Fritidshemmet ska vara ett komplement till skolan och med hjälp av sitt arbetssätt kunna stimulera och utveckla barnen i deras väg mot kunskapskraven.  Syftet med studien är att undersöka fritidslärares definition av barn i behov av särskilt stöd och vilka hänsyn som tas till dessa i planering och genomförande av fritidshemmets aktiviteter. Studien är en kvalitativ studie där vi använt oss av observationer, samtal i fokusgrupp samt intervjuer. Genom att använda oss av dessa metoder fick vi ett rikt material om hur fritidslärare definierar och arbetar med barn i behov av särskilt stöd utifrån tillgängliga resurser och barngruppens behov. Vi har studerat insamlad data utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå. Det som tydligt framgår i resultatet är att barn som av fritidslärare upplevs ha svårigheter i olika sociala sammanhang tar stor del av fritidshemmets resurser i anspråk. Att träna socialt samspel är en naturlig och självklar del i fritidshemmets verksamhet. Fritidslärarna i studien anser att deras främsta kompetens är att initiera och utveckla socialt samspel mellan barn. Däri finns många möjligheter att göra skillnad för barn i behov av särskilt stöd i fritidshemmets verksamhet. Det finns inget i resultatet som tyder på att diagnos skulle vara av betydelse för om ett barn ska bedömas vara i behov av särskilt stöd eller inte. Snarare upplever fritidslärare att det på fritidshemmet finns andra möjligheter till lärande och rekreation, som gör att barn fungerar bättre där än i skolan. Kunskapskraven i skolan nämns som ett svar på varför det kan vara så. Brist på resurser i form av personal upplevs vara ett problem och orsaken till detta anses vara faktorer på organisationsnivå.

I denna studie undersöks hur några specialpedagogers kompetenser i att leda och driva utveckling av den pedagogiska verksamheten kommer till nytta i praktiken. Detta då studier visar att specialpedagogens uppdrag är komplext och varierande samt att specialpedagogrollen har haft svårt att slå igenom.   Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger i förskola och skola uppfattar sitt uppdrag med särskilt fokus på hur deras kompetenser används för att utveckla den pedagogiska verksamheten. Det är en kvalitativ studie där sju specialpedagoger har intervjuats och skrivit loggböcker. De teoretiska perspektiv som är utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet och professionsteorin samt det relationella och kategoriska perspektivet.   Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag ser olika ut beroende på vilken verksamhetsform de arbetar i. Det framkommer att specialpedagogerna i förskolan har ett tydligare uppdrag och arbetar mer med att utveckla lärmiljön, jämfört med de som arbetar i skolan. Genom studien har olika faktorer framträtt som påverkar uppdraget exempelvis vilken betydelse lärmiljön och det relationella perspektivet har i arbetet med att utveckla den pedagogiska verksamheten.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur några elever med läs- och skrivsvårigheter uppfattar olika lärandesituationer och vilka faktorer som påverkar lärandet. Studien är genomförd med en kvalitativ metod, närmare bestämt fokusgruppintervju där respondenterna genomförde en diamantranking. Den teoretiska utgångspunkten för detta arbete är en fenomenografisk ansats, vilket också har använts vid analysen av resultatet. Studiens frågeställningar besvaras i resultatet, det visar sig att respondenterna uppfattar att lärande påverkas av både inre faktorer och yttre faktorer. Respondenterna uppfattar även att i vissa lärandesituation så lär de av andra, och i andra lärandesituationer så lär de med andra. Det som respondenterna uppfattar som de mest positiva lärandesituationerna är när det är praktiska övningar som de kommer att ha nytta av efter att utbildningen är klar. De tycker även att det är positivt när det går att få lugn och ro och de bestämmer sig för att ”bara göra det”. Resultatet har tolkats med hjälp av en variationsarkitektur för att få fram tre beskrivningskategorier. På den första nivån så uppfattar respondenterna att de befinner sig i en situation som kan påverka dem. På nästa nivå så uppfattar respondenterna även att det går att kompensera egna eller andras handlingar, för att förbättra lärandesituationen. På den högsta nivån av förståelse så uppfattar respondenterna också att det går att korrigera egna eller andras handlingar, för att förbättra lärandesituationen. Studien bidrar till att kunna ge lärare fler verktyg för att kunna möta elever med läs- och skrivsvårigheter och skapa positiva lärandemiljöer för dessa elever. Studien bidrar även till att förstå vilka verktyg det är lämpligt att försöka förse elever med läs- och skrivsvårigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om delaktighet och tillgänglighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter. Vidare syftar studien till att fördjupa förståelsen för lärares uppfattning om möjligheter och utmaningar vad gäller att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever.   Fokus för studien är grundskolans tidigare år. Den metod som använts i undersökningen är kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. De teorier som använts för att tolka resultatet är baserade på ett sociokulturellt och ett relationellt perspektiv på lärande.   Resultatet visar att aktiviteter där eleverna samarbetar främjar både lärande och social interaktion. Respondenterna anger en rad framgångsfaktorer de anser viktiga i arbetet med att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever. De delar även åsikterna att man som lärare bör möta eleverna där de befinner sig kunskapsmässigt samt erbjuda stöttning respektive utmaningar utifrån varje elevs behov.   Det framkommer emellertid att det finns variationer när det gäller vilken sorts stöd eleverna erbjuds. Resultatet visar att det kan se olika ut i olika verksamheter beroende på vilka prioriteringar som görs i organisationen samt vilket perspektiv på lärande som dominerar. En gemensam uppfattning är att samarbete mellan olika aktörer inom organisationen, såsom politiker, skolledare och lärare, är en viktig förutsättning för att skolan ska lyckas skapa gynnsamma lärmiljöer. Studien bidrar till en fördjupad kunskap om lärares perspektiv på tillgänglighet och delaktighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter.

Med "En skola för alla", menas att det är skolans ansvar att anpassa sig, då alla barn skall ges rätt till inlärning och känna delaktighet oavsett svårigheter. De senaste åren har de låga resultaten i matematik i PISA undersökningarna larmat om att det är något i matematikundervisningen som måste göras. Matematiska kunskaper ses som avgörande för en individs liv, men även för hela samhällets utveckling. Skolverket har 2014 gett ut exempel på extra anpassningar och särskilt stöd, som hjälp till speciallärare och lärare. Jag har genom intervjuer undersökt hur speciallärare och matematiklärare beskriver att de arbetar med elever i matematiksvårigheter och vilka anpassningar speciallärarna och matematiklärarna vidtar i individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. De specialpedagogiska perspektiven, det relationella och kategoriska, används för att analysera data. Mitt resultat visar att det finns ett stort behov av att utveckla det förebyggande arbetet och screening, för att sätta in rätt anpassningar. För att utveckla en naturlig taluppfattning behöver behoven uppmärksammas tidigt hos eleven och rätt stöd sättas in.

Syftet med denna studie är att utforska vilka uppfattningar lärare på fritidshem har gällande styrda rastaktiviteters betydelse, möjligheter och utmaningar för att stärka elevers sociala samspel. Tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk utgår från skolans rastaktivitet som fritidslärarens professionella ansvar, relationer samt ett relationellt perspektiv. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med utbildade fritidslärare. Resultatet visar att det finns två olika betydelser för de styrda rastaktiviteternas påverkan av elevers sociala samspel, vilka är rastaktiviteters betydelse för elevers tillhörighet och betydelsen av elevers valmöjlighet under raster. Att elever som har hamnat utanför den rådande sociala kontexten hittar en plats under raster och kan således skapa en tillhörighet samtidigt som de styrda rastaktiviteterna är valfria. Fritidslärares uppfattningar om vilka möjligheterna de styrda rastaktiviteterna är handlar om utveckling av elevers sociala kompetens, vilket kan hjälpa elever med sitt sociala samspel, stärkning av social interaktion och sammanhållning på skolgården, samt en stärkt kunskapsutveckling. De utmaningar som resultatet tyder på handlar om tid för planering av dessa rastaktiviteter och att hitta aktiviteter som stärker elevers självförtroende och därigenom även det sociala samspelet.

Syftet med studien är att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv belysa hur några elever med hörselnedsättning upplever sin situation och hur lärmiljöer kan påverka inlärning. Vårt intresse inriktar sig mot delaktighet, framgångsfaktorer, arbetsro, trygghet, socialisation och ett salutogent förhållningssätt men också vilken roll det fysiska rummet med den tekniska utrustningen utgör. För att undersöka detta har tre intervjuer genomförts ur ett fenomenologiskt perspektiv. Två intervjuer sett ur elevperspektiv och en intervju med en hörselpedagog. Utifrån ett relationellt perspektiv har intervjuerna analyserats med stöd av Vygotskijs och Antonovskijs tankar med inriktning mot goda lärmiljöer generellt och hur elever med hörselnedsättning kan känna delaktighet ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Analysen visar att tre temaområden, fysiska rummet, teknisk utrustning och delaktighet är återkommande som framgångsfaktorer för elever med hörselnedsättning. Vi ser också att respondenternas upplevelser bekräftas av hörselpedagogen som har mångårig erfarenhet av att främja anpassade lärmiljöer för elever med hörselnedsättning. I diskussionen lyfter vi tankar om hur vår studie kan gynna fler elever ur ett salutogent perspektiv. Vi vill framförallt framhålla ljudmiljön som den mest betydelsefulla framgångsfaktorn för att skapa en god lärmiljö för alla elever, men i synnerhet för elever med hörselnedsättning. Studien pekar också på att pedagogens kunskap om en hörselnedsättnings konsekvenser och förhållningssätt är avgörande för elevens möjligheter för lärande och socialt mående. Med stöd av intervjuer, forskning och litteratur vill vi hävda att den fysiska miljön behöver anpassas för att kompensera för elevens behov, vilket även hörselpedagogen och respondenterna menar. Eleverna i studien uttrycker att det är viktigt att värna om individens integritet. De vill känna sig delaktiga i vad som informeras kring deras hörselnedsättning, vilket hörselpedagogen betonar blir allt viktigare ju äldre eleven blir. Eleven är själv expert på sin situation och en betydande framgångsfaktor är att ha en dialog med eleven.

Sverige anses stå för sina egna perspektiv inom specialpedagogik i förskolan. Trots detta finns det inga direktiv från skollag och andra styrdokument hur specialpedagogik ska användas i förskolan, bara att den ska det. Studiens syfte var att undersöka om och i så fall hur, specialpedagogiska förhållningssätt är implementerade i den ordinarie undervisningen i förskolan. Studien har även behandlat på vilket sätt den ordinarie verksamhetens utformning kan leda till en inkluderande undervisning, detta utifrån ett specialpedagogiskt förhållningssätt. Den har också syftat till att undersöka om det finns någon skillnad mellan ideologi och praktik i utövandet av specialpedagogik. Med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöktes syftet och gav ett empiriskt material som sedan transkriberades och tematiserades. Vidare analyserades resultat med koppling till tidigare forskning och utifrån en social modell (relationellt perspektiv). Den slutsatsen vi kom fram till är att förskollärarnas specialpedagogiska förhållningssätt grundar sig i en erfarenhetsbaserad ideologi samt en strävan efter ett inkluderande arbetssätt. Erfarenheterna baseras på rutiner och anpassningar i barngruppen. Ytterligare en slutsats var att det saknas en gemensam plattform att hämta kunskap om hur specialpedagogik kan utövas i den vardagliga verksamheten i förskolan.

Uppsatsens syfte utgår från det förtydligade ansvar som förskolans reviderade läroplan tilldelarförskollärare och syftar till att belysa specialpedagogers och förskollärares erfarenheter av attsamarbeta med varandra för att kunna inkludera varje barn på förskolan. Vi har lagt särskilt fokus påerfarenheter som beskriver möjligheter och hinder i samarbetet. Det empiriska underlaget som är utgångspunkt för denna studie samlades in via kvalitativa enkäter.Studien genomfördes med förskollärare och specialpedagoger där empirin har analyserats genomkodning av centrala teman. En betydelsefull teoretisk utgångspunkt i studien har varit den relationellapedagogiken. Relationell handledning och interprofessionellt lärande har varit särskilt betydelsefullabegrepp vid analysen av det empiriska underlaget. Resultatet pekar på att inkludering är ett mångtydigt begrepp som uppfattas antingen som ettindividuellt eller gemensamt ansvar i arbetslaget. Förskollärarna uppfattar även att de ställs inför ettval när inkludering och barnets välmående anses stå i strid med varandra. Anledningen till samarbetetmellan förskollärare och specialpedagoger rör svårigheter gällande enskilda barn eller organiseringenav verksamheten. Det framkommer att rektorn har en betydande roll i att organisera för att ettsamarbete ska kunna äga rum. Samarbetet kunde även grunda sig i förskollärarnas upplevelser av egenkompetensbrist och/eller behov av stöd. För att skapa ett gynnsamt samarbete beskriverrespondenterna betydelsen av ett respektfullt förhållningssätt och relationsskapande. Det framkommeratt gemensam specialpedagogisk handledning med hela arbetslaget är betydelsefullt för att få till ensamsyn kring barnen och specialpedagogiska arbetssätt. Hinder i samarbetet förekommer närförskollärarna inte känner sig lyssnade på eller när specialpedagogen enbart verkar förstå dilemmatutifrån sitt eget perspektiv eller upplevs sakna verklighetsförankring. Slutsatserna som har dragits äratt specialpedagogens frekvens av fysiska närvaro eller organisatorisk placering på berördförskoleenhet inte var avgörande för om specialpedagogen upplevs som tillgänglig. Istället är denmellanmänskliga relationen i samarbetet central för om samarbetet är främjande eller hindrande.

I studien har specialpedagogens arbete för att främja skolnärvaro undersökts. Skollagen ställer krav på skolor att arbeta för att minska skolfrånvaro. Det finns olika orsaker till att elever inte går till skolan, vilket till exempel kan vara orsaker kring eleven, familjesituationen eller skolan. Syftet med studien är att studera specialpedagogens förförståelse kring elevers skolfrånvaro och hur de med den förförståelsen arbetar för att främja skolnärvaro. Utifrån syftet söker studien svar på hur specialpedagoger ser på orsaker till skolfrånvaro och faktorer som kan öka skolnärvaro. Bakgrundskapitlet inleds med att kort problematisera kring skolfrånvaro samt beskriva förebyggande och främjande arbete, därefter presenteras tidigare forskning genom teman relaterat till det förebyggande och främjande arbetet. Ett avsnitt tillägnas begreppet inkludering. Studiens teoretiska utgångspunkt är det relationella perspektivet (Emanuelsson et al. 2001) samt inkludering som en skola för alla genom Ahlbergs (2013) och Thomazets (1999) perspektiv. Studien genomförs genom ett kvalitativt metodval med fem intervjuer. Tolkningsarbetet är inspirerat av hermeneutiken och det empiriska materialet bygger på tematisk analys. I studiens resultat framkommer det att orsaker till skolfrånvaro kan vara flera, en kombination av orsaker och det kan till exempel handla om en skolmiljö som inte är anpassad till elevens behov eller utebliven trivsel. Specialpedagoger lyfter bland annat fram vikten av tidiga insatser och samverkan inom och utanför elevhälsan i arbetet för att förebygga skolfrånvaro och främja skolnärvaro. En slutsats för studien är att lärmiljön behöver vara tillgänglig och att undervisning bör vara differentierad för att fånga och inkludera alla elever vilket kan bidra till skolnärvaro.