Forskning visar hur svenskämnet genom historien påverkats av tre olika traditioner : svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne, svenska som färdighetsämne och svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne har varit mer representerat på gymnasieskolans studieförberedande program och svenska som färdighetsämne mer representerat på yrkesförberedande program. Således har innehållet i skrivundervisningen inom samma svenskämne inte varit jämlikt och möjligheterna eleverna fått varit vitt skilda, vilket kan ses som problematiskt både ur ett demokratiskt och ett pedagogiskt perspektiv. Syftet med den här litteraturstudien var att utifrån forskning undersöka vilka förutsättningar som eleverna på studie- samt yrkesförberedande gymnasieprogram får för skrivande inom svenskämnet. Frågeställningarna i studien relaterar till skrivundervisningens utformning, samt vilka hinder och möjligheter som finns för skrivande på studie samt yrkesförberedande gymnasieprogram.

Grammatikundervisningens plats i den svenska skolan har länge diskuterats och trots att grammatikundervisningen fått tillbaka lite av sin status sedan mitten av 1900-talet, diskuteras fortfarande varför grammatik är viktigt i skolan. Forskning menar att grammatikundervisning bland annat är viktigt för elevers skrivutveckling och ett arbetssätt som senare års forskning förespråkar är att arbeta med grammatikundervisning inom skrivundervisning. Hur detta kan genomföras på ett fruktbart vis finns det däremot lite forskning kring, såväl internationellt som nationellt. I föreliggande arbete presenteras därför en litteraturstudie utifrån tidigare forskning för att undersöka hur grammatik kan inkluderas i skrivundervisning och utformas för att stötta skrivutveckling hos elever. Resultatet har diskuterats utifrån Läroplanen för gymnasieskolan (2022) för att relatera den studerade forskningen till en svensk kontext. Den metod som använts är en systematisk litteraturstudie av vetenskaplig litteratur och i resultatet presenteras elva nationella och internationella texter. Resultatet visar att en kontextualiserad grammatikundervisning inom skrivundervisning förespråkas för att stötta elevers skrivutveckling då det bidrar till att elever utvecklar en förståelse för språkets sammanhang och hur grammatiska val påverkar texter. Det är dock vanligt att det i skolan förekommer en traditionell grammatikundervisning såväl vid klassrumsundervisning som vid återkoppling, där fokus ligger på språkets struktur och språkriktighet i stället för på språkets funktion. Ett sådant fokus menar forskning inte bidrar till skrivutveckling hos elever. Anledningen till att det ändå förekommer i undervisning menar forskning beror på att det i styrdokumenten finns ett fokus på språkriktighet, men att det också kan bero på lärares bristande kunskaper om en kontextualiserad grammatikundervisning. Lärare behöver därmed få djupare kunskaper kring hur de kan arbeta kontextualiserat med grammatik, såväl vid lärarutbildningar som genom fortbildning, för att elever ska nå skrivutveckling. Undervisningen bör även relateras tydligare till forskning. För att grammatikundervisning inom skrivundervisning ska vara fruktbar för eleverna krävs det att eleverna får möjlighet att utveckla ett metaspråk, något som kan uppnås genomen explicit grammatikundervisning där elever får lära sig om grammatiska begrepp. Det är även av vikt att undervisningen anpassas efter eleverna, så att de får möjlighetatt utveckla ett metaspråk och kunna använda det vid såväl samtal i klassrummet som när de får återkoppling. Hur återkoppling på elevers grammatiska val i texter bör utformas råder det delade meningar om och kräver därför vidare forskning. Utifrån arbetets resultat dras därmed slutsatsen att grammatikundervisning kan inkluderas i skrivundervisning genom ett kontextualiserat arbetssätt. Fokus såväl i klassrumsundervisningen som vid återkoppling bör ligga på hur språket kan varieras utifrån det sammanhang det befinner sig i. Det krävs dock vidare studier för att undersöka närmare hur en sådan undervisning kan anpassas och implementeras i undervisning för att bidra till skrivutveckling.

Att lära sig läsa och skriva är en lång och komplex process. Det tar tid och tålamod, och som har varje barn sin egen inlärningstakt. Därför är det viktigt att ha kännedom om olika arbetssätt så att lärare kan dra nytta av dem för att lära första- och andraspråkselever att skriva. Studiens syfte är att undersöka vad de deltagande lärarna uppger om vilka arbetssätt som de använder sig av vid skrivundervisning när de möter första- och andraspråkselever, varför de använder dessa arbetssätt, samt om arbetssättet skiljer sig mellan första- och andraspråkselevers skrivundervisning. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med nio F-3 lärare som berättar om sitt arbetssätt i skrivundervisningen och anledningen till att de arbetar så. Resultatet visar att informanterna arbetar på olika sätt beroende på elevernas språkliga nivå. I resultatet framkommer det att lärarens arbetssätt förändras om de har andraspråkselever, där lärare med erfarenhet av både första- och andraspråkselever väljer att ändra sitt arbetssätt. Däremot väljer lärare som enbart har erfarenhet av antingen första- eller andraspråkselever inte ska ändra sitt arbetssätt. Av denna anledning kan vissa av informanterna börja med att lära sina elever från del till helhet, medan andra kan börja från hel till del för att eleven har med sig språket hemifrån.

Att leva och verka i dagens informationssamhälle ställer ett allt högre krav på individens skrivförmåga. I skolan möts elever av höga krav på skrivförmåga redan i grundskolans tidiga år. Att utforma en undervisning som främjar alla elevers skrivutveckling samt leder dem till att nå de ökade kraven ställer höga krav på lärare. Syftet med studien är att undersöka hur sex yrkesverksamma lärare beskriver sin skrivundervisning, vilka undervisningsstrategier de uppger att de använder i sin undervisning samt vilken påverkan de upplever att dessa strategier har på elevers skrivande. Utifrån en kvalitativ ansats har intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Sex yrkesverksamma lärare i årskurserna 1–2 har genom semistrukturerade intervjuer berättat om sina upplevelser och erfarenheter kring skrivundervisning i skolans tidiga år. Med utgångspunkt i ett fenomenologiskt perspektiv vill vi undersöka och försöka förstå hur lärare beskriver och upplever fenomenet skrivundervisning och undervisningsstrategier. Utifrån Malteruds (2003) analysmodell har lärarnas utsagor kodats och sammanfattats i matriser för att synliggöra meningsbärande innehåll och urskilja likheter och skillnader i utsagorna. Lärarnas utsagor har kodats i kategorier som bedömts betydelsefulla utifrån tidigare forskning kring den tidiga skrivundervisningen och som anses vara relevanta för att svara på studiens syfte och frågeställningar. Från resultatet framkom modellering som den undervisningsstrategi som flest lärare använder i sin skrivundervisning. Flertalet lyfte cirkelmodellen som en metod för skrivinlärning med fokus på modellering och gemensamma aktiviteter. Aspekter som struktur och samtal är något som flera lärare i studien pratar om. Lärarna upplever att användandet av exempelvis checklistor och tankekartor leder till ett ökat elevansvar och en djupare förståelse för innebörden av skrivandet. I likhet med tidigare forskning lyfter flertalet lärare varierad och anpassad undervisning samt elevens delaktighet och ansvar som viktiga aspekter i elevernas skrivutveckling. Till skillnad från tidigare forskning pratar lärare inte om relationen mellan lärare och elev, vilket i forskning framkommer som en viktig aspekt för elevers skrivutveckling.

Syftet med föreliggande studie är att belysa hur verksamma svensklärare på högstadiet och gymnasiet uppfattar begreppet ”god skrivundervisning” samt hur deras uppfattningar och didaktiska val kan relateras till Ivaničs (2004; Sturk & Lindgren, 2020, s. 8) skrivdiskurser. Syftet realiseras genom att följande frågeställningar besvaras: • Vad innebär god skrivundervisning för verksamma svensklärare på högstadiet och gymnasiet? • Hur framträder Ivaničs (2004; Sturk & Lindgren, 2020, s. 8) skrivdiskurser i lärarnas didaktiska val och uppfattningar om vad som är god skrivundervisning? Studien utgår från en kvalitativ metodansats och datainsamling har gjorts genomskriftlig självrapportering från sex olika lärare. Empirin har analyserats med hjälp av Georgios analysmetod för självrapporterad data (Davidsson, 2007, s. 74f.) och kopplats till Ivaničs (2004; Sturk m. fl., 2020, s. 8) skrivdiskurser. Resultatet visar på sex olika, om än med många likheter, uppfattningar om vad god skrivundervisning innebär. Lärarnas didaktiska val och uppfattningar om skrivundervisning kan kopplas till samtliga av Ivaničs (2004; Sturk m. fl., 2020, s.8) diskurser. Dominerar gör dock processdiskursen (Ivanič, 2004, s. 231) och genrediskursen (Ivanič, 2004, s. 234). Dessa realiseras bland annat genom att lärarna arbetar med cirkelmodellen, feedback, stöttning och textsamtal. Studiens resultat indikerar att lärares didaktiska val och uppfattningar om vad som är god skrivundervisning i hög utsträckning präglas av didaktisk forskning. Det faktum att ingen informant presenterar exakt samma didaktiska val, eller exakt samma uppfattning om god skrivundervisning, som någon annan pekar dock på att resultaten inte kan generaliseras till att gälla en större grupp än den som medverkat i studien. Avslutningsvis lyfts behovet av forskning som synliggör elevers upplevelser av skrivundervisningen.

Förmågan att skriva är en grundläggande mänsklig rättighet som är en viktig byggsten för ett aktivt medborgarskap. Därmed är skrivundervisningen i grundskolan av central vikt. Syftet med föreliggande kunskapsöversikt är att undersöka, kartlägga och analysera vad som karaktäriserar forskning kring skrivundervisningsstrategier som lärare behöver implementera i svenskundervisningen för att främja skrivutveckling i förskoleklass till årskurs 3. För att uppfylla föreliggande kunskapsöversikts syfte har följande övergripande fråga formulerats: Vad karaktäriserar forskningen om vilka skrivundervisningsstrategier lärare behöver implementera i svenskundervisningen för att främja elevers skrivutveckling i grundskolans tidigare år (F-3)? Eftersom kunskapsöversiktens frågeställning enbart är övergripande används fyra följande frågor för att karaktärisera forskningsområdet: Hur framställs syfte och frågeställningar i tidigare forskning? Hur framställs teorier och metoder i tidigare forskning? Hur framställs de viktigaste insikterna och slutsatserna? Hur framställs forskningsluckor inom fältet?  Genom litteratursökning med utgångspunkt ur översiktens urvalskriterier identifierades tio vetenskapliga artiklar och avhandlingar genom olika databaser som användes i kartläggningen av forskningen. Inom forskningsfältet är det mest vanligt förekommande att använda kvalitativa forskningsmetoder i form av intervjuer samt fokussamtal med yrkesverksamma lärare, både individuellt och i grupp, i undersökningen om vilka skrivundervisningsstrategier lärarna implementerar i den egna svenskundervisningen. Trots kunskapsöversiktens syfte vars fokus ligger på skrivutveckling, förekommer artiklar samt avhandlingar som skriver om både läs- och skrivutveckling.  Sammanfattningsvis framkommer det flertalet metoder och strategier för skrivundervisning. En anpassad undervisning med variation betonas för att inkludera samtliga i barn/elevgruppen. Digitala medel, som arbete med datorer visar sig vara bra för både läs- och skrivutvecklingen, samt att det kan öka motivationen och intresset för skrivning. Den sociala miljön och interaktion är oumbärlig för både elever och verksamma lärare, och att eleverna får stöttning och stimulans i sin skrivutveckling både i hemmet och i skolan. Implementering av tekniska förmågor är av största vikt i grundskolans tidiga år, som arbete med alfabetet och övning på den fonologiska medvetenheten, gärna genom lek och gestaltning. Arbete med den språkliga medvetenheten, exempelvis genom Bornholmsmodellen, är en fördelaktig strategi. Även individuellt och gemensamt skrivande med fokus på ett lustfyllt lärande samt funktionellt och kreativt skrivande med utgångspunkt ur barnens livserfarenheter, intressen samt kunskapsnivå är betydelsefullt för elevernas skrivutveckling.

Den här kunskapsöversikten syftar till att undersöka vad forskningen säger om framgångsfaktorer och motivation i den tidiga skrivutvecklingen. Resultat från de nationella proven (Skolverket 2023) visar på en fallande trend vad gäller provens skriftliga delar. Erfarenheter från VFU kring bristande motivation för skrivande har också legat till grund för kunskapsöversiktens syfte. En framgångsrik skrivundervisning är där elever är aktiva i sin skrivutveckling och motiveras till att utveckla sitt skrivande, faktorer som främjar denna utveckling anser vi vara framgångsfaktorer. Baserat på forskning från elva vetenskapliga artiklar söker vi svar på hur lärare kan arrangera sin undervisning för att främja ett lustfyllt lärande och en lyckad skrivundervisning. Utifrån en analystabell har resultatet som framkommit i forskningen kunnat kodats och kategoriserats. Med utgångspunkt i analystabellen har återkommande motivations- och framgångsfaktorer kunnat identifierats. Resultatet visar en stark koppling mellan motivation och framgångsfaktorer. Självbilden och relationen mellan lärare och elev är två faktorer som påverkar både framgång såväl som motivation. Forskning visar på vikten av elevnära texter som tar vara på elevernas erfarenheter och intressen som en framgångsfaktor. Detta motstrider de texter som finns med i de nationella proven som inte anses vara elevnära. Avslutningsvis diskuteras forskningsresultatens styrkor och svagheter, behov av vidare forskning samt konsekvenser för framtida yrkesroll.

Generativ AI har funnits i skolmiljö sedan 1960-talet, men det är först under de senaste två åren som chattbottar, främst genom chattbotten GPT, har fått stor spridning i svenska skolor. Fenomenet har lett till livlig diskussion i både branschpress och fikarum på landets skolor. Till en början var det ett tydligt fokus i debatten på att chattbottarna förenklar för eleverna att fuska, genom att chattbottarna gör jobbet åt eleverna. I studien presenteras röster som förespråkar chattbottars användning vid lärande i undervisningen. Svenskämnets skrivundervisning på gymnasiet är fokus i studien. Även om det inte finns explicita formuleringar i styrdokumenten om att använda chattbottar i skrivundervisningen på gymnasiet, så lyfter Skolverket fram att digitala lärresurser ska användas i undervisningen. När det kommer till chattbotten specifikt, så finns det problem i att det råder oklarheter om förhållningssätt för och emot användningen av dem i undervisningen, samt kring vilka faktorer som påverkar lärare i deras val och möjligheter att använda chattbottar. Syftet med föreliggande fenomenografiska intervjustudie är att synliggöra svensklärares uppfattningar om sådant som påverkar viljan och möjligheterna att använda chattbottar i skrivundervisningen på gymnasiet. Uppfattningarna analyseras genom en variant av den didaktiska triangeln som kategoriseringsmodell, där faktorer som ligger utanför lärarnas didaktiska val placeras i en kategori, medan faktorer som kan relateras till den didaktiska triangelns samtliga hörn, och således ligger inom ramen för lärarnas påverkan, hamnar i en annan kategori. Genom val av fenomenografisk metodansats är målet att visa på variationen av uppfattningarna för att kunna bidra till en fördjupad förståelse för elevers skrivutveckling i det digitala klassrummet. Resultatet visar att ansvaret för de yttre faktorerna som påverkar lärarens didaktiska beslut behöver lösas innan svenskläraren kan känna sig säker på hur chattbottar ska kunna användas i skrivundervisningen. De yttre faktorernas påverkan på lärarens förhållningssätt vid lärande genererade i studien en stor spridning på hur lärare tolkar styrdokumenten. Tolkningarna avser hur väl styrdokumenten träffar införande av chattbottar i skrivundervisningen. Studien visar att olika lärare hade skilda erfarenheter om hur väl en styrdokumentstext träffar elevers användande av chattbottar för skrivutveckling.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares syn på kreativt skrivande i skolan och vilka aspekter de tar fasta på vid en bedömning av en kreativt skriven berättande text. Det empiriska materialet som samlats in i studien består av elevtexter skrivna av elever i årskurs 9 och lärarenkäter som besvarats av 7 svensklärare som undervisar på högstadiet. Genom att göra en kvalitativ analys av lärarnas självreflektioner om kreativt skrivande iskolan och bedömning av elevtexter inom kreativt skrivande kan studien belysa ett antal utmaningar förenade med dagens skrivundervisning och bedömning. Resultatet visar att svensklärarna förmedlar ett relativt mått av samsyn när det gäller inställning till kreativt skrivande och det pedagogiska värdet av det. De i studien medverkande svensklärarna betonar att handlingen i en kreativ text är extra viktig vid bedömning. De har över lag en positiv syn på kreativt skrivande och anser att det är ett arbetsområde som uppskattas av många elever. Enligt lärarna har emellertid utrymmet för inslag av kreativt skrivande minskat. De menar att det är en följd av att läroplanen idag fokuserar mer på att lära elever skriva i andra genrer. Studiens resultat visar också på att lärarna inte uppvisar samma enighet i faktiska bedömningar av elevtexter. Det är intressant eftersom just svårigheter med att göra objektiva bedömningar av kreativt skrivna texter ofta framhålls som en anledning till att det kreativa skrivandets försvagade ställning, särskilt i grundskolans högre nivåer och på gymnasiet.

Att behärska en funktionell skrivfärdighet är av stor betydelse i varje människas liv. Inom yrken som tidigare inte har krävt skrivförmåga är den idag ofta en integrerad del. Skolan har som uppdrag att lära och stötta samtliga elever mot en funktionell skrivfärdighet, ett uppdrag som i huvudsak designerats svensklärare i alla årskurser och skolformer. Syftet med arbetet var att undersöka de möjligheter och svårigheter svensklärare på högstadiet erfar vid undervisning av elever i skrivsvårigheter. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer av elva svensklärare. Resultatet analyserades sedan utifrån tre teorier: The Simple View of Writing, Roz Ivanič skrivdiskurs- teori och Bronfennbrenners ekologiska systemteori, en så kallad teoritriangulering. Resultatet gav att lärarna visar kreativitet och bredd gällande stödinsatser, men att dessa inte är av genomgripande karaktär. Vidare framgick att de organisatoriska förutsättningarna försvårar uppdraget att genomföra en inkluderande skrivundervisning och att samarbetet med specialpedagogisk kompetens påverkas av detta. Våra viktigaste slutsatser var att lärare behöver adekvat fortbildning gällande interventionsåtgärder och att skolledningen bör påverkas i en riktning att prioritera detta. I de sammanhangen tror vi att specialläraren har en viktig funktion.