Stadsodling har allt oftare börjat påtalas i städers styrdokument, till exempel Stockholms stad, som en strategi för att främja social och ekologisk stadsutveckling. Familjebostäder, ett av Stockholms allmännyttiga bostadsföretag har vidare fått som verksamhetsdirektiv att arbeta med stadsodling i sin verksamhet. Genom en kvalitativ studie av tre av Familjebostäders bostadsgårdar, där en stadsodling har startats på en av gårdarna, undersöks boendes möjligheter att odla. Detta konkretiseras i hur stadsodling på innergårdar kan skapa sociala mervärden för brukarna och bidra till ekologiska värden på/i gården, som en del av stadens övergripande grönstruktur. Studien undersöker även åtgärdsbehov och utvecklingsmöjligheter för Familjebostäders arbete med planering och förvaltning av sina innegårdar framöver. Underlaget till studien utgörs av en litteraturstudie, fallstudie och intervjuer som en del av fallstudien. Totalt har 33 semistrukturerade intervjuer genomförts med två särskilt sakkunniga inom stadsodling, fyra tjänstepersoner från Familjebostäder och 27 boende, varav fem stycken är brukare av stadsodlingen. Studien visar att hyresgäster kan involveras i odling på sin gård genom att initiativet till odling kommer antingen centralt, organiserat av förvaltaren, eller att initiativet kommer från de boende själva, vilket förutsätter att förvaltaren kan bemöta sådana initiativ. De ekosystemtjänster som odling kan skapa på gårdar, är främst kulturella - men även till viss del stödjande och reglerande ekosystemtjänster. Organisatoriskt sett kan Familjebostäder i sin verksamhet systematisk arbeta med att inkludera boende i frågor som handlar om deras utemiljö i allmänhet och stadsodling i synnerhet, både i ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv. Slutligen bidrar studien till en slutsats och diskussion om hur brukarmedverkan i boendes närmiljö och odling kan bidra till social aktivitet och som en målpunkt på gården. Gårdar som är interaktiva upplevs som trivsamma av sina hyresgäster, leder till möten mellan grannar och främjar ekosystemtjänster och biologisk mångfald i allmänhet. Av de tre studerade gårdarna har gårdens struktur visat på vissa skillnader i de boendes intresse för att odla. / Urban agriculture has begun to be mentioned much more frequently in city policies as a strategy for striving towards socially and ecologically sustainable cities, with the city of Stockholm being one example. Familjebostäder, one of Stockholm’s municipal housing agencies, have furthered this by starting a directive which will implement urban agriculture into their organisation. This study has been conducted through a qualitative assessment of three of Familjebostäder’s innergardens, one of which has already had urban agriculture recently started. The focus of the study is to assess how urban agriculture on such innergardens can spur social values for users and contribute to ecological values for the yard/ shared space as part of the city’s green infrastructure. The study will also explore how Familjebostäder can be more proactive with their implementation of urban agriculture in the organisation, and integrate it with the execution and maintenance of their yards. The execution of the study consists of a literary review and case studies comprising of interviews. In total, there were 33 semi-structured interviews conducted, two of which were carried out with interviewees who have expansive knowledge surrounding urban agriculture, four representatives from Familjebostäder and 27 tenants, five of whom are currently using the garden. What the study shows is that tenants can be involved in urban gardening in their yard, whether the initiative comes from the housing organisation or whether the tenants themselves take their own initiative. The latter requires that the housing organisation can meet and enable initiatives of that kind. Ecosystem services that can be generated, in this context, are mainly cultural ecosystem services but also to some extent supporting and regulating ecosystem services. Seen from an organisational perspective, Familjebostäder can systematically improve how tenants can get involved and engaged with their courtyard and urban agriculture both in the short and long term. To conclude, the outcome of the study forms a discussion about how co-creation of the local outdoor space management and gardening can become a point of interest and a central social activity between neighbours. An interactive outdoor environment creates a space perceived as pleasant by their tenants and of which support ecosystem services and biodiversity in general. The typology of the housing and the three respective courtyards has shown that there is some variance in tenant interest of starting agricultural activities.

Inom forskningen har social hållbarhet blivit allt mer uppmärksammat som en allt viktigare del för att skapa framtidens hållbara samhälle. Det finns en viss samsyn kring vad som behövs prioriteras för att främja social hållbarhet. Utan konkreta verktyg för att gå från ord till handling blir det dock svårt att nå en långsiktig omställning till en hållbar stadsutveckling. Denna studie syftar till att undersöka vilka verktyg som används för att integrera social hållbarhet i kommunal planering, samt att undersöka vilka hinder de tjänstepersoner som intervjuas i studien upplever vara kopplade till arbetet med social hållbar stadsutveckling. Undersökningen grundar sig i en kvalitativ metod i form av en jämförande fallstudie i fyra svenska kommuner. De kommuner som är undersökta är Upplands Väsby kommun, Haninge kommun, Huddinge kommun och Göteborgs Stad. Fallstudien bygger på semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner som arbetar med detaljplanering och strategisk planering på dessa kommuner. De teoretiska utgångspunkterna behandlar social hållbarhet som begrepp, vad det sociala hållbarhetskonceptet innehåller, social hållbarhet i planeringen samt vilken roll hållbarhetsverktyg har i planeringen. Resultatet visar att arbetet med social hållbarhet till viss del skiljer sig åt mellan kommunerna. De mest frekvent använda verktygen utgörs av olika typer av verktyg för medborgardialog, hållbarhetsbedömning för översiktsplanen (där social hållbarhet är inkluderat) och space syntax-analyser för att undersöka tillgänglighet. Resultatet från fallstudierna tyder på att verktygen främst används för att de passar den lokala kontexten och kommunernas sätt att arbeta. Verktygen används också för att de skapa en diskussion och en helhetssyn kring de sociala aspekterna. En del av verktygen var inte tillgängliga i den egna kommunen men kunde vid behov tillgängliggöras via privata aktörer. De olika intervjupersonerna hade olika uppfattning om användbarheten av verktyg för att integrera social hållbarhet. Resultatet från studien tyder även på att tjänstepersonerna upplever olika utmaningar relaterade till arbetet med social hållbarhet. Skillnader kan identifieras både mellan olika yrkesroller och kommuner. De mest betydande hinder som visat sig försvåra arbetet är bristande prioritering då andra frågor väger tyngre, otillräcklig samordning, bristande kunskap i kommunerna, avsaknad av riktlinjer på en högre strategisk nivå än den kommunala samt bristande uppföljning av åtgärder kopplade till sociala aspekter.

Utvecklingen av företag och organisationers hållbarhetsarbete har de senaste årtiondena gått i snabb takt. Hållbarhetsaspekterna miljö och ekonomi har fått stort fokus medan arbetet med social hållbarhet inte har fått samma uppmärksamhet och utveckling. Stockholm växer och allt fler använder kollektivtrafik, vilket bidrar till att kollektivtrafiken är i behov av utbyggnad. Trafikförvaltningen som ansvarar för kollektivtrafiken i Stockholm, har mål och strategier som genomsyras av att verksamheten ska arbeta med social hållbarhet. Det leder till syftet med denna studie som är att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att en organisation ska kunna implementera arbetet med social hållbarhet i bygg- och anläggningsprojekt inom Stockholms kollektivtrafik. I denna studie har en dokumentanalys genomförts, kvalitativa metoder har använts så som intervju med projektledare och interaktiv dokumentation i fokussamtal för att besvara studiens frågeställningar. För att förankra arbetet med social hållbarhet i bygg- och anläggningsprojekt behöver kunskapen om ämnet vara utspritt i organisationen. Dessutom behövs det finnas tydliga formuleringar för projekten om hur arbetet med social hållbarhet kan genomföras, eftersom det är ett mångsidigt begrepp. Metoden interaktiv dokumentation i fokussamtal kan fungera som ett stöd för att skapa dialog, sprida kunskap och bidra till lärande om social hållbarhet. Riktlinjer och dokument som styr projektledarens arbete behöver vara tydliga och konkreta för att möjliggöra arbetet med social hållbarhet. / Companies and organizations interest in sustainability has grown in a rapid pace the recent decades. The sustainability domains environment and economy have been given a great focus, while the work on social sustainability has not received the same attention and development. Stockholm is growing and the number of people that use public transport increases, which means that public transport is in need of expansion. Trafikförvaltningen the government body that is in charge of the public transport in Stockholm have goals and strategies that are pervaded by social sustainability. This leads to the purpose of this study, which is to investigate what conditions are required for an organization to implement the work on social sustainability in construction projects within Stockholm's public transport. In this study, qualitative methods have been used, such as interview with project managers, and interactive documentation in focus discussions to answer the research questions. In order to establish the work with social sustainability in construction projects, knowledge about the subject needs to be spread throughout the organization. In addition, it is important with clear guidelines for the projects on how the work with social sustainability can be implemented, as it is a concept with many meanings. The method of interactive documentation in focus discussion can serve as a support for creating dialogue, disseminating knowledge and contribute to learning about social sustainability. Guidelines and documents that guide the project manager's work need to be clear and concrete to enable the work with social sustainability.

Det blir allt vanligare att offentliga och privata aktörer samverkar för att bedriva stadsutvecklingsprojekt, inte minst för att främja en hållbar utveckling. Den sociala dimensionen av hållbarhetsbegreppet har på senare tid fått större utrymme i stadsplaneringen där samverkan ses som en viktig beståndsdel för att skapa socialt hållbara områden. Detta examensarbete avser att närmare undersöka hur offentliga och privata aktörer samverkar i stadsutvecklingsprojekt för att främja social hållbarhet. Syftet med studien är att bidra med kunskap om möjligheter och utmaningar med samverkan i arbetet för en socialt hållbar stadsutveckling. Detta undersöks genom en fallstudie av projektet Odde i stadsdelen Kista i Stockholm, där planläggning av cirka 2000 bostäder pågår. Odde är ett pilotprojekt för social hållbarhet där detaljplaneprocessen sker i samverkan mellan markägaren Stockholms stad och byggherren Skanska och Areim. De frågor studien avser att besvara är: hur fungerar det praktiska arbetet med social hållbarhet i en samverkansprocess? samt; vilka möjligheter och utmaningar kan identifieras för samverkan mellan offentliga och privata aktörer kring social hållbarhet inom stadsplaneringen? Det empiriska materialet bygger på intervjuer med involverade i projektet samt studier av projektets arbetsmaterial. Studiens resultat tyder på att det anses givande men utmanande att arbeta med social hållbarhet i en samverkansprocess. Det finns en stor vilja att främja social hållbarhet både hos staden och byggherren i Oddeprojektet. Upplevelsen är att samverkan kan skapa det helhetsgrepp som social hållbarhet kräver. Det kan däremot vara tidskrävande att nå en gemensam syn gällande hur samverkan kring social hållbarhet ska gå till i praktiken. Undersökningen visar att detta kan härledas till att social hållbarhet är ett abstrakt och svårmätbart begrepp, vilket försvårar en tydlig uppdelning av ansvarsområden för att realisera åtgärderna. I Oddeprojektets arbete med social hållbarhet har ett antal centrala teman identifierats, vilka är; social hållbarhet som process, social hållbarhet som mål samt förståelsen av social hållbarhet. I studien argumenteras för att dessa komponenter har skapat förutsättningar för att finna samverkansformer för social hållbarhet i planprocessen. I fallstudien kan urskiljas en stor potential för samverkan kring social hållbarhet. / It is becoming increasingly common for public and private actors to collaborate in urban development projects to promote sustainable development. The social dimension of the concept of sustainability has recently gained greater acknowledgement in urban planning, where collaboration is seen as an important element in creating socially sustainable areas. This degree project intends to investigate how public and private actors collaborate in urban development projects to promote social sustainability. The purpose of the study is to provide with knowledge about opportunities and challenges with collaboration in the work of creating a socially sustainable urban development. This is investigated in a case study of the ongoing planning process of the project Odde. The plan is to construct approximately 2000 dwellings in the district of Kista, Stockholm. Odde is a pilot project for social sustainability where the City of Stockholm and the developer Skanska and Areim, are collaborating in the process of developing a detailed development plan for the area. The study intends to explore the following research questions: how do actors work with social sustainability in a collaborative process? and; what opportunities and challenges can be identified for collaboration between public and private actors in the work of creating a socially sustainable urban development? The empirical material is based on interviews with actors involved in the project as well as studies of working material from the project Odde. The results of the study indicate that working with social sustainability in a collaborative process is considered rewarding but challenging. The two main actors desire to promote social sustainability, and experience that collaboration can assist achieving the holistic approach needed for social sustainability. However, it may be a time-consuming process to reach a shared view of how to collaborate in practice for social sustainability. The study shows that this can be explained by the fact that social sustainability is an abstract concept, and thus difficult to measure. This complicates the division of responsibilities needed to realize the suggested measures. Three themes has been identified in the Odde project that have proven to be important components in creating favourable conditions for finding a collaborative planning process around social sustainability. These are; social sustainability as a process, social sustainability as a goal and finally a common understanding of social sustainability. A great potential can be distinguished in public and private collaboration to promote social sustainability in urban developments.

Social sustainability is high on the agenda both internationally and nationally, but even though the work has been going on for over 30 years, Sweden has long to go before becoming equal. There are currently gaps in the Swedish research of social sustainability within urban planning. The purpose of this study is to investigate the possibility of strengthening the work of integrating social sustainability aspects into municipal urban and spatial planning in Sweden. In order to examine what the work on social sustainability looks like in Sweden, the study is applied to Gävle municipality. The study was conducted through a literature study and an interview study. The literature study shows that although there is no unanimous definition of social sustainability, several authors have tried to define the concept. A summary is that social sustainability can be divided into: Justice, Social Capacity, Holistic View, Collaboration and Participation, Access and Accessibility, Mixing and Variation, Affinity and Identity, as well as Well-being and Safety. The results of the interview study show that Gävle municipality has no unified definition of social sustainability and that they do not have an established working method to improve social sustainability although the interviewees identify several measures they use. / Social hållbarhet står högt på agendan både internationellt och nationellt, men även om arbetet har pågått i över 30 år har Sverige långt kvar innan samhället blir rättvist. Det finns idag stora kunskapsluckor i den svenska forskningen om socialt hållbar samhällsutveckling. Syftet med denna studie är att undersöka möjligheten att stärka arbetet med att integrera aspekter av social hållbarhet i kommunal samhällsplanering och fysisk planering i Sverige. För att få kunskap om hur arbetet med social hållbarhet ser ut i Sverige utförs en studie på Gävle kommun. Studien utfördes genom en litteraturstudie och en intervjustudie. Resultatet från litteraturstudien visar att även om det inte finns någon enhällig definition av social hållbarhet har flera författare försökt definiera begreppet. En sammanfattad bild är att social hållbarhet kan delas in i: Rättvisa, Samhällskapacitet, Helhetssyn, Samverkan och delaktighet, Tillgång och tillgänglighet, Blandning och variation, Samhörighet och identitet samt Välmående och säkerhet. Resultatet från intervjustudien visar att Gävle kommun inte har någon enhällig definition av social hållbarhet. Kommunen har inte heller något utarbetat arbetssätt för att förbättra den sociala hållbarheten men intervjudeltagarna identifierar ett antal åtgärder de använder sig av för att förbättra den sociala hållbarheten.

I denna kandidatuppsats har vi undersökt vår frågeställning ifall det är långsiktigt ekonomiskgynnsamt att rusta upp och renovera närområden i miljonprogram med utgångspunkt ifaktorer inom social hållbarhet. Detta har gjorts genom en kvalitativ analys baserad påintervjuer av fastighetsägare och byggbolag samt tidigare studier och teoretiskautgångspunkter. Till dessa valdes viktiga faktorer ut. För att kunna svara på vår frågeställningbehövdes de faktorer som fåtts från teoretiska utgångspunkter, tidigare studier samt intervjuerdelas upp i kategorier. Dessa valdes ut ifrån Östgötamodellen och sattes som grund, mednågra mindre justeringar. Östgötamodellens sista kategori byttes ut från “Kön, ålder och arv”till “Transparens och delaktighet”. De faktorer som inte kunde tilldelas en kategori sattes som“Icke tilldelad”.Efter indelningen i kategorier analyserades likheter och skillnader i fokus och vid jämförelsenmellan teoretiska utgångspunkter, intervjuer och tidigare studier kunde ett glapp mellanfastighetsägare och byggbolagens beslutsfattande organ uppfattas. Detta skulle kunna vara enanledning till varför social hållbarhet inte legat i fokus och inte prioriterats tidigare. Dockskulle detta behöva utvärderas mer för att kunna säkerställas.För att få företagen att satsa på sociala investeringar och upprustning av närområdet kringmiljonprogram, i större utsträckning, behövs långsiktigt ekonomiskt gynnsamhet bevisas.Först då kan det finnas intresse från företagens beslutande organ att även titta på den socialahållbarhetens kategorier vid avgörandet i huruvida ett projekt borde genomföras eller inte.Detta är svårt att visa på idag då många av projekten som skulle kunna generera denna typ avdata i framtiden är i startgropen, och resultat från projekten har helt enkelt inte utvärderats än. / In this bachelor thesis, we have investigated if it is economically beneficial to restore thesurrounding areas in the Million Programme based on factors of social sustainability. Aqualitative analysis has been made based on interviews with property owners, constructioncompanies, previous studies and selected factors of various theoretical concepts. To answerour question, the factors were divided into different categories. The categories were selectedfrom Östgötamodellen, with some minor adjustments. The last category of Östgötamodellen,“Gender, Age and Heritage”, was replaced by “Transparency and Participation”. The factorswithout a particular assigned category were set as “unallocated”After categorising the factors of social sustainability, similarities and differences in focuswere analysed. In the comparison between theoretical concepts, interviews and previousstudies, a gap between property owners and the decisions that are made within theconstruction companies were highlighted. That might be a reason why social sustainabilityhas not been prioritised before. This could merely be a matter of speculations and thereforeneeds to be evaluated further.In order to get companies to invest in social initiatives and restore the surrounding areaswithin the Million Programme; the long-term economic benefits must be proven. If this canbe achieved, there may be a change in how the decisions are made when evaluating whether aproject should be implemented or not. Due to the fact that a lot of the projects are relativelynew and have not been evaluated yet, it is difficult to prove if these projects can generateeconomic benefits in the future.

I Sverige idag satsas det allt mer på att bygga hållbara städer, det vill säga mer hållbar stadsutveckling. Hållbarhet har historiskt delats in i tre olika delar: ekonomi, miljö och sociala aspekter. Det finns inte någon allmänt erkänd definition av begreppet social hållbarhet och därför behöver det utforskas. Det finns också en juridisk rättviseaspekt i att skapa klarhet i begreppet, för att minska risken för att det i senare skeden ska råda tvist om vad avtalen innebär. I och med oklarheten runt begreppet kan det uppstå informationsasymmetri dels mellan kommunerna och byggherrarna dels mellan byggherrarna. I sammanhanget markanvisningar behövs tydlighet för att parterna tillsammans ska kunna sträva mot det gemensamma målet – hållbar stadsutveckling.Det övergripande syftet med denna studie är att tydliggöra för kommun och byggherre hur de genom rättvisa markanvisningstävlingar kan bidra till social hållbarhet i stadsutveckling. Målet är att, genom analys av markanvisningstävlingar, redogöra för hur kommuner uttryckt och använt begreppet social hållbarhet samt hur urval av inkomna bidrag i markanvisningstävlingar inom stadsutvecklingsprojekt har gjorts.Denna studie utfördes med deskriptiv metod med tre olika tillvägagångssätt: dokumentgranskning av handlingar, djupdykande semistrukturerad intervju samt textintervjuer med kommuner. Stadsutvecklingsprojekten som undersöktes var Skeppsbron i Göteborg, Kolkajen del 2 i Stockholm, Nya gatan i Nacka och Vallastaden i Linköping.Resultatet från denna studie tyder på att inga betydande insatser har gjorts för att tydliggöra vad begreppet innebär, även i de undersökta kommunerna som gjort tydliga satsningar på social hållbarhet. Istället arbetar kommunerna idag med unika lösningar för varje projekt. De har ingen enhetlig hantering eller definition av begreppet social hållbarhet i stadsutveckling. En slutsats som kan dras är att tydligt utformade modeller som är flexibla och lämnar utrymme för innovation och kreativitet skulle troligtvis underlätta kommunernas arbete. Modellerna skulle möjliggöra för kommunerna att hålla tydliga, rättvisa och transparenta markanvisningstävlingar där byggherrar tävlar under samma förutsättningar. / The Swedish planning and construction market have been investing more in developing sustainable cities, that is, more sustainable urban development. Sustainability has historically been divided into three different parts: economical, environmental and social aspects. Today, there is no generally accepted definition of the concept of social sustainability and therefore the concept needs to be further explored. There is also a legal justice aspect in creating clarity of the concept, in order to reduce the risks that there will be disputes about what the agreements entail. With the ambiguity around the concept, information asymmetry can arise between municipalities and the property developers, and between the property developers. In the context of municipal land allocations, clarity is needed for the parties to be able to work together towards the common goal – sustainable urban development.The overall purpose of this study is to clarify to municipalities and property developers how they can contribute to social sustainability in urban development, through fair land allocation competitions. The aim of this study is to, through analysis of land allocation competitions, describe how municipalities express and use the concept of social sustainability, as well as describe how they make selections and assesses entries in land allocation competitions in urban development projects.The study was carried out with a descriptive method with three different approaches: documentary review, in-depth semi-structured interview and text interviews with municipalities. The urban development projects examined were Skeppsbron in Gothenburg, Kolkajen part 2 in Stockholm, Nya gatan in Nacka and Vallastaden in Linköping. The result of this study indicates that no significant efforts have been made to clarify the concept social sustainability in urban development projects, even in the investigated municipalities that have made expressed attempts to achieve socially sustainable development projects. Instead, the municipalities work with unique conditions and solutions in each of their projects. They have no uniform management or definition of the concept social sustainability in urban development. One conclusion that can be drawn is also that clearly designed models that are dynamic and leave room for innovation and creativity would probably ease the management and incorporation of sustainability in the municipalities. These proposed models would enable the municipalities to host clear, fair and transparent land allocation competitions where property developers can compete within the same conditions.

Sektorsöverskridande samverkan har blivit ett allt viktigare inslag i organiseringen av offentlig service och i kommunalt hållbarhetsarbete. Denna uppsats studerar interaktionen mellan kommunen och civilsamhällesorganisationer inom fältet socialt hållbarhetsarbete i Malmö stad. Civilsamhällesorganisationer har en unik samhällelig position då de arbetar närmare människor än vad kommunen gör. Metoden baseras på intervjuer med respondenter från kommunalt håll samt från olika civilsamhällesorganisationer. Uppsatsen syftar till att belysa upplevda svårigheter och förbättringsmöjligheter i samverkan och interaktion parterna emellan. Resultaten från intervjuerna visar att de upplevda svårigheterna kretsar kring upplevd distans, attityder, strukturella problem samt upplevd roll av varje part. Bristande tillit, varierande syn på kompetens samt uppfattning om vem som anses vara legitim utförare av socialt hållbarhetsarbete karaktäriserar upplevda hinder för en optimal samverkan. Potentiella förbättringsområden inkluderar en mer kontinuerlig direktdialog med civilsamhällesorganisationer utanför specifika projekt. Det inkluderar också en bättre samordning rörande samverkan med civilsamhällesorganisationer, samt en förändrad syn på civilsamhällesorganisationernas kunskap, kompetens och roll. / Cross-sectoral collaboration has become an increasingly important element in the organization of public services and in municipal sustainability work. This essay studies the interaction between the municipality and civil society organizations in the field of social sustainability work in the city of Malmö. Civil society organizations have a unique social position as they work closer to people than the municipality does. The method is based on interviews with respondents from the municipal level and from various civil society organizations. The essay aims to shed light on perceived difficulties and opportunities for improvement in collaboration and interaction between the parties. The results from the interviews show that the experienced difficulties revolve around perceived distance, attitudes, structural problems and the perceived role of each party. Lack of trust, varying views on competence and perceptions of who is considered a legitimate performer of social sustainability work characterize perceived obstacles for optimal collaboration. Potential areas for improvement include a more continuous direct dialogue with civil society organizations outside specific projects. It also includes better coordination regarding collaboration with civil society organizations, as well as a changed view of the civil society organizations' knowledge, competence and role.

Renewing the current thirdspace model is a critical step towards creating a sustainable future for cities. A thirdspace must possess specific qualities that go beyond simply creating conversation and building community. It must foster meaningful dialogue that inspires civic mobilization and drives action toward sustainability. Mobilization is seen as the antithesis to the number one problem in thirdspaces today: capitalist consumerism. In order for a thirdspace to be transformational, it must allow for the creation of strong and resilient networks within communities - both socially and ecologically. This project explores the challenge of renewing the thirdspace model in order to create urban transformation. By first, analyzing the transformation of thirdspaces in the site of Hägerstensåsen, Midsommarkransen, and Telefonplan; identifying the key opportunities and challenges posed by the context towards thirdspaces; and accumulating situated knowledges, we identified 3 key principles of transformation leading us into strategies to be applied in the site. In doing so, we challenge the dominant consumption patterns and lifestyles by proposing a thirdspace future where kinship with nature co-exists with kinship with community through a network of thirdspaces that are spatially designed and programmatically specific to expand from creating conversation and community into creating meaningful dialogue that activates civic mobilization.

Miljonprogramsområden karaktäriseras i många fall av en enformig bebyggelse, storabostadsgårdar, trafikseparering och mycket grönska. Dessa områden är i behov avupprustning, både invändigt men även i den offentliga miljön. Idag råder ett stadsmässigtideal inom stadsplanering. Det innebär att man vill eftersträva innerstadens kvaliteter ochstruktur med tät bebyggelse, levande bottenvåningar och urbana stråk. Ett argument fördetta är att det är hållbart, och därmed även socialt hållbart. Social hållbarhet är ett begrepp som saknar en entydig definition och måste därför anpassastill varje enskild situation. Inom stadsplanering är det därför svårt att hitta en modell försocialt hållbar stadsutveckling som går att applicera på stadens alla delar. En faktor i socialhållbar stadsutveckling är en trivsam utemiljö. Syftet med studien är att undersökamiljonprogrammets utemiljöer utifrån ett socialt hållbart perspektiv, både på lokal och på enstorskalig nivå. Arbetet undersöker även huruvida en stadsmässighet är lämpligt attapplicera på storskaliga miljonprogramsområden eller inte. Genom att göra en litteraturstudie om social hållbarhet och offentliga rum definieras ensocialt hållbar utemiljö. Vidare görs en fallstudie på Husbys utemiljöer, där analysen baseraspå ovan nämnda teori för att ta reda på vilken roll fysisk utformning har inom socialhållbarhet. Vidare diskuteras potentiella konsekvenser av Stockholms stads fokus på attskapa en stadsmässighet i Husby. Analysen visar att en socialt hållbar utemiljö möjliggör för en tillgänglig miljö, trygg miljöoch en miljö som skapar förutsättningar för utförande av aktiviteter. Detta betyder attstadsplanering kan med hjälp av sina verktyg skapa förutsättningar för att en miljö skakunna bli socialt hållbar, men huruvida den är social hållbar är upp till fler samhällsorgan änenbart stadsplanerare. Socialt hållbar stadsutveckling ur ett större perspektiv ställer ävenkrav på goda samband mellan stadens olika delar för ökad integration och gemenskap.Analysen pekar även på att stadsmässighet troligtvis inte är det enda sättet att skapa ensocialt hållbar stad. Istället kan en anpassning till varje områdes unika förutsättningar varamer lämpligt, där området kan kompletteras med kvaliteter som skulle förbättraboendemiljön för områdets invånare. Arbetets slutsats kan vara användbart för attproblematisera hur miljonprogramsområden ska hanteras i framtidens stadsutveckling. / The Million House Programme areas are characterized in many cases by a uniformsettlement, large housing estates, traffic separation and lots of greenery. These areas are inneed of renovations, both internally but also in the public environment. Today, an urbanideal prevails in urban planning. This means that one wants to strive for the qualities andstructure of the inner city with dense buildings, living ground floors and urban streets. Oneargument for this is that it is sustainable, and thus also socially sustainable. Social sustainability is a concept that lacks a clear definition and therefore must be adaptedto each individual situation. In urban planning, it is therefore difficult to find a model forsocially sustainable urban development that can be applied to all parts of a city. A factor insocially sustainable urban development is a congenial outdoor environment. The purpose ofthe study is to investigate the Million Homes Programme's outdoor environments from asocially sustainable perspective, both on a local and on a large-scale level. The work alsoexamines whether an urban approach is suitable to apply to large-scale Million HomesProgramme areas or not. By conducting a literature study on social sustainability and public spaces, a sociallysustainable outdoor environment is defined. Furthermore, a case study is made of Husby'soutdoor environments, where the analysis is based on the theory mentioned above to findout what role physical design of public spaces plays in social sustainability. Additionally, adiscussion is held about potential consequences of the City of Stockholm's focus on creatingan urban environment in Husby. The analysis shows that a socially sustainable outdoor environment is accessible, safe and anenvironment that enables the execution of activities. This means that urban planning can beused as a tool to create conditions for an environment to be socially sustainable, but it alsodemands that other sectors in the society are engaged in the work in order for it to besuccessful. Socially sustainable urban development from a larger perspective also requiresinterconnections between different parts of the city for increased integration andcommunity. The analysis also points out that urbanism is not the only way to create a sociallysustainable city. Instead, an adaptation to each area's unique conditions may be moreappropriate, where the area can be supplemented with qualities the area lacks and thatwould improve the living environment for the area's residents. The work's conclusion can beuseful for problematizing how Million Homes Programme areas should be handled in futureurban development.