No description available.

Utifrån våra erfarenheter har vi lagt märke till att det är många elever inskrivna på fritidshemmet men oftast få verksamma lärare. Elever med särskilda behov har inte alltid någon resurs på fritidshemmet och då får fritidshemslärare ta över rollen och agera resurs för eleverna som behöver extra stöttning för att klara av dagen på fritidshemmet. Vi ville få reda på om man kan bygga goda relationer med alla elever utifrån dessa förutsättningar. Studiens frågeställningar är: Hur upplever lärarna på fritidshemmet att de bygger goda relationer med elever? Vilka svårigheter, hinder och möjligheter identifierar lärarna på fritidshemmet när det kommer till relationer med eleverna? Syftet med följande studie är att fördjupa förståelse för vad som möjliggör eller hindrar fritidshemslärares relationsbygge med alla elever på fritidshemmet. Studiens empiri består av en kvalitativ metod med sju intervjuer genomförda med fritidshemslärarna som arbetar på två olika skolor i södra Sverige. Våra teoretiska utgångspunkter för studien är relationell pedagogik, lärares relationskompetens och ramfaktorteorin. Studiens resultat visade att de intervjuade fritidshemslärare har en samsyn på att relationsbyggande var en viktig faktor för elevernas trygghet men att ramfaktorer såsom personalbrist, stora barngrupper och lite tid för eleverna kan försvåra utvecklingen med att bygga goda relationer med alla elever.

<p>Detta är en studie av åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik med respektive utan diagnosen dyslexi. Syftet med studien är att undersöka hur åtgärderna i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivproblematik på högstadiet är utformade. Jag vill undersöka huruvida det finns några skillnader i ordinerade åtgärder för elever i läs- och skrivproblematik utan dyslexidiagnos respektive elever med diagnostiserad dyslexi. Detta för att se vilken roll en eventuell diagnos har i sammanhanget för att ändamålsenliga åtgärder ska sättas in för elev i behov av särskilt stöd. Undersökningen syftar till att skönja vilket specialpedagogiskt perspektiv som tycks ligga till grund för åtgärderna och huruvida åtgärderna har någon förankring i tidigare forskning/litteratur och styrdokument rörande arbetet med åtgärdsprogram. Urvalet består av 20 avkodade åtgärdsprogram från sex olika skolor och metoden består av en kvalitativ innehållsanalys med kategorier baserade på tidigare forskning/litteratur. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen ofta brister i tydlighet gällande vad åtgärderna innebär samt vem som är ansvarig för specifika åtgärder men också att de i endast i få fall visar hänsyn till Skolverkets (2008) rekommendationer gällande arbetet med åtgärdsprogram. Därtill visar det sig att skillnaderna mellan åtgärdsprogrammen för elever med dyslexi respektive utan dyslexi är relativt få. Alla utom ett av åtgärdsprogrammen i studien visar sig vara formulerade ur ett kategoriskt/kompensatoriskt perspektiv.</p>

Syftet med studien har varit att inom kontexten fritidshem fördjupat studera och försöka att förstå innebörden i ett antal definierade diskurser i relation till lärarnas arbete på det mångkulturella fritidshemmet. Begreppen diskurs, etnicitet, normalitet och relation har varit de grundläggande centrala begrepp som studien vilat på. Studien har baserats på samtal med sju lärare samt fältstudier vid tre mångkulturella fritidshem. Diskursanalys har använts som verktyg för analysen. Resultatet visar att lärarna talar om barnen, föräldrarna och om sitt arbete i det mångkulturella fritidshemmet som annorlunda i jämförelse med andra fritidshem. Lärarna beskriver även olika relationer som de har till barn och föräldrar. Tre olika diskurser framträder, den etnocentriska diskursen, den bekräftande diskursen och den omhändertagande diskursen. Dessa diskurser får innebörd för praktiken. Konsekvenserna innebär att lärarna genom att med sitt tal bidrar till att befästa normaliteten vilket medför en ökad segregation. Därför är det av vikt att medvetandegöra de fördomar som finns men även det som sägs mellan raderna. När det gäller den sociala praktiken visar resultatet att den interkulturella pedagogiken inte genomsyrar det mångkulturella fritidshemmet utan att medvetenheten måste öka bland lärare för att undvika att det annorlunda konstrueras och konstitueras. Kunskapsbidraget i den här studien riktas mot lärare som är verksamma i den fritidspedagogiska praktiken.

Sammanfattning Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare och barn uppfattar inflytande i dagens förskola. Studien utgår från följande frågeställningar: På vilket sätt uppfattar förskollärare i dagens förskola sitt uppdrag med barns inflytande? Hur resonerar förskollärare och barn om möjligheter för barns inflytande i förskolan? Hur resonerar förskollärare och barn om hinder för barns inflytande i förskolan?   För att kunna undersöka detta har intervjuer gjorts. Metoden för datainsamlingen är samtalsintervju, där sex förskollärare och åtta barn är informanter. Intervjuerna har analyserats utifrån George H. Meads teorier om interaktion och Moira Von Wrights teori om det punktuella respektive det relationella perspektivet. Resultatet visar att förskollärarna anser att barns inflytande har förändrats de senaste årtiondena. Förskollärare idag anser sig ha ett större ansvar över att möjliggöra barns inflytande. Det finns både möjligheter och hinder i arbetet med barns inflytande. Resultatet visar att det är i interaktionen mellan pedagoger och barn som möjligheten, men även hinder, skapas.

Sammanfattning Syftet med föreliggande arbete är att utifrån en fenomenologisk ansats visa en bild av hur livet i grundskolan, vid olika tidpunkter, kan te sig för en elev med högfungerande autism. Hur upplever hon sig själv och sin situation i skolan vid de olika tillfällena och hur förändras hennes upplevelse i ett longitudinellt perspektiv?     Hur förstår och uttrycker Alice sig själv och sin identitet?    Hur hanterar och förstår Alice sin situation i skolan?    Hur relaterar hon till och kommunicerar med andra?    Hur förstår och förklarar hon sina problem?    Hur förstår och påverkas hon av skolans berättelse om henne? För att besvara syftets frågeställningar har jag utfört ostrukturerade observationer samt informella samtal med eleven vid tre olika tillfällen under hennes grundskoletid. Observationer och samtal analyseras och diskuteras sedan i ett longitudinellt perspektiv utifrån aktuell forskning, litteratur om autism och fenomenologiska teorier.       Sammanfattningsvis framträder några generella drag och aspekter särskilt under Alices skoltid.    För det första syns en skillnad i hur hon hanterar sin annorlunda perception och utrycker sin vilja. Under årskurs två tar hon initiativ till att kommunicera sin vilja och sina känslor medan hon under senare år strävar efter att dölja sina reaktioner och drar sig undan.        För det andra hur den strävan efter att ta kontakt och kommunicera med andra, både fysiskt och verbalt som syns under tidigare år senare näst intill försvunnit.           För det tredje syns en skillnad i hur hon förklarar och förstår sin autism.  Från att ha en endast verbal förståelse av autismen som en smittsam sjukdom uppfattar hon den efterhand allt mer som en del av sig själv.    Gemensamt för ovanstående aspekter är att de uttrycker delar av hur hon uppfattar och förstår sig själv och sin relation till omgivningen. Medan hon som liten skiljer tydligt mellan sitt subjekt och objekt utvecklar hon med åren en alltmer konfliktfylld självbild där hon inte längre håller fast vid sitt inre själv. Sammanblandningen av subjekt och objekt färgas av andras uppfattningar om henne och hennes autism.             Alla de här aspekterna står i relation till skolans pedagogiska linje och påverkas av skolans bild av vem Alice är och vad som är rätt för henne.

Lärandemålen i skolan är idag formulerade på ett sätt som gör att de språkliga kraven är väldigt höga. För elever i språklig sårbarhet uppstår utmaningarna i mötet mellan de språkliga förutsättningarna och de språkliga kraven. Om de inte får möjlighet att delta kommunikativt, ökar risken för att de inte utvecklas optimalt. Tidigare studier framhäver vikten av språklig tillgänglighet i lärmiljön, och föreslår olika metoder för att öka tillgängligheten. Dock är dessa studier i stor utsträckning baserade på lärarnas perspektiv.I denna studie inkluderar vi även elevperspektivet. Vi intervjuar elever, lärare och specialpedagogiskt team, förkortat SpecTeam för att identifiera hur den språkliga tillgängligheten kan förbättras. Data från eleverna visar att studiero, och mindre grupper är betydelsefullt för lärande, samt att varierande läromedel, och framför allt bildstöd är viktigt för att öka den språkliga tillgängligheten. Sammantaget från alla tre intervjugrupperna, framgår betydelsen av språklig medvetenhet, där nya ord, begrepp och termer befästs. Teoretisk utgångspunkt utgår från det sociokulturella och det relationella perspektivet.Våra resultat visar att tidigare publicerad data är reproducerbar även när elever är inkluderade i undersökningen, vilket stärker de metoder som idag implementeras för att förbättra den språkliga tillgängligheten. / The intended learning outcomes are today written in a way that makes the linguistic requirements very high. For students in linguistic vulnerability, the challenges arise in the encounter between the linguistic prerequisites and the linguistic requirements. If they are not given the opportunity to participate communicatively, the risk that they do not develop optimally increases. Previous studies highlight the importance of linguistic accessibility in the learning environment, and suggest different methods for increasing the accessibility. However, these studies are to a large extent based on the teachers' perspective. In this study, we also include student perspective. We interview teachers, a special education team abbreviated SpecTeam, and students to identify how language availability can be improved. Data based on the students show that a calm study environment and smaller study groups are important for learning, and that varying study material and visual scaffolding is important to increase the linguistic accessibility. Taken together, from all three interview groups, the importance of linguistic awareness is highlighted, where new words, concepts and terms are learned. Theoretical framework is based on the socio-cultural and the relational perspective. Our results show that previously published data are reproducible also when students are included in the study, which strengthens the methods that are currently being implemented to improve the linguistic accessibility.

Under vår utbildning och VFU har frågor kring fritidshemmets arbete rörande barn i behov av anpassningar eller särskilt stöd växt fram, då vi upplever att pedagogernas åsikter på fritidshemmet inte belyses i tillräckligt hög grad. Syftet med detta examensarbete blir därför att öka kunskapen om hur pedagogerna upplever arbetet med barn i behov av extraanpassningar eller särskilt stöd, genom att lyfta tidigare forskning som vi ställer mot vår egna studie. Vår undersökningsmetod består av åtta kvalitativa intervjuer som grundar sig i våra frågeställningar som är baserade på svårigheter, möjligheter och skillnader ur ett fritidshemsperspektiv, i arbetet mot barn i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Detta belyser vi genom att analysera ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv hur arbetetskiljer sig mellan olika skolor och arbetslag. Samt vad fritidspedagogerna anser kring olika faktorer som påverkar samarbetet rörande arbetet med barn i behov av särskilt stöd.Resultatet visar att fritidshemmen vi har undersökt ser varandra som resurser där de arbetar tillsammans och kontinuerligt för att skapa en trygg miljö där barn skall utvecklas i rättriktning till självständiga individer. En viss problematik framkom dock, där ramfaktorer som tid och resurser upplevdes otillräckliga för att kunna skapa en god samverkan pedagoger emellan. Arbetet vi presenterar ger en inblick över respondenternas egna åsikter och erfarenheter rörande barn i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd ur ett fritidshemsperspektiv.

Elever har jämsides med sin kunskapsinhämtning mycket som de bör behärska och lära sig under sin skolgång. Men vad händer om man inte har en tillräckligt god språklig förmåga för att kunna interagera med andra och har svårt att tillgodogöra sig information? Vilken kunskap om språkstörning harpedagoger idag? Mitt syfte med denna studie var att ta reda på hur pedagogers kunskaper ser ut kring språkstörning och vilka arbetsmetoder som de använder sig utav i sin undervisning. Jag var också intresserad av att få kännedom om vilken hjälp och stöd som erbjuds till pedagoger. Genom fokusgruppsintervjuer visar mitt resultat att pedagogerna har vissa kunskaper kring språkstörning men de efterfrågar mer kompetens kring konkreta arbetsmetoder. Pedagogerna försöker se till varje individs enskilda behov genom att undervisa i mindre grupper och även ge enskild undervisning. De använder sig av alternativa verktyg i sin undervisning och ser styrkor och möjligheterhos eleven för att kunna bemöta dennes behov. Ett inkluderande perspektiv och ett relationellt perspektiv genomsyrar deras arbetssätt med eleverna. Dessa perspektiv skapar, enligt denna studie, ett samspel som gynnar elever med språkstörning i deras lärande och utveckling. En ökad vetenskapligt baserad kunskap utifrån ett elevperspektiv, föräldraperspektiv och ur skolledningens perspektiv skulle kunna ge pedagogerna en bättre förutsättning kring deras arbete med elever med språkstörning.

<p>Studier om elever i behov av särskilt stöd domineras av lärarperspektivet, få studier har ett elevperspektiv. Den här studiens syfte är att beskriva och förklara uppfattningar som elever i behov av särskilt stöd har av det särskilda stödet, vad det gäller vari problematiken ligger, stödåtgärdernas utformning generellt sett, det egna lärandet och på de specifika åtgärderna utvecklingssamtal och åtgärdsprogram.</p><p> </p><p>För att beskriva elevers uppfattningar har metoden i studien en fenomenografisk ansatts. Data har insamlats via intervjuer med 11 elever i grundskolans senare år.</p><p> </p><p>Resultatet visar att eleverna uppfattar särskilt stöd i tre dimensioner, individ dimension, gemensam dimension och yttre dimension. I individ dimensionen är elevernas uppfattningar fokuserade på individnivå, eleven har problem med ett eller flera skolämnen. Lärandet är inriktat på att nå målen för godkänt utan att reflektera över nyttan av kunskaper. Även utvecklingssamtal och åtgärdsprogram är inriktade på att eleven ska nå betygsmålen. Yttre dimensionen speglar elevernas uppfattningar det som omsluter dem i skolan, material, pedagoger och andra resurser. Dimensionen befinner sig utanför det som eleverna har möjlighet att påverka. Problem orsakas av det som inte eleven har möjlighet att påverka. Särskilda stödet handlar om att få rätt material av pedagogerna för att kunna arbeta med lärandet på egen hand. I utvecklingssamtalet uppfattar eleven ingen möjlighet att påverka innehållet. Åtgärdsprogrammen skrivs utan delaktighet och inflytande för eleven. Gemensam dimension är området där individ dimension och yttre dimension går i varandra. Inom denna dimension sker samverkan och dialog i ett möte på likartade villkor, i ett lärande möte. Problem uppstår i mötet med en uppgift och i särskilt stöd söker eleverna kamratinlärning och samarbetsinlärning. Lärandet är inriktat på en djupare inlärning där eleven reflekterar över det inlärda och hur han/hon lär. Åtgärdsprogrammen är ett pedagogiskt stöd för eleven och eleven är väl medveten om innehållet och nyttan av det.</p>