Sammanfattning: Då det förebyggande och hälsofrämjande arbetet är ett av de främsta uppdragen som specialpedagog, tillika det utredande och handledande uppdraget, avsåg vi med vårt självständiga arbete att ta reda på vad eleverna ser som framgångsfaktorer för en meningsfull skoldag. Urvalet för vårt arbete var elever, som inom elevhälsan kommit att benämnas som “elever i svårigheter”, ”elever som utmanar” eller “elever i behov av särskilt stöd”. För att komma i kontakt med detta urval tog vi kontakt med specialpedagoger på en gymnasieskola och en högstadieskola. Våra undersökningar genomfördes via semistrukturerade intervjuer och med hjälp av en skattningsskala. Vi hade förmånen att intervjua tolv elever. Alla intervjuer transkriberades direkt efter genomförd intervju och förvarades med omsorg, för att garantera informanternas anonymitet och för att obehöriga ej skulle kunna ta del av materialet. De insamlade elevernas upplevelser av sin skolvardag kategoriserades och sorterades efter teman och nyckelord som sedan tolkades och analyserades utifrån vår teoretiska ram som var det salutogena förhållningssättet utifrån KASAM-begreppen och relationens betydelse för elevens varande i skolan. Fokus var då inte bara den interpersonella relationen, utan relationen till den kontext eleven verkar i gällande skolans fysiska och sociala miljö. Överraskande i vår undersökning var att det framkom att samtliga informanter lyfte vikten av regler i skolan och vikten av kompetens hos pedagogerna att tillse att regler följs. Överraskande av den anledningen att i teorin beskrivs elever som utmanar som elever som har svårt att rätta in sig efter skolans regler. Valet av metoden semistrukturerade intervjuer gjordes då vårt primära syfte och mål var att lyfta betydelsen av att låta elevers röster höras för att skapa en förståelse för hur vi som specialpedagoger kan tänka och anpassa på individ-, grupp- och organisationsnivå för att främja elevens möjlighet till måluppfyllelse och välmående i en skola för alla.

Matematikkunskaperna i svensk skola har enligt TIMSS och PISA dalat under många år.  Skolverket har därför genomfört nationella insatser i form av kompetensutveckling för lärare samt infört ett obligatoriskt bedömningsstöd i taluppfattning för årskurs 1. Forskningen lyfter fram att undervisningens kvalité relaterar till lärarens kompetens samt att sambandet mellan lärarens kompetens och elevens lärande är mycket tydligt. För att elever ska kunna tillägna sig kunskaper i taluppfattning behöver undervisningen vara genomtänkt, innehålla diskussioner och bestå av meningsfulla uppgifter. Genom halvstrukturerade intervjuer undersökte, analyserade och tolkade vi några pedagogers beskrivningar av undervisningens betydelse för att skapa goda förutsättningar för elever i matematiksvårigheter att lyckas med den grundläggande taluppfattningen. Tolkningen av resultatet utgick från de specialpedagogiska perspektiven, det kategoriska och det relationella. Resultatet i vår studie visade att samtliga pedagoger var överens om att undervisningen har betydelse men nämnde även att elevens förutsättningar och behov har betydelse. Både det kategoriska och det relationella perspektivet blev synligt hos studiens pedagoger men det relationella perspektivet var det som dominerade. Resultatet gav exempel på god undervisning i taluppfattning för elever i matematiksvårigheter. Vår slutsats var att en god undervisning i taluppfattning inte enbart beror på pedagogens kompetens och undervisning utan även var starkt relaterad till elevens behov och egna förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet mångkultur samt hur de förhåller sig relationellt till lärandeobjektet. Studiens forskningsfrågor är: Hur tolkar förskollärare begreppet mångkultur? Vilken betydelse anser förskollärare att det relationella arbetet har för deras intentioner gällande mångkultur i förskolan? Vi har utgått från kvalitativ metod i form av intervjuer. Insamlad empiri har analyserats utifrån en fenomenografisk analysmodell. Tidigare forskning (Lunneblad, 2013 Lahdenperä, 2008 Björn-Willens, 2006 Ljungberg, 2005) visar på att begreppet mångkultur är komplext för förskollärare att förhålla sig till i sitt uppdrag utifrån läroplanens mål och riktlinjer. Resultatet av studien visar att det finns olika synvinklar att förhålla sig till kring begreppet mångkultur. I den fenomenografiska analysen utgick vi från ett utvecklingspedagogiskt perspektiv samt ett relationellt perspektiv. Vi upptäckte att perspektiven kan i samspel utveckla varandra. Analysen kategoriserades in i teman vi fann i intervjuerna, komplexiteten i begreppet, relation till föräldrar samt utvecklingsmöjligheter. Slutsats för denna studie är att mångkultur kan bidra till gemenskap och samspel beroende på hur förskollärare tolkar begreppet och värdesätter relationer. Förskollärarens medvetenhet kring sina egna värderingar och tankar om mångkultur är betydelsefull för att kunna möta andra människor och därmed utveckla den mångkulturella verksamheten.

Syftet med denna studie är att undersöka de åtgärder som skrivs in i åtgärdsprogram för elever på högstadiet. Studien innehåller en innehållsanalys av de åtgärder som skrivits in i åtgärdsprogram. Åtgärderna har redovisats utifrån kategoriskt och relationellt perspektiv. Analys har gjorts med begreppen artefakt, mediering och scaffolding, hämtade ifrån det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkommer att flera av åtgärderna är av kategorisk karaktär. Utifrån begreppen kan åtgärderna ses som artefakter men kopplingen mellan artefakter och mediering är svår att analysera då åtgärderna saknar helt eller delvis koppling till de kunskapskrav som minst skall uppnås. Det finns även brister i hur åtgärderna formuleras utifrån de allmänna råden kring extra anpassningar och särskilt stöd som skolverket ger.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur elever med problematisk skolfrånvaro, till vardags så kallade hemmasittare, beskriver den skolgång vilken resulterat till att de valt bort skolan. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer i form av livsberättelser genomförts. Empirin har tolkats med narrativ metod. Slutsatsen av studiens resultat visar att vägen till hemmasittande ser olika ut för varje individ och att det behövs ökad kunskap kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ångesthantering och ett ökat samarbete mellan skola och myndigheter där man sätter den unga i centrum och samverkar kring stödåtgärder. Studien borde ha relevans för skolpersonal, elevhälsa och andra professioner som arbetar med målgruppen och förhoppningen är att undersökningen också kommer att vara viktig för informanterna själva då de själva kommer att få sätta ord på sina tankar, känslor och upplevelser.

Syftet med mitt examensarbete var att undersöka hur pedagoger identifierar särbegåvade elever och högpresterande elever. Jag var också intresserad av att undersöka pedagogers erfarenheter av och uppfattningar om möjligheter och hinder för att dessa elever ska lyckas i skolan. Mina informanter var sexverksamma lärare i grundskolan med olika erfarenheter av undervisning. Jag har genomfört en kvalitativ studie med enskilda intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna var halvstrukturerade med möjlighet att ställa följdfrågor. Det empiriska materialet har bearbetats genom tematisk analys. Jag redovisar mitt resultat utifrån följande teman: definitioner, relationer, förmågor, prestationer, struktur och organisation. Resultaten i studien visar att det råder viss osäkerhethos pedagoger hur de kan identifierarsärbegåvade elever. Vidare visar studien att det kring högpresterande elever fanns en kunskap som var i linje med aktuell forskning, nämligen att de bland annat är motiverade för att lära, har lätt för att lära, får ofta höga betyg och har hög närvaro i skolan. Resultatet visar också att planering och arbetssätt är viktigt för båda dessa elevgrupper.

Syftet med studien var att undersöka samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur det kommer till uttryck i praktiken. Studien har en kvalitativ ansats där tio förskollärare deltog genom semistrukturerade intervjuer för att få syn på deras upplevelser och tankar kring samverkan i förskolan. Resultatet visar på att faktorer som tid, engagemang, kunskap och förhållningssätt blir avgörande för vilken samverkan som blir möjlig. Slutsatsen i studien är att det behöver finns förutsättningar för förskollärare att utveckla samverkan, men också anpassade förutsättningar för vårdnadshavare att delta i samverkan.

Det ställs idag stora krav på vår språkliga förmåga, både att kommunicera muntligt och skriftligt. För barn med språkstörning är det extra viktigt att de får rätt hjälp för att kunna utvecklas på bästa sätt. Med detta som bakgrund är syftet med vår studie att öka förståelsen för språkstörning genom att ta del av speciallärares och logopeders arbete och erfarenhet. I studien behandlas frågeställningarna; Hur ser speciallärare och logopeder på diagnosen språkstörning? Vilka metoder kan vara gynnsamma för elever med språkstörning i skolan?Vilka framgångs- och riskfaktorer beskriver speciallärare och logopeder i sitt arbete kring språkstörning? Vi har använt en kvalitativ metod med fenomenologisk inspiration och utfört 15 semistrukturerade intervjuer med speciallärare och logopeder i grundskolan. Resultatet av studien visar att språkstörning är en mångfacetterad och komplicerad diagnos. Studien visar också på att kunskap och erfarenhet kring språkstörning i många fall är bristfällig i skolan. Vi konstaterar att det relationella perspektivet genomsyrar informanternas syn på arbetet med elever med språkstörning. Sammanfattningsvis tyder studiens resultat på ett behov av ökad kunskap i skolan för att få till väl fungerande lärmiljöer och en tillgänglig och anpassad undervisning för elever med språkstörning.

The purpose of the study is to contribute to knowledge about inclusion in preschool from the perspective of preschool teachers by making it visible how preschool teachers view their work to include all children in preschool, regardless of the children's conditions or needs. Qualitative interviews have been used as a research method and six interviews have been conducted with working preschool teachers. The interviews were recorded and then transcribed, after that the collected data material was analyzed from a categorically perspective and a relational perspective.  The results show that the preschool teachers describe that inclusion concerns a sense of community, where children can experience full participation and meaning in the preschool activities, which can be linked to a community-oriented definition of inclusion. Through the analyses a relational perspective can be made visible when the preschool teachers regard that inclusion in the preschool is achieved by creating an environment that is accessible to all children regardless of needs or conditions. The results also show that preschool teachers work to include all preschool children by making the environment clear and accessible. They also describe that their own attitudes and knowledge about inclusion are important factors for inclusion in preschool to be achieved. The preschool teachers emphasize that if inclusion is seen as children’s experience of participation, meaningfulness and community, inclusion can benefit children's development and learning. The preschool teachers also believe that external factors can obstruct and preclude, which can be connected to the view that inclusion is about all children being in the same physical space. Preschool teachers emphasize that inclusion can benefit children's development and learning, but that external factors can obstruct and preclude.  This study concludes that these preschool teachers have good knowledge about how to include all children in preschool and that they have the ability to do so if they are given the right conditions and not preclude by external factors. This study can be seen as relevant to read for anyone who is interested in inclusion in preschool and hopefully this study can contribute with an interest in further research on the subject. / Syftet med undersökningen är att bidra med kunskap om inkludering i förskolan ur förskollärares perspektiv genom att synliggöra hur förskollärare ser på sitt arbete att inkludera alla barn i förskolan, oavsett barnens förutsättningar eller behov. Kvalitativa intervjuer har använts som forskningsmetod och sex intervjuer har genomförts med verksamma förskollärare. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan i sin helhet, därefter analyserades det insamlade datamaterialet utifrån ett kategoriskt perspektiv och ett relationellt perspektiv. Resultatet redovisar att förskollärarna beskriver att inkludering handlar om att barnen i förskolan ska uppleva delaktighet, meningsfullhet och gemenskap, vilket kan kopplas till en gemenskapsorienterad definition av inkludering. Genom analysen kan ett relationellt perspektiv synliggöras då förskollärarna anser att inkludering i förskolan uppnås genom att skapa en miljö som är tillgänglig för alla barn oavsett behov eller förutsättningar. Resultatet visar även att förskollärare arbetar med att inkludera alla förskolans barn genom att göra miljön tydlig och tillgänglig. De beskriver även att det egna förhållningssättet och kunskaper är betydelsefulla faktorer för att inkludering i förskolan ska kunna uppnås. Förskollärarna lyfter fram att om inkludering ses handla om upplevd delaktighet, meningsfullhet och gemenskap kan inkludering gynna barns utveckling och lärande. Förskollärarna anser även att yttre faktorer kan försvåra och utgöra hinder för inkludering, vilket kan kopplas till de avseenden inkludering ses handla om att alla barn är i samma fysiska rum. Studiens slutsats är att dessa förskollärare har goda kunskaper kring hur de ska arbeta för att inkludera alla barn i förskolan och att de har möjligheten att göra det om de ges rätt förutsättningar och inte hindras av utomstående faktorer. Denna studie kan ses vara relevant att läsa för alla som är intresserade av inkludering i förskolan och förhoppningsvis kan denna studie bidra med ett intresse för vidare forskning kring inkludering i förskolan.

Syftet med föreliggande studien var att undersöka vilka metoder och verktyg som förskollärare kan använda sig av för att stödja barns delaktighet i den fria leken. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats där åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare har stått för det insamlade datamaterialet. Studiens teoretiska ansats är det relationella perspektivet som bland annat utgår från mellanmänskliga mötena och den intersubjektiva processen. Resultatet visar på förskollärarnas närvarande och observerande arbete vid barnens fria lek, som en förskollärare uttryckte ”öppna ögon och stora öron”. Studiens slutsats är att förskollärare kan arbeta såväl mer direkt som långsiktigt för att få barnen delaktiga i den fria leken. Till det direkta arbetet krävs emotionell närvaro och lekkompetens. Till det långsiktiga arbetet hör bland annat arbetet med förskolans klimat, förskolepersonalens förhållningssätt och värdegrundsarbete.