Orter som har tillgång till kommunikationer har goda förutsättningar till ekonomisk tillväxt (Andersson m. fl. 2008). Mot bakgrund av ”Oslo-Stockholm 2:55”, som är ett infrastrukturprojekt för att förbättra järnvägsförbindelsen mellan huvudstäderna Oslo och Stockholm, syftar denna undersökning till att förstå kommunikationers betydelse för orters utveckling. Exemplet utgörs av två orter i Värmland, Arvika och Årjäng. Studiens frågeställningar inriktas på att förstå vilka fördelar som förbättrade kommunikationer medför, utifrån lokala och regionala perspektiv samt vilka effekter som sedermera kan identifieras.   Den teoretiska utgångspunkten och tidigare forskning utgår från rörlighet och vilka effekter som den för med sig. Undersökningen utgår från kvalitativa metoder, där vi genomför intervjuer och dokumentanalyser. Tre kvalitativa intervjuer utförs tillsammans med tjänstemän från Region Värmland, Årjängs kommun och Arvikas kommun. En genomgående dokumentanalys av Värmlandsstrategin är presenterad. De frågor som vi ställer till samtliga respondenter speglar våra teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning och ställs mot Värmlandstrategins visioner.   Undersökningens slutsatser är att goda kommunikationer är eftertraktade. Det finns uppfattningar om att förbättrade kommunikationer leder till en ökad tillgång till flera arbetsmarknadsregioner vilket således innebär större flexibilitet vad gäller sysselsättning och bostadsort. För näringslivet innebär det dessutom ökade möjligheter att anställa rätt kompetens.

Syftet med denna hermeneutiska fallstudie är att skapa kunskap om hur lärare inom utbildningsledet mot att bli en professionell dansare uttrycker uppfattningar om styrka och rörlighet inom utbildningarna och dansutövandet. Tre linjeansvariga danslärare intervjuades och studiens data analyserades utifrån den hermeneutiska cirkeln. De tre respondenterna representerade varsin utbildningsnivå; gymnasieskola, folkhögskola, och högskola. Resultatet visar att synen på styrka och rörlighet inom dansämnet är väldigt komplex, men att dessa två komponenter inte anses som en förutsättning för att kunna dansa utifrån ett konstnärligt perspektiv. Alla tre utbildningar inkluderar komplementär träning, såsom yoga, pilates, och andra somatiska praktiker utöver dansträningen för att öka den kinestetiska intelligensen. Även då utbildningarna värderar rörlighet som en mindre viktig förmåga att vidareutveckla i dansutövandet, är praktisk rörlighetsträning, såsom stretching, något som gymnasieskolan och folkhögskolan i denna undersökning till viss del inkluderar i sina utbildningar. Eleverna/deltagarna/studenterna som går utbildningarna stretchar däremot ofta på eget initiativ.

Inledning: Studier visar att den vanligaste skadelokalisationen hos crossfit-atleter är axelleden. Crossfit utövas av över 1 miljon registrerade idrottare, men då det är en relativt ny idrott finns väldigt få studier på ämnet, och ännu ingen undersökande studie gällande crossfit och axelsmärta.    Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva aspekter av rörlighet och styrka hos crossfitatleter med unilateral axelsmärta, samt att studera samband mellan rörlighet, styrka och smärta hos dessa atleter.    Frågeställningar: Sågs några skillnader gällande aktiv rörlighet, styrka, styrke-ratio ER/IR samt greppstyrka i smärtfri och smärtande axel, samt uppmättes några skillnader i rörlighet och styrka mellan dominant och icke-dominant axel?  Metod: Studien utfördes med en deskriptiv tvärsnittsdesign och statistiska analyser av kvantitativa data på 14 crossfit-atleter med unilateral axelsmärta. Deltagarna testades vid ett tillfälle gällande axelrörlighet mätt med goniometer, isokinetisk styrka mätt med 1080 Quantum, greppstyrka, samt besvarade en enkät med smärt- och träningsrelaterade frågor och Handedness Questionnaire.    Resultat: Signifikant nedsatt aktiv rörlighet uppmättes i abducerad utåtrotation i smärtande axel (p=0,023), och i ryggliggande utåtrotation sågs signifikant nedsatt styrka (p=0,018) i smärtande jämfört med icke-smärtande axel. Styrke-ration ER/IR i abducerat läge skilde sig inte signifikant mellan axlarna, varken i stående eller ryggliggande position, men var högre än normalvärdet på båda sidor. Ingen signifikant skillnad i greppstyrka uppmättes mellan händerna, vare sig mellan smärtande och icke-smärtande eller mellan dominant och ickedominant hand. Dominant hand/axel var signifikant starkare i enarms striktpress jämfört med icke-dominant (p=0,006). Ingen signifikant skillnad i rörlighet uppmättes mellan dominant och icke-dominant axel, men rörligheten i abducerad utåtrotation var större i dominant axel, nära statistisk signifikans (p=0,054).    Slutsats: Studien visar att unilateral axelsmärta hos crossfit-atleter korrelerar med nedsatt aktiv rörlighet och styrka i ryggliggande utåtrotation. Styrke-ration ER/IR i både smärtande och icke-smärtande axel var högre än normalvärdet, vilket tyder på att atleterna är starkare än normalindividen i sina utåtrotatorer. Då crossfit är en idrott som ställer höga krav på stabilitet och styrka i axelleden är det av största vikt att rotatorkuffs-muskulaturen är stark nog att klara av dessa påfrestningar. Denna studie tyder på att det framförallt är rörlighet och styrka i utåtrotation som är relaterat till axelsmärta. Vidare forskning krävs inom detta område för att bekräfta dessa resultat, ta reda på om nedsatt styrka ger smärta eller vice versa, samt att utvärdera möjliga rehabiliteringsåtgärder hos denna patientgrupp. / Introduction: Research shows that the shoulder is the most usual injury location among crossfit athletes. Crossfit is practiced by over 1 million registered athletes, but there are very few studies on the subject since it is a relative new sport, and there is still no investigating study concerning crossfit and shoulder pain. Aim: The aim with this study was to describe aspects of mobility and strength among crossfit athletes with unilateral shoulder pain, as well as to study correlations between range of motion, strength and pain among these athletes. Questions: Where there any differences in range of motion, strength, strength ratio ER/IR and grip strength in painful and pain free shoulder, and where there any differences seen in range of motion and strength between the dominant and the non-dominant hand/shoulder? Method: The study was performed with a descriptive cross over study design and statistical analysis of quantitative data on 14 crossfit athletes with unilateral shoulder pain. The participants were tested on one occasion concerning range of motion measured with agoniometer, isokinetic strength measured with 1080 Quantum, grip strength, and they also answered a questionnaire with pain- and exercise related questions as well as the Handedness Questionnaire. Results: Range of motion in abducted external rotation was significantly lower in the painful shoulder (p=0,023), and the recorded strength in supine external rotation was significantly reduced in the painful shoulder (p=0,018). There was no significant difference in strength ratio ER/IR between the shoulders, neither in standing nor supine position, but the strength ratio was higher than the normal ratio on both shoulders. There was no significant difference in grip strength between the hands, neither between painful and pain free hand/shoulder, norbetween dominant and non-dominant hand. Dominant hand/shoulder was significantly stronger in one arm strict press compared to non-dominant (p=0,006). There was no significant difference in range of motion between dominant and non-dominant shoulder, but range of motion in abducted external rotation was greater in the dominant shoulder, close to statistical significance (p=0,054). Conclusions: The study shows that unilateral shoulder pain among crossfit athletes correlates with reduced range of motion and strength in supine external rotation. The strength ratio ER/IR in both painful and pain free shoulder was higher than the normal ratio which suggest that crossfit athletes is stronger in external rotation than the normal individual. Since crossfit is a sport with high demands on stability and strength of the shoulder girdle, it is of great importance that the rotator cuff musculature is strong enough to handle this load. This study suggests that range of motion and strength in external rotation is correlated to shoulder pain. Further research is demanded to confirm these results, to find out if reduced strength contributes to pain or vice versa, as well as to evaluate possible rehabilitation strategies with this group of patients.

No description available.

Introduktion: Rehabilitering och träning av hästar är viktigt vid läkning av muskuloskeletala skador och även för att förebygga framtida skador eller problem. Vattenträning har länge använts som en rehabiliteringsmetod för människor och har nu börjat användas mer inom veterinärmedicinsk rehabilitering i form av vattenbandsträning. Än så länge finns det begränsat med forskning men den befintliga forskningen har visat på positiva effekter inom rehabilitering och träning. Tack vare vattnets egenskaper blir träningen skonsam och effektiv. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och ge en översikt över befintlig forskning om vattenbandsträning för hästar och dess effekter. Metod: Litteraturstudien har följt Joanna Briggs Institute metod för scoping reviews och riktlinjer enligt Preferred Reporting Item for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA). Resultat: Resultatet av de åtta inkluderade studierna visade på att vattenbandsträning är en skonsam rehabiliterings- och träningsmetod som ger ökad stötdämpning. Träningen kan ge ökad rörlighet och kondition samt ge minskade besvär hos hästar med t.ex. konstaterad artros. Konklusion: Vattenbandsträning kan användas för att öka rörlighet, förbättra kondition och rehabilitera muskuloskeletala skador. Dock bör vattenhöjden anpassas för att nå önskad effekt. Ett område som behöver mer forskning är effekten på hästar med muskuloskeletala skador då majoriteten av de inkluderade studierna är gjorda på friska hästar.

No description available.

Introduktion: Flertalet grundläggande fysiska färdigheter har beskrivits för att en individ ska prestera vid idrott. Svenska innebandyförbundet beskriver en individs fysiska träningstatus genom fem fysiska grundfärdigheter: styrka, snabbhet, uthållighet, rörlighet och koordination. Ett vanligt krav i många idrotter är att ändra riktning och brukar vara en faktor som tränas i rehabiliteringen efter skada. Samband mellan förmåga att ändra riktning och fysiska färdigheter kan ge tränare och fysioterapeuter öka insikt om vilka fysiska färdiheter som påverkar prestationen. Syfte: Undersöka fysiska färdigheters samband med förmåga att ändra riktning hos manliga elitinnebandyspelare. Metod: 37 manliga elitinnebandyspelare, från två lag i Svenska Superligan, deltog i en tvärsnittstudie. Testpersonerna tillfrågades om ålder, aktuella skador, innebandyerfarenhet och testades i längd, vikt, förmåga att ändra riktning, snabbhet, explosivitet, styrka i nedre extremitet, bålstyrka, dynamisk balans, rörlighet i nedre extremitet, och aerob uthållighet uppdelat på två testtillfällen. Univariat regressionsanalys utfördes för att studera samband och vilka test som mest förklarade en snabb tid på riktningsförändringstestet. Multipel regressionsanalys användes för att analysera till vilken grad de fysiska prestationstesten kunde förklara variansen på riktningsförändringstestet. Resultat: Body mass index (BMI) , 5-, 10- och 20 meter sprint, counter movement jump och beeptestet visade signifikanta samband med riktningsförändringstestet. Den slutgiltiga regressionsmodellen inkluderade vaiablerna BMI och 10 meter sprint och förklarade tillsammans variansen på riktningsförändringstestet med R2 = 0.44. Slutsats: Fysioterapeuter och tränare som har som mål att öka prestation i riktningsförändringar hos sina klienter bör fokusera på att rehabiliteringen och träningen innehåller explosiv träning och att klienten inte går upp i vikt. Lite forskning finns på manliga elitinnebandyspelare och vi uppmuntrar till vidare forskning på denna population.

Tillgängligheten till transporter och offentlig service är kritiskt för att ett samhälle ska kunna frodas och utvecklas, men vissa stadsdelar kan vara särskilt utsatta jämfört med andra. Denna studie syftade till att undersöka variationen i tillgänglighet mellan olika områden, med två stadsdelar i Uppsala stad som exempel. Bristande tillgänglighet är allvarligt och kan leda till social exkludering, vilket i sig självt är allvarligt och kan hindra medborgare att vara delaktiga i samhället. I studien undersöktes variation i tillgänglighet samt utbredningen av social exkludering genom att analysera dessa faktorer med GIS i form av tematiska kartor och Kernel Density. Två stadsdelar i Uppsala, Gottsunda och Svartbäcken, med skilda geografiska och demografiska egenskaper jämfördes. Resultaten visade att det fanns en stor variation i tillgänglighet till transporter och offentlig service mellan stadsdelarna. Gottsunda hade en befolkning med lägre inkomster, en högre andel hyresrätter, andel ej förvärvsarbetande och invånare med utländsk bakgrund och på samma gång en lägre tillgänglighet, i Svartbäcken var det tvärtom. Detta talar för att graden av social exkludering är tydligt kopplat till graden av tillgänglighet i en stadsdel.

För att locka till sig kvalificerad utländsk arbetskraft inför allt fler länder inom EU en mer förmånligare beskattning för denna typ av arbetstagare. Sverige införde en sådan beskattning år 2001 vilket innebär att experter, forskare eller nyckelpersoner som kommer till Sverige för att arbeta under en period kortare än 5 år endast beskattas på 75 procent av sin lön och annan ersättning. För att kunna erhålla denna förmånligare beskattning ska arbetsgivaren vara ett svenskt bolag eller ett utländskt bolag med fast driftställe i Sverige och arbetsgivaren definieras som den som betalar ut ersättningen till arbetstagaren. Utformning har lett till att utbetalningar från ett utländskt bolag beskattas högre än en objektivt jämförbar utbetalning som kommer från ett svenskt bolag. En sådan situation är ej tillåten enligt de grundläggande principerna om fri rörlighet inom EU. Författaren konstaterar i framställningen att utformningen av arbetsgivarbegreppet utgör en indirekt diskriminerande restriktion av den fria rörligheten av kapital. Detta då det föreligger en objektivt jämförbar situation och ersättningen som betalas ut fattas av sämre villkor om den kommer från ett utländskt bolag respektive ett svenskt bolag. En indirekt diskriminerande restriktion kan i vissa fall rättfärdigas genom rule of reason. EU-domstolen har dömt liknande fall där nationella lagstiftningar har ansetts utgöra restriktioner av den fria rörligheten av kapital. De nationella domstolarna har åberopat att deras lagstiftning syftar till att upprätthålla skattesystems inre sammanhang. Författaren prövade den svenska förmånsbeskattningen mot denna rättfärdigandegrund och fastslog att det inte förelåg ett sådant direkt samband mellan skatteförlusten som uppstår vid ett beviljande av avdrag och den skatteintäkt som kan kompensera för denna förlust. Arbetsgivarbegreppet i det svenska expertskattereglerna utgör således en otillåten restriktion av den fria rörligheten av kapital.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur planerare i svenska städer kan arbeta för att minska invånarnas bilresande. I studien har Umeå kommuns arbete med hållbara resor analyserats genom att studera olika plandokument som tagits fram för att vägleda den samtida och framtida planeringen. Tidigare studier visar att det finns ett antal gemensamma nämnare för städer som visar på goda resultat för invånarnas val av hållbara resandet.  Planerarna har haft olika angreppssätt på prioriteringen av trafikstrukturen i dessa städer. Det gemensamma för städerna med goda resultat är att de har planerat långsiktigt, med ett hållbart resande i fokus. Av Umeå kommuns planeringsdokument framgår att visionen för tätorten har många delar gemensamt med dessa städer, varav målen för hur bilberoendet i staden ska byggas bort är det tydligaste. Efter att ha studerat Umeå tätorts nuvarande markanvändning, uppsatta planeringsmål och politiska beslut framgår det dock att översiktliga planeringsdokument och faktiska resultat ligger relativt långt ifrån varandra. Anledningarna till detta är många. Planerna är relativt nya och beskriver ett paradigmskifte, från att bilismen har varit en självklar del av stadsbilden till att hanteras med restriktioner, i framförallt stadskärnan.  Informanterna beskriver hur detta måste implementeras hos invånarna, men även hos tjänstemän på kommunen.