Sammanfattning Denna studie syftar till att undersöka om socialtjänstens organisation kan vara en bakomliggande faktor till de skillnader som upplevts i hur ensamkommande flyktingbarn handläggs och placeras. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades utifrån handlingsutrymme, inramning, vi och dem samt inklusion och exklusion. Slutsatsen är att alla handläggare anser sig placera utifrån barnens behov, men i en specialiserad organisation finns en högre grad av andragörande av ensamkommande flyktingbarn. Detta andragörande är beroende av en diskurs där asylsökande och ensamkommande flyktingbarn ses som andra typer av människor än medborgare. Studiens huvudsakliga användningsområde är att synliggöra och medvetandegöra de maktstrukturer som motverkar inklusion av ensamkommande flyktingbarn för att ge socialsekreterare ytterligare kunskaper att kunna göra ett gott socialt arbete.

No description available.

Syftet med studien var att nå ökad kunskap för hur förskolepersonal kan upptäcka att barn far illa och hur de i samarbete med socialtjänsten kan agera vid sådan misstanke. Studiens två första frågeställningar undersökte vilka signaler förskolepedagoger uppmärksamade och hur de hanterade situationer där barn misstänktes fara illa. De andra två frågeställningarna innefattade vilka skyldigheter och det samarbete förskolepersonal och socialtjänst hade gentemot varandra och barn som misstänktes fara illa. I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer med tre olika yrkesgrupper; förskolepedagoger, förskolechefer och socialsekreterare. Resultaten i studien visade att barn kan uppvisa en mängd olika tecken på att de far illa, där plötsliga beteendeförändringar var det vanligaste tecknet som väckte misstanke. Vid oro för ett barn ändrade inte förskolepersonalen sitt förhållningssätt till barnet, däremot fanns det en risk att inställningen till föräldrarna förändrades. Det framkom även att förskolepersonalen ansåg att de har fullständig anmälningsskyldighet, men deras erfarenheter kring anmälningsskyldigheten och samarbetet med socialtjänsten varierade.

Detta är en kvalitativ studie, där sex halvstrukturerade intervjuer genomförts med socialsekreterare i Mälardalen. Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av arbetet med att ta emot orosanmälningar och göra skydds- och förhandsbedömningar. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har rapporter som visar stora brister inom ovan nämnt område, bland annat bristfälliga beslutsmotiveringar, skyddsbedömningar som inte dokumenteras och att barnens röst inte blir hörda i förhandsbedömningar. Den tidigare forskningen och IVO:s rapport visar att anledningar till dessa brister är hög personalomsättning, stress, tidsbrist, höga förväntningar och medias negativa bild av socialtjänsten. Resultaten i denna studie visar att dessa faktorer upplevs problematiska och visar även att organisationerna har gamla och icke uppdaterade riktlinjer och rutiner och mycket konsulter på arbetsplatserna. Forskning visar också vad som fungerar bra, vilket till stor del är de mellanmänskliga relationerna på arbetsplatsen, relationerna till kollegor och chefer. Resultatet visar att socialsekreterare får mycket stöttning och backning av sina kollegor och sina chefer. Studien har kommit fram till slutsatserna att den höga personalomsättningen, arbetsmiljön och tidsbristen är viktiga faktorer att förbättra för att ge socialsekreterare bättre förutsättningar i sitt arbete.

Studien syftar till att undersöka hur socialsekreterare som utför myndighetsutövning inom socialtjänsten uppfattar att hög personalomsättning och personalbrist påverkar det administrativa klientarbetet och klientkontakten. För att besvara syftet genomfördes halvstrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare. Några av respondenterna befinner sig i arbetsgrupper med personalomsättning och/eller personalbrist och andra har tidigare erfarenheter av det. I resultatet framkommer det att hög personalomsättning och personalbrist påverkar klientarbetet negativt. Det administrativa klientarbetet beskriver respondenterna kan brista genom att exempelvis utredningarna inte blir väl genomarbetade. Bristande klientkontakt kan vara en annan konsekvens som bland annat handlar om att samtalen blir mer ytliga samt att kontaktfrekvensen minskar mellan socialsekreterare och klient. Studiens slutsatser är att socialsekreterarnas handlingsutrymme begränsas vid hög personalomsättning och personalbrist, vilket bland annat kan medföra försämrad kvalitet på klientarbetet. På grund av personalsituationen riskerar klienterna även att inte bli bemötta adekvat av socialsekreterarna. Studien var motiverad att genomföra då tidigare forskning som granskats inte berör hur socialarbetares klientarbete kan påverkas av hög personalomsättning och personalbrist. Det bedöms även vara viktigt att belysa hur klienterna som socialtjänsten är till för påverkas av personalsituationen inom verksamheten.

Tidigare forskning har visat att det sker olika bedömningar av flickor och pojkar, vilket kan komma att gynna eller missgynna ungdomar utifrån könstillhörighet. För att bygga vidare på dessa resultat bör det synliggöras på vilket sätt flickor och pojkar bedöms olika. Syftet med denna studie var att undersöka hur flickor och pojkar med identisk problembild bedöms, detta med fokus på 3 § LVU och rekvisitet ”annat socialt nedbrytande beteende” samt att undersöka på vilket sätt socialarbetares genusföreställningar kan ha inverkan på bedömningsarbetet. Vidare undersöks hur socialarbetarna uppfattar rekvisitet “annat socialt nedbrytande beteende” samt hur ungdomens könstillhörighet påverkar uppfattningen av rekvisitet. För att undersöka detta användes vinjettmetoden i semistrukturerade intervjuer med 12 socialarbetare. Resultatet visar att olika bedömning av pojkar och flickor med identisk problembild sker genom att olika faktorer uppmärksammas hos pojkar respektive flickor, där vissa beteenden väcker oro för flickor men inte hos pojkar och vice versa. Socialarbetarnas genusföreställningar påverkar hur ungdomarna bedöms där eventuell sexuell utsatthet uppmärksammas i högre utsträckning hos flickor än hos pojkar. Vidare påverkar genusföreställningar hur pojkar och flickor förknippas med olika beteenden. Som följd av denna studie har ämnet uppmärksammats och kan bidra till att socialarbetare i bedömningsarbete påminns om genusföreställningar och dess påverkan. På så sätt kan medvetenheten öka och leda till att flickor och pojkar i en mindre utsträckning bedöms olika.

Traditionellt sett har människor använt sig av nyhetsmedia för att sprida kritik medan idag använder många sociala medier där det är lätt att sprida sina åsikter. Därför syftar studien till att undersöka samt jämföra kritiken som riktas mot socialtjänsten och socialarbetare i nyhetsmedia och på Facebook. De material som ligger till grund för detta arbete är hämtat från nyhetsartiklar från Dagens Nyheter och SVT nyheter samt inlägg från nio öppna och slutna grupper på Facebook med kriteriet att tydlig kritik ska framgå. Den metod och teori som ligger till grund för denna studie är den kritiska diskursanalysen, vi har analyserat materialet med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell. Resultatet i denna studie visar att när socialtjänsten kritiseras är det främst fall som rör barn både när det kommer till inlägg på Facebook och i nyhetsartiklar. Den främsta skillnaden mellan kritiken som riktas mot socialtjänsten via facebookinlägg och i nyhetsartiklar är att de som skriver inläggen på Facebook främst själva är drabbade av socialtjänsten och därmed är mer känslomässigt engagerade. Det vi sett att kritiken främst syftar till i nyhetsmedia är socialtjänstens brist på ansvar medan i facebookgrupper är det; socialtjänstens felaktiga agerande, socialtjänsten väljer aktivt att inte agera, socialtjänstens beslutfattande på felaktiga grunder, socialtjänstens brist på kompetens och socialtjänstens makthantering. Kritiken förstås med hjälp av maktbegreppet, då socialtjänstens handlingsutrymme kan ses som en maktresurs, vilket leder till att människor känner att socialtjänsten har ett för stort inflytande över deras liv på livsavgörande sätt. Kritiken kan även förstås med tillitsbegreppet och sammanhang. Beroende på det sociala sammanhanget kan kritiken yttras på olika sätt, och den kan uppstå på grund av bristande tillit för socialtjänsten.

Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället för barn och unga. För att kunna hjälpa barn eller unga som lider av psykisk ohälsa på bästa möjliga sätt krävs det sammansatta insatser. Samverkan mellan olika aktörer, som under de senaste åren har blivit en vanlig arbetsform är en insats som ger möjlighet att se barnet och den unga utifrån en helhetssyn. Denna studie kommer att undersöka hur professionella inom skola och socialtjänst upplever samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det som är centralt i studien är att undersöka utifrån professionellas upplevelser inom skola och socialtjänst vilka aspekter som de anser kan försvårar samverkan samt vilka aspekter som kan underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Samt även att undersöka hur samverkan kan se ut mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Tidigare forskning har pekat på att samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen är komplex men nödvändig. Studien bygger på ett kvalitativt tillvägagångsätt och i studien har semistrukturerade intervjuer används. Fem personal har intervjuats två från socialtjänst och tre från skola. Resultatet och analysen som gjorts i studien bygger på den insamlade data som gjorts och stämmer i stor del överens med det tidigare forskning pekar på samt teorin som valts. Resultatet i studien pekar på att det finns olika aspekter som både försvårar och underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det framkommer att de aspekter som kan underlätta kan även försvåra samverkan, vilket tyder på att samverkan är komplex. I studien framkommer det även att samverkan uppfattas som något positivt men att samverkan i sig inte kan vara målet. Det framkommer även att det råder brister i samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen trots att man utifrån en teoretisk nivå vet vilka aspekter som försvårar eller underlättar. Det framkommer att det saknas en tydlig koppling mellan samverkan på ett teoretiskt plan och praktiskt. / Mental illness is a growing health issue in society for children and young people. To be able to help children or young people suffering from mental illness in the best possible way, requires team efforts and collaboration between different actors. What in recent years has become a common way of working, is to use strategies and combined efforts that provides the opportunity to see the child and the young person from a holistic view. This study will investigate how professionals in the school and social services nationally experience collaboration around children and young people with mental illness. The basis of the study is an examination based on the experiences of professionals in school, and social services, and furthermore their valuable insights and thoughts on what they, think can make a collaboration difficult and complex versus what aspects and highlights, can make a collaboration more valuable and ease the collaboration between school and the social service, around the mentioned target group.Previous research has indicated that collaboration between school and social services around the target audience is complex but necessary. The study is based on a qualitative approach and semi-structured interviews that has been used in the study. Five professionals have been interviewed, two from the social services and three employees from the school system. The result and analysis made in the study is based on the collected data and mostly corresponds with the previous research points and the theory that was chosen. The results of the study indicate that there are various facets that both makes it difficult and easier at the same time for collaboration between school and social services around children and young people with mental illness. It shows that the aspects that can facilitate can also make a collaboration more difficult, and hard going which furthermore indicates that the collaboration is complex.The study also reveals that collaboration is perceived as something valuable and positive, yet it is important to remember that the collaboration itself cannot be the end goal. It appears clearly that there are flaws in the collaboration between school and social services even though it is known from a theoretical level what aspects that makes it complex.The end result shows that there is no clear link between collaboration on a theoretical level and a practical level.

The aim of this study is to understand how social workers whose mission is to investigate people's right to financial aid, experience collaboration with Sweden’s employment agency, Arbetsförmedlingen. The reason the authors of this study chose specifically collaboration with Arbetsförmedlingen is due to the reorganization of offices around the country. In order to understand how the organizations operate, collaboration theory and organization theory was studied. Furthermore, both national and international collaboration studies and cases were researched. Interviews of five social workers were conducted by meeting them in person. By recording and transcribing the interviews the authors were able to analyse them by coding. The results of the interview show that due to the reorganization of Arbetsförmedlingen, the social workers experience difficulties of collaboration. Social workers state that it is hard to pursue the work assignments and to help the clients as smooth as possible. Furthermore the social workers fear a concern to the privatization of Arbetsförmedlingen and that this will lead to an even further lack of collaboration. The conclusion of this study issues that it is prior to make sure the collaboration between social workers and the case workers at Arbetsförmedlingen has good standards. A functional collaboration would ease not only the social workers nor the case workers, but the clients. Should Arbetsförmedlingen reorganize the reorganization in order to solve the obvious problem of collaboration?

Syftet med den här studien är att empiriskt undersöka hedersvåldsutsattas uppfattningar och erfarenheter av hedersvåld och förtryck, samt deras upplevelser med socialt arbete inom socialtjänsten. Myndigheter där socialarbetare är verksamma har som uppgift att tillförsäkra individers säkerhet. Teorin överensstämmer dock inte alltid med arbetet i praktiken. Med hjälp av ett fåtal självbiografier analyseras i studien hedersvåldsutsattas erfarenheter av våld och förtryck samt insatser från socialarbetare. I textanalysen analyseras teorier såsom intersektionalitet och postkolonial feminism i uppfattningar om heder och i situationer av hedersvåld. Studien fastslår tre stora teman vilka är: kontroll av kvinnans autonomi och sexualitet som en avgörande roll för hedern, hur socialtjänsten brister samt den rådande diskursen när hederskultur diskuteras. Resultaten indikerar att hedersvåld förknippas med kulturer och därmed anses vara ett kulturellt problem trots att problemet i grunden är baserat på könsförtryck. Därtill är konsekvenserna kulturaliserad rasism och stigma som påverkar socialarbetares handlingar. Brist på kunskap är den främsta faktorn som beskylls gällande socialarbetares otillräcklighet och motvilja att ingripa. En inblick i hur förutfattade antaganden påverkar socialarbetares prestationer är viktigt för att utvecklas inom området hedersvåld. Ett annat sätt att utvecklas inom området är genom att genomgå vidare utbildning kring hedersvåld. Socialarbetare befinner sig ofta i positioner där de kan förbättra våldsutsattas levnadsvillkor. Genom att understryka systemens brister kan systemen utvecklas och förbättras. / The purpose of this study is to empirically examine how victims of honour-based violence perceive their experiences of said violence as well as their perceptions of social workers in social services. Authorities in which social workers are present possess a high level of responsibility to ensure the safety of its citizens. However, the practice in theory does not always measure up to the practice in play. Through a few self-biographies this study has analysed the experiences of victims of honour-related violence in relation to both the violence as well as the interventions from social workers. This text analysis analyses theories such as intersectionality and postcolonial feminism in conceptions of honour and in encounters with honour-based violence. The study concludes three major themes which are: the control of the female autonomy as crucial for the maintenance of honour, the deficiency within social services, and the prevailing discourse in discussions of honour culture. The results indicate that honour violence has been associated with cultures and deemed a cultural problem although the problem essentially appertains to sex discrimination. As such its consequences are culturalized racism and stigma that affects and influences social workers’ actions. Lack of knowledge is the main blame factor when it comes to social workers’ inadequacy or reluctance to intervene. Understanding the impact of preconceptions on social workers’ performances is crucial for progress in the honour-violence field. An additional approach for knowledge of honour-violence is undergoing further education in the subject. Social workers are in position of power to improve living conditions for victims of honour-violence. Therefore, it is important to highlight the defects of the system so that improvements may occur.