<p>Föreliggande studie baseras på intervjuer av tre elever i gymnasieskolan och deras tre lärare i en kommun i Stockholms län. Eleverna är alla i koncentrationssvårigheter och syftet med studien är att undersöka hur elever i koncentrationnsvårigheter och deras lärare upplever lärare-elev relationen i fråga om elevens lärande. Centrala frågeställningar i studien är vad som är framträdande för lärarna i deras undervisning med hänsyn till elever i koncentrationssvårigheter, hur eleven i koncentrationssvårigheter upplever lärarens undervisning samt vilka upplevelser som är framträdande för lärare och för elever i koncentrationssvårigheter i fråga om inkluderande eller exkluderande undervisningsverksamhet.</p>

<p>Denna studie har syftat till att undersöka och skapa förståelse för hur skolledare/rektorer resonerar runt specialpedagogiska frågor och hur de beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet. Inom vilket eller vilka specialpedagogiskt teoretiska perspektiv förs den specialpedagogiska diskursen bland skolledare/rektorer? Undersökningen har en kvalitativ ansats och grundar sig inom ett hermeneutiskt och ett tolkande/konstruktivistiskt paradigm. Undersökningsmetoden består av intervjuer med fem skolledare/rektorer inom olika skolverksamheter i en kommun. Intervjuerna analyserades utifrån frågeställningarna genom en analysnyckel och särskilda teman utkristalliserades. Resultaten visar att specialpedagogik är komplext och mångfacetterat och att begreppet specialpedagogik kan ses som en paraplyterm med ett omfångsrikt och växlande innehåll. Samtliga specialpedagogiska perspektiv; det traditionella/kompensatoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet kommer till uttryck när skolledarna/rektorerna beskriver specialpedagogik i generella termer. Samtliga specialpedagogiska perspektiv återfinns också när skolledarna/rektorerna beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet om än i olika omfattning. Verksamheter inom det relationella perspektivet står tillbaka i jämförelse med verksamheter inom det traditionella/kompensatoriska perspektivet och inte minst dilemmaperspektivet. Slutsatsen av denna studie är att tyngdpunkten i skolledarnas/rektorernas beskrivningar ligger inom dilemmaperspektivet. Dilemmaperspektivet är ett nytt betraktelsesätt när man resonerar runt specialpedagogiska frågor och det behövs mer forskning inom det perspektivet.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

<p>Den här uppsatsen undersöker vilka konsekvenser införandet av kasamDIALOGEN ungdom som ett verktyg i utvecklingssamtalet kan få för elever, mentorer och skolan. Detta är ett pilotprojekt inom gymnasieskolan i Halmstads kommun. Projektet är ett led i att finna ett fungerande utvecklingssamtal för den framtida gymnasieskolan, ett samtal som utgår från elevens egen uppfattning av sin situation. Syftet med uppsatsen är inte att utvärdera verktyget i sig, utan istället de relationella konsekvenser metoden kan få för berörda parter. På uppdrag av Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun har vi intervjuat fem mentorer och åtta elever. Dessa respondenter och deras upplevelser av metoden, ligger till grund för både uppsatsen och en senare rapport till Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun. Utifrån vår socialpsykologiska utgångspunkt har vi sedan bearbetat och analyserat materialet ur fem teoretiska perspektiv. Materialet tyder på att införandet av den nya metoden generellt upplevts positivt såväl av mentorer som av elever. Genom tillämpningen av kasamDIALOGEN ungdom kan mer personliga samtal initieras, vilket ger nya förutsättningar för elev och mentor att mötas. Materialet tyder på att de relationer som uppstår kan ha positiva effekter både i och utanför klassrummet. Något som även framgår tydligt är att relationernas karaktär skiljer sig åt mellan könen. En av grundtankarna med införandet av kasamDIALOGEN ungdom har varit att ”fånga upp” elever med problem, detta tycks fungera till viss del. Däremot tycks de elever som redan fungerar bra i skolan mer benägna att ta till sig kasamDIALOGEN ungdoms grundtanke och syfte.</p>

Föreliggande studie baseras på intervjuer av tre elever i gymnasieskolan och deras tre lärare i en kommun i Stockholms län. Eleverna är alla i koncentrationssvårigheter och syftet med studien är att undersöka hur elever i koncentrationnsvårigheter och deras lärare upplever lärare-elev relationen i fråga om elevens lärande. Centrala frågeställningar i studien är vad som är framträdande för lärarna i deras undervisning med hänsyn till elever i koncentrationssvårigheter, hur eleven i koncentrationssvårigheter upplever lärarens undervisning samt vilka upplevelser som är framträdande för lärare och för elever i koncentrationssvårigheter i fråga om inkluderande eller exkluderande undervisningsverksamhet.

Den här uppsatsen undersöker vilka konsekvenser införandet av kasamDIALOGEN ungdom som ett verktyg i utvecklingssamtalet kan få för elever, mentorer och skolan. Detta är ett pilotprojekt inom gymnasieskolan i Halmstads kommun. Projektet är ett led i att finna ett fungerande utvecklingssamtal för den framtida gymnasieskolan, ett samtal som utgår från elevens egen uppfattning av sin situation. Syftet med uppsatsen är inte att utvärdera verktyget i sig, utan istället de relationella konsekvenser metoden kan få för berörda parter. På uppdrag av Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun har vi intervjuat fem mentorer och åtta elever. Dessa respondenter och deras upplevelser av metoden, ligger till grund för både uppsatsen och en senare rapport till Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun. Utifrån vår socialpsykologiska utgångspunkt har vi sedan bearbetat och analyserat materialet ur fem teoretiska perspektiv. Materialet tyder på att införandet av den nya metoden generellt upplevts positivt såväl av mentorer som av elever. Genom tillämpningen av kasamDIALOGEN ungdom kan mer personliga samtal initieras, vilket ger nya förutsättningar för elev och mentor att mötas. Materialet tyder på att de relationer som uppstår kan ha positiva effekter både i och utanför klassrummet. Något som även framgår tydligt är att relationernas karaktär skiljer sig åt mellan könen. En av grundtankarna med införandet av kasamDIALOGEN ungdom har varit att ”fånga upp” elever med problem, detta tycks fungera till viss del. Däremot tycks de elever som redan fungerar bra i skolan mer benägna att ta till sig kasamDIALOGEN ungdoms grundtanke och syfte.

Denna studie har syftat till att undersöka och skapa förståelse för hur skolledare/rektorer resonerar runt specialpedagogiska frågor och hur de beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet. Inom vilket eller vilka specialpedagogiskt teoretiska perspektiv förs den specialpedagogiska diskursen bland skolledare/rektorer? Undersökningen har en kvalitativ ansats och grundar sig inom ett hermeneutiskt och ett tolkande/konstruktivistiskt paradigm. Undersökningsmetoden består av intervjuer med fem skolledare/rektorer inom olika skolverksamheter i en kommun. Intervjuerna analyserades utifrån frågeställningarna genom en analysnyckel och särskilda teman utkristalliserades. Resultaten visar att specialpedagogik är komplext och mångfacetterat och att begreppet specialpedagogik kan ses som en paraplyterm med ett omfångsrikt och växlande innehåll. Samtliga specialpedagogiska perspektiv; det traditionella/kompensatoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet kommer till uttryck när skolledarna/rektorerna beskriver specialpedagogik i generella termer. Samtliga specialpedagogiska perspektiv återfinns också när skolledarna/rektorerna beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet om än i olika omfattning. Verksamheter inom det relationella perspektivet står tillbaka i jämförelse med verksamheter inom det traditionella/kompensatoriska perspektivet och inte minst dilemmaperspektivet. Slutsatsen av denna studie är att tyngdpunkten i skolledarnas/rektorernas beskrivningar ligger inom dilemmaperspektivet. Dilemmaperspektivet är ett nytt betraktelsesätt när man resonerar runt specialpedagogiska frågor och det behövs mer forskning inom det perspektivet.

I en kunskapsöversikt från Skolverket (2009), vilken belyser olika faktorer som påverkar resultaten i svensk grundskola, har andelen elever som trivs bra och upplever engagemang och inflytande i skolan ökat, men många elever, särskilt flickor, i grundskolans senare år känner sig stressade och mår dåligt. Genom noggranna kartläggningar och pedagogiska utredningar kan skolan identifiera elevers starka sidor och deras svårigheter. Skolan har enligt både skollagen och gällande läroplan skyldighet att främja elevers harmoniska utveckling och att anpassa verksamheten till elevernas behov är en självklar förutsättning.   Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka flickors relation till skolans krav, hur dessa påverkar flickornas elevidentitet och vilka pedagogiska konsekvenser och implikationer denna inblick kan visa på. Trettio flickor i år åtta har svarat på frågor och med sina egna ord beskrivit en god skolmiljö. Flickorna beskriver i undersökningen hur deras skolgång påverkas positivt eller negativt beroende av skolans bemötande och hur de lyckas leva upp till ställda krav och förväntningar. Eleverna efterfrågar vuxna som tror dem om gott, som tror på deras förmåga, som bryr sig om hur de mår och utvecklas, som får dem att känna sig dugliga och värdefulla. Vuxna som de kan lita på.

Elevassistenten - pusselbit eller schackpjäs? En kvalitativ studie om relationen mellan skolans organisation och behovet att anställa elevassistenter. Studiens syfte har varit att undersöka hur skolan organiserar stödet elevassistans till de elever som bedöms vara i behov av särskilt stöd samt vilka faktorer som påverkar att elevassistent bedöms vara den åtgärd som ska ges till elever i behov av särskilt stöd. Genom intervjuer med rektorer vilka, enligt Skollagen, fattar beslut och har det yttersta ansvaret för sin enhets inre organisation, har vi undersökt hur stödet för elever organiseras och var i organisationen elevassistenten befinner sig. Genomgången av tidigare forskning visar hur antalet elevassistenter ökat i skolorna de senaste årtiondena och att elevassistentens uppdrag kan få särskiljande eller inkluderande effekter beroende på hur uppdraget organiseras. Genomgången belyser hur skolor alltmer ger uttryck för att stöd mer borde ges på organisationsnivå men att de inte riktigt lyckas realisera detta i verkligheten utan att stödet ofta sätts in genom att på olika sätt "åtgärda eleven". Litteraturgenomgången visar också på att elevassistenter är en grupp med ytterst varierande utbildning. Det händer att den outbildade elevassistentens uppdrag är att ge pedagogiskt stöd åt de elever som är i de största svårigheterna. Elever som istället, enligt litteraturen, borde få stöd av de i personalen med mest pedagogisk kompetens. Våra resultat visar dock att på de skolor vi undersökt kan man skönja en förändring i organiseringen av resurser mot mer stöd och medvetet förebyggande arbete på organisationsnivå och ett målmedvetet arbete med att anställa elevassistenter med pedagogisk utbildning - ofta socialpedagoger - som organiseras som en flexibel resurs och i möjligaste mån en resurs som finns för flertalet elever och inte knyts till en enskild individ. Vi skulle vilja beskriva det som att elevassistentens roll är mer av en strategiskt rörlig schackpjäs än en statisk pusselbit. Våra resultat visar på att skolorna arbetar alltmer utifrån ett relationellt perspektiv, med fokus på tydlighet i förhållningssätt och värdegrund och att kommunikationen och den goda relationen är avgörande både personalen emellan som mellan personal och elever för en skolas möjligheter att känna växandets glädje.

Abstract Material collected or created through observations, discussions and interviews with a group of students studying theatre in the fist year of upper secondary school formed the base for this paper. The students that took part in the observations showed a variety of motivations for the studies in theatre, but the major aim was to obtain qualifications for further studies at university. Special focus was put on a student with dyslexia attending the course in theatre from the perspective to strengthen general learning abilities. The training and teaching in acting skills as performed in the theatre studio provided the arena for the observations. The aim was to investigate if an interactive process as defined by Lev Vygotskij and the acting method created by Constantin Stanislavski would create social and artistic development among the students in the study. Relational perspective, inclusive activities and interactive processes were key concepts in the study. Through a progression starting with a discussion about how the students had perceived an initial theatre performance in a castle, a drama workshop, exercises in the Stanislavski acting method and proceeding into production work of a classical myth and finally the task of writing of a short reflection about the connection between the concepts of fear and theatre. During the period of observation, a change in attitude could be discerned among the youngsters. From an initial atmosphere of doubt, mutual control and obvious polarizations the different individuals developed a sense of mutual acceptance and communicative relationship towards one another. This became evident in a concrete way when a dilemma about who was to play the leading role in a production was solved without intervention by the teacher. The final written task also showed the interactive process during the theatre work increased the students’ self-confidence. With this paper I wanted to take issue with the traditional hierarchy in professional as well as in school theatre and assert that artistic skill can be achieved with an inclusive and relational working process.

Syftet med denna studie är att studera hur lärare och specialpedagoger ser på specialpedagogens yrkesroll och funktion i skolan samt att studera vad lärare och specialpedagoger har för förväntningar på specialpedagogiska arbetsinsatser. Vi använder oss av en kvalitativ metod och halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsteknik. I vår studie ingår 15 intervjuer med nio lärare och sex specialpedagoger på sammanlagt sex skolor varav fem är kommunala skolor och en är en fristående skola. Som analysverktyg har vi använt oss av de teoretiska utgångspunkterna specialpedagogiska perspektiv, inkludering samt professionell jurisdiktion. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll innefattar många olika svåröverskådliga arbetsuppgifter, då förväntningarna är höga från många håll. Specialpedagogerna förväntas arbeta mer med elever i behov av särskilt stöd samtidigt som det fordras att de ska utföra mycket administrativt arbete. Specialpedagogerna upplevde både brist på tid och brist på stöd från ledningen. Studiens resultat visar att det finns en skillnad i specialpedagogernas och lärarnas syn på specialpedagogernas arbetsuppgifter. Specialpedagogerna uttrycker att de ägnar en stor del av sin arbetstid åt undervisning medan lärarna tycker att de till stor del ägnar sin tid åt administrativt arbete. Båda yrkeskategorierna upplever att de har möjlighet att påverka fördelningen av det specialpedagogiska stödet, däremot är de inte helt överens om huruvida det specialpedagogiska arbetet är inkluderande eller ej. Båda yrkeskategorierna tycker även att samarbetet dem emellan fungerar bra men lärarna har en önskan om att det kan utvecklas mer. När det gäller specialpedagogernas och lärarnas förväntningar på varandra så finns det en samsyn. Som slutsats konstaterar vi att de båda yrkeskategorierna har en samsyn och förståelse för varandras arbetsuppgifter men att den ändå inom vissa områden skiljer sig åt såsom fördelning av och tidsåtgång för specialpedagogiska arbetsuppgifter samt synen på inkludering av elever i behov av särskilt stöd.