Studiens syfte är att synliggöra hur kollektiva arbetssätt kan förändra bildundervisningen på ett lekfullt sätt för att öka elevernas engagemang och lust i bildundervisningen, individuellt men också kollektivt. Jag har studerat hur eleverna upplever det kollektiva arbetssättet genom Action painting som en metod till undersökningen. Studien besvarar två frågeställningar: 1. Hur upplever eleverna det kollektiva arbetssättet? 2. Vilka pedagogiska fördelar eller nackdelar synliggörs i studien? Studien genomförs genom en kortare fältstudie.  Data samlas in genom metodtriangulering som utgör underlag för analysen, nämligen, filmandet av aktiviteten, en semistrukturerad gruppintervju med öppna frågor och ”energibatterier”, där elever har valt en batterinivå innan och en batterinivå efter aktiviteten. Empirin samlas in vid ett lektionstillfälle i skolan och därefter bearbetas den inför analysen. Data analyseras utifrån Lev Vygotskjis sociokulturella teori om barns lärandeprocesser.  Via analysen har jag fått syn på hur ett kollektivt arbetssätt kan ha positiva konsekvenser för eleverna. Studien har analyserats genom Vygotskjis teori om fantasi och den proximala utvecklingszonen Studien visar att det kollektiva arbetssättet, genom Action painting som metod, påverkar eleverna positivt. Analysen visar att eleverna höjer sin energinivå, upplever aktiviteten som lustfylld och motiverande. Utifrån ett pedagogiskt perspektiv har studien visat att det är viktigt hur pedagogen organiserar den yttre miljön för att eleverna ska kunna utveckla samt organisera sin inre värld.

Föreliggande studie syftar till att undersöka svensklärares inställning till muntlig framställning i undervisningen på gymnasiet, samt vilka arbetssätt de använder sig av. Dessutom undersöks hur svensklärare beskriver att de med hjälp av olika stödstrukturer arbetar för att utveckla elevernas muntliga kompetens. Studien bottnar i sociokulturell teori där grundtanken är att lärandet sker via relationer och samspel mellan individer.  Undersökningen har en kvalitativ ansats där materialet samlades in via semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare, verksamma på gymnasiet. Materialet analyserades därefter genom en innehållsanalys, där informanternas svar kodades och delades in i underkategorier och övergripande kategorier. Resultatet visar att lärarna har en likvärdig inställning till muntlig framställning i undervisningen. De framhåller att muntlig kompetens är av särskilt betydande för elevernas delaktighet i samhället, eftersom det är en färdighet som är viktig både för vidare studier, men också i yrkes- och privatlivet. Resultatet visar även att sociokulturell teori genomsyrar lärarnas beskrivning av deras undervisning, vilken ofta består av sociala aktiviteter där eleverna får möjlighet att lära sig av varandra. Slutligen förevisar studien att det är lärarna som bär det yttersta ansvaret för att elever ska kunna utveckla sin muntliga kompetens, eftersom det krävs ett tryggt klassrumsklimat, mycket förberedelser och gott om tid.

Syftet med denna studie är att undersöka hur tre mellanstadielärare arbetar med nyanlända elevers språkutveckling. Studien genomförs i tre olika skolor. Lärarna intervjuas genom semistruktuerade intervjufrågor. Resultatet visar att lärarna har varierande arbetsuppgifter i klassrummet. I alla tre intervjuer beskriver lärarna de utmaningar de möter i klassrummen, som bland annat påverkar undervisningen. Lärarnas arbetssätt kopplas till den sociokulturella teorin som även beskrivs i studien. Slutsatsen är att lärarnas arbetssätt uppvisar vissa likheter, samtidigt som de varierar väldigt mycket. Lärarna vill utveckla den kunskap som finns för att undervisa nyanlända elever trots utmaningarna de möter.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers syn på och erfarenheter av responsarbete i skrivundervisningen. Undersökningen fokuserar på att studera elevers uppfattningar kring den respons de får samt åsikter och tankar kring hur kamratrespons fungerar. Även eventuella problem som eleverna upplever med lärar- och kamratrespons kommer att belysas. Studiens teoretiska utgångspunkt är den sociokulturella teorin. Datainsamling har skett genom sex stycken kvalitativa intervjuer, där insamling och analys har inspirerats av grundad teori. Sex stycken gymnasieelever har intervjuats och deras svar har senare analyserats tematiskt, där teman urskilts för att kunna besvara studiens frågeställningar. Studiens resultat visar att de strategier och teorier som tidigare forskning påvisat är bäst lämpad för lärar- och kamratrespons, stämmer överens med de intervjuade elevernas uppfattningar kring hur de önskar få respons. Resultatet visar även att eleverna inte får möjlighet att få respons under skrivprocessens gång. Vidare visar resultatet att kamratrespons inte används särskilt frekvent i skrivundervisningen, vilket vissa elever har löst genom att arbeta självmant med kamratrespons. Slutligen visar resultatet att eleverna ibland inte tar till sig den respons de får, på grund av att responsen ges långt efter texten har lämnats in men också för att vissa elever finner det onödigt, eftersom betyget redan är satt.

Sammanfattning Syftet med studien är att ge ökade kunskaper om nyanlända elever med läs- och skrivsvårigheter. Genom tio kvalitativa intervjuer med speciallärare, specialpedagoger och sva-lärare är syftet att skapa kunskap kring hur arbetet med nyanlända elever ser ut. Hur upptäcks elever med läs- och skrivsvårigheter och vilket stöd får dessa elever? Studien fokuserar på de elever som kommer till Sverige under sin högstadietid då det under den perioden, jämfört med låg- och mellanstadiet, tar längre tid att förvärva ett skolspråk. Skolspråket är mer utvecklat och fyllt av ämnesspecifika begrepp.  Resultatet visar att studiens samtliga skolor genomför Skolverkets obligatoriska kartläggningsmaterial och att informanterna vid behov gör kompletterande tester. De elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter får stöd vilket kan vara att tillbringa sin första tid i en förberedelseklass eller att få hjälp av studiehandledare och modersmålslärare. Translanguing, cirkelmodellen och ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt nämns också som stöd. Samtidigt saknar informanterna fasta rutiner kring kartläggningen och dess efterarbete. Åsikterna kring förberedelseklass och direktinkludering går isär. Det handlar mycket om inkludering och exkludering och samtliga informanter betonar att alla elever måste få möjlighet att känna sig inkluderade. Informanterna menar att en samsyn på skolan och långsiktiga pedagogiska lösningar är avgörande faktorer. Av resultatet framgår även att endast en skola har specialpedagogisk hjälp kopplad till de nyanlända eleverna.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger använder TAKK och beskriver dess betydelse för barns utveckling och sociala liv i förskolan. Den metodologiska ansatsen är narrativ och utifrån fyra intervjuer och en enkät med 25 svar bearbetas forskningsfrågorna: Hur beskriver förskolepedagoger TAKK i förskolan? Hur kan TAKK bidra till barns språkutveckling enligt pedagoger? samt hur kan TAKK användas i verksamheten/knytas till förskolans utbildning? Pedagogernas narrativ analyseras med stöd i den sociokulturella teorin. Resultatet visade att TAKK innebär enligt pedagogerna en fördel för barnens språkutveckling men även utveckling i sociala och kommunikativa sammanhang i förskolan. Många pedagoger har liknande erfarenheter och uppfattningar om TAKK. Vi kan konstatera med insamlade data, teoretiker och forskare att språket gynnas av TAKK och att pedagoger anser att TAKK är ett bra hjälpmedel. Utifrån respondenternas narrativ kan det konstateras att det har stor betydelse för barnen att förstå och göra sig förstådda men också ta del av och inkluderas i förskolans sociala liv och rutiner.

Syftet med studien var att undersöka i vilken omfattning språkfrämjande metoder och verktyg användes av förskollärare i förskolan för att stödja barns språkutveckling vilket undersöktes utifrån ett sociokulturellt perspektiv. För att söka svar på studiens syfte tillämpades en kvantitativ forskningsansats där en webbenkät riktad till förskollärare användes som metod. Resultatet visade att förskollärare använder olika språkfrämjande metoder och verktyg i stor omfattning i förskolans olika miljöer. Resultatet visade att förskollärare skattar sin kompetens inom barns språkutveckling som god och ser positivt på kompetensutveckling. Studiens slutsats är att samtliga metoder och verktyg tillämpas av förskollärare i förskolan och används regelbundet för att främja barns språkutveckling. En slutsats är även att förskollärare ser kompetensutveckling som viktigt och betydelsefull för att kunna främja barns språk.

Syftet med studien var att ta reda på några pedagogers uppfattningar och erfarenheter av arbetet med barns delaktighet och inflytande i förskolans undervisning. Studiens inledande del avser att ge läsaren en bakgrund, dels gällande viktiga begrepp dels om den svenska förskolan som institution. Data samlades in genom intervjuer och verksamhetsplaner, för att undersöka arbetet i såväl praktik genom intervjuer som planer. Som teoretiskt ramverk användes sociokulturell teori och Shiers delaktighetsmodell. Ett resultat var att pedagogerna arbetar med flera strategier för att möjliggöra barns delaktighet och inflytande, såsom att fördela talutrymme, demokratisk röstning och metoder för att säkerställa att alla barn är aktiva i undervisningen. Ett annat resultat var att många verksamhetsplaner var utformade på ett formellt och abstrakt vis, och därmed inte så lätta att arbeta utifrån. I diskussionen utreds det faktum att pedagogerna uppfattade att läroplanens mål för att arbeta med delaktighet och inflytande ofta krockade med verklighetens förutsättningar. Dessutom diskuteras insikten att läroplansmålen behöver konkretiseras i förskolans verksamhetsplaner för att kunna stödja pedagoger i deras arbete, utifrån de organisatoriska förutsättningar och ramar som finns. En implikation av studien för specialpedagoger är att den bidrar med konkreta exempel på hur barns delaktighet och inflytande i förskolan kan främjas. En annan implikation är att studien lyfter fram vikten av tillräcklig tid, i arbetet med barns delaktighet och inflytande. Tid behövs såväl i det praktiska arbetet med barnen som i det systematiska arbetet, vilket genomförs i samverkan med alla inblandade aktörer.

Studiens syfte var att undersöka hur speciallärare, specialpedagog och lärare beskriver att de arbetar med elever från årskurs 5 till årskurs 9 för att främja elevernas läsfärdigheter. I studien intervjuades fyra speciallärare, en specialpedagog och fem lärare om sitt arbete med äldre grundskoleelever som har svag ordavkodning. Intervjuerna var semistrukturerade och genomfördes digitalt. I metodavsnittet fördes en diskussion om studiens tillförlitlighet. I studien tillämpades de forskningsetiska principerna enligt Vetenskapsrådet (2002). Resultatet analyserades utifrån sociokulturell teori, relationellt perspektiv och dilemmaperspektiv men även det kategoriska perspektivet beaktades i teoretiska utgångspunkter. I resultatet redovisades vad som framkom vara framgångar och utmaningar enligt studiens informanter. Framgångsfaktorer och utmaningar beskrevs både utifrån undervisningens utformning och innehåll och utifrån psykologiska aspekter såsom elevens motivation, självbild och relationen mellan pedagog och elev samt vikten av kollegialt samarbete. Studiens resultat visade att ett gemensamt kännetecken som beskrevs utifrån professionernas svar var deras uppfattning att alla elever ska ges möjlighet att lära sig att läsa. Undervisningen byggde på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund där pedagogiska metoder var underordnat speciallärarnas och specialpedagogens teoretiska kunskap som omsattes i praktiskt handlande. Dock efterfrågade lärarna i studien kompetens i läsinlärning.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att fördjupa förståelsen för hur det är möjligt att arbeta med avkodning med elever. Avkodning innebär färdigheten att tolka tecken till ord.  Undervisningen inom avkodning sker på olika sätt.   Undersökningen utgår från semistrukturerade intervjuer med sex lärare som undervisar i förskoleklassen till årskurs 3.   Inledningsvis redogör jag för fyra arbetsmetoder, de som är mest etablerade kring avkodning. Resultatet av intervjuerna visar att ingen av lärarna håller sig till endast en metod. Lärarna lånar delar ur en eller flera metoder. Att lärarna väljer att undervisa i vissa delar och inte kopierat en metod att undervisa efter visar på självständighet i lärarnas undervisning. Det resulterar i att jag både ser på deras arbetssätt inom ramen för avkodningsundervisningen och även från de beskrivna metoderna. De intervjuade lärarna delar uppfattning och har en gemensam syn på att optimalt lärande sker i samspel. Alla lärare betonar vikten av att all avkodningsundervisning ska bedrivas under stöttande och lustfyllda former. Skillnaderna dem emellan kan förklaras av att de har olika utbildning, olika lång erfarenhet av undervisning samt ålder på eleverna de undervisar. I grunden delar de dock inställning till ett lustfyllt lärande.