• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 16
  • Tagged with
  • 16
  • 6
  • 5
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
11

Fastighetsjuridiska förutsättningar vid förändradesophämtningsrutiner

Hammas, Henrik, Ankerstedt, Henrik January 2013 (has links)
Det har blivit vanligt att kommuner måste hänvisa en ny hämtningsplats pga. att sophämtningsentreprenörens skyddsombud har belagt hämtningen med skyddstopp. Därmed kan inte hushållsavfallet hämtas på den befintliga hämtningsplatsen utan kommunen måste hitta en ny hämtningsplats för hushållsavfallet. Ny hämtningsplats får inte meddelas hur som helst utan detta måste ske i enlighet med lagstiftning och förordningar. Syftet med denna uppsats är att få fram riktlinjer för vad som gäller när en ny hämtningsplats för hushållsavfall måste utfärdas och hur kommuner runt om i landet har löst problem som har uppstått i samband med detta. För att kunna upprätta en hämtningsplats måste Kommunen ha rådighet över eller avtal med ägaren till den mark som skall användas för hämtningsplatsen. Kommunerna som svarade på enkäten har löst problemet på olika sätt men i regel har det varit antingen kommunens eller den berörda fastighetsägarens mark som använts till hämtningsplats för hushållssoporna. Avståndet mellan bostaden och hämtningsplatsen kan variera från fall till fall men Avfall Sverige har tagit fram riktlinjer för fritidshus om 400-500 meter. I den enkät som skickats ut så har detta arbete erhållit några exempel från verkligheten, det visade sig att kommunerna har hänvisat hämtningsplats upp till 800 meter från bostaden. Vi anser att riktlinjerna om 400-500 meter till hämtningsplatsen är ett skäligt avstånd för fritidshus men inte för permanentbostäder. Förutsatt att man alltid passerar denna plats när man skall till och från fritidshuset. För permanentbostäder i typiska 70-tals områden anser vi att avståndet inte skall vara längre än 100-200 meter. Utformningen av hämtningsplatsen kan lösas på många sätt, med eller utan fasta installationer. I de fall hämtningsplatsen skall användas av flera fastigheter kan förvaltningen av hämtningsplatsen ske genom en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning kan förvaltas genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. / It has become common that municipalities must refer a new waste disposal site due to garbage collection contractor's safety officer has established waste collection with protective stops. Hence the household waste can't be collected at the existing waste disposal site and the municipality must find a new waste disposal site for household waste. A new garbage collection site may not be issued just anyhow because it must be done in accordance with the laws and regulations. The purpose of this paper is to develop guidelines for what happens when a new garbage collection site for household waste must be issued and how municipalities across the country have solved the problems that have arisen in this context. In order to establish a waste disposal site the municipality must have control over the land or have an agreement with the owner of the land for it to be used as a garbage collection site. Municipality respondents have solved the problem in different ways, but generally it has been either the municipality or the property owner's land used for waste collection site for household waste. The distance between home and garbage collection site may vary from case to case but Waste Sweden has developed guidelines for the homes of 400-500 meters. Through the questionnaire this work has received some real-life examples, it turned out that municipalities have referred garbage collection location up to 800 meters from the residence. We believe that the guidelines about 400-500 meters to the garbage collection site is a reasonable distance for holiday cottages but not for permanent housing. Provided that you always pass this location to and from the holiday cottage. For permanent housing in typical '70s areas, we believe that the distance should not be more than 100-200 meters. The design of the garbage disposal site can be solved in many ways, with or without fixed installations. In cases where the garbage disposal site will be used by multiple properties the management of the garbage disposal site can be through a joint facility. A joint facility can be managed through Partnership maintenance or association management.
12

Reglering av enskilt och gemensamt vid ägarlägenhetsförrättningar : En analys av de två första årens praktiska tillämpning / The regulation of individual and joint property at condominium cadastral procedures : An analysis of the first two years of practical implementation

Karlsson, Per Rune January 2011 (has links)
Ägarlägenheter är en speciell form av tredimensionella fastigheter, vilken endast är avsedd att innehålla endast en bostadslägenhet. Det har varit möjligt att bilda ägarlägenheter sedan maj 2009. De 24 ägarlägenhetsförrättningar som registrerats i fastighetsregistret under de två första åren har kartlagts och en analys av olika aspekter på hur förhållandet mellan enskilda ägarlägenheter och gemensam egendom reglerats i förrättningarna har genomförts. I ca 20 % av ägarlägenhetsprojekten bildades ägarlägenheterna innan byggnaden blivit upp­förd. Förfarandet är bra för finansiering av byggprojektet, men leder till en osäkerhet om ifall lägenheterna i den färdiga byggnaden överensstämmer med den beslutade fastighets­indelningen. Att ta fastighetsbildningsbeslutet som en preliminärfråga i dessa fall medför att förrättningen inte avslutas förrän byggnaden är klar och därigenom kan lantmäterimyndig­heten säkerställa att fastighetsindelningen överensstämmer med byggnadens slutliga utformning. Byggherren är nästan alltid ensam sakägare i förrättningen. Detta gör handlägg­ningen smidig för förrättningslantmätaren men gör också att ingen rättspraxis kommer att utvecklas inom området. Detta medför ett större behov av väl utformade rekommenda­tioner att följa vid handläggningen. Byggnadsutformningen har i ett flertal ägarlägenhetsprojekt anpassats för att öka den enskildes frihet och minimera behovet av samverkan mellan samfällighetsföreningen och ägarlägenhetens ägare. Lantmäteriets rekommendationer anger att fönster, ytterdörrar och balkongräcken bör ingå i ägarlägenheten, men de kan dessutom helt eller delvis ingå i en gemensamhetsanläggning för att t.ex. yttre underhåll ska skötas gemensamt. Det anges inte hur detta ska formuleras i förrättningshandlingarna och hur det regleras i förrättningarna varierar. I flera förrättningar finns skrivningar om att det yttre underhållet är en del av gemensamhets­anläggning, vilket inte faller inom anläggningslagens tillämpningsområde, då det enligt anläggningslagen krävs att det är ett objekt som upplåts. Det finns ett behov av tydligare rekommendationer från Lantmäteriet om hur sådana anläggningsbeslut ska utformas och i studien föreslås att endast varianten där hela fönstret, ytterdörren eller balkongräcket upplåts för gemensamhetsanläggningen ska rekommenderas av Lantmäteriet. Ägarlägenheternas andelstal i gemensamhetsanläggningar sätts vanligtvis efter de två huvudprinciperna lika andel per lägenhet respektive andelstal efter boarea. Det finns olika varianter på principen andelstal efter boarea, vissa syftar till att ge enklare andelstal för att underlätta för samfällighets­föreningens förvaltning och andra till att boarean inte ska få fullt genomslag på andelstalen. Det är inte möjligt att med de genomförda förrättningarna som grund förklara valet av princip för att sätta andelstal med spridningen mellan lägen­heternas boarea i projektet. Storleken på den lägsta årliga avsättningen till samfällighetsföreningens underhålls- och förnyelsefond varierar mellan projekten. Flera förrättningslantmätare har låtit byggherren sätta summan, andra räknade på 0,3 % av anläggningskostnaden och vissa har satt summan godtyckligt. Det är bra att relatera avsättningen till prisbasbeloppet för att undgå inflations­effekter. / Since May 2009, during the first two years with the new rules which allows formation of condominiums inSweden, 394 condominiums in 24 separate projects have been formed. According to the Swedish law a condominium is a property unit. In approximately 20 % of the projects the property units have been formed before the building was built. This possi­bility is good for financing but can lead to differences between the borders of the property unit and the final building construction. To make a property formation order and not to conclude the cadastral procedure until the building is in place and the final drawings are made is a good way for the cadastral authority to keep control of the final result. Usually there is just one party in the condominium cadastral procedure. This means that it will not be any appeals and no precedents will be formed. Therefore there are requirements for a high standard on the recommendations regarding how to form condominiums. In some condominium projects the building construction has been adapted to give less need for the condominium owners to cooperate with the joint property association. There are recommendations which states that windows, exterior doors and balcony parapets should be a part of the condominium, but they can additionally be a part of the joint facility. Some of the practical solutions in the dossiers regarding joint facilities do not, according to the author, follow the intentions of the legislator. Better recommendations are needed in this area and enhancements are proposed in the thesis. The participatory share for each condominium has been set either with the same share per apartment or by some different models in relation to the apartments floor area. It has not been possible to explain the choice with the spread between the apartments floor area. According to the law the joint property association in these cases must set aside funds in a reserve. The amount of money that initially is noted in the articles of  the association differs between the condominium projects, and is either based on a proposal from the developer, calculated as 0,3 % of the construction costs or just arbitrary decided.
13

Applikation för administration av samfällighet / Application for administration of community association

Johansson, Andreas January 2014 (has links)
Dyviks samfällighet ligger i Nynäshamns kommun och består av totalt 86 fastigheter. Samfälligheten sköts av den samfällighetsförening som alla fastighetsägare är medlemmar i. Föreningen arbetar på ideell basis. Föreningens verkställande ledning, styrelsen, arbetar med att admini-strera föreningens medlemmar, fastigheter samt egendomar. Dessa administrativa arbetsuppgifter har utförts på ett manuellt och tidskrävande sätt. Styrelsen har därför efterfrågat ett digitaliserat system som kan utföra många administrativa uppgifter med en mer automatiserad metod och ökad pålitlighet. Projektets syfte har varit att ta fram ett sådant system för att effektivisera styrelsens administrativa arbetsuppgifter. Projektet har inneburit att genom arbetsmodellen CDIO ta fram en passande systemlösning som motsvarar de problemområden och krav som identifierades under projektet. Framtagandet av lösningen har berört alla moment såsom att analysera problemet genom en förstudie, designa och implementera systemet, testa det samt ta fram en plan för hur systemet ska produktionssättas. Varje krav och funktion har implementerats med en inkrementell arbetsprocess. Resultatet blev ett system med den nödvändigaste funktionaliteten implementerad. Systemet låter styrelsemedlemmarna administrera föreningens intressen (sektioner, båtplatser, medlemmar och fastigheter) samt generera rapporter och medlemmarnas fakturor. Projektet har även resulterat i en utvärdering av hur systemet ska behandla personuppgifter i enlighet med de juri-diska aspekter som existerar, exempelvis personuppgiftslagen, samt en grov ekonomisk driftplan. / Dyviks community is located in Nynäshamns municipality and consists of a total of 86 properties. The community is maintained by the community association that all property owners are members. The association works on a volunteer basis. The association’s executive managing instance, the board, works with administrating the association members, properties and estates. These administration tasks have been carried out in a manual and time-consuming manner. The board has therefore requested a digitalized system that can perform many of the administra-tion tasks with a more automated method and increased reliability. The project’s aim has been to develop a system to streamline the board’s administrative duties. The project has meant that with the working model CDIO design a fitting solution that meets the concerns and requirements identified during the project. The development of the solution has touched all aspects such as analyzing the problem through a pilot study, designing and implementing the system, testing it and developing a plan for how the system should be deployed. Each requirement and function has been implemented with an incremental working procedure. The result was a system with the most necessary functionality implemented. The system allows board members to administer the association's interests (sections, berths, members and properties) and generate reports and members' bills. The project has also resulted in an evaluation of how the system will process personal data in accordance with the legal issues that exist, such as the Data Protection Act, and a rough economic operation plan.
14

Fastighetsägaransvar och fastighetssamverkan avseende förebyggande av skador från extrema nederbördsvariationer / Real property owner liability and collaboration regarding damage prevention due to extreme precipitation variations

Ståhle, Isak January 2020 (has links)
Klimatförändringar stället fastighetsägaren inför valet mellan att inte alls skydda sin fastighet, att utföra åtgärder som dämpar en pågående påverkan eller att förebygga i ett tidigt skede. Fastighetsägaren väljer främst utifrån fastighetsvärde, budgetrestriktioner och hur välinformerad den. Finns incitamentet – men budgetrestriktioner hindrar att skyddsåtgärden utförs, eller om det finns skalfördelar av att fler samsas om skyddsåtgärder – uppstår behov av någon form av spelplan för samverkan med gemensamma regler för förhandlingar etc. Fastighetsrättsliga institutioner – olika typer av fastighetssamfälligheter – kan erbjuda sådana spelplaner. Eftersom det ofta är samhällsekonomiskt mer fördelaktigt att ett tidigt förebyggande sker undersöks frågan huruvida fastighetsägaren kan beläggas med ansvar för att skydda sin fastighet för att förebygga klimatskadorna samt vilka institutioner som svensk fastighetsrätt erbjuder som kan vara lämpliga samverkansformer för fastighetssamarbete. Studien visar att ett strikt ansvar för fastighetsägaren att vidta åtgärder inte kan påvisas vid pågående markanvändning samt att ansvar i mindre mån kan utkrävas vid särskild verksamhetsutövning och vid förändrad markanvändning, särskilt nybyggnation. Genom kommunal planering kan planmyndigheten påtvinga fastighetsägare att utföra skyddsåtgärder eller skyddsanläggningar. Å andra sidan har inte det offentliga någon skyldighet att vidta förebyggande åtgärder på fastighetsägarens mark. Det offentliga har istället generellt skyldigheten att informera, planera och i något fall att övervaka. Fyra fallstudier belyser specifika problem som uppkommer vid jorddominerade snabba massrörelser (skred), vattendominerade snabba massrörelser (slamströmmar), översvämningar och vattenbrist. Fallstudierna behandlar skred i Göta älvdalen, slamströmmar vid Åre, översvämningar i Byälvens avrinnings-område i Värmland och vattenbrist i Öland. Fallstudierna belyser vilka förebyggande åtgärder som utförts i respektive fall och vem som initierat åtgärder och finansierat dem. Det finns förväntningar om att det är kommuner eller andra offentliga aktörer som ska agera och utföra skydd mot förväntade klimateffekter, vilket i vissa fall, om inte ofta, har gjorts. Därmed kan fastighetsägare vara ovilliga att delta i skyddsåtgärder för sina fastigheter även om det skulle finnas ekonomisk båtnad därtill. Det diskuteras om detaljplaneinstitutet skulle kunna bidra till att skyddsåtgärder och samverkan om förebyggande skydd i sådana fall ändå utförs. Svensk fastighetsrättslig lagstiftning erbjuder i de allra flesta fall goda möjligheter för fastighetsägare att kunna samverka inom ramen för en fastighetsrättslig institution. Det konstateras att gemensamhetsan-läggningsinstitutionen är den mest flexibla som dock har i huvudsak två begränsningar som här gör sig aktuella. För det första kan i huvudsak endast fastighetsägare vara deltagare i en gemensamhetsanläggning vilket hindrar sådana parter som ej har fastighetsanknytning att delta. I vissa fall kan sådana parters intresse vara av avgörande betydelse för att en skyddsanläggning kan inrättas. För det andra är gemen-vsamhetsanläggningar förbehållet just (stadigvarande) anläggningar och kan inte användas för icke-fysiska åtgärder och inte heller för åtgärdersom avser viss markavvattning och bevattning. För icke-fysiska åt-gärder kan vattenförbund vara alternativet och vad gäller markavvattning kan både fastighetsägare och andra verksamhetsutövare delta i markavvattningssamfälligheter. Förrättningsexempel och exempel från domstolsprocesser visar att gemensamhetsanläggning såväl som markavvattningssamfälligheter har tilllämpats för att skydda mot klimateffekter eller därmed jämförbaraändamål. Vid konkurrenssituationer som kan uppkomma vid bevattning har kommunermöjlighet att påbjuda fastighetsägare som vanligtvis inte behöver tillstånd att ta vatten att söka tillstånd. I sådana fall kan det, förutom samverkan genom en gemensamhetsanläggning, finnas möjlighet att samverka genom en vattenrättslig samfällighet för bevattningsändamål. / Expectations due to more frequent occurrences of extreme weather puts the light on what liability real property owners may have to properly defend their property from the effects of extreme weather incidents and how property owners can collaborate with others to make joint arrangements to protect property. The climate effects due to extreme weather occurrences that are affecting real property are identi-fied as rapid slope moments (landslides, mudflows etc.), floods and water scarcity (droughts). A broad panoply of arrangements can be used to protect for these climate effects, mainly it can be done through either adding a protecting facility or through avoid exposing property value by simply removing buildings or other facilities that are in the risk of taking damage or by planning or governance avoid those facilities in the risk zone of being exposed are built or are getting another land use that is more sensitive for nega-tive influence from the climate effects. Climate change puts the real property owner in the option of choosing between mainly three types of actions: to not take any action at all (laissez-fair), to mitigate ongoing changes or to take pre-emptive actions in an earlier stage. The real property owner is fore-mostly making the choice depending on the property value, budget restrictions and how well the owner is informed. If there are incitements – but budget restrictions hinder a protective arrangement to be taken or if the economy of scale makes a joint arrangement of damage protection advantageous – the need arises for some sort of a collaborative playing field with sets of corporate rules for negotiations etc. Institutions regulated in real property law – different types of joint property units or associations – could provide such playing fields. Since, from a socio-economic viewpoint, it will be more beneficial to do pre-emptive arrangements in most cases, the question of whether a real property owner can be imposed with liability to take preventive actions in order to protect its property from climate damages arises as well as what kind of institutions, Swedish real property regulations offer suitable for real property collaboration for such arrangements. It is determined that strict liability in those matters cannot be imposed for properties with ongoing land use. In some cases, liability can be imposed to a lesser extent if the land use is about to change, especially in case land is being built, or if certain activities deemed as noxious in environmental legislation are being operated. The most far-reaching road to impose liability on real property owners is by communal planning of the built environment whereby municipalities through the Swedish Built Environment act (plan- och bygglagen) can oblige real property owners to conduct certain arrangements. At the other hand, there is no obligation for the public to undertake any pre-emptive arrangements on anybody ́s real property or instead of a real property owner. The public has instead a general obligation to inform, plan and at certain occasions to supervise situations regarding climate change. Four case studies illuminate specific problems which emerge in dealing with soil-dominated rapid slope movements (landslides), water-dominated rapid slope movements, floods and water scarcity. The case studies cover landslides in the Göta Älvdal, mudflows in Åre, floods in the watershed area of Byälven in Värmland and water scarcity in Öland. The case studies shed light on which pre-emptive arrangements have been achieved in each case and which party have been initiating and financing the arrangements. In many cases, municipalities and other public actors are, due to historic and other reasons, anticipated to carry out pre-emptive arrangements, which can lead to private real property owners being unwilling to participate in arrangements even though an economic advantage could be ascertained. Proactive use of zoning plans may contribute to the achievement of pre-emptive arrangements and collaborations for the benefit thereof in such cases. In most cases, Swedish real property legislation offers good opportunities for real property owners for collaborating within a joint property setting. Joint facilities are by far providing the most flexible solution for this but which has mainly two limitations to be aware of. Firstly, only parties definable as real property owners and a few other, but similar, types of parties can be participators, effectively preventing others with no duly association to property ownership to join. This problem is not always foreseeable; in certain cases, such parties’ involvement can be determinant for establishing a certain protective facility or arrangement. Secondly, a joint facility can only be ordered for permanent facilities and cannot be used for non-physical arrangements either for several cases of drainage and water irrigation. Water federations (vattenförbund) can prove useful as a suitable form of collaboration in cases of non-physical arrangements. When it comes to drainage, joint drainage associations (markavvattningssamfällighet) are useful since both real property owners and operators with no real property connections can participate in such associations. Examples from relevant cadastral procedures and procedures in court prove that joint facilities, as well as joint drainage associations, have been used to achieve protective arrangements regarding climate effects or comparison purposes. Regarding irrigation and water use, municipalities have in case of water scarcity the legal ability to command real property owners that in normal cases have no obligation to seek permission to draw water, to apply for water catchment permission. In such cases, besides the form of joint facility, a possibility to collaborate through a joint association for irrigation use is presented.
15

Mikrobiologisk vattenkvalitet i samfällighetsägda dricksvattennät : En undersökning av mikrobiologisk vattenkvalitet i sex samfällighetsägda dricksvattennät i Vaxholms kommun som får sitt vatten från Görvälnverket / Microbiological water quality in community-owned water distribution systems : A survey of microbiological water quality in six community-owned drinking water distribution systems in the municipality of Vaxholm, Sweden

Johansson, Jerker January 2014 (has links)
Att ha ständig tillgång till ett hälsosamt, rent och gärna gott dricksvatten tas idag ofta som självklart av många människor i Sverige. Sveriges sammanlagda nybildning av vatten innebär idag inga problem för dricksvattenförsörjningen om man bortser från ojämn fördelning av vattentillgångar samt lokala kvalitetsproblem. Många områden förses med dricksvatten från något av landets omkring 2000 vattenverk. En del får sitt vatten från enskilda brunnar, medan vissa har löst vattenfrågan tillsammans med andra i samfälligheter. Vissa samfälligheter som inte har någon egen vattentäkt kan ibland förses med vatten från ett allmänt distributionsnät. I Vaxholms kommun finns nära ett 30-tal samfälligheter som får sitt vatten från Görvälnverket i Järfälla kommun vilket ägs och drivs av kommunalförbundet Norrvatten AB. Behandlat dricksvatten distribueras vidare av Norrvatten AB. I Vaxholms kommun är Vaxholmsvatten AB/ Roslagsvatten AB VA-huvudman och förvaltar kommunens allmänna VA-anläggning. Roslagsvatten AB levererar vatten till vattenkonsumenter som är anslutna till det allmänna VA-nätet i Vaxholms kommun, men bolaget levererar även dricksvatten till nämnda samfälligheter. Vattenverket behandlar (renar) det så kallade råvattnet från vattentäkten (i detta fall Mälaren) för att åstadkomma ett kvalitetsmässigt bra dricksvatten sett ur såväl kemisk som ur mikrobiologisk synvinkel. Kan då dricksvattensamfälligheterna slå sig till ro med att de har ett dricksvatten av god kvalitet? SRMH bedriver kontroll och tillsyn av dricksvattensamfälligheterna och deras distributionsanläggningar. SRMH har gjort sina första pilotinspektioner hos samfälligheterna och uppmärksammat ett antal förmodade brister med vissa rutiner och installationer. I forskningsfältet kring distributionsanläggningar för dricksvatten studeras bland annat faktorer som påverkar mikrobiologisk förekomst och tillväxt i distributionsanläggningar. Mot bakgrund av utvalda delar ur detta forskningsfält har jag skapat ett analytiskt ramverk för att söka värdera mikrobiologiska risker i samfälligheternas distributionsanläggningar. Förutom detta görs några typer av mikrobiologiska analyser för att jämföra med uppskattad risk. Förutom protokoll från SRMH:s inspektioner av samfälligheterna görs små intervjuer av vattenkonsumenter och samfällighetsansvariga. För att se var eventuella kvalitetsproblem uppstår används sekundärdata från Norrvatten som beskriver kvalitet efter vattenverkets behandling och kvalitet vid ett vattentorn på ”halva vägen” samt vid en referenspunkt i Vaxholm. Relevant dricksvattenjuridik studeras också för att ta reda på vem som ansvarar för vad samt för att se vilka kvalitetskrav som är relevanta avseende samfälligheterna. Resultatet antyder försiktigt att riskerna men även vattentemperaturen samt den mikrobiologiska vattenkvaliteten (odlingsbara mikroorganismer) i undersökningen till viss del skiljer mellan olika typer av samfälligheter. För samfälligheter med året-runt-vatten verkar problemen vara mindre, medan för samfälligheter som endast har sommarvatten verkar det finnas fler risker. Det senare verkar även gälla för samfälligheter där fritidsbostäder ingår. Skillnader i antal långsamväxande mikroorganismer mellan olika samfällighetstyper är dock mer osäkra. Kvalitetsreglerna avseende mikrobiologi i samfällighetsnätet och i det allmänna nätet styrs av livsmedelsverkets föreskrifter och EU:s dricksvattendirektiv och alla parter måste försäkra sig om att kvalitetskraven uppfylls inom respektive distributionsnät. Återströmning av vatten från samfälligheter till den allmänna distributionsanläggningen verkar inte kunna regleras av lagen om allmänna vattentjänster och därmed ej heller av det lokala regelverket ABVA för Vaxholm. Enligt min tolkning av regelverket är respektive ägare av distributionsnäten ansvariga för om kvaliteten påverkas i det egna nätet när/om återströmning sker från mottagande part. I diskussionsdelen görs även jämförelser avseende temperatur och mikrobiologiska parametrar mellan de olika typerna av studerade samfälligheter och Norrvattens perifera kommuner för att se om det finns några skillnader. / Continuous access to healthy, clean and good-tasting drinking-water is perceived as obvious for many people in Sweden. The total regeneration of water is currently not a problem in Sweden if uneven distribution and local quality problems are not accounted for. Many regions are supplied with drinking water from one of Sweden’s around 2000 water treatment plants. Other water consumers get their water from private wells, while others get water access via community-owned distribution systems. Sometimes communities that do not have their own water supply can get water supply through a public distribution system. In the municipality of Vaxholm almost 30 small communities get their water from the water treatment plant (WTP) Görvälnverket, which is owned and operated by a municipal association called Norrvatten AB. Norrvatten AB redistributes the treated drinking water. In Vaxholm, Roslagsvatten AB is the legal principal of water and sewage. Roslagsvatten AB distributes water to water consumers in the municipality of Vaxholm. The WTP treats (purifies) the surface water from the water source (in this case Mälaren) in order to provide a good quality drinking water seen from both a chemical and microbiological point of view. Under these circumstances, could the water communities be complacent that they have a good quality drinking water? Södra Roslagens Miljö- och hälsoskyddskontor (SRMH) is the local health protection agency responsible for control and enforcement of drinking water communities in Vaxholm. After having performed pilot inspections at the water communities, SRMH drew attention to some assumed risks and deficiencies with routines and water pipe installations. In the drinking water distribution systems research field, factors influencing microbiological presence and growth are investigated. In the view of selected portions from this research field, I have created an analytical framework to be able to evaluate some kind of microbiological risks in the communities’ water distribution systems. Besides this, some microbiological analyzes are made to compare with assessed risk. In addition to studied protocols from inspections of the communities, some minor interviews are made with water consumers and persons responsible for plumbing in the communities. To assess whether potential quality problems occur, secondary historical quality analysis data from Norrvatten AB is used. Quality data from directly after treatment at the WTP, from a water tower “halfway” to Vaxholm, and from a reference location in Vaxholm is used. Swedish and European Union legal framework of relevance regarding drinking water is studied to find out relevant legal quality requirements with regards to the communities. The result gently suggests that identified risks but also water temperature and investigated microbiological quality (culturable microorganisms; HPC counts, 22 °C, 3 days) in the study to some extent differ between different types of communities. For communities with full-year water supply, the problems seem to be less. On the contrary, for communities with supply only during summer, problems seem to be greater. Problems also seem to exist for communities where holiday residences exist. Differences in the number of slower growing microorganisms (HPC counts, 22 °C, 7 days) between community types is more uncertain. The microbiological quality of drinking water is regulated by Swedish national regulations and by European Union’s drinking water directive. All parties must ensure that quality standards are met in each distribution network. Backflow of water from communities’ distribution networks does not seem to be regulated by the Swedish law on public water services and thus neither by the local regulatory called “ABVA” for Vaxholm. According to my interpretation of the regulations, the respective owners of the distribution networks are responsible for if quality is adversely affected in its own network if backflow occurs from the receiving party. In the discussions chapter, temperature and HPC counts are compared between studied communities and Norrvatten’s peripheral municipalities to assess if differences exist.
16

VA-system i omvandlingsområden - vad kostar de?

Näslund, Olov January 2016 (has links)
När fler människor flyttar ut till sina fritidshus och bor där hela året om bildas så kallade omvandlingsområden där användningen av vatten och avlopp förändras. Detta leder ofta till högre vattenanvändning och kraven på avloppssystemen ökar därmed. Det finns tre huvudtyper av lösningar som vanligtvis används för att möta kravet på bättre avloppssystem i omvandlingsområden: enskilda lösningar på varje fastighet, en samfälld lösning eller en lösning i kommunal regi. Syftet med studien var att utvärdera kostnader för VA-system i omvandlingsområden i Sverige. Fem olika områden studerades med avseende på beräknade kostnader jämfört med det verkliga utfallet. Beräkningar gjordes på totala investeringskostnader, kostnad per fastighet såväl som kapitalkostnad och drift- och underhållskostnad. Jämförelser gjordes också med andra lösningar som var aktuella innan området byggde ut den valda VA-lösningen. Arbetet berörde även metodiken för hur kommuner väljer VA-system i omvandlingsområden. Det var billigare för en samfällighetsförening, 1 000 kr/m, att gräva ledningar än för en kommun, 4 400 - 5 900 kr/m. Grundare ledningsgravar var en av orsakerna till detta. En annan slutsats var att befintlig infrastruktur från tidigare VA-system kan göra samma typ av VA-system billigare om delar av det befintliga fortfarande är i gott skick. Driftkostnaden för enskilda system beror mycket på hur många personer som nyttjar systemet och under hur stor del av året. Vid samtal med kommuner framkom det att valet av VA-system i omvandlingsområden i regel inte föregås av en jämförelse mellan olika VA-system. Istället är det oftast en överföringsledning till ett befintligt kommunalt nät som väljs. / More and more people choose to live permanently in houses built as vacation houses, thereby creating transition areas. The increased occupancy in the houses tends to lead to larger water usage and often demands improved wastewater systems. There are three main ways in which this demand usually is met: each property builds an on-site system, the properties jointly build a facility through a community association, or the properties connect to the municipality’s network. The aim was to evaluate the costs of water and wastewater systems in transition areas in Sweden. This was done by studying five different improved transition areas and comparing the estimated costs with the actual cost of the systems. Both total investment costs and cost per property were calculated, as well as capital costs, and operation and maintenance costs. How the municipalities choose the sanitation system to be implemented was also a part of the study.  It was much more expensive for the municipality to build pipes than for a community association. One reason for this was shallower pipe placement. Another conclusion was that if part of a sanitation system already exists and is in good shape, this will lead to lower investment costs for a new system using that part. The operation costs for on-site systems on each property will be much higher for a family living there permanently, compared to that of a family living there only part time. Municipalities in Sweden generally do not compare different types of systems before deciding on an improved water and sanitation system in a transition area. Instead they almost always build a transmission line for water and wastewater to connect the area to an already existing centralized system.

Page generated in 0.0635 seconds