Författare: Batistic, Sandra (2018). Titel: Bemötandet är A och O -man kan göra stor skillnad med små medel. En kvalitativ studie om specialpedagogens arbete för att implementera betydelsen av pedagogens förhållningssätt för barns utveckling i förskolan. Förväntat kunskapsbidrag: Min förhoppning med den här studien är att i det förebyggande arbetet, främst på organisations- och gruppnivå synliggöra betydelsen av specialpedagogens viktiga roll för alla aktörer inom förskolans verksamheter. Vikten av att framhålla betydelsen, att alla som är verksamma i arbetet med barnen på våra förskolor, ska utgå utifrån det relationella perspektivet och ett gemensamt förhållningssätt och bemötande. Syfte och Frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt några specialpedagoger genom sitt uppdrag kan bidra till att implementera betydelsen av pedagogers förhållningssätt för barns utveckling i förskolan.-Hur resonerar specialpedagoger kring betydelsen av ett gemensamt förhållningssätt för pedagoger i förskolan?-Vilka möjligheter och svårigheter upplever specialpedagoger i arbetet för att medvetandegöra pedagoger om hur deras förhållningssätt och bemötande kan påverka barns utveckling och lärande? Teori: Som teoretisk utgångspunkt i studien valdes systemteori och specialpedagogiska perspektiv i relation för betydelsen av pedagogers förhållningssätt och vilka samband det kan ha på barns utveckling i förskolan. De avsnitt som har varit relevanta för undersökningen och är kopplat till specialpedagogens uppdrag har valts ut.Metod: Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex informanter. Informanterna arbetar som specialpedagoger i fyra olika centrala resursteam i en kommun i södra Sverige. För att samla empiri och få en fördjupad förståelse av deras tankar och uppfattningar inom ämnet, har intervjuer analyserats med hermeneutisk forskningsansats. Med denna metod är syftet att undersöka på vilka sätt några specialpedagoger genom sitt uppdrag kan bidra till att implementera betydelsen av pedagogers förhållningssätt för barns utveckling i förskolan.Resultat: Det övergripande och viktigaste resultatet som framgick i studien var att goda relationer och ett relationellt perspektiv är grunden i allt arbete i förskolans verksamhet. Samtliga informanter arbetar med pedagogernas förhållningssätt och bemötande på olika sätt. De skillnader som kunde utskiljas handlade om vilka specifika kompetenser den enskilde specialpedagogen hade och fick uppdragen efter det. Förutom enskilda ärenden på respektive avdelning eller förskola, arbetar de med kompetensutveckling, grupphandledning, fortbildningar, föreläsningar och konsultation. Resultatet visar även att det är viktigt att skapa en medvetenhet hos pedagogerna, där de ska utgå från att det inte är barnet det är fel på, utan det är i första hand organisationen och gruppen man ska titta på och det är där vi kan förändra vårt arbete, eftersom det är bättre att förebygga problem än att behöva reparera dem i efterhand.Implikationer: Att fortsätta implementera betydelsen av pedagogers gemensamma förhållningssätt anser jag är en grundläggande del för att tillgogose våra barns behov i förskolans verksamhet. I rollen som specialpedagog är det viktigt att synliggöra för pedagoger att se sin egen del i ett helhetsperspektiv och se över alla delar kring varje barns behov. På samma sätt som pedagoger behöver reflektera över sitt förhållningssätt för att skapa goda relationer med barnen, måste specialpedagogen reflektera över sitt eget sätt i att bemöta pedagoger för att kunna nå dem. Slutsats: I kommunens lägesbedömning framgår det att på vissa förskolor finns ett samband mellan bristande kompetens och värdegrundsproblematik, vilket i sin tur gör att det finns brister i bemötandet av barnen. Här är det viktigt att specialpedagogerna lyfts fram som nyckelpersoner, eftersom deras roll är en betydelsefull insats i arbetet kring pedagogers förhållningssätt för alla barn, men särskilt för de barn som behöver stöd.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur lärare och speciallärare kan se på fenomenet matematiksvårigheter och även hur de arbetar för att främja elevers matematikkunskaper men även hur de arbetar för att förhindra att elever hamnar i matematiksvårigheter. Vi valde att inrikta oss på detta fenomen eftersom vi har stött på elever som befinner sig i dessa svårigheter och vi känner att vi vill ha mer kunskap inför vårt framtida yrke. Vår fördjupning inriktar sig på vad lärare och speciallärare anser att matematiksvårigheter innebär och hur de arbetar för att främja dessa elevers matematikkunskaper. Vi har utgått ifrån teorin fenomenografi där beskrivningskategorierna kategoriskt och relationellt perspektiv använts. Inom denna teori ligger fokus på hur vi uppfattar ett fenomen, där både likheter och skillnader på människors uppfattningar av fenomenet beaktas. För att samla in data använde vi oss av en kvalitativ studie, där vi intervjuade fyra lärare och två speciallärare på två olika skolor. Utifrån resultatet kunde vi få fram vissa likheter och skillnader, taluppfattning, språkets betydelse och elevernas erfarenhet var det som vi kunde se återkomma. En slutsats vi kommit fram till är vikten av att ha kunskap om vad som kan var orsak till att en elev hamnar i matematiksvårigheter.

No description available.

Syftet med denna studie har varit fördjupa och utveckla kunskaperna om läraryrkets mellanmänskliga aspekter. Studien har utförts i en gymnasieskola i norra Sverige, genom att jag intervjuat åtta lärare enskilt samt genomfört en gruppintervju. I resultatet framkommer det att grogrunden för den goda relationen skapas i seendet av eleven, i visandet av den mänskliga läraren, i lyssnandet och i lärarens önskande om elevens bästa. I den goda relationen skapas spelrum att lyckas och misslyckas och förståelse för den andre. I kölvattnet av den goda relationen kan det uppstå dilemman och problem, men som med de relationella teorierna i ryggen, omvandlas till behov. Lärarna önskade en samsyn med rektorer gällande den relationella arbetsbördan och en samsyn gällande värderandet av de relationella aspekterna i förhållande till det mätbara. Lärarna var överens om att relationer och personliga aspekter av läraryrket inte kan mätas och att detta kan skapa låsningar och en emotionell tudelning av lärarkåren i lärarnas ofrånkomliga jämförelse med varandra.

Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) visar på hur demokratiuppdraget är en central del iförskolans verksamhet, där barns inflytande och delaktighet skrivs fram som viktigakomponenter för att kunna genomföra det demokratiska uppdraget. Avsikten med studien ärdärmed att undersöka hur barns inflytande och delaktighet beaktas i relation till förskolläraresdemokratiuppdrag. I tidigare forskning framställs hur en förändrad demokratisyn i förskolanalltmer fokuserar på det individuella barnet i relation till demokratiska handlingar, som i sintur försummar barns samarbete i interaktion med varandra. För att svara på studiens syfte haren kvalitativ intervjustudie använts som utgångspunkt, där både förskollärares och barnsutsagor synliggörs. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem förskollärare via ettdigitalt verktyg. Barnintervjuerna utfördes genom fysisk närvaro i deras förskola, där det blevtotalt sex intervjuer med tolv deltagande barn. Detta i avsikt att undersöka huruvida barnsperspektiv får komma till uttryck i relation till förskolans demokratiuppdrag. På så vis syftarstudien även till hur förskollärare bejakar ett barns perspektiv samt ett relationellt perspektiv.Resultatet i studien visar på vilka förhinder som förekommer i förskolans arbete meddemokrati samt hur förskollärare möjliggör barns inflytande och delaktighet i praktiken.Exempelvis uttrycker förskollärare att planerade aktiviteter främjar barns deltagande iförskolan, men att struktur och regler kan förhindra barns möjligheter till inflytande övervardagen. Något som utmärker sig i respondenternas utsagor är att majoriteten avförskollärarna uttrycker att barn får möjlighet att vara med och fatta beslut gällande vardagenpå förskolan genom styrda omröstningar, medan barnen uttrycker att det är i lek de fårmöjlighet att bestämma.

I aktuell forskning kring skolfrånvaro framkommer ett behov av perspektivskifte, från att se till individuella orsaker gällande frånvaro mot att se till skolan och dess lärmiljöer i syfte att främja närvaro. Specialpedagogens uppdrag handlar enligt examensförordningen (SFS 2017:1111) om att verka för en lärmiljö som är tillgänglig för alla elever genom att arbeta på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogers arbete med att främja närvaro i grundskolan senare år. Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteori vilket bidrar till att en helhetssyn påproblemområdet kan intas, samtidigt som ett främjande och förebyggande arbete inom olika systemnivåer kan undersökas. Studien är kvalitativ och det empiriska underlaget utgörs av svaren från semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma i år 7–9. Ianalysen används en modell som utgår från Bronfenbrenners systemteori. Modellen harbearbetats i denna studie för att även inkludera de specialpedagogiska perspektiven kategoriskt och relationellt perspektiv. Resultatet visar att specialpedagoger inte arbetar med att främja närvaro eller förebygga frånvaro i den utsträckning som kan förväntas. Vidare framstår i resultatet kedjor av relationer som spänner över systemnivåerna och som kan verka både främjande och hindrande för närvaro. Det relationella perspektivet syns främst i arbete kring den sociala lärmiljön och för att eleverna ska mötas av en tillgänglig lärmiljö, både pedagogiskt, socialt och fysiskt, behöver skolans närvarofrämjande arbete genomsyra hela systemet. Studiens slutsatser är att för att främja närvaro behöver skolsystemet vara i balans. För att uppnå balans behöver främjande insatser med salutogen utgångspunkt och utifrån relationellt perspektiv få större utrymme, främst i den pedagogiska lärmiljön. Specialpedagogen har en unik möjlighet att bidra till detta, men behöver inta en mer aktiv och tongivande roll i det närvarofrämjande arbetet.

Detta är en kvalitativ observationsstudie vars syfte har varit att bidra med kunskap om hur lärare från förskoleklass till och med årskurs 6 arbetar med språket i undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena (SO).  Studien utgår från antagandet att språkinriktad undervisning gynnar alla elever. Forskningsfrågorna som ställdes handlade om att få syn på vilka språkliga aktiviteter som pågick under en So-lektion, hur lärare synliggjorde och bearbetade ämnesbegreppen i SO, vilken möjlighet elever gavs att vara språkligt aktiva och stöttningsgraden i undervisningen. För att behandla studiens syfte och forskningsfrågor användes en kvalitativ forskningsmetod som bestod av strukturerade och ostrukturerade observationer, där tio lärare i årskurs F-3 och 4–6 observerades. Den insamlade datan har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och det specialpedagogiska relationella perspektivet. Analysen genererade i tre teman med utgångspunkt från SIOP-modellen (Sheltered Instruktion Observation Protocol) och handlade i stora drag om vilka språkliga aktiviteter som förekom i So-undervisningen, hur ämnesbegrepp behandlades och vilken typ av stöttning som förekom.  Studiens resultat visar på att det förekom en mängd olika språkliga aktiviteter i undervisningen men att kvaliteten på de språkliga aktiviteterna i undervisningen varierade. Dialogisk undervisning var vanligt förekommande liksom exempel på kamratlärande eller samarbetslärande. Studien synliggör dialogens betydelse i språkinriktad undervisning, lärarens roll i genomförandet av språkliga aktiviteter och olika typer av stöttning i undervisningen.  Studiens resultat skulle kunna tyda på att språkinriktad undervisning skapar bättre förutsättningar för lärande och utveckling i So-undervisningen.

På 1990-talet skrevs specialpedagogik in i styrdokument för förskolan för första gången. I och med de växande barngrupperna och att barn i behov av stöd fick en mer självklar plats iförskolan ställdes det också krav på en bättre pedagogisk kvalité. På grund av detta fanns detett ökat behov av specialpedagogisk kompetens även i förskolan. (Siljeberg, 2011).Specialpedagogens roll har förändrats genom tiderna utifrån styrdokument och politikensriktning. Specialpedagogens arbetsuppgifter har gått från ett kategoriskt perspektiv till ett merrelationellt perspektiv. Trots att det idag finns läroplaner och skollag som understryker hurutbildningen ska ske så har forskningen fortfarande en segregerande diskurs. (Se bl.a. Ahlberg,2015 samt Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg och Lenz Taguchi (2018) skriver att i den specifikaförskolan framträder vilken människo- och kunskapssyn som finns. Rektorer ansvarar för attfördela arbetet inom förskolan och rektorernas yrkesroll är enligt en intervjustudie av Persson(2019) komplext då rektorerna både har personalansvar och ska vara pedagogiska ledare. I denna studie har vi genom en enkätstudie och fyra kompletterande semistruktureradeintervjuer undersökt försekolrektorers syn och inverkan på specialpedagogens arbetsuppgifteroch inriktning. Resultatet har sen diskuterats utifrån forskningsfrågorna och de specialpedagogiska teorierna. Resultatet visar att nästan alla rektorer som deltagit i enkäten svarar att specialpedagogerna ideras rektorsområde skriver administrativa handlingar, utför observationer, deltar i möten medvårdnadshavare och fortbildar hela rektorsområden. Via intervjuerna nämns liknandearbetsuppgifter, men även att specialpedagogerna lägger mycket tid på handledning avarbetslag, något som inte framkom i enkätresultatet. I enkätsvaret svarade i stället medpartenav rektorerna att specialpedagogen lägger mellan 3-4 på en skala mellan 1-6 av sin tid påhandledning medan alla de intervjuade beskrev detta som en viktig arbetsuppgift. En av rektorerna berättar i sin intervju om arbetet med att få bort synen på att specialpedagogenska arbeta en mot en och i stället ska fokus läggas på att handleda arbetslag och användametoder som berör hela barngruppen. Rektorn beskriver sin roll i detta förändringsarbete på ettmer organisatoriskt plan medan specialpedagogen förändrar synen ute på plats i utbildningarna. Detta stämmer överens med synen som Göransson, et al. (2015) har gällande specialpedagogiska rollen och att specialpedagogiska arbetet ska förändras från ett kategorisktperspektiv till ett mer relationellt perspektiv. Vi kunde via intervjuerna se att specialpedagogerna har stor frihet i hur de utformar sinaarbetsuppgifter men att rektorerna samtidigt är delaktiga och har insyn i hur specialpedagogernafördelar sitt arbete. De intervjuade rektorerna påtalar att bristen på politisk styrning i hurspecialpedagogen i förskolan ska arbeta på ett sätt kan ses som stressande och de beskriver ävensvårigheter att förhålla sig i att fatta rätt beslut gällande specialpedagogens roll i förskolan. / In the 1990s, special education and pedagogy was entered into the preschool curriculum for thefirst time. Special pedagogical competence was required in the preschool both because of theincreasing sizes of the groups and because children in need of support were given an obviousright in the community preschool but also because of the demands for a better educationalquality (Siljeberg, 2011). The role of the special education teacher has changed over time based on governing documentsand the direction of the politics. The special education teacher's tasks and orientation has changefrom a categorical perspective to a more relational perspective. Despite the fact that today thecurricula and school law emphasize of how the education should take place, the research stillhas a segregating discourse. (See e.g. Ahlberg, 2015 and Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg andLenz Taguchi (2018) writes that the view of people in the preschool and knowledge that existsemerges. Principals are responsible for distributing the work within the preschool and theirwork is, according to an interview study by Persson (2019), complex as the principals both havestaff responsibilities and must be pedagogical leader. Through a survey study and four supplementary semi-structured interviews we haveinvestigated preschool principals' views and influence on the special education teacher's tasksand focus. We have discussed our results both based on our research questions and on the basisof special educational theories. The results show that almost all principals who participated in our survey describes that thespecial educators write educational maps, write plans/programs, do observations, participate inmeetings with guardians and further train entire principal areas. We receive supplementaryanswers from our interview where the principals describe similar tasks. That the specialeducators spend a lot of time educating staff are answers that appears thru the interviews butnot in our surveys. In the survey response, it was an average amount of time that the principalsconsidered the special educators spent on supervision, while all the interviewees said that it wasan important work task. One of the principals says that they are working to get rid of the view in that the specialeducation teacher must work one to one and instead focus on tutor the entire staff and to usemethods that includes the whole group of children. The principals describe their work towardsthis change to be more on a organization plan while the special education teacher works nearerthe preschool teachers. This is consistent with the view that Göransson, et al. (2015) has regarding how the role of special education and that the view on special education changes froma categorical perspective to a more relational perspective. We could see in our interviews that the special educators have a great deal of freedom in designing their tasks, but the principalsare involved and have insight into how the special educators’ work. The interviewed principalssays that this freedom and lack of political guidance can feel stressful and they also describesthe struggle of knowing if they´re making the right decision regarding the roll that the specialeducation teacher has in the preschool.

Syftet med studien är att få syn på förskollärarens uppfattningar angående bemötande av barn med utmanande beteende, samt vilka strategier förskollärarna beskriver att de använder sig av vid mötet med barnen. I bakgrunden lyfts relevanta begrepp som forskare diskuterar inom det specialpedagogiska området. Där nämns även det relationella perspektivet som är den teoretiska utgångspunkten i studien. Studien är baserad på en kvalitativ metod, med semistrukturerade intervjuer och som hjälp för att analysera det empiriska materialet används en tematisk analys. I studiens resultat framkom det att förskollärarna ser lärmiljön som en påverkande faktor för barns beteenden. Förskollärarna anser att det är viktigt med relationsskapande för att hitta olika strategier som funkar individuellt för barn. Användandet av tydliggörande pedagogik diskuteras av förskollärarna och konstateras att det är ett arbete som inte hinns med. Däremot menar de att det alltid är betydelsefullt att inta ett lågaffektivt bemötande med barn som utmanar. Slutsatsen av den här studien är bland annat att förskollärarna anser att det är meningsfullt vid bemötandet att försöka förstå varför barnet utmanar och att skapa goda relationer för att kunna se barnets olika behov. Det är möjligtvis simpelt för förskollärarna i studien att diskutera vad som blir bäst för barn i situationer, men det verkar vara svårt att efterleva. Det finns många faktorer som påverkar bemötandet till barn med utmanande beteende enligt förskollärarna, som exempelvis stress, miljö och relationer. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om hur barns perspektiv kansynliggöras i den pedagogiska dokumentationen som sker i förskolan. Baserat på studienssyfte har följande forskningsfrågor formulerats: Hur beskriver förskollärare deras arbete medbarns perspektiv i relation till pedagogisk dokumentation? Hur beskriver förskollärarna sittförhållningsätt för att skapa möjligheter till att synliggöra barns perspektiv i pedagogiskdokumentation? Vilka svårigheter samt möjligheter beskriver förskollärare med att fångabarns perspektiv i dokumentation? Studien utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv samt ett relationellt perspektiv. Begreppsom använts i studien är being, barns perspektiv, kompetenta barnet, kommunikation ochrelationer. Metoden vi använt oss av för insamling av empirin är kvalitativ och utgår frånfokuserade intervjuer med åtta legitimerade förskollärare. Empirin har analyserats genom entematisk analys och med hjälp av färgkodning. Resultatet av studien visar hur förskollärarnasynliggör för barns perspektiv i pedagogisk dokumentation, där barnen får dokumentera självaoch barnens intressen är i fokus. Även förskollärarnas förhållningssätt gentemot området liggertill stor grund för att barns perspektiv ska tas hänsyn till. Svårigheter som framkommit är attbarns intresse kan variera, stora barngrupper samt arbetet med att fånga de barns perspektivsom ännu inte utvecklat sitt verbala språk. Förskollärarna som deltagit i studien har kommit påtillvägagångssätt som fungerar för deras verksamhet, vilket synliggörs i resultatet.