Denna studie syftar till att undersöka hur specialpedagoger och speciallärare i kommunal verksamhet på högstadiet och gymnasiet upplever arbetsprocessen med att ansöka om tilläggsbelopp. Vi valde detta område för att vi har uppmärksammat och ifrågasatt hur omfattande särskilt stöd beviljas och tillgodoses. Vi har gjort en kvalitativ studie som omfattar åtta intervjuer med specialpedagoger och speciallärare i olika kommuner i Sverige. Studien utgår från John Rawls teori om rättvisa för att undersöka om tilläggsbelopp som finansieringsmodell bidrar till en likvärdig skola och om det är en rättvis och likvärdig process som säkerställer att elever i behov av omfattande särskilt stöd ges den stöttning de behöver. För att bearbeta och analysera insamlad data har tematisk analys använts. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare som ansöker om tilläggsbelopp upplever processen som svårarbetad, tidskrävande och otydlig. Det råder inte samsyn mellan skolor och kommuner i landet kring vad som anses vara omfattande stödbehov och det finns inga nationella riktlinjer kring ansökningsförfarandet. Gällande formuleringarna i tilläggsbeloppsansökan anger respondenterna att de använder ett särskilt språk och specifika begrepp för att öka chansen att ansökan beviljas. De uppger att de förstärker beskrivningen av elevernas problematik för att handläggarna ska se att det föreligger ett omfattande stödbehov. De beskriver att de hamnar i ett etiskt dilemma när de tvingas skriva fram elevens alla tillkortakommanden och svårigheter för att skolan ska få mer pengar. Handläggningen och bedömningen upplevs som otydlig och godtycklig. Detta är stort problem när vi gemensamt arbetar för att skapa en likvärdig skola. Det är de mest utsatta eleverna som drabbas när specialpedagogen på deras skola inte har bemästrat konsten att söka tilläggsbelopp.

<p>Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.</p>

Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.

Denna studies syfte var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd uppfattade musikundervisning och med ett särskilt fokus på sånginlärning. Frågeställningarna var hur elever beskrev det som de brukade göra på musiklektionerna, hur eleverna uppfattade sin inlärningsmiljö och hur eleverna uppfattade sin sånginlärning. Eleverna var 10-11 år. Elevernas huvudsakliga aktiviteter under musiklektionerna var sång, dans och instrumentalspelande. Medan fria val av musikaktiviteter upplevdes som positivt, upplevdes brist på koncentration som negativt. Svaren visade även betydelsen av lyssning och upprepad övning, utifrån såväl skriven text som i form av härmning av framförd text. I resultatet framkom det att sjunga tillsammans med hela klassen medförde en risk att höras om inte samtliga sjöng med. Det kunde i sin tur medföra en känsla av obehag och resultera i en ovilja att delta i den gemensamma sången. Även den egna rösten upplevdes som främmande. Lite oväntat fanns en skillnad mellan flickor och pojkar i de redovisade svaren. Skillnaden framkom hos både flickor och pojkar, men i olika moment.

Syfte: Syftet med studien har varit att undersöka lärares undervisning av elever med autism i ämnet idrott och hälsa på grund- respektive resursskolor. Frågeställningarna var: Vad innehåller undervisningen i idrott och hälsa och hur beskriver lärarna elevernas lärande? Hur förhåller sig lärarna till kursplanen i idrott och hälsa?  Vilka individuella anpassningar sker och vilka motiv till olika anpassningar uppger lärare?       Metod: En kvalitativ metod har använts som undersökningsmetod: halvstrukturerade intervjuer. Urvalet av respondenterna baserades på att respondenterna skulle vara verksamma lärare med erfarenhet av elever med autism i grundskolan i idrott och hälsa på en grundskola eller resursskola. Urvalet gjordes med hjälp av ett flerstegsurval som startade med ett bekvämlighetsurval där kontakt togs med en lärare från en närliggande kommun. Resterande deltagare valdes utifrån ett strategiskt urval med hjälp av en sammanställning från Autism och Asperger föreningen (2015). Tre av totalt sex intervjupersoner undervisar på en resursskola och tre undervisar på en grundskola med resursklasser. En didaktisk undervisningsteori, differentiated instruction, har använts vid analys av empiri. Resultat: Lärarna betonar att undervisningen av elever med autism i idrott och hälsa bör utgå från en tydlig struktur, där tydligheten och upprepning vid aktiviteter och instruktion  underlättar elevernas lärande. Lärarna gör anpassningar i kursplanen för att alla elever ska kunna delta utifrån sina egna förutsättningar. Undervisningen är fokuserad på de motoriska grundformerna i olika rörelsemoment till exempel hinderbanor. Även aktiviteter som simning, orientering och dans prioriteras som innehåll i undervisningen. Om eleverna inte klarar vissa moment kan läraren välja att ”pysa” eleven, men det sker endast i enstaka fall. Överlag har eleverna inte svårt att nå upp till kunskapskraven. Individuella anpassningar görs bland annat genom att låta eleverna få vara aktiva i en annan undervisningsmiljö (exempelvis i gym), få alternativa vägar i hinderbanor eller förenklade regler i ett spel. Detta görs för att eleverna ska tycka idrott är roligt. Uppnås inte detta kommer dessa elever att sluta vara med och därmed inte heller kunna utvecklas. Slutsats: Analys och slutsatser från studien pekar på att lärarna i idrott och hälsa gör olika anpassningar efter elevernas svårigheter/speciella förmågor, och försöker undvika att eleverna blir isolerade då de redan har svårt med sociala anpassningar. Lärarna arbetar för att eleverna ska nå upp till kunskapskraven och detta utifrån deras egna förutsättningar, vilket ligger i linje med vad som rekommenderas i den didaktiska teoribildningen differentiated instruction. / Aim: The purpose of this study was to investigate teachers' education of students with autism in physical education in elementary schools and resource schools. The questions were: What does the teaching in physical education include and how do the teachers describe the students' learning? How do the teachers relate to the curriculum in physical education? What individual adaptions occur and what motives to various adaptions state the teachers? Method: A qualitative method has been used as a method of investigation: semi-structured interviews. The selection of respondents was based on that the respondents would be practicing teachers with experience of students with autism in elementary school in physical education at an elementary school or a resource school. The sample was selected using a multistage sampling which started with a convenience sample where contact was made with a teacher from a nearby municipality. The remaining participants were selected from a strategic choice with a compilation from Autism and Asperger föreningen (2015). Three of the six people that were interviewed teach at a resource school and three teach at an elementary school with resource classes. A didactic teaching theory, differentiated instruction, has been used in the analysis of the empirical data. Results: The teachers emphasize that the education of students with autism in physical education should be based on a clear structure, where the clarity and repetition during activities and instruction facilitates the students' learning. The teachers make adjustments in the curriculum because all students should be able to participate on their own terms. The teaching is focused on basic motor activities into different movement elements such as obstacle courses. Even activities like swimming, orienteering and dance are a priority in the educational content. If students do not pass certain elements the teacher can choose to remove them for the student, but it only occurs occasionally. Overall, the students do not have difficulties to reach the knowledge requirements. Individual adaptations are sometimes made by having students be active in another educational setting (e.g. a gym), get alternate routes in obstacle courses or simplified rules in a game. This is done so that the student will think that sports are fun. If this is not achieved, then these students will not participate and thus not be able to develop. Conclusions: Analysis and conclusions from the study indicate that the teachers in physical education make different adjustments for students' difficulties/special abilities, and try to avoid that the students become isolated. The teachers work so that the students can reach the proficiency requirements and this based on their own conditions, which are in line with what is recommended in the didactic theory differentiated instruction.

Syftet är att, utifrån ett elevperspektiv, få fördjupad kunskap om och förståelse av vad mötet med skolans krav innebär för kvinnor som i rollen av grundskoleelever bedömts vara i behov av särskilt stöd och som numer är diagnostiserade med ADHD. Studien är retrospektiv genom att kvinnliga elever som nu har diagnosen ADHD berättar om sin tidigare skolgång. Vidare utgår studien ifrån en kvalitativ ansats där 15 före detta grundskoleelever har djupintervjuats utifrån en strukturerad intervjumall angående sina skolerfarenheter. I resultatet framgår att de tillfrågade kvinnorna överlag bar på upplevelsen av sin skolgång som problematisk och med en känsla av att inte ha blivit sedda och lyssnade på. Faktorer som lyfts fram som har påverkat deras skolgång positivt är tillgången betydelsefulla vuxna, konkret stöd och individuell anpassning samt eget intresse och motivation. Faktorer som lyfts fram som negativa för skolgången är avsaknad av signifikant eller kompetent vuxen, samt känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En av studiens slutsatser är att det framkommer ett behov av kunskap hos de som möter unga i behov av särskilt stöd. Skolan måste fortsätta att arbeta med att utbilda personalen för att man ska kunna se alla individers unika behov. Studien lyfter vikten av att skolor har specialpedagoger som kan verka som broar mellan eleverna och pedagogerna där specialpedagogens handledning möjliggör för ett ökat lyckande och en känsla hos eleverna att alla har en plats i skolan.

Syftet med denna studie var att belysa hur fritidspersonalen uppfattar samverkan mellan skola och fritidshem i avseende av elever i behov av särskilt stöd. Det undersöktes även vilka upplevelser fritidspersonalen hade av möjligheter samt hinder för att samverka med skolan i detta avseende. Hur och om fritidspersonalen upplevde att de involveras i utformningen av åtgärdsprogrammen samt hur de upplevde att deras yrkesroll påverkar möjligheterna till att vara en del i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.   Studien utgår från en fenomenografisk forskningsansats och vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Resultatet av studien visar att samverkansmöjligheterna ser olika ut i olika organisationer. Överlag upplever fritidspersonalen att samverkansmöjligheterna med skolan inte når upp till deras behov och förväntningar. Detta beskrivs bero på organisatoriska faktorer samt ramfaktorer som tid och ökat behov av särskilt stöd. Studien visar även att fritidshemmet oftast inte är en pedagogisk resurs för att stödja elever i behov av särskilt stöd att nå kunskapsmålen. Studiens resultat har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk; organisationsteori, kulturperspektiv och kunskapsperspektiv samt att vi har använt oss av vissa likheter och distinktioner som görs i tidigare forskning.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur några förskollärare och förskolechefer upplever inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från ett kvalitativt angreppsätt. Datainsamlingen grundade sig på kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Resultatet visade att förskollärarna och förskolecheferna upplevde att de inte alla gånger kunde inkludera barn i behov av särskilt stöd på grund av olika ramfaktorer, även om de i teorin visste hur de ska göra. De ramfaktorer som framkom som mest begränsade var stora barngrupper och bristfällig kunskap om olika slags behov. Slutsatsen blev att det fanns ramfaktorer och olika beslut i olika arenor som begränsade förskollärarnas förutsättningar att skapa en inkluderande miljö. Alla barn blev inte alltid inkluderade i förskolan även om det är lagstadgat.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet resonerar kring begreppet, och arbetet med, barn i behov av särskilt stöd. I studien valde vi att använda oss av intervjuer som datainsamlingsmetod vilka sedan har analyserats utifrån aktuell forskning och satts i relation till ett sociokulturellt perspektiv samt det relationella-, kategoriska- och dilemmaperspektivet. Studien omfattar intervjuer med tio pedagoger inom olika yrkeskategorier med anknytning till förskola. Resultatet visar att synen på begreppet barn i behov av särskilt stöd var komplex och ett flertal respondenter lyfte fram att begrepp sågs som en viktig del för att erhålla resurser till verksamheten. Respondenterna poängterade även stödet från en specialpedagog som en viktig faktor i sitt arbete. Förutom detta kunde vi se att faktorer som tidsbrist och barngruppernas storlek påverkade arbetet med barnen.

Vårt syfte har varit att undersöka förskollärarnas bemötande och arbetssätt för och med barn i behov av särskilt stöd. Det vi fördjupade oss i var hur förskollärarna ser på begreppet barn i behov av särskilt stöd, deras arbetssätt med barn i behov av stöd och vilket stöd de får för att kunna bemöta barn som är i behov av särskilt stöd. Vår studie är baserad på kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört fyra intervjuer med fyra förskollärare på olika förskolor. Det resultat vi har fått fram i vår intervjustudie är att förskollärarna anser att de har barn som är i behov av särskilt stöd i sin barngrupp. Att rutiner och tydlighet är viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och att förskollärarna har tillgång till stöd genom olika resurser. Det saker som påverkar förskollärarnas arbete har varit huruvida man har stöd från förskolechef, personaltäthet i arbetslaget, rätt kompetens, en bra sammanhållning och samarbete i arbetslaget och antal barn i barngruppen. Det framkommer även att gemensam planering av rutiner och arbetsscheman i arbetslaget är otroligt viktig för att kunna bemöta alla barn på bästa möjliga sätt. Alla förskollärare i studien tar upp vikten av att inte se barnet som ett problem, utan att det är viktigt att istället fokusera på hur de kunde arbeta med omgivande miljö för att bemöta alla barns olika behov. Vår slutsats efter att ha genomfört denna intervjustudie är att alla barn någon gång under sin tid på förskolan kommer att vara i behov av särskilt stöd men att behoven kan se olika ut hos varje enskilt barn. Under arbetets gång har vi fått mer insikt i hur man kan arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Vi har tagit till oss och fördjupat vår kunskap om hur man kan tänka kring begreppet barn i behov av särskilt stöd och hur stödet utifrån ser ut. Vi har även fått kännedom om vikten att ta hjälp utifrån när man känner att man inte klarar situationen själva på förskolan.