Syftet med denna studie var att undersöka hur två förskolor i två olika kommuner arbetade med inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kvalitativ studie där det insamlade materialet analyserades genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat delades upp utifrån två delstudier, som i sin tur genomfördes tillsammans med fyra förskollärare från respektive förskola. Studiens teoretiska bakgrund lutar sig mot Perssons kategoriska och relationella perspektiv, som bygger på två olika synsätt kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Den teoretiska bakgrunden tar även avstamp i inkluderingsbegreppet, som framställs av Nilholm. Studiens huvudsakliga resultat visade att de kommunala riktlinjerna för arbetet med en inkluderande förskola och barn i behov av särskilt stöd, skiljde sig åt i de två olika kommunerna. Resultatet av respondenternas svar i delstudie 1 och 2 tolkade vi också utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Vi kunde även i vårt resultat dra slutsatsen att samtliga förskollärare i de båda delstudierna hade samma tankar och förutsättningar för att sträva mot ett inkluderande arbetssätt. Men att de, enligt våra tolkningar, är i behov av mer stöd uppifrån för att fullt ut kunna arbeta med att inkludera alla barn förskolan - oavsett vilket stöd det enskilda barnet är i behov av.

No description available.

Utifrån våra egna erfarenheter och forskares tidigare forskning kan vi se ett problem i att barn i behov av särskilt stöd, ofta löper risk att missas av förskolläraren i en interaktion i den fria leken. Därmed är syftet med denna studie att undersöka förskollärares eventuella stödjande arbete med barn i behov av särskilt stöd i den fria leken samt förskollärares syn på relationens betydelse i det stödjande arbetet. Frågeställningarna som vi vill besvara i studien är: vilken betydelse har relationen mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd, i den fria leken? Samt, finns det ett arbete för att främja relationer mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd inom den fria leken? Hur ser i så fall det arbetet ut? För att besvara frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. För att analysera resultatet har vi använt oss av det relationella perspektivet som teoretisk utgångspunkt. Det relationella perspektivet betonar att människans existens huvudsakligen förekommer mellan människa och människa. Det relationella perspektivet hävdar även att problem som uppstår förekommer mellan människans relation till omgivningen och ej i den enskilda människan. Studiens resultat visar på att intervjuade förskollärare är medvetna om relationens betydelse mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat pekar även på att det finns ett medvetet arbete och strategier kring hur stöd kan ges till ett barn i behov av särskilt stöd, i den fria leken. Det skall dock framhållas att förskollärarna har goda intentioner men att faktorer som tid, personkemi, avbrott, stora barngrupper samt hög ljudnivå kan bli hinder i ett eventuellt stöd eller relationsskapande mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd.

Det är en mänsklig rättighet att kunna kommunicera med sin omvärld och en fungerande kommunikation kan ses som en förutsättning för såväl lärande som delaktighet (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2021). Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98/18) ska förskolans miljö vara tillgänglig för alla barn och inspirera till samspel och utforskande av omvärlden. Denna studie undersöker hur förskollärare arbetar med att ge barn i språklig sårbarhet förutsättningar för att kunna vara delaktiga i den kommunikation som sker i förskolan, med fokus på behovet av språk- och kommunikationsstöd i utomhusmiljön och det arbete som sker ute på förskolans gård. Studiens syfte besvaras med hjälp av fyra frågeställningar som undersöker möjligheter och utmaningar och stödjande insatser i såväl den sociala som i den fysiska miljön. Med utgångspunkt i ett relationellt perspektiv vill vi bidra med kunskap om hur arbetet med stödjande insatser behöver ses i relation till olika platser och miljöer och de möten och relationer som skapas i förskolan. Studien har genomförts med en kvalitativ metod där vi har observerat fyra olika förskolegårdar och intervjuat fyra förskollärare. Studiens resultat visar att sociala insatser, såsom närvarande pedagoger, har större fokus i utomhusmiljön än konkreta stödinsatser i den fysiska miljön och att det råder delade meningar om användandet av exempelvis bildstöd på förskolans utegård.

Syftet med studien är att genom analys av intervjuer med rektorer, förskollärare och specialpedagoger utröna vilka förväntningar som finns på specialpedagogens yrkesroll inom ramen för förskolans verksamhet. Följande frågeställningar har undersökts: Vilka förväntningar har rektorer, förskollärare och specialpedagoger på specialpedagogens samverkande yrkesagerande i förskolans verksamhet?   Studiens empiriska material består av sju intervjuer, därav med två rektorer, tre förskollärare och två specialpedagoger. Det empiriska materialet har analyserats dels utifrån tidigare forskning, dels utifrån studiens teoretiska utgångspunkter, det interaktionistiska perspektivet och det relationella perspektivet.   I resultatdiskussionen diskuteras de resultat som framkommit i studien. Studiens resultat visar att specialpedagogens yrkesroll i förskolan ser olika ut beroende på vilken yrkesprofession som intervjuats.  Det framkommer i resultat att förskollärare är mer osäkra på sina förväntningar på en specialpedagog medan rektorer och specialpedagoger är mer tydliga i sina förväntningar på specialpedagogens yrkesroll. Ett exempel på en sådan förväntning är specialpedagogens roll i samverkan mellan förskolans olika aktörer och yrkesrollens uppdrag att utveckla förskolans undervisning.

Föreliggande studie har undersökt lärares uppfattningar och erfarenheter av det förebyggande arbetet mot mobbning. Syftet med undersökningen är att försöka fördjupa förståelsen för lärares olika uppfattningar om det förebyggande arbetet mot mobbning, samt vilka formella villkor, hinder och ramar lärarna uppfattar att de har i detta arbete. Den metodologiska ansatsen vi valde att använda oss av var en kvalitativ intervjuundersökning genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes via Zoom. Resultatet visade att lärare uppfattar att mobbning sker när elever skiljer sig från normen och osäkra elever runt omkring känner ett behov av att hävda sig genom att trycka ner de som är avvikande. Till följd av detta beskrev även lärarna vilka utmaningar och möjligheter som fanns för de i arbetet mot mobbning, vilket resulterade i tidsaspekter, gruppstorlekar samt bristande samverkan med omsorgspersoner. Slutligen genom att analysera resultatet med stöd av ramfaktorteori, samt Hundeides teori om sociokulturella ramar, kom vi fram till att trots att det finns relationella kunskaper om hur mobbning kan förebyggas, visade det sig att lärarnas uppfattningar om vad man själv kan och inte kan göra mer bygger på punktuella perspektiv och det Hundeide beskriver som lärares naiva teorier. Med stöd av både lärarnas egna uppfattningar om arbetets förutsättningar, samt både ramfaktorteorin och Hundeides syn på hur naiva teorier blir dominerande tolkar vi det som att skolans ramfaktorer är allt för begränsande för att ett förebyggande arbete mot mobbning verkligen ska fungera i praktiken. Här uppfattar vi som en viktig slutsats i vårat arbete att ramarna, och då inte minst att tiden med varje elev behöver öka samt att gruppstorlekarna behöver minska. Detta så att man kan arbeta bättre med skolans negativa normkultur vilket samtliga lärare ansåg vara en viktig orsak till mobbning.

Syftet med studien var att utifrån några lärares perspektiv belysa skolans och lärarnas uppdrag om undervisning och inkludering av elever i behov av stöd. Vidare vilka former av stöd som finns för lärarna för att uppnå målet om inkludering i skolan. Studien utgick från en kvalitativ metodansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio lärare som undervisar i årskurserna 4-6. Resultatet visade att studiens medverkande lärare har flera olika strategier för att anpassa undervisningen till elevers olika behov. Utifrån de två huvudsakliga specialpedagogiska teoretiska perspektiven – det relationella perspektivet om “elever i svårigheter” och det kategoriska perspektivet om ”elever med svårigheter” pekar resultatet mot att studiens lärare har ett relationellt synsätt när det gäller utformningen av undervisningen. I resultatet framgår också att lärare finner att elevers lärande i hög utsträckning hänger samman med gemenskap och social tillhörighet i elevgruppen. Synen på lärande som kunskapsutveckling som sker i gemenskap med andra speglar Vygotskys teoretiska utgångspunkter på lärande, det så kallade sociokulturella perspektivet. Resultatet visar även att lärarna i studien är osäkra på vad begreppet inkludering innebär och lärarna i studien efterfrågar tydlighet från rektorer och mer stöd från specialpedagog. Vidare efterfrågas ett gemensamt arbete på skolorna kring inkludering. En slutsats i den här studien är att relationer mellan lärare och elever samt elever emellan är grundläggande faktorer för inkludering, undervisning och lärande. En annan slutsats i studien är att det finns ett behov av att skapa en gemensam definition på skolorna av begreppet inkludering och hur det kan omsättas iskolans praktik.

Genom att diskutera dilemmat kring begreppet “en förskola för alla” med informanterna i studien har vi försökt förstå pedagogens roll för verksamheten i förskolan. Ur en poststrukturalistisk ansats försökte vi beskriva framställandet av diskursen om en idealpedagog. Syftet med vår studie var att tolka hur en idealpedagog bör vara. I resultatet framkommer diskursen om en idealpedagog genom att vi tolkade informanternas uttryck för vikten av pedagogens roll för verksamheten i förskolan. I diskussionen framkom det att idealpedagogen kan ha ett inbyggt dilemma. / <p>Betyg i Ladok 210108.</p>

Mitt syfte med studien är att belysa arbetet med en inkluderande undervisning för alla barn inom förskolans utbildning. Jag avser även att undersöka hur de två begreppen specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd uppfattas av rektorer, specialpedagoger och pedagoger på de aktuella förskolorna ur ett specialpedagogiskt perspektiv, samt hur dessa arbetar tillsammans som en enhet i dessa frågor. Studien är gjord av kvalitativ art och bygger på intervjuer med två rektorer, tvåspecialpedagoger och fyra pedagoger från två olika förskolor i samma kommun, det vill säga en rektor, en specialpedagog och två pedagoger från vardera förskolan. Fokus i intervjuerna är det arbete som bedrivs kring barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna och hur undervisningen inkluderar alla barn. Intervjuerna är mestadels analyserade utifrån Claes Nilholms (2007) två kategorier relationellt och kompensatoriskt perspektiv. Intervjusvaren kopplas och jämförs också med forskning och litteratur.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar som lärare, speciallärare och specialpedagoger har kring vilka stödåtgärder som prioriteras för elever med samtidig dyslexi och ADHD, komorbiditet. För att få tillgång till dessa lärarkategoriers uppfattningar genomfördes elva semi-strukturerade intervjuer. Resultatet som framkom var för det första att det inte fanns någon kunskap om begreppet komorbiditet och vad det innebär, och för det andra att alla informanter kunde erinra en elev som troligtvis haft denna kombination utan att skolan vetat om det. Det framkom även att ADHD är det som prioriteras när stödåtgärder sätts in, eftersom det är svårt att bedriva undervisning om eleven har stora koncentrationssvårigheter och/eller är utåtagerande. Stödåtgärder för dyslexi sätts oftast inte in förrän eleven kommit upp på mellanstadiet och blivit utredd för sin ADHD samt fått medicin som lugnat beteendet. Relation lyfts fram som mycket viktigt för att arbetet med eleven ska bli framgångsrikt. Kunskapen om vilka stödåtgärder som fungerar bäst varierar från stor kring ADHD, relativt stor kring dyslexi, till att vara i stort sett obefintlig kring den komorbida formen ADHD - dyslexi.