Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om faktorer i skolans lärmiljö och vad i dessa som varit framgångsrikt samt vad som bidragit till ett skolmisslyckande i grundskolan ur ett elevperspektiv. Det är viktigt för alla som arbetar i skolan i allmänhet och för specialpedagoger i synnerhet eftersom ett av specialpedagogens uppdrag är att arbeta för att alla elever ska ges möjlighet att lyckas i skolan och en viktig del i detta arbete är att arbeta förebyggande kring lärmiljöns utformning samt att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer. Tidigare forskning visar att elevperspektivet för tillgänglig lärmiljö är underrepresenterat. Vår metod för insamling av data till studien är att intervjua vuxna som läser in grundkurser på vuxenutbildning för att få deras syn på vad de hade behövt i grundskolans lärmiljöer för att undvika skolmisslyckande. Detta är en urvalsgrupp som vi inte sett i den tidigare forskningen och bidrar därmed till ett nytt perspektiv till området. Resultatet som framkommer i studien är relationernas betydelse för lärande och att läraren är den viktigaste aspekten för tillgänglig lärmiljö. Det handlar om lärarens förmåga att bygga relationer som kännetecknas av tillit och trygghet samt förmåga att planera en varierad och differentierad undervisning utifrån ett elevperspektiv där alla elevers möjligheter och styrkor tas till vara. Mindre viktiga aspekter är den fysiska miljöns utformning. Något som föll utanför ramen för studiens syfte, men som ändå framkom som en viktig aspekt var den externa miljöns påverkan på elevers skolprestationer då den visade sig ha stor betydelse för elevens förmåga att ta till sig kunskaper i skolan.

I denna studie ville vi undersöka skolhundars medverkan i pedagogisk verksamhet. Vi riktar oss främst till förskolan, men i avsaknaden av forskning på området har vi även lyft in grundskolan i studien. Detta då arbetet med grundskolans yngsta barn kan tänkas gälla även för barn i förskoleåldern. Vi har intagit ett relationellt perspektiv utifrån Aspelin och Persson (2011), Aspelin (2013) samt Aspelin och Johansson (2017) perspektiv på relationell pedagogik. Syftet var att förstå hur skolhundspedagoger uppfattar hur skolhundar kan användas som en resurs i förskolans värdegrundsarbete, och då särskilt när det gäller arbetet med att utveckla barns empatiska förmågor. Vi intervjuade sju pedagoger som ligger till grund för denna studie, såväl förskollärare som grundskollärare. Vi har använt oss av begreppet mellanrum för bearbetning och analys av det insamlade materialet. I resultatet uttrycker skolhundspedagogerna att skolhundar kan skapa relationer till barn och pedagoger i en pedagogisk verksamhet. Det har också visat sig att skolhundspedagogerna delar uppfattning om att skolhundens närvaro kan främja utvecklandet av barns empati. I diskussionen diskuterar vi vilka effekter det har visat sig ge med en skolhund i pedagogisk verksamhet. Vi lyfter också aspekter så som pälsdjursallergi som kan tänkas tala emot skolhundar i förskola och skola. Studiens slutsatser säger att skolhundens förhållningssätt upplevs vara ett framgångsrikt verktyg för att främja relationer som, sett ur ett relationellt perspektiv, i sin tur skapar ett lärande. Skolhunden har vidare visat sig ha positiva effekter på barns empatiska förmåga enligt de skolhundspedagoger som medverkat i studien. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Utifrån stundande lagkrav gällande specialpedagog eller speciallärares deltagande i elevhälsoteamets arbete ställde vi oss frågan om hur detta arbete ser ut idag. Då lagändringen ämnar öka förekomsten av förebyggande och främjande arbete i elevhälsan, är detta vår huvudfokus. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagoger erfar sin egen roll för att skapa förebyggande och främjande arbete i samarbete med de andra professionerna i elevhälsoteamet. Studiens teoretiska utgångspunkter är de specialpedagogiska perspektiven och det salutogena perspektivet. Med interpretativ fenomenologisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger som är verksamma inom grundskolan. Urvalet har gjorts utifrån två medelstora kommuner i södra Sverige med kriterierna att vara utbildad specialpedagog och aktiv i skolans elevhälsoteam. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver och resulterar i två överordnade teman med sju underordnade teman. Resultatet visade att det förebyggande och främjande arbetet saknades i elevhälsoteamet trots att specialpedagogen deltog på elevhälsans möten. Genom att föra det relationella perspektivet i samtal med rektor och övrig personal försökte specialpedagogerna påverka verksamheten. Vår studie visar att samverkan och samsyn i en salutogen och relationell riktning är framgångsfaktorer för att lyckas med att driva det förebyggande och främjande arbetet. Den största möjligheten till förändring är att samverka med rektor om hur arbetet ska utföras. Specialpedagoger önskar beslut om samverkan för att utveckla en gemensam salutogen elevsyn samt ett relationellt arbetssätt med tydliga rutiner. Detta arbete förutsätter goda relationer, delaktighet och en gemensam målbild.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskolepedagogers förhållningssätt till habilitering. Studien bygger på kvalitativa intervjuer och omfattar sju stycken intervjuer med både barnskötare och förskollärare. Vi har analyserat vårt empiriska material med hjälp av olika analytiska begrepp samt ur ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Ett relationellt perspektiv kan förenklat uttryckas genom att pedagoger beskriver barn som att befinna sig i svårigheter till skillnad från ett kategoriskt perspektiv som beskriver barn med svårigheter. Vårt resultat visar att pedagogernas förhållningssätt ger uttryck för att stödet från habiliteringen var värdefullt men blir otillräckligt när kommunikationen och samverkan mellan olika aktörer ej fungerar. Pedagogerna behövde känna sig delaktiga i samverkansprocessen och överlät ansvaret till föräldrarna att information om barnet kommunicerades mellan de olika aktörerna pedagogerna förhåller sig olika till begreppet inkludering när det handlar om att se inkludering som en resurs eller ej.

I denna uppsats studeras samtal under måltiden i förskolan ur ett relationellt perspektiv. Inom vilket mellanmänskliga relationer och dialoger är centrala. Syftet med studien är att undersöka vilka slags samtal som äger rum, vad som möjliggör eller försvårar dem, om och hur pedagogik och omsorg samspelar. Studien är mikroetnografisk och måltider har filmats. Materialet har analyserats i tre grader, första, andra och tredje gradens tolkning, i enlighet med Fangens (2005) uppdelning av analys av empiriskt material. I studien finns samtal bland annat i form av tre olika dialoger, den emotionella dialogen, den meningsskapande och framåtsyftande dialogen och den avgränsande dialogen (Hundeide 2009). Dessa dialoger synliggör hur omsorg och pedagogik samverkar.Av studien framgår att måltiden i förskolan är en komplex situation som kan se olika ut beroende på kulturen som råder på den aktuella förskolan, och på vilka förväntningar pedagogerna har på måltiden. Omsorg och pedagogik kan göras och tolkas på flera sätt och detta kan bland annat visa sig genom analys av dialog.

Sammanfattning/abstrakt Henriksson Petra (2017). Speciallärares och lärares syn på språkutvecklande arbetssätt – En kvalitativ intervjuundersökning. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap. Lärande och samhälle. Malmö högskola. 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Med denna studie vill jag bidra med kunskap om vad speciallärare och lärare framhåller som betydelsefullt i deras språkutvecklande arbete i klassrummet och om deras uppfattningar är forsknings grundade samt om speciallärare och lärare som arbetar tillsammans har samma syn på språkutvecklande arbete. Jag vill även synliggöra speciallärares och lärares syn på deras samarbete och föra fram det som de ser som det mest betydelsefulla i samarbetet för att kunna skapa språkutvecklande arbetssätt för elever i språklig sårbarhet. Syfte Syftet med detta examensarbete är att få kunskap om vilken syn några speciallärare och lärare har på språkutvecklande arbetssätt och hur de beskriver samarbete kring språkutvecklande arbetssätt med elever i språklig sårbarhet.Preciserade frågeställningar Frågeställningarna i studien är följande: Vilken syn har speciallärare och lärare på språkutvecklande arbetssätt? Hur samarbetar speciallärare och lärare för att kunna utveckla språkutvecklande arbetssätt i klassrummet för elever i språklig sårbarhet?Teori Studiens teoretiska perspektiv är baserat på sociokulturell teori där människan ses som lärande i en miljö tillsammans med andra samt att det finns en utvecklingszon som är individuell för varje enskild individ. I de specialpedagogiska perspektiven poängteras de individinriktade och relationella perspektiven. Metod Denna studie har genomförts med kvalitativ ansats genom halvstrukturerade intervjuer av speciallärare och lärare. Resultat Speciallärarna och lärarna i studien anser att det är av vikt att lära i samspel med andra, enligt det sociokulturella perspektivet samt att vi behöver utgå från elevernas proximala utvecklingszon och då också måste veta var eleverna befinner sig kunskapsmässigt just nu. Dock tar en speciallärare upp svårigheter med att utveckla eleverna individuellt då de befinner sig på olika nivåer. Förförståelsen som fungerar som en stödstruktur kommer också fram som betydelsefull för språkutvecklingen samt att relationen mellan lärare och elev gör att eleverna känner tillit och vågar använda språket under lektioner. Speciallärarna och lärarna som arbetar tillsammans har ibland olika syn på vad som är språkutvecklande arbetssätt. Samarbetet mellan speciallärare och lärare uppfattas av de flesta speciallärare och lärare som bra och de verkar ha en gemensam syn på hur samarbetet ska se ut samt att de får tips på hur de kan arbeta språkutvecklande i kassrummet. En speciallärare upplever svårigheter med att komma som ny speciallärare på en skola och försöka genomföra förändringar tillsammans med lärarna. En annan speciallärare önskar att träffarna med läraren mer fokuserade på elever i språklig sårbarhet. Specialpedagogiska implikationer Resultatet av den här studien har fått mig att vilja organisera språkutvecklande diskussioner i arbetslagen på skolorna då gällande forskning ska vara en viktig del av diskussionerna. Ibland utgår specialläraren och läraren från samma pedagogiska utgångspunkter vid intervjuerna men inte alltid och detta kan de behöva reflektera över. Specialläraren som hade svårigheter att samarbeta med några lärare behöver backa något för att på det sättet få med alla lärarna i utvecklingsarbetet. Deras relation behöver bli bättre. Specialläraren skulle kunna göra detta själv tillsammans med berörda lärare men det kan eventuellt bli aktuellt med stöd från ledningen.

Syftet med uppsatsen har varit att utifrån ett relationellt perspektiv lyfta fram och belysa barn och pedagoger i behov av särskilt stöd på fritidshemmet, samt försöka klartlägga faktorer på organisations-, grupp- och individnivå som verkar påverka fritidsvistelsen såväl positivt som negativt för att urskilja vilka möjligheter respektive svårigheter som ryms inom en fritidsverksamhet. En fallstudie genom deltagande observationer och halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med såväl fritidspedagoger som barn genomfördes på två fritidsavdelningar i ett fritidshem beläget i södra Skåne.Sammanfattningsvis framkom tydligt att huruvida ett barn fick stora svårigheter eller ej på fritidshemmet berodde till stor del på faktorer som rör fritidshemmets personals attityder och inställningar. Personal med lite eller utan pedagogisk utbildning i studien förhåller sig mer kategoriska i sin syn på såväl det pedagogiska uppdraget som synen på barnen, medan personal med högre utbildningsgrad förefaller mer relationella och ser till den situation eller de omständigheter barnet befinner sig i och är därför också mer benägna att arbeta med att skapa de bästa förutsättningarna för barnet genom att ändra på faktorer på framförallt gruppnivå. De har även insikter om att de inte enbart kan tillrättalägga för barnet utan att de samtidigt måste ha ett kognitivt förhållningssätt och arbeta tillsammans med barnet med att hitta tankeverktyg eller strategier för hur barnet ska bli bättre på att hantera situationer som ter sig svåra. Fritidspedagogerna efterfrågar handledning av specialpedagog. På organisatorisk nivå är det viktigt att rektorn tydligt markerar att fritidshemmet är lika viktig som skolan och att fritidspersonalen inte får för stort pedagogiskt ansvar under skoldagen utan att det största pedagogiska ansvaret för fritidspersonalen ligger i fritidsverksamheten. Det är även av stor vikt att såväl skolans som fritidshemmets pedagoger har en samsyn och kan samarbeta för att få en helhet kring barnet och sträva mot samma mål, vilket ska vara att utgå från barns olika förutsättningar och anpassa ramarna för verksamheten så att den passar alla barn och på så sätt bli ett fritidshem för alla.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vad de tio lärarna som vi intervjuade hade för uppfattning om vad dyslexi är, samt vad de anser att det innebär att ha dyslexi. Det vi vill få kunskap om, är hur barn med dyslexi kan erhålla adekvat hjälp i klassrummet. Dessa frågor önskar vi få besvarade av våra informanter genom denna kvalitativa studie.Under intervjutillfällena har vi samtalat utifrån ett kvalitativt förhållningssätt, eftersom vi önskade ta reda hur lärarna upplever barnens situation. Vi har använt den kvalitativa metoden då vi anser att den bäst möjliggör för det fördjupade samtal vi önskar. Informanternas absoluta anonymitet är en självklarhet, därför har vi valt att ge dem nya namn.Under denna studie har vi utgått ifrån Vygotskijs sociokulturella teori, det relationella och kategoriska perspektivet. Vygotskijs sociokulturella teori passar bra eftersom dyslektiska barn har behov av extra stöd och samtal för att utveckla sin proximala utvecklingszon. Vi har även valt att undersöka om lärarna arbetar utifrån ett kategoriskt eller relationellt perspektiv. Dessa perspektiv innebär att i det kategoriska ser lärarna barn med svårigheter. Medan i det relationella perspektivet ser läraren att barnen är i svårigheter.Våra resultat visade att barnen på de besökta skolorna gavs möjlighet att använda kompensatoriska hjälpmedel, samt få stöd av specialläraren. En ställd diagnos var inte behövlig för att kunna erhålla denna hjälp. Det var lärarna som avgjorde när de ansåg att hjälp erfordrades. Vår slutsats är att merparten av lärarna anser att dyslexi har en genetisk grund. Något entydigt begrepp om vad dyslexi är, framkom inte under våra intervjusamtal. Ytterligare en slutsats var att lärarna ansåg att kompensatoriska hjälpmedel var till stor nytta för barnen. Barnens användning av dessa hjälpmedel, var inte en förutsättning för att få tillgång till hjälp i klassrummet. Här är det endast lärarnas egen inställning till att inkludera samtliga barn som är av avgörande betydelse. / The purpose of this work was to find out what the ten teachers we interviewed had the perception of what dyslexia is, and what they think it means to have dyslexia. What we want to find out about, is how children with dyslexia can receive adequate help in the classroom. These questions, we have answered by our informants in this study.During the interview sessions, we talked on the basis of a qualitative approach because we wished to determine how teachers perceive the situation of children. We have used the qualitative method because we believe that the best possible for the in-depth conversations we desire. Informants absolute anonymity is a given, therefore we have decided to give them new names.In this study we have relied on Vygotsky's sociocultural theory, the relational and categorical perspective. Vygotsky's sociocultural theory fits well because dyslexic children need extra support and calls for the development of the proximal development zone. We have also chosen to investigate if teachers are working from a categorical or relational perspective. These perspectives means that in the categorical see teachers children with difficulties. While in the relational perspective, the teacher to the children is in difficulty.Our results showed that children in the schools visited were able to use compensatory aids, and support of special education teacher. A diagnosis was not necessary to obtain this help. It was the teachers who decided when they felt that assistance were required. Our conclusion is that the majority of teachers believe that dyslexia has a genetic basis. No clear concept of what dyslexia is, were not revealed during our interview calls. Another conclusion was that teachers felt that compensatory aid was of great benefit to the children. Children's use of these tools, do not be a prerequisite for gaining access to help in the classroom. Here, only the teachers' own attitudes towards the inclusion of all children is essential.

Sammanfattning:Vårt syfte med studien har varit att ta reda på om pedagogerna vi intervjuat anser att miljöer och relationer kan påverka utagerande barns beteende eller om de tror att det kan ha andra orsaker. Vi valde att studera detta ur ett relationellt perspektiv då vi i likhet med Niss et.al (2007) anser att lärande och agerande sker i relation till andra. Vidare ville vi försöka ta reda på om pedagogerna ansåg att det fanns några speciella strategier att använda sig av i arbetet med utagerande barn. Vi valde semistrukturerade intervjuer, för att få mer uttömmande och personliga svar. Pedagogerna vi intervjuade hade alla anknytning till förskolan och totalt intervjuades 9 olika pedagoger med olika bakgrund och utbildning. De var verksamma på fem olika förskolor i tre olika kommuner i södra Sverige. Resultatet av vår studie visar att de allra flesta av informanterna menar att ett utagerande barn är ett barn som avviker från det man kallar normalt genom att det oftast utmärker sig på ett provokativt och ibland hotfullt sätt, antingen verbalt eller fysiskt. Vidare menade de flesta att man inte kan utgå från någon generell strategi, utan att strategierna måste anpassas efter varje barn, då alla barn är olika. Dock menade våra informanter att fasta ramar och gränser att förhålla sig till är extra viktigt för barn med utagerande beteende. Närvarande pedagoger som kan leda och stödja barnet i dess sociala utveckling är också vikigt. Alla som verkar runt barnet måste dra åt samma håll för att underlätta barnets vistelse i förskolan. Dessutom är det viktigt att tänka på att personkemin spelar stor roll och att allt inte fungerar med alla, varken pedagoger eller barn. Miljön påverkar genom barngruppens sammansättning och dynamik, och oftast är mindre grupper att föredra.

Dagens skolsystem ser elevers olikheter som en tillgång ochundervisningen ska anpassas efter elevernas behov. En inkluderande undervisning är således aktuell. Syftet med denna studie var att fördjupa kunskapen om hur lågstadielärare arbetar inkluderande under skönlitterär högläsning i svenskämnet. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har därefter reducerats och tematiserats. Resultatet har analyserats i relation till litteratur och tidigare forskning samt de teoretiska utgångspunkterna; det sociokulturella perspektivet på lärande, scaffolding, relationellt perspektiv på svårigheter samt en modell om främjande, förebyggande och åtgärdande strategier. Resultatet visadeatt lärarna främst arbetar med främjande och förebyggande strategier på gruppnivå i form av att tillgängliggöra lärmiljön och genom extra anpassningar. Studiens slutsats är att ju mer grundläggande förberedande arbete som görs, främjande och förebyggande arbete, desto mindre åtgärdande strategier i form av särskilt individuellt stöd behövs.