 personer i Sverige varje år i typ 1-diabetes. Minst 30 % av alla patienter som behandlas med insulin drabbas någon av allvarlig hypoglykemi. Svettningar, hög hjärtfrekvens med hjärtklappning, hungerskänslor, ångest och svaghet är klassiska symtom som obehandlat kan övergå i medvetslöshet, koma och död. Då typ 1-diabetes upplevs olika från patient till patient krävs en personcentrerad omvårdnad av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning för att undersöka erfarenheter av allvarlig hypoglykemi, samt egenvård och omvårdnad kring tillståndet hos patienter med typ 1-diabetes Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 14 studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysering av studierna resulterade i fyra tema: erfarenhet av allvarlig hypoglykemi, rädsla för allvarlig hypoglykemi, egenvård och slutligen omvårdnad. Konklusion: Patienternas tidigare erfarenheter av allvarlig hypoglykemi medför förändrade egenvårdsåtgärder samt ställer utökade krav på omvårdnad. Rädsla för allvarlig hypoglykemi är förenat med kortsiktiga proaktiva metoder i undvikande syfte. Patientens roll som partner i omvårdnaden, samt sjuksköterskans roll som utbildare och emotionellt stöd skildras som välbehövlig. Sjuksköterskans förmåga att bjuda in patienten i omvårdnadsarbetet och gemensamt utforma en personcentrerad egenvård är essentiellt. Nyckelord: allvarlig hypoglykemi, egenvård, omvårdnad, patient-erfarenheter rädsla, typ 1-diabetes / Background: According to socialstyrelsen 40 of 100 000 people in Sweden become ill with type 1-diabetes every year. At least 30 % of every patients that gets treated with insulin suffers occasionally from severe hypoglycemia. Sweating, high heart rate with palpitations, feelings of hunger, anxiety and weakness are classic symptoms that if left untreated results in unconsciousness, coma and death. As diabetes type 1 is perceived differently from patient to patient the nurses’ ability to perform person centred care is thereby essential. Aim: The aim is to compile research to investigate the experience of severe hypoglycaemia, as well as self-care and care about the condition of patients with type 1 diabetes.. Method: A literature study that content analysis of 14 studies with qualitative approach. Results: Analysis of the studies resulted in four themes: experience of severe hypoglycaemia, fear of severe hypoglycemia, self-care and nursing. All the participants påpekar det oumbärliga med personcentrerad omvårdnad. Conclusion: The patient's previous experience of severe hypoglycaemia leads to altered self-care measures and increases the requirements for nursing care. Konklusion: The patients past experiences with severe hypoglycemia entails changed measures of self care together with higher demands in nursing care. Fear of severe hypoglycemia is associated with short term proactive methods of avoiding severe hypoglycemia. The patients role as an associate in nursing together with the nurse role as educator and emotional support is presented as vital. The nurse ability to invite the patient as a member of the nursingprocess as well as the ability to design person centred care is essential. Keywords: fear, nursing, patient-experience, self-care, severe hypoglycemia, Type 1-diabetes