Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka specialpedagogers uppfattningar omelevhälsans främjande och förebyggande arbete utifrån deras yrkesroll. Uppsatsen fokuserar påframgångsfaktorer och specialpedagogens roll i ett hälsofrämjande och förebyggande samt vadbegreppet elevhälsa uppfattas stå för. För att skapa förståelse för det specialpedagoger berättarligger ett relationellt specialpedagogiskt perspektiv till grund för studiens analys. Arbetetinspirerades av grundad teori och genomfördes som en intervjustudie med semistruktureradeintervjuer, bestående av fem enskilda intervjuer med specialpedagoger. Intervjuerna ochtranskriberingarna av dem pågick till dess att mättnad uppnåtts. Grundad teori är en induktivmetod och studien har kommit fram till att genom att ha ett relationellt specialpedagogisktförhållningssätt i elevhälsoarbetet ökar möjligheten till ett mer främjande och förebyggandearbete. Skollagen och läroplanen för grundskolan slår fast att det i varje svensk skola ska finnas enelevhälsa. Däremot beskrivs det inte någonstans hur ett sådant arbete ska organiseras, det liggerpå varje huvudman eller skola att besluta om. Informanterna i denna studie uttrycker att det ärotydligt vad elevhälsobegreppet står för. Det kan syfta till professionerna, insatserna, elevernashälsa eller den samlade elevhälsan. I studien framkommer att elevhälsoarbetet är hela skolansansvar och för att lyckas med det behöver det finnas en samsyn kring hur begreppet ska förståssamt en tydlig och strukturerad organisation av arbetet. Informanterna poängterar vikten av entydlig ledare i elevhälsoarbetet och beskriver rektor som den givna ledaren som ska organiseraför ett främjande och förebyggande elevhälsoarbete som genomsyrar hela verksamheten. Detframkommer tydligt att rektors arbete påverkar hur väl skolan lyckas i sitt elevhälsoarbete. Iresultatet framträder specialpedagogen som en nyckelperson i elevhälsoarbetet genom att isamverkan med andra upptäcka, göra bedömningar och analysera samt planera och genomföraåtgärder på både organisations-, grupp- och individnivå. Vidare framkommer att rektor ochspecialpedagog kompletterar varandra och att det är framgångsrikt för elevhälsoarbetet när dearbetar nära varandra. Resultatet visar att detta sammantaget ger implikationer för detspecialpedagogiska arbetet på skolorna. Studien kan därför inspirera specialpedagoger i detfrämjande och förebyggande elevhälsoarbetet.

Begreppet inkludering är ett stort och viktigt begrepp inom skolväsendet. De som verkar inom skola och förskola ska ha ett inkluderande arbetssätt för att säkerställa att alla barn känner sig delaktiga i den egna undervisningen. Förskolans styrdokument är tolkningsbara och nämner inte begreppet inkludering och har inga tydliga riktlinjer för hur det inkluderande arbetet ska genomföras. Detta bidrar till utmaningar för förskollärare när de ska utföra förskolans uppdrag. Föreliggande studie avser att studera hur förskollärare som arbetar på samma förskola uppfattar begreppet inkludering, hur ett inkluderande arbetssätt kan se ut enligt dem, samt om det finns några eventuella begränsningar för det inkluderande arbetssättet. Jag har tagit hjälp av Bengt Perssons teori om det relationella och kategoriska perspektivet för att ge svar på dessa frågor. För att genomföra min studie har jag använt mig av en kvalitativ metod i form av minifokusgruppsintervju där jag utifrån semistrukturerade frågor intervjuat fyra förskollärare från samma förskola. Resultatet av studien visar på att de intervjuade förskollärarna har en samsyn på vad begreppet inkludering innebär samt att de är väl införstådda i att arbetet med inkludering ger en positiv effekt på barnen i förskolan så som delaktighet, gemenskap och trygghet. Vidare är de överens om att samspel mellan olika aktörer är avgörande för att inkludering ska kunna ske. Resultatet visar även på att förskollärarna upplever att de finns begränsningar för det inkluderande arbetssättet som till exempel brist på tid, personal och resurser. Slutligen visar resultatet att förskollärarna i studien till stor del använder sig av det relationella perspektivet och ser på barn som varande i svårigheter när de pratar om inkludering i förskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med barns känslomässiga utbrott i förskolan. Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatetvisar att lågaffektivt bemötande ses som den mest lämpade metoden för att bemöta barn i affekt. Det framkommer att det krävs ett förebyggande arbete till att förhindra att barn hamnar i affekt, genom att barnen ska få verktyg att hantera sina känslor. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt är avgörande för att stötta barn i känslomässiga utbrott. Förhållningssättet hos förskollärarna blir viktigt för att kunna bemöta barnen på ett respektfullt sätt och för att kunna sätta sig in i barnens känslor.

Blunck, Jenny och Bubicic Piros, Petra (2024). ”Eleven har svårt att sitta stilla” En dokumentanalys om åtgärder och behovsbeskrivningar i åtgärdsprogram. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Mot bakgrund av nya kommentarmaterial kring arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket, 2022) samt nya skrivningar i Skollagen (SFS 2022:1315) vill vi med denna studie bidra med kunskap om innehållet i åtgärdsprogram och hur stödbehov och åtgärder skrivs fram. Vi önskar också att studien ska bidra till att åtgärdsprogram blir användbara verktyg för den personal som arbetar med elever i behov av särskilt stöd. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring hur stödbehov och åtgärder stämmer överens med styrdokumentens krav på innehåll samt bidra med kunskap om vilka specialpedagogiska perspektiv som framträder i skolans åtgärder och i beskrivningarna av elevens behov.  Teoretisk förankring Studiens teoretiska förankring utgår från det relationella och det kategoriska perspektivet. Dessa två specialpedagogiska perspektiv representerar två sätt att se på eleven och elevens svårigheter och behov. Studien tar också stöd i systemteorin för att få syn på åtgärdsprogrammet ur ett helhetsperspektiv. Metod Undersökningen har genomförts som en kvalitativ dokumentanalys då det är dokumenten åtgärdsprogram som ska studeras. Studien har genomförts som en fallstudie och har avgränsats till att studera 22 aktuella åtgärdsprogram på en grundskola för elever i årskurs F-9.  Resultat Studiens resultat visar på en god kvalitet på åtgärdsprogrammen då de i hög grad uppfyller styrdokumentens krav på vad som ska ingå i ett åtgärdsprogram. Det finns en variation på hur stödbehov och åtgärder formuleras även om de alla är upprättade inom samma organisation. Vid analysen av stödbehov respektive åtgärder ser framträder att varje del för sig är till övervägande del skriven utifrån ett relationellt perspektiv men analysen av kombinationen mellan stödbehov och åtgärder visar att åtgärdsprogrammen till övervägande del har kategoriska inslag.  Specialpedagogiska implikationer Med studien belyses specialpedagogiska möjligheter att utveckla åtgärdsprogram till de högkvalitativa, stödjande verktyg de är tänkta att vara inte minst utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Vikten av att specialpedagogen bör ha ett systemteoretiskt perspektiv i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt att specialpedagogen har mod att våga utforska artificiell intelligens för att kunna utveckla och underlätta arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram lyfts också fram.

Syftet med vår studie är att undersöka specialpedagogers erfarenheter kring att arbeta med utveckling av lärares förhållningssätt mot ett relationellt perspektiv. Vi har utgått från det relationella perspektivet, men även använt delar av Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt Kolbs lärocykel för att diskutera resultatet. Som metod för datainsamling har intervjuer använts, tio specialpedagoger från anpassad grundskola, grund- och gymnasieskola har deltagit. Analysen har gjorts med inspiration från tematisk analys och har resulterat i tre övergripande teman; lärares kompetens, verktyg för perspektivvidgning samt utmaningar och framgångsfaktorer. Dessa teman förklaras genom totalt åtta underkategorier. I resultatet framkommer att specialpedagogerna uppfattar att det finns en bredd bland lärare kring vilket perspektiv de utgår ifrån. Det visar sig också att det är av stor vikt att specialpedagogerna är delaktiga i hela processen vid perspektivvidgning, vilket verktyg de än väljer att använda sig av, då risken annars är stor att lärarna inte tar sig vidare och utvecklas mot ett relationellt perspektiv. Även organisatoriska faktorer lyfts som avgörande för om ett utvecklingsarbete ska lyckas eller ej. Skolledningens tydlighet och förmåga att belysa vikten av ett relationellt perspektiv samt att sätta ord på både roller och strukturer är av stor vikt för specialpedagogernas möjligheter att lyckas i det perspektivvidgande arbetet.

Hur barn ges möjlighet att vara kommunikativt delaktiga i förskolan är en grundläggande faktor för barnets möjligheter att inkluderas i verksamheten. Relationer är centralt för att kunna inkludera barn, därav har studien tagit utgångspunkt i ett relationellt perspektiv med fokus på begreppen relation, samspel och kommunikation. Mot bakgrund av tidigare forskning att pedagoger har bristfällig kompetens att inkludera barn i behov av stöd, var syftet med studien att synliggöra hur verksamma pedagoger i förskolan beskriver att de arbetar kommunikativt stödjande för att inkludera barn med verbala kommunikationssvårigheter. Studien genomfördes med en kvantitativ ansats i form av en webbenkät, där 33 verksamma pedagoger deltog. Empirin har tolkats med stöd av tematisk analys där studiens forskningsfrågor och begreppen relation, samspel och kommunikation har beaktats. Resultaten visar på att pedagoger upplever att utmaningarna med att skapa en inkluderande förskola grundar sig i bristfällig kompetens hos pedagogerna samt i organisatoriska faktorer såsom större barngrupper. Något som pedagogerna ser som en bristvara är tillgång till kompetensutveckling, vilket de anser borde utvecklas för att de ska kunna tillgodose barns olika behov. Stödmaterial beskrivs som en främjande faktor för hela barngruppens kommunikativa utveckling och inte enbart för enskilda barn. Pedagoger uttrycker dessutom att TAKK och bildstöd är viktiga komplement för att stödja barn med verbala kommunikationssvårigheter i deras kommunikation. Därav drar vi slutsatsen att TAKK och bildstöd bör användas frekvent i verksamheten av alla, oavsett vilket behov som finns i den nuvarande barngruppen. Detta för att stödja att barn med verbala kommunikationssvårigheter görs delaktiga och inkluderas i verksamheten. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och beskriva hur specialpedagoger i ett socialt utsatt område arbetar hälsofrämjande och förebyggande samt tolkar begreppen hälsofrämjande och förebyggande. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger i detta område. De transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys, vilket resulterade i ett antal centrala teman. Dessa teman analyserades sedan utifrån två teoretiska referensramar. Den första referensramen berör Antonovskys teori om Känsla av sammanhang (KASAM), som är orsaken till hälsa och välmående. De arbetsmetoder och synsätt som beskrivs i resultatet analyserades utifrån de delkomponenter som utgör KASAM; Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet. Resultatet visade bl.a. på att specialpedagogernas arbete ofta kan anses vara inriktat på elevernas KASAM samt att specialpedagogerna ofta tycks vara särskilt inriktade på delkomponenten Hanterbarhet. I teorin om KASAM har detta begrepp att göra med i vilken grad elever upplever att de resurser som finns tillgängliga för dem är tillräckliga för att de ska uppleva att de kan hantera omvärldens krav. Studien visar att elevhälsan ofta intar ett salutogent perspektiv i arbete med elever. De specialpedagogiska insatserna som beskrivs i studien är på individ-, grupp- och organisationsnivå. Den andra teoretiska referensramen som användes i analysen berör två motsatta sätt att se på specialpedagogisk problematik: huruvida man menar att skolproblem bottnar i brister hos eleven (kategoriskt perspektiv) eller har att göra med kontextuella faktorer (relationellt perspektiv). Resultatet visade på att respondenternas hälsofrämjande och förebyggande arbete främst utgick ifrån ett relationellt perspektiv i deras specialpedagogiska verksamhet. Det gick dock ibland att se inslag av ett kategoriskt perspektiv i de beskrivningar av elever som gavs av tre av de fyra respondenterna. Den respondent som inte gav uttryck för det kategoriska perspektivet arbetade, till skillnad från övriga respondenter, inte direkt med elever. Nyckelord: Förebyggande, hälsofrämjande, KASAM, kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv, socialt utsatta områden, elevhälsa, specialpedagogiska insatser

Studiens syfte är att undersöka hur slöjdlärare ser på särskilt stöd i slöjd, deras dilemman kring att utforma stödet och hur mycket tid de lägger på elever i behov av stöd. Frågeställningar i denna studie är: Hur mycket lärartid får elever, i behov av särskilt stöd, i förhållande till andra elever? På vilket sätt anser några slöjdlärare att de ger särskilt stöd under slöjdlektionerna och hur tillgodoser de det särskilda stödet, för att eleverna ska nå lägst betyget E i slöjd? Vilka dilemman, anser de intervjuade slöjdlärarna att det finns i samband med att tillgodose elevers behov av särskilt stöd? Hur kan särskilt stöd i ämnet slöjd utformas enligt de intervjuade slöjdlärarna? Jag valde att genomföra en multipel fallstudie med fyra fall. Jag korsanalyserade resultaten och generaliserade hur dessa lärare anser att de undervisar elever, i behov av särskilt stöd, på i slöjdämnet. Men jag kunde inte generalisera om vad alla slöjdlärare tycker. Metoden var observationer av fyra slöjdgrupper och intervjuer av fem slöjdlärare. Observationerna visade att elever, i behov av särskilt stöd inte fick mindre lärartid än övriga elever, snarare mer tid. Mina observationer visar att det är de, enligt lärarna, duktiga eleverna som i mer förekommande fall blir utan lärartid. Resultatet visade att när lärarna ger stöd sker det i huvudsak på tre olika sätt. Man kan se det utifrån tre olika perspektiv: Ett, att lärare stöttar eleven, utifrån ett relationellt perspektiv. Två, att lärare underlättar för eleven, utifrån ett kategoriskt perspektiv och tre, att lärare stimulerar elevens tänkande vilket jag analyserat tillhöra Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Det är också dessa perspektiv och idéer som varit studiens teoretiska ansats. Studien belyser även lärarnas dilemman i sitt dagliga arbete. Både vad gäller slöjdens organisering och hur de bör möta elever utifrån nya krav, då ämnet teoretiserats och att arbetstiden upptas alltmer av dokumentation. Lärarna i studien ville ha mer tid med eleverna för när lärarna fick önska ville de ge mer personligt stöd under lektionstid. Det förutsätter antingen mer resurser i klassrummet, eller ett mindre antal elever i grupperna för att klara av att hinna med. I diskussionen belyser studien att de olika perspektiven kan infinna sig samtidigt. Alltså lärare kan tycka runt elevers svårigheter utifrån flera perspektiv på samma gång. Likaså med styrdokument, att kategorisering av elever pågår hela tiden. Studien visade att det är de duktiga eleverna som är ”förlorarna” på grund av att lärarna lägger den största delen av tiden på elever i behov av särskilt stöd och de duktiga får vara mer självgående. / <p>Godkänd</p>

<p>I en kunskapsöversikt från Skolverket (2009), vilken belyser olika faktorer som påverkar resultaten i svensk grundskola, har andelen elever som trivs bra och upplever engagemang och inflytande i skolan ökat, men många elever, särskilt flickor, i grundskolans senare år känner sig stressade och mår dåligt. Genom noggranna kartläggningar och pedagogiska utredningar kan skolan identifiera elevers starka sidor och deras svårigheter. Skolan har enligt både skollagen och gällande läroplan skyldighet att främja elevers harmoniska utveckling och att anpassa verksamheten till elevernas behov är en självklar förutsättning.</p><p> </p><p>Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka flickors relation till skolans krav, hur dessa påverkar flickornas elevidentitet och vilka pedagogiska konsekvenser och implikationer denna inblick kan visa på. Trettio flickor i år åtta har svarat på frågor och med sina egna ord beskrivit en god skolmiljö. Flickorna beskriver i undersökningen hur deras skolgång påverkas positivt eller negativt beroende av skolans bemötande och hur de lyckas leva upp till ställda krav och förväntningar. Eleverna efterfrågar vuxna som tror dem om gott, som tror på deras förmåga, som bryr sig om hur de mår och utvecklas, som får dem att känna sig dugliga och värdefulla. Vuxna som de kan lita på.</p><p> </p>

Sammanfattning Uppsatsen handlar om hur några elever i årskurs nio, i matematiksvårigheter, resonerar kring matematiska textuppgifter. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad kunskap om och förståelse av betydelsen av textens formulering för förmågan hos några elever i årskurs nio, som är i matematiksvårigheter, att lösa matematiska textuppgifter. I detta ingår även att få ökad kunskap om hur några elever i årskurs nio, i matematiksvårigheter, resonerar kring hur undervisning om arbete med matematiska textuppgifter går till. De teoretiska utgångspunkter som vi utgår från i undersökningen är ett relationellt perspektiv på specialpedagogisk verksamhet samt Vygotskijs teorier om språk och lärande. Undersökningen bygger på en kvalitativ forskningsansats. Data samlades in i form av fjorton halvstrukturerade intervjuer, med fyra matematiska textuppgifter som utgångspunkt. Elevernas resonemang analyserades via tematisk analys. Resultaten visar att textens formulering har betydelse både för elevers förmåga att förstå en matematisk textuppgift och för hur de uppfattar uppgiftens svårighetsgrad. Matematiska textuppgifter innehållande formler och variabler uppfattas som svårare än uppgifter som enbart kräver hantering av de fyra räknesätten. Matematiska textuppgifter med kortare text betraktas som enklare än uppgifter med längre och mer komplext formulerad information. Vi ser även att andra faktorer än textens formulering kan ha betydelse för elevers framgång i arbete med matematiska textuppgifter. Dessa faktorer är god taluppfattning, arbetsro, mindre undervisningsgrupper, tillgång till stöd från lärare, möjlighet till samarbete med klasskamrater, tillräckligt med tid att ta till sig lärarens instruktioner och innehållet i de matematiska textuppgifterna, samt ett tryggt samtalsklimat. Resultaten tyder också på att undervisning kring textuppgifter i matematik inte är vanligt förekommande. Vår slutsats är att textens formulering har betydelse vid arbete med textuppgifter i matematik men att även andra faktorer kan vara viktiga. Detta är värdefull kunskap för oss som speciallärare i matematik, och viktigt att beakta i arbetet med elever som är i, eller riskerar att hamna i, matematiksvårigheter.