Denna studie undersöker hur flickor som går högskoleförberedande program på gymnasiet ser på det stöd de får i skolan och hur de kan visa och få sina stödbehov tillgodosedda i övergången mellan grundskolan och gymnasiet. Syftet är att bidra med kunskap om övergången mellan grundskola och gymnasium för flickor som befinner sig i behov av stöd kring sin skolgång och hur denna kunskap kan bidra till att flickor får sina stödbehov tillgodosedda. Studien är en kvalitativ intervjustudie med en hermeneutisk metod och engenusteoretisk utgångspunkt. Genom ett elevperspektiv studeras vad forskning och flickorna som intervjuats kan bidra med för vidare forskning och för att ur ett specialpedagogiskt perspektiv bidra till skolutveckling och en förändrad skolpraktik. Detta för att flickorförhoppningsvis får sina stödbehov tillgodosedda under sin skolgång och framför allt i övergången mellan grundskolan och gymnasiet. Forskningen kring detta beskriver hur flickor i behov av stöd missgynnas av både undervisningens utformning, relationen till läraren och behovet av att känna att man passar in. Forskningen i denna text beskriver hur elever i behov av stöd i högre grad än pojkar är beroende av ett fungerande samarbete och goda relationer för att nå skolframgång och hur flickors stödbehov uppmärksammas senare under skolgången. Resultatet visar att den forskning som finns till stor del är överensstämmande med de resultat som vår studie. Studiens resultat visar att flickorna känner att de av relationella skäl behöver dölja sina behov och att deras stödbehov ofta uppmärksammas sent under skolgången. Relationer spelar även en stor roll för flickornas motivation och möjlighet att klara sin skolgång. Däremot, i kontrast till det forskningen beskriver, berättar flickorna om hur stort ansvar de lägger på sig själva för att få stöd och att de ofta inte vet hur de kan påverka skolan och undervisningen för att möta sina behov även om de själva har kunskaper om hur de skulle vilja få stöd. Detta tyder på att kunskapen kring övergången mellan grundskola och gymnasium för flickor i behov av stöd är viktig för att kunna bidra till att flickor får sina stödbehov tillgodosedda under sin skolgång.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som arbetar i grundskolan ser på sin undervisning av elever som befinner sig i gråzon och vilket stöd de använder sig av i undervisningen. Elever som befinner sig i gråzon innebär att eleverna har inlärningssvårigheter men de har inte diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och därmed inte har rätt till grundsärskolan som skolform. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med 11 kvinnliga lärare i grundskolan. De definierade begreppet gråzon och berättade om sina erfarenheter av att undervisa dessa elever. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori användes för att analysera resultatet. Det relationella- och kategoriska perspektivet som Persson beskriver är ytterligare en teori som används för att analysera resultatet. Resultatet visade att lärarna ser flera möjliga strategier som de kan använda för att stärka elevernas lärande som att repetera mer för hela klassen och använda mer stödmaterial. En utmaning lärarna såg var att de upplever tidsbrist och att de eftersöker mer kunskaper om elever som befinner sig i gråzonen. En slutsats vi kunde dra av studien var att lärarna känner att de inte räcker till och vill och behöver ha mer kunskap om dessa elever för att utveckla sin egen undervisning.

Begreppet inkludering är ett begrepp som i den svenska skolan har positiva associationer. Det är dock inte helt klart vad det egentligen innebär i praktiken. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av och ärbaserad på det sociokulturella, relationella och det interkulturella perspektivet och är ett kvalitativt metodologiskt tillvägagångssätt bestående av semistrukturerade intervjuer som i denna studie syftar till att utforska och få en djupare förståelse för hur fritidshemslärare reflekterar över begreppets betydelse. Hur fritidshemslärare implementerar inkludering i sitt vardagliga arbete och vilka slags utmaningar de identifierar i förhållande till detta. Resultatet visar att de fritidshemslärare vi intervjuat har allmän kunskap om begreppet inkludering såsom det beskrivs i kurslitteraturen vi läst och använt oss av. De beskriver dock sina utmaningar medatt implementera inkludering i det vardagliga arbetet. Utmaningar som beskrivs kopplas till eleven i fråga, gruppsammansättningarna, lärarens upplevelser och erfarenheter samt de arbetsförhållanden som råder.

Syftet med denna undersökning är att undersöka, analysera och diskutera tvålärarskap för elever i behov av stöd ur specialpedagogers och rektorers perspektiv. Studien är en kvalitativ intervjustudie och undersöker vilka fördelar och nackdelar det finns med tvålärarsystemet för inkludering. Till hjälp i insamlandet av empirin har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts för att bidra med kunskap om två rektorers och tre specialpedagogers, från fem olika skolor, syn på tvålärarsystemet för elever i behov av stöd - inom både kommunal och fristående grundskoleverksamhet.De teorier vi har utgått ifrån är ekologisk systemteori och det relationella perspektivet.Bronfenbrenners begrepp mikro-, meso-, exo- och makrosystem har använts som stöd för analysen av vårt resultat, vilket visar att tvålärarsystemet ger ökad trygghet, studiero och inkludering för eleverna. Resultatet visar också på en större flexibilitet i hur elevgrupper formas, ett fördjupat kollegialt lärande samtidigt som specialpedagogen som enskild yrkesroll blir mindre framträdande.Den specialpedagogiska relevansen syns i tvålärarsystemets anknytning till läraruppdraget. Specialpedagogen utvecklar skolverksamhetens lärmiljöer för att undanröja hinder och svårigheter i den, analyserar svårigheter på individ-, grupp- och organisationsnivå samt verkar som ett stöd för alla elever oberoende av stödbehov.

Denna studie har undersökt tidigare gymnasieelevers upplevelser gällande deras relationer med sina lärare. Syftet med studien är att få en förståelse för vilken betydelse lärar-elevrelationen har haft för elevens skolgång utifrån den tidigare elevens upplevelser. Studien är kvalitativ där semistrukturerade intervjuer genomfördes både digitalt och fysiskt för att samla in data. Resultatet analyserades med hjälp av en tematisk innehållsanalys för att uppmärksamma mönster och hitta gemensamma nämnare som bildade olika teman. Resultatet uppvisade att beroende på om relationen var bra eller dålig påverkade detta informanternas skolgång, som exempelvis minskad motivation på lektionerna. De tidigare gymnasieeleverna beskrev vad de värdesätter i en lärar-elevrelation men även vad som inte uppskattas. Tillit, engagemang, att bli sedd var nyckelord som sågs i flertal av intervjuerna med de tidigare gymnasieeleverna. De tidigare gymnasieelevernas upplevelser är av betydelse för att underlätta relationsskapandet mellan lärare och elever. Slutligen kopplades resultatet till det relationella perspektivet. Perspektivet ger riktlinjer gällande hur lärare kan förhålla sig till sina elever och hur de kan motivera samt bygga tillitsfulla relationer. Detta speglar sig i resultatet vilket visar det relationella perspektivets betydelse när det kommer till relationskapandet med de tidigare eleverna. Slutsatsen blir att de tidigare elevernas upplevelser tyder på att läraren måste engagera sig och ta reda på vad som är bra och dåligt i deras relation till sina elever genom att prata om det. För att en bra relation ska uppnås krävs det bland annat att eleverna har tillit för sina lärare och känner sig sedda. Om allt detta uppnås resulterar det till att eleven känner sig mer motiverad och vill göra bättre ifrån sig.

Undervisningen i samhällskunskap har det övergripande syftet att ge eleverna kunskaper och färdigheter som gör att de aktivt kan delta i samhällslivet. Ett demokratiskt samhälle behöver engagerade och intresserade medborgare. Ett av lärarnas främsta uppdrag blir därför att hitta varje elevs intresse och motivation till att lära sig de kunskaper som behövs i ämnet. Högstadiet är en tid då mycket händer i elevernas liv och det kan påverka deras motivation negativt, lärarna behöver då strategier för att väcka lusten och motivationen till att lära sig.Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare i ämnet samhällskunskap definierar begreppet motivation, hur de upplever att de kan påverka elevernas motivation och vilka strategier de har för att väcka motivation och engagemang hos sina elever.Det metodologiska angreppssättet har varit en kvalitativ metod och det empiriska materialet kommer från fyra semistrukturerade intervjuer med högstadielärare, verksamma i ämnet samhällskunskap, i Norrbotten. Resultatet visar på att lärarna definierar begreppet motivation på ett likartat sätt, men att begreppet i sig har många infallsvinklar och går att relatera till många andra begrepp och faktorer, så som engagemang, drivkraft, intresse och delaktighet.Ur ett relationellt perspektiv är lärarnas roll och val av strategier mycket viktiga för att hjälpa eleverna att hitta motivation när den saknas eller behöver hållas i gång. Lärarna har många olika strategier för att hjälpa eleverna med motivationen, men landar många gånger i att relationen mellan läraren och eleven är en förutsättning för att deras strategier ska nå fram till eleverna. Den sociala omgivningen, elevernas eget intresse och delaktighet i undervisningen är också förutsättningar för motivation till livslångt lärande. / <p>Betygsdatum 2021-08-29</p>

Syftet med denna studie var att beskriva pedagogernas erfarenheter och upplevelser av inkludering samt de förutsättningar pedagogerna hade av barn med funktionsnedsättningar i förskole verksamhet. Författarna använde sig av en kvalatativ metod, där sju stycken semistrukturerande intervjuer genomfördes i två stycken delstudier. Där efter transkriberades och analyserades intervjuerna där olika koder framträdde och bildade olika teman som kunde identifieras. Olika tema kopplades ihop med frågeställningarna som blev resultatet. Teorin som användes i reslutatet stödjer sig på det relationella perspektivet och kategoriska perspektivet. Resultatet visade att pedagogerna generellt hade positiv upplevelse och erfarenhet av inkludering utifrån de förutsättningarna de hade. Upplevelsen var att flexibilitet var centralt för att kunna hitta gemensamma mål för arbetet kring barn med funktionsnedsättning. En strukturerad kartläggning i ärendet och genom samarbete med andra professioner kunde samsyn skapas kring gemensamma mål rörande barnen. Enligt resultatet i studien framkom det att förutsättningarna krävs för att ha inkluderad verksamhet. Genom pedagogernas utsago om att anpassa verksamheten efter barn med funktionsnedsättning blir inte det ett utpekande för barnet. Detta skapar ett inkludernade arbetssätt för hela barngruppen genom att pedagogerna frambringar förutsättningar på varierande sätt.

Enligt läroplanen Lgr 11 (Skolverket, 2011) och skollagen (SFS, 2010:800) är skolans uppdrag att förbereda eleverna för att leva och verka i samhället. Genom vår studie bidrar vi med att belysa vikten av att elever ges förutsättningar att utveckla en språklig och kommunikativ kompetens. Studiens forskningsfrågor ger en inblick i pedagogers upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete för elever i språklig sårbarhet. Vi använder oss av Bruce, Ivarsson, Svensson, Sventelius (2016) definition av språklig sårbarhet; när elevernas förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans. Syftet är att ta del av pedagogernas upplevelser och synsätt gällande arbetet med språkutvecklande undervisning för elever i språklig sårbarhet, oavsett undervisningens kvalitét. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv, där vi anammar Vygotskijs tankar om att inlärning sker i kommunikation med andra. Det relationella perspektivet, där omgivningens syn på eleven och interaktionen mellan eleven och dess omgivning är avgörande för dess kunskapsinhämtning synliggörs också. Studien genomfördes som en kvalitativ forskningsmetod med fenomenologisk inspiration och utgår ifrån pedagogers upplevelse och synsätt gällande språkutvecklande arbete med öppenhet för deras erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2015). Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2018) och informanterna gavs utrymme att besvara och tolka frågorna, vilket enligt Patel och Davidson (2011) ses som låg grad av strukturering. Enligt Bryman (2018) behöver inte semistrukturerade intervjuer följa frågorna i intervjuguidens givna ordning. De teoretiska ramar som ligger till grund för studien redovisas samt studiens syfte och frågeställningar, följt av en beskrivning av centrala begrepp och nyckelord. Vidare presenteras vårt metodologiska övervägande, studiens upplägg och genomförande. Därefter redovisas, analyseras och tolkas studiens resultat mot bakgrunden av vårt teoretiska ramverk samt tidigare forskning. Studiens resultat synliggör pedagogernas upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete. Utifrån empirin kan vi utläsa likheter och skillnader i intervjusvaren och de faktorer som pedagogerna anser gynna ett språkutvecklande arbete. Vikten av en kontinuitet i verksamheten synliggörs då pedagogerna återkommande reflekterar och diskuterar organisationens samsyn och förhållningssätt. Betydelsefulla faktorer för språkutvecklande arbete är strukturerad och tillgänglig lärmiljö samt ett explicit arbete med språket.

AbstractStudiens syfte är att undersöka spänningsfältet mellan begreppen undervisning och omsorg, beträffande hur uppdragen tolkas av förskollärare samt huruvida utrymme för närvarande mellanmänskliga möten finns, utifrån våra respondenters upplevda erfarenheter och tankar.Den nya reviderade läroplanen trädde i kraft 2019 och med den en förskola som är mer och mer undervisningscentrerad. Utifrån detta har vi genomfört en studie som riktar sig mot att urskilja spänningsfältet mellan undervisning och omsorg. Vi ifrågasätter om begreppen får ta lika stor plats, diskuteras och synas. Arbetets teoretiska referensram belyser begreppen omsorg, undervisning och förhållningssätt, där vi utgått från ett relationellt perspektiv kopplat till Aspelin samt omsorgsetik utifrån Noddings. Kapitlet kring tidigare forskning belyser dikotomin mellan undervisning och omsorg, transformering av begreppen, tvetydighet av begreppen samt undervisning i relation till omsorg och lärande. Studien är genomförd ur en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Empirin grundar sig på semistrukturerade djupintervjuer med sju förskollärare. Resultatet av studien visar att det finns en verbal dikotomi mellan begreppen omsorg och undervisning. Vi ser att omsorg blivit en tyst kunskap medan begreppet undervisning diskuterats aktivt och på olika sätt på arbetsplatserna. Dock ser vi att förskollärarna bedriver omsorg, men utan att sätta ord på den. Begreppen transformeras där undervisning blir allt. Vårt resultat visar att vidare diskussioner kring begreppen omsorg och undervisning är nödvändigt.

No description available.