According to the standard model, the size of CP violation in the weak decay Λ → pπ- is predicted to be ∼ 10-5. This means that a very high precision is needed if we want to be able to measure it. It turns out that the precision mainly depends on three factors: if the decay already has a large parity-breaking effect, if we take more measurements, or if the Lambda baryon has a large polarization. The uncertainty is inversely proportional to the root mean square of the polarization, √⟨P2⟩, of Λ. Polarization is a measurement of the fraction of particles with parallel spin. In this project, we simulated the kinematic properties of the three-body decay of the charmed lambda baryon Λc+  → Λπ+ π0 by assuming that Λ+ c decays 100% of the times via the ρ+-resonance, i.e. Λc+ decays like Λc+ → Λρ+ , and ρ+ subsequently decays ρ+ → π+π0. The invariant masses of the daughter particles were then plotted in a so-called Dalitz plot. The fact that the ρ+-meson is a vector meson is exploited to compute the helicity amplitudes HλΛ,λρ, where λ is the helicity of respective particle, meaning the projection of the spin in the direction of the ρ+-mesons momentum. The helicity amplitudes describe the helicities of the particles involved before and after the decay. These are then used to compute the polarization of Λ. After doing the simulation, the invariant masses are plotted in the Dalitz plot and the polarization in each point is computed. The root mean square polarization of Λ was √⟨P2⟩ = 0.81 ± 0.08. This result gives a large polarization and points to this process being a good baryon polarizer. When conducting more research into the three-body decay of Λc+ as a potential source of Λ with large polarization, the contributions of other resonances should be taken into account. In light of these results, it would also be interesting to investigate if three-body decays could work as a baryon polarizer for other baryons. / CP brytning i sönderfallet Λ → pπ-, via den svaga växelverkan, kommer enligt standardmodellen att ha en storlek runt ∼ 10-5. Det betyder att en väldigt hög precision är nödvändig om man ska kunna observera denna effekt. Det visar sig att precisionen av mätningarna främst beror på tre faktorer: om sönderfallet redan har stor paritestbrytande effect, om man tar fler mätningar, eller om Lambdabaryonerna har stor polarisation. Osäkerheten är proportionerlig mot inversen av det kvadratiska medelvärdet, √⟨P2⟩ av Lambdabaryonerna. Polarisationen av en mängd partiklar är ett mått på andelen partiklar med parallellt spinn. I detta projekt kommer vi simulera de kinematiska egenskaperna hos trekroppssönderfallet av den charmade Lambdabaryonen Λc+ → Λπ+π0 genom att anta 100% sönderfall via ρ+-resonansen, dvs att Λc+ först sönderfaller som Λc+ → Λρ+, och att ρ+ sedan sönderfaller som ρ+ → π+π0. De invarianta massorna av dotterpartiklarna plottades sedan i en s.k Dalitz-plot. Vi utnyttjade att ρ+-mesonen är en vektormeson för att beräkna helisitetsamplituderna HλΛ,λρ, där λ är helisiteterna av respektive partikel, dvs projektionen av partiklarnas spinn längst ρ+-mesonens rörelsemängdsriktning. Helisitetsamplituderna beskriver helisiteten hos partiklarna före och efter sönderfallet. Dessa användes sedan för att beräkna polarisationen av Λ. Efter att simuleringen gjorts, plottades de invarianta massorna i en Dalitz-plott och polarisationen beräknades i varje punkt. Det kvadratiska medelvärdet av polarisationen hos Λ var √⟨P2⟩ = 0.81 ± 0.08. Detta är en stor polarisation som indikerar att trekroppsönderfall kan vara en bra baryonpolarisator. För vidare forskning om trekroppssönderfallet av Λc+ som en källa av Λ med stor polarisation, borde bidragen från andra resonanser också medräknas. Vidare skulle det även vara intressant att undersöka om trekroppssönderfall kan fungera som en baryonpolarisator för andra baryoner.

<p>Petter Norbäck - Skin I, Skin II, Skin III</p><p>Video: Lull livekonsert. Medverkande: Petter Norbäck, elektronik; Ivana Dida, piano, elektronik.</p>

This paper explores how craft in general, and the tradition of machine knitting in particular, can act as support and an alternative method within healing processes connected to stress and burn-out. The paper uses creative writing and an intimate approach to reach for and highlight metaphors and epiphanies within the making of craft, discussed from micro and macro perspectives. The search for the garden of fiber delights includes discussions and reflections about the artistic practice in relation to thinkers as sociologists Bruno Latour and the actor-network theory, and Hartmut Rosa, and his theory about an accelerating society and the need for resonance. Some of the artists referenced in the paper are Hilma af Klint, Yayoi Kusama and Niki de Saint Phalle. The main wonder of this project and paper is: what will happen when I as an artist start to respond to the seed of resonance within, and not follow the norms and expectations emerged by capitalism causing stress? How can this knowledge be applied in the meeting with other people in need of healing and rest?

Abstract Title: The dance-teacher body as a sounding board - a hermeneutic phenomenological study about dance-teachers experiences observing (their own) dance education. Author: Anders Frisk, Stockholm University of the Arts - School of Dance and Circus Language: Swedish Key words: Dance, dance teacher, dance education, dance pedagogy, phenomenology, kinaesthetic empathy, interaffectivity, bodily resonance    The aim of this study is to give insights into how dance teachers experience observing (their own) dance lessons. The interest lies in what they are reacting to and what gives an action in the form of feedback, guiding or ending an exercise, and how these reactions and actions are manifested in the body. Two teachers at the Swedish school of sport and health sciences (GIH) in Stockholm were observed and filmed during dance lessons with PE&amp;H-student teachers. The subject of the lessons were experiencing and exploring dance as expressive form. From the videos of the lessons, different situations were chosen and discussed during a so-called re-experiencing interview. The interviews were transcribed and the text has been analysed using a hermeneutic phenomenological method.  The analysis resulted in the following findings: To observe one’s own teaching seems to be a valuable tool for the teachers in order to reflect upon didactical considerations and possibilities for developing the teaching. The teachers seem to react on (lack of) movement, presence, focus and movement qualities. This creates a dissonance in their own bodily resonance that seems to create an embodied experience that they react upon. They act by guiding the students by adding more movement, verbal affirmation or instruction, metaphors or by ending the exercise. Sometimes they postponed reacting in order to give the students a chance to find their way back in focus. The teachers also have a focus on creating a learning environment where the aim is for the students to explore and to experience their own bodily resonance and how this can relate to other bodies.  It seems that the teachers show a sensibility for the situation and the harmony in the dance studio that could be derived from a professional-personal competence or from an embodied practical pedagogical knowledge. The results of the study are discussed with the concepts of interaffectivity, mutual incorporation and kinaesthetic empathy. By raising awareness around how bodily (and embodied) interactions are intertwined within dance education these concepts might help and support the development of teaching in this specific context.

The aim of this study is to gain insight into how experienced children’s choir conductors work with the development of voices in the elementary school age. The work primarily focuses on aspects of vocal production such as finding and matching pitch, intonation, tone quality, resonance and falsetto singing. Because of the inherent complex nature of singing, the work also to some extent covers other aspects of choir singing such as breath, posture and organisation. Three experienced Swedish choir directors were interviewed with a qualitative method. The results show that the directors’ methods were similar, emphasizing good voice quality of the director, high registry singing, and enhancing listening skills over detailed work with resonance and tone quality. The results also show that the choir directors were coherent with and to some extent relied on the same method literature that forms the backbone of this work. This study brings to light what methods are used by todays children’s choir directors and further underscores the relevance of existing literature. / Uppsatsens syfte är att ge inblick i hur erfarna körledare arbetar med röstutveckling hos barn i lågstadieåldern. De huvudsakliga områden som undersöks är körledarnas arbete med tonträffning, intonation, tonkvalitet, resonans och huvudklang. På grund av körsångens komplexa natur avhandlar arbetet även i viss mån övriga aspekter såsom andning, hållning och organisering av kören. Uppsatsen bygger på material från tre kvalitativa intervjuer med erfarna körledare. Resultatet visar att de tre körledarna använder sig av likartade metoder. Samtliga betonar vikten av att körledaren själv har en god röstkvalitet, att körsången sker i ett högt register anpassat till barnens röster och att körundervisningen bör fokusera på gehörsutveckling snarare än detaljarbete med resonans och tonkvalitet. Resultatet visar även att körledarnas metoder till stor del överensstämde med och i viss mån även utgick ifrån de källor som tas upp i uppsatsens litteraturkapitel. Uppsatsen visar på vilka metoder som används av erfarna barnkörledare och understryker även relevansen av den befintliga litteraturen i ämnet.

Hjärtsvikt är en hjärt-kärlsjukdom som drabbar allt fler människor i världen. Varje år söker ungefär en miljon patienter i U. S. A vård för symptom för hjärtsvikt. Kronisk hjärtsvikt delas in efter ejektionsfraktion, bevarad och reducerad. Vid bevarad ejektionsfraktion är det ofta en sämre fyllnad av vänster kammare. Magnet resonans tomografi (MR) är en undersökningsmetod som använder kroppens egna vätejoner för att skapa en bild med hjälp av ett starkt magnetfält och anses vara ”gold standard” för att mäta hjärtats volymer och massa. Syftet med den här studien var att jämföra vänster kammarvolymer, massa och funktion hos hjärtsviktspatienter med bevarad ejektionsfraktion och friska kontroller. Sju patienters och åtta friska kontrollers hjärtan undersöktes med magnetkamera på Skånes Universitetssjukhus i Lund. Bilderna analyserades genom manuell utlinjering av vänster kammare. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna kunde visas. I motsats med tidigare studier visade den nuvarande studien ingen skillnad i vänster kammarvolymer, massa och funktion. Dock kan den nuvarande studien anses vara begränsad på grund av det låga antalet patienter och kontroller. / Heart failure is a cardiovascular disease which affects more and more people in the World. Every year, approximately one million patients in the United States seek care for symptoms of heart failure. Chronic heart failure is categorized by ejection fraction, preserved or educed ejection fraction. In preserved ejection fraction it is common with a reduced filling of the left ventricle. Magnet resonance imaging (MR) is a test method which uses the hydrogen ions in the body to create an image using a magnetic field and is considered a “gold standard” to measure the heart volumes and mass. The aims of this study were to compare left ventricular volumes, mass and function in heart failure patients with preserved ejection fraction and healthy controls. The hearts of seven patients and eight healthy controls were examined in a magnetic camera at Skåne’s University Hospital in Lund. The images were analyzed by manual delineation of the left ventricle. No statistical significant difference could be demonstrated between the groups. In contrast with earlier studies this study did not show any difference in left ventricular volumes, mass and function. However, the current study is limited due to the low number of patients and controls.

Finita elementmetoden (FEM) utvärderas för att i framtiden kunna undvika mycket av den fysiska provning som idag används vid optimering av maskininställningar, både vid införandet av nya maskiner men även på befintliga. Fräsmaskinen som granskas grovbearbetar fyrcylindriga vevaxlar under åtta bearbetningstempon. Resonansfrekvenser skulle kunna identifieras med hjälp av en FEM-modell och sedan undvikas genom att justera skärhastigheten. Litteraturstudien innefattar skärande bearbetning, vibrationer, svängningsteori och FEM. Modeller av vevaxlar ges av arbetsgivaren och egenfrekvensanalyser utförs i programvaran Abaqus för samtliga bearbetningstempon. Egenfrekvenser jämförs med den drivande frekvensen från fräsverktyget. Fräsning i vevaxelns egenfrekvens inträffar vid ett tillfälle, bearbetningstempo två. Vibrationerna antas inte påverkas i stor utsträckning på grund av fräsverktygets differentialdelade skär som gör att fräsning i egenfrekvens endast inträffar var sjätte skär. Vibrationsdata från arbetsgivaren visar även att vibrationerna är låga för bearbetningstempot. FEM-modellerna verifieras med fysiska experiment (slagimpulsprov) på fritt upphängd vevaxel och jämförs med resultat från FEM-analys för fri axel. Skillnaden i egenfrekvens mellan experiment och FEM-simulering är maximalt 5 %, vilket bekräftar modellernas tillförlitlighet. Vidare skapas en förenklad modell av fräsverktyget som analyseras angående egenfrekvenser i Abaqus. Egenfrekvenserna visar sig vara betydligt högre än högsta skärfrekvensen, vilket verifierar att bearbetning inte sker i verktygets egenfrekvens. Finita elementmetoden är en mycket lämplig metod för att fastställa egenfrekvenser och därmed undvika bearbetningsvibrationer som uppstår p.g.a. resonans. Fräsverktygens differentialdelade skär ger dock en ständigt varierande frekvens, vilket tyder på att vibrationerna i fräsmaskinen troligtvis inte orsakas av resonansfenomenet. / The finite element method (FEM) is evaluated with the purpose of avoiding time consuming physical testing which is currently used for optimizing machine settings, both in new and existing machines. The studied milling machine machines crankshafts through eight machining steps. Resonance frequencies could be identified with a FEM-model and then be avoided by adjusting the cutting speed. The literature study includes machining through cutting, vibrations, oscillation theory and FEM. Crankshaft models are provided by the employer and eigenfrequency analyses are carried out with the software Abaqus, simulating the crankshaft mounted in the milling machine during all machining steps. The eigenfrequencies are compared to the cutting frequency from the milling tool. Milling with eigenfrequency occurs during machining step two. The influence on the vibrations is assumed to be small due to the variable teeth spacing on the tool. The machine will therefore only be machining in eigenfrequency every sixth cut. Vibration data created by the employer also indicate that vibrations are low during the machining step. Verification of the FEM-models is conducted through physical experiments with impact hammer testing. The test is carried out on a freely hinged crankshaft and compared to the FEM-results for a constraint-free crankshaft. The difference in eigenfrequency between the impact hammer test and the FEM-analysis is a maximum of 5 %, which demonstrates the reliability of the model. Furthermore a simplified model of the cutting tool is made and analyzed for eigenfrequencies in Abaqus. The eigenfrequencies are shown to be higher than the highest possible cutting frequency which confirms that the cutting tool is not machining in its own eigenfrequency. FEM is a useful method for determining eigenfrequencies and thereby avoiding machining vibrations caused by resonance. However, due to the variable teeth spacing the cutting frequency is constantly changing for the operation, which indicates that the vibrations are not caused by the resonance phenomena.

Several of the bridges along the Bothnia railway line do not fulfill the requirements regarding vertical accelerations that are stated in current design codes. The acceleration of the bridges needs to be reduced, in order to make the Bothnia line suitable for high speed railway traffic. The aim with this thesis is to investigate if it is possible to reduce the vertical acceleration of insufficient bridges to an acceptable level by using post-installed dampers. The expectation was that this method could have major economic advantages compared to other rehabilitation methods. Five different bridges with post-installed dampers were simulated in verified MATLAB codes. The simulations were performed for two cases for each bridge: one where the eccentricities between the attachment of the damper and the centre of gravity of the bridge cross section was taken into consideration, and one where the influence from the eccentricities was excluded. The results showed that it is fully possible to reduce the acceleration to an acceptable level with the use of external damper configurations. It was also shown that the eccentricities of the bridges had a high impact in this kind of simulations. Furthermore, some supplementary investigations regarding the location and position of the damper, were done as well. Finally, a brief analysis and discussion regarding the practical implementation of the post-installed was performed. One challenge is to anchor the damper and take care of the resulting forces in a favourable and safe way. / Flertalet broar längs med Botniabanan uppfyller inte de krav som ställs på de vertikala accelerationsnivåerna i gällande dimensioneringsnormer. Dessa accelerationer måste reduceras för att göra Botniabanan tillgänglig för trafik med höghastighetståg. I denna uppsats undersöks det huruvida det är möjligt att sänka accelerationen i bristfälliga broar med hjälp av eftermonterade externa dämpare. Förväntningen var att denna metod skulle ha stora ekonomiska fördelar gentemot andra upprustningsmetoder. Fem broar med eftermonterade dämpare har simulerats i verifierade MATLAB-koder. Simuleringarna utfördes på två olika sätt för varje bro: i en kod togs eccentriciteten mellan dämparinfästningen och tyngdpunktslinjen för bron i beaktande, och i den andra koden försummades all inverkan av eccentriciteten. Resultatet från simuleringarna visade att det är fullt möjligt att reducera accelerationerna till en acceptabel nivå med hjälp av externa dämpningskonfigurationer. Eccentriciteten visade sig även ha stor inverkan på resultatet i denna typ av simulering. Dessutom utfördes några kompletterande undersökningar gällande längd, position och vinkel på dämparen. Slutligen analyserades och diskuterades den praktiska implementeringen av de eftermonterade dämparna. En utmaning är att förankra dämparna och föra ner de resulterande krafterna på ett fördelaktigt och säkert sätt.

Bakgrund: Smärta definieras som en subjektiv upplevelse där upplevelsen till viss del formas i hjärnan genom komplexa processer. Långvarig stress har visat sig leda till förändring i smärtkänsligheten vilket kanske förklaras av att akut stress förändrar aktivitet i främre delar av hjärnan. Anterior cingulate cortex (ACC) är ett frontalt hjärnområde med en roll i den emotionella upplevelsen av smärta. Det finns indikationer på förändringar i ACC av den hämmande transmittorsubstansen GABA, och den stimulerande transmittorsubstansen glutamat, vid vissa smärttillstånd.  Motiv: I dagsläget saknas kunskap om hur stress påverkar smärtkänslighet samt hur det påverkar grundnivåerna av transmittorsubstanserna GABA och glutamat.  Syfte: Att studera samband mellan skattad stress och skattad smärta, samt studera samband mellan skattad stress, smärta, GABA och glutamat i två ACC regioner.  Metod: En experimentell pilotstudie med kvantitativ design utfördes med 10 friska deltagare. Percieved Stress Questionnaire användes för skattning av stressnivåer före smärtprovokation och Numeric Rating Scale användes för att skatta smärta vid smärtprovokation. GABA- och glutamatnivåer i två ACC regioner mättes med hjälp av Magnetic Resonans Spectroscopi.  Resultat: Spearmans test visade att det fanns ett signifikant positivt samband mellan skattad stress och skattad smärta (r=.86, p=.001). Det fanns även signifikant positivt samband mellan skattad stress och glutamat (r=.778, p=.008), skattad smärta och glutamat (r=.729, p=.017). Samt ett signifikant negativt samband mellan skattad stress och GABA (r= -.687, p=.028), skattad smärta och GABA (r=-.667, p=.035) i två ACC regioner.  Konklusion: Resultatet indikerar att sambandet mellan stress och smärta kan förklaras av förändringar i transmittorsubstansnivåer i två ACC regioner. Denna kunskap kan bidra till ökad förståelse hos vårdpersonalen för individuella skillnader i smärtkänslighet och hur komplex situationen kring patienter med smärta är, vilket motiverar till omvårdnadsåtgärder som minskar stress och smärta. / Background: Pain is defined as a subjective experience that some extent is formed through complex processes in the brain. Prolonged stress can affect pain sensitivity, which may be explained by changes in frontal parts of the brain. The anterior cingulate cortex (ACC) is a frontal brain area that plays a role in the emotional experience of pain. In certain pain conditions, there are indications of changes in the neurotransmitter level GABA and glutamate in ACC. Motive: At present, there is a lack of knowledge about how stress affects pain sensitivity and how it affects the basic levels of the neurotransmitter GABA and glutamate in ACC.  Aim: To study the correlation between rated stress and pain, and study the correlation between rated stress, pain, GABA, and glutamate in ACC.  Methods: An experimental pilot study was performed with 10 healthy participants. The Perceived Stress Questionnaire was used to rate stress levels before pain provocation and the Numeric Rating Scale was used to rate pain during pain provocation. GABA and glutamate levels were measured in ACC by Magnetic Resonance Spectroscopy.  Result: Spearman´s test showed a significant positive correlation between rated stress and rated pain (r = .86, p = .001). There was a significant positive relationship between rated stress and glutamate (r = .778, p = .008), rated pain and glutamate (r = .729, p = .017) and a significant negative correlation between rated stress and GABA (r = -.687, p = .028), rated pain and GABA (r = -.667, p = .035) in ACC.  Conclusion: The results indicate that the correlation between stress and pain can be explained by changes in transmitter levels in the ACC region. This knowledge can contribute to increased understanding among healthcare professionals for individual differences in pain sensitivity and the complexity of pain conditions.

Forced response which is blade vibration due to an external excitation can lead to blade failure. The estimation of the level of vibration is dependent on the determination of aerodynamic damping. This thesisinvestigates the determination of aerodynamic damping at high reduced frequencies in turbomachines. The aerodynamic damping was calculated by a linearized Navier-Stokes flow solver with exact 3D non-reflecting boundary conditions. The method was validated using the two-dimensional test cases (Standard Configuration 5 and 8). Thereafter, two 3D profiles were also investigated: an aeroelastic turbine rig (AETR) which is a subsonic turbine case, and a virtual integrated compressor (VINK) which is a transonic compressor case. In AETR case, the first bending mode with reduced frequency 2.0 was studied. The 3D acoustic modes were calculated and the rate of decay was plotted as a function of nodal diameter and radial order. This plot identified six acoustic resonant points which included two points corresponding to the first radial order. The six resonance points correspond to six peaks in the damping curve. In VINK case, the fifth mode (1854 Hz, reduced frequency 3.1) was investigated. Acoustic resonance was predicted to occur for the first and second radial orders at the inlet. It was concluded that the higher order resonance points are influencing the damping curve. There were some inconsistencies in the results and grid convergence was not achieved. These inconsistencies were due to the difficulty in calculating the acoustic modes at the transonic inlet with an impinging shock. / Aerodynamiskt påtvingade vibrationer, som är bladvibrationer på grund av en extern excitation kan leda till haveri. Prediktering av vibrationen är beroende av bestämning av aerodynamisk dämpning. I detta arbete undersöks bestämningen av aerodynamisk dämpning vid höga reducerade frekvenser i turbomaskiner. Den aerodynamiska dämpningen beräknades genom en linjäriserad Navier-Stokeslösare med exakta 3D icke-reflekterande gränsvillkor. Metoden validerades med hjälp av de tvådimensionella testfallen (Standardkonfiguration 5 och 8). Därefter undersöktes två 3D-profiler: en aeroelastisk turbinrigg (AETR), som är en subsonisk turbinenhet och en virtuell integrerad kompressor (VINK) som är ett transoniskt kompressorfall. I AETRfallet undersöktes det första böjningsformen med reducerad frekvens 2.0. 3D akustiska lägen beräknades och graden av förfall visades som en funktion av noddiameter och radiell grad. Denna metod identifierade sex akustiska resonanspunkter som innehöll två punkter som motsvarade den första radiella graden. De sex resonanspunkterna motsvarar sex toppar i dämpningskurvan. I VINK-fallet undersöktes den femte svängningsformen (1854 Hz, reducerad frekvens 3.1). Akustisk resonans förutspåddes inträffa för första och andra radiella graden vid inloppet. Slutsatsen drogs att de högre ordningens resonanspunkter påverkar dämpningskurvan. Det fanns vissa inkonsekvenser i resultaten och gridkonvergens uppnåddes inte. Dessa inkonsekvenser berodde på svårigheten att beräkna de akustiska svängningsformerna vid det transoniska inloppet med en stötvåg.