Studiens syfte är att belysa hur förskolepedagoger uttrycker att de bedömer barns behov samt anpassar undervisning och förskoleverksamhet därefter. För att besvara forskningsfrågorna genomfördes tre fokusgruppssamtal med tre olika arbetslag. Den framkomna empirin har transkriberats och analyserats genom en tematisk analys samt kopplats till tre socialkonstruktivistiska begrepp: sanning, språk och kultur. Resultatet visar utifrån de sanningar som skapats i samtalen att alla barn bedöms ha någon form av behov i större eller mindre omfattning. Dessa behov bemöts på olika sätt. Olika områden och behov prioriteras inte lika högt. Barnen får därför vänta till en viss ålder för att få denna stimulans. Det finns skiftande metoder för att bedöma ett barns behov och olika aktörer är betydelsefulla för genomförandet av detta. Resultatet visar även problematiken med att kunna möta alla barns behov, grundat i begränsningar som personaltäthet, tidsbrist och historiska kopplingar till begrepp i myndighetstexter. Våra slutsatser är att ämnet bedömning i förskolan är svårdiskuterat, begreppet ges flertalet definitioner samt att alla barns behov inte prioriteras lika högt.

Narrativa studier är ett redskap för att genom berättelsen bidra till mer kunskap inom ett specifikt område. Fotbollsakademin beskrivs och utvärderas av organisationer och tränare men få låter spelare berätta. Syftet med denna studie var att lyssna till livsberättelser, från före detta akademifotbollsspelare, och ställs i kontrast till hur fotbollsakademin framställs idag. Åtta intervjuer genomfördes för att fokusera på reflektioner och upplevelser. Resultatet visar att antagningsprocessen till en fotbollsakademi sker subjektivt, dubbla karriärvägar är svåra att hantera och att tränarens roll är ovärderlig. Att tillhöra en fotbollsakademi för att bli elitfotbollsspelare framgår inte som självklart av berättelserna och respondenternas reflektioner visar att de hade valt en annorlunda väg idag.   Analysen utfördes utifrån teorierna identitet och socialkonstruktivism. Socialkonstruktivismen användes för att tolka vad som framgick av berättelserna och ställa det emot det givet framställda i form av hur en fotbollsakademi fungerar. Identitet användes för att påvisa kategorisering, hur individerna framställer sig samt hur miljön i fotbollsakademin har påverkat respondenternas identitet. Den narrativa analysmetoden stärker kunskapen utifrån att berättelsen idag används som vetenskapligt underlag. Berättelser måste komma upp till ytan och vara en del av framtida utvärderingar av fotbollsakademier vilket bidrar till fler och bättre utvecklade, samt utbildade fotbollsspelare.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka, beskriva och analysera några sfi-lärares interkulturella förhållningssätt samt hur deras förhållningssätt avspeglas i sfi-verksamheten. Detta konkretiseras genom en kvalitativ fenomenografisk forskningsansats i kombination med socialkonstruktivistisk teori. Studien baseras på self report där fyra verksamma sfi-lärare medverkat i undersökningen. Tidigare interkulturell forskning visar att de interkulturella intentionerna ännu inte fått ett genomslag i svenskt skolsammanhang samt att sfi-verksamheten fokuserar mycket på att undervisa om svensk kultur som produkt och inte process. Tidigare forskning visar också att skilda skolkulturella referensramar är en utmaning när erfarenheter av olika skolsystem möts. Resultatet i denna studie visar i likhet med tidigare forskning att samhällsorientering är ett dominerande inslag i verksamheten. Men resultatet visar också att lärarna har god interkulturell förståelse och förmåga. Samtidigt visar den socialkonstruktivistiska analysen att svenskhet och kulturer skapas på sfi. En viktig slutsats är att lärare inte ensamma kan lyckas åstadkomma den interkulturella förståelsen i skolan.

Uppsatsen ämnar undersöka tituleringsproblematiken inom det konstnärliga audiovisuella området. Detta har undersökts genom kvalitativa intervjuer med audiovisuella utövare som är aktiva inom det specifika området. Tidigare forskning visar att teknologins utveckling de senaste 20 åren har bidragit till framväxten av fler genrer inom det audiovisuella området vilket i sin tur har resulterat i en begrepps- och terminologiproblematik. Teorin som används för att analysera det empiriska materialet tar ansats från socialkonstruktivismen. Resultatet visar att audiovisuella utövare upplever att det inte finns något tydligt sätt att titulera sig. De mönster som visade sig i respondenternas svar var att tituleringen försvåras i och med att en audiovisuell utövare sysselsätter sig inom flera områden och titeln anpassas därefter, beroende på sammanhanget, det visade sig även att en generell och övergripande titel är svår att uppnå då den audiovisuella utövaren ofta möts av publik eller besökare som inte är bekanta med det audiovisuella begreppet.

I studien undersöks hur elever, bildlärare och ämneslärare med annan behörighet än bild språkliggör bildämnet på högstadienivå. Genom analys av fokusgruppsamtal med samtliga grupper visar resultatet att bildlärarna inte språkliggör ämnet på samma sätt som eleverna och de övriga ämneslärarna gör. Den bild av ämnet som bildlärarna ger uttryck för är mer i linje med rådande kursplan i bild än hur de två övriga grupperna samtalar om ämnet. Eleverna uttrycker mer traditionella aspekter av ämnet och de övriga ämneslärarna visar ett generellt ointresse och okunskap om ämnet i sitt sätt att samtala om det. Analysen genomförs och tolkas med hjälp av teorier om socialkonstruktivism, ideologi samt språk som motspråk i pedagogiskt perspektiv. Slutligen diskuteras resultatet och ett förslag om större ämnesintegration mellan samtliga lärare i skolan presenteras.

This essay explores Operation Cobra based on a social constructivist perspective, according to social constructivist Ian Hacking. To do this, I examined newspaper articles from that event. The purpose of this paper was to examine how the border between extortioners and terrorists was constructed during the Swedish 80's and to examine why the perpetrator was constructed as a extortion and not a terrorist. I also examined how a terrorist from the eighties differs from the present-day terrorist. My result shows that the limits of what the perpetrator is being constructed depends on the newspaper articles and how the journalists have described him. He was designed as a terrorist, extortionist, correct, pedant, and also a madman. Operation Cobra took place in Sweden in 1983-1985 and has been described as Sweden's biggest extortion event.

Den samtida globaliseringen har medföljts av nya transnationella politiska spörsmål. Problem som internationella institutioner uppger sig ämna lösa. För närvarande tycks dock nämnda institutioner misslyckas upprätthålla detta åtagande. Denna utveckling har kommit att bli en kärnfråga inom forskning gällande global demokrati och mänskliga rättigheter. Inom detta fält förs en debatt beträffande hur internationella institutioner bör vara strukturerade för att kunna bemöta samtidens spörsmål. Syftet med uppsatsen var att bidra till förståelsen för hur ramverket för mänskliga rättigheter kan bistå med verktyg vid bemötandet av den globala samtidens framväxande problem. Syftet uppfylls genom en analys av Carol C. Goulds nyckelargument beträffande hur och varför internationella institutioner ska reformeras så att de mer adekvat kan bemöta dessa framväxande problem. Studien visar på att mänskliga rättigheter tolkat som ett diversifierat kulturellt ramverk kan bidra till utvecklingen på i synnerhet två vis. Dels kan dem bidra med politiska kriterium för nationalstater att underkasta sig. Dels kan dem fungera som en lins genom vilken kulturella kontexter kan betraktas för att institutionerna ska kunna avgöra hur man bäst går till väga för att uppfylla de behov som existerar inom varje givet sammanhang.

Förskolan är en verksamhet som enligt förskolans läroplan ska utformas efter varje barns behov. Det innebär att mängden stöd olika barn behöver kan variera, och vissa barn kan behöva särskilt stöd för att utifrån sina förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt. Forskning visar dock att det finns en brist på kunskap om vilka som ska definieras som i behov av särskilt stöd. Det är heller inte känt vilka kriterier pedagogerna använder för att ett barn ska få särskilt stöd. Samtidigt kan vilket stöd ett barn ges komma att bli en avgörande faktor för barnets både utveckling och lärande, vilket belyser en problematik. Utifrån detta är studiens syfte att undersöka pedagogers uppfattning av gränsdragningen mellan barn som behöver och inte behöver särskilt stöd. Detta gjordes genom kvalitativa intervjuer med pedagoger i förskolans verksamhet. Resultaten som framträdde var hur gränsdragningen är en komplex praktik med påverkan från ett flertal olika faktorer, och därför svår för pedagogerna att handskas med. Detta har vi sedan försökt förstå genom teorin socialkonstruktivism, vilket medfört att gränsdragningen då uppfattas som en social konstruktion påverkade av andra sociala konstruktion och något “rätt” kring gränsdragningen blir svår att nå.

I denna studie har ett historiskt präglat material studerats i syfte att undersöka hur diskursen om terrorism har förändrats över tid, med fokus på hur våldsdåd representeras i svensk media före och efter millennieskiftet. Studien har utgått från följande frågeställningar: hur framställs terrorism i media före och efter millennieskiftet och vad kan eventuella skillnader bero på, vilka politiska effekter kan synliggöras genom bruket av begreppet terrorism i media under dessa tidsperioder, samt vilken signifikans för ideologisk meningsbyggnad ges språket i materialet? Studiens teoretiska och metodologiska ramverk har utgjorts av diskursteori och socialkonstruktivistisk teori, samt diskursanalys med inspiration hämtat ur kritisk diskursanalys. Resultatet av analysen kan sammanfattas genom att diskursen om terrorism före och efter millennieskiftet har förändrats, samt att diskurser om terrorism har övergått från att innefatta en mångtydig prägel till att bli entydiga - från att ha varit i ett tillstånd av förändring till etablerandet av en diskursiv kontinuitet. Språkbruk är även en viktig del för hur svensk media konstruerar olika diskurser om terrorism, i vilka språket bidrar till att skapa och förmedla ideologiska och politiska identiteter och värden. Terrorism har efter millennieskiftet kommit att representeras som ett entydigt fenomen, vilket möjliggjorts genom etablerandet av en diskursiv hegemoni som inte var möjlig att urskilja i det empiriska materialet som omfattade tiden före millennieskiftet.

Studien behandlar ålder som social konstruktion i förskolan. Syftet som korrelerar med frågeställningarna är att öka kunskap om förskollärares uppfattningar om och förhållningssätt till ålder samt hur dessa påverkar förskolans utbildning. Studiens utformning utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på ålder. Studiens bakgrund visar att barns ålder och mognad får betydelse i flera avseenden i förskolans struktur och praktik samt att nutidens barnsyn är påverkad av en utvecklingspsykologisk historia. En kvalitativ metod har genomförts för att besvara syftet för studien, där åtta verksamma förskollärare intervjuats. Resultatet visar att det finns en övergripande åldersnorm som skapar generaliseringar i förskolans utbildning, vilket kan få konsekvenser för de barn som inte tydligt särskiljer sig från normen. Genom empirin synliggörs uppfattningar om att barn i olika åldrar har specifika egenskaper. Yngre barn beskrivs som ickeverbala, omsorgsbehövande och förstörare. Mellanbarnen beskrivs som trotsiga och mer verbala än de yngre och de äldsta beskrivs som verbala, självständiga och med förmåga att samspela. Uppfattningarna påverkar vad förskollärarna erbjuder barnen i förskolans utbildning, gällande inflytande, lärmiljöer och bemötande.