Bakgrund  Att leva med en psykiatrisk diagnos omgärdas med både stigmatisering och myter, det leder dessutom till ökad samsjuklighet, ökat somatiskt vårdbehov och förkortad livstid. Sjukvården ska behandla alla människor på samma villkor och syftet med denna studie var att belysa erfarenheter av somatisk sjukvård för patienter som har en psykisk sjukdom.  Metod  En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar.  Resultat  Personer med psykiatriska diagnoser har erfarenheter från den somatiska sjukvården som att den inte är tillgänglig för alla och att det kan vara svårt att få rätt hjälp. Engagemanget från vårdgivaren upplevs som bristande och diagnostisk överskuggning sker vid flertalet besök. Personernas erfarenheter präglas av att fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, när personerna inte har fått korrekt somatisk vård har deras psykiska hälsa försämrats. Resultatet delades in i fem kategorier; Vårdens tillgänglighet och engagemang, Diagnostisk överskuggning, Fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, Stigmatisering och Disempowerment.  Slutsats  Denna studie visar på att personer med psykiatriska diagnoser har negativa erfarenheter från somatisk sjukvård vilket också lett till att de inte vill uppsöka sjukvård samma utsträckning. Det finns behov av ytterligare forskning inom området och en förändring i attityder gällande personer med psykiatriska diagnoser från vårdpersonalen. / Background  To live with a psyciatric diagnosis involves living with stigmatisation and myths, it also leads to increased comorbidity, increased somatic need for care and shortened life. The healthcare is supposed to treat all people at the same terms and the purpose of this study was to highlight experiences of somatic healthcare for patients who have a mental illness.  Method  A litterature study with ten qualitative studies.  Results  People with mental illnesses have experiences from somatic healthcare such that it is not available to everyone and that it can be difficult to get the right help, the commitment from the care provider is perceived as lacking and diagnostic overshadowing occurs during many visits. Peoples experiences are characterized by physical and mental health affecting each other, when the person have not received proper somatic care, their mental health has deteriorated. The result was divided into five categories; Care availability and commitment, Diagnostic overshadowing, Physical and mental health affect each other, Stigmatization and Disempowerment  Conclusion  This study shows that people with mental illnesses have negative experiences from somatic health care, which has also led to them not wanting to seek care to the same extent. There is a need for more research in the area and a change in attitude regarding people with mental illnesses from the healthcare professionals.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, vilket gör att fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. När en patient som lider av psykisk ohälsa blir inlagd på en somatisk vårdavdelning är det sannolikt att fokus i vårdandet blir på den somatiska behandlingen. Syftet med denna studie är att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Litteraturstudie valdes som metod för att kunna besvara syftet på ett bra sätt. Sju artiklar hittades med hjälp av sökmotorn Primo och databaserna Cinahl och Pubmed. Resultatet presenteras med hjälp av två huvudteman Resurskrävande och Otillräcklig kompetens och otillräckligt stöd. Slutsatsen är att bristande kompetens och erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa samt stigmatisering om psykisk ohälsa skapar negativa upplevelser och frustration hos allmänsjuksköterskan. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande och osäker vård. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor ökar sina kunskaper för att höja vårdkvalitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Förutom att erbjuda sjuksköterskor ökade kunskaper om vårdandet är det viktigt med stöd från sjukhusledning och chefer inom hälso- och sjukvården.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett växande samhällsproblem. I samhället såväl som i hälso- och sjukvården upplever denna patientgrupp stigmatisering. Det leder till försämrad tillgång till vård och kan skapa barriärer för vårdsökande. Detta går emot såväl hälso- och sjukvårdslagen som International Council of nurses [ICN] etiska kod och medför en utmaning för sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom den somatiska vården. Metod: Litteraturöversikt bestående av 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativa- och mixad metod ansats. Sökningen utfördes i CINAHL och PubMeds databaser. Analysen gjordes med hjälp av Braun och Clarkes analys för studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysen resulterade i två teman 1) Positiva upplevelser. 2) Negativa upplevelser med subteman: Avfärdande, Upplevd stigmatisering och Bristande kunskaper. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa uppger upplevelser av goda bemötanden i mötet med den somatiska vården. Dock vittnar vissa patienter om fördomar, stigmatisering och diskriminering. Fördomar tycktes härstamma från kunskapsbrist från personalens sida och ledde till konsekvenser för patienterna. / Background: Mental illness is an increasing societal problem. In society likewise in healthcare this group of patients experience stigma This leads to a more inaccessible healthcare and may lead to a barrier to people seeking care. This goes against the law of health and care likewise the ethical code of International Council of nurses [ICN] and creates a challenge for healthcare personnel. Aim: The aim of this literature study was to research how patients with mental illness experience treatment in a somatic care setting. Method: Literature review consisting of 10 scientific articles with qualitative and mixed methods approach. The searches were made in CINAHL and PubMeds databases. The analysis was conducted with the help of Braun and Clarke’s analysis for studies with a qualitative approach. Results: The analysis resulted in two themes 1) Positive experiences. 2) Negative experiences with the subthemes: Rejection, Experienced stigmatization and Lack of knowledge. Conclusion: Patients with mental illness speak of good experiences when in contact with somatic healthcare. Although some attest to experiencing preconceptions, stigmatization and discrimination. Bias seemed to be rooted in a lack of knowledge from the caregiver and led to consequences for the patients.

Bakgrund: Sjukdomen Covid-19  kom helt oväntat, inte minst för vården som sattes under stor press. Allt fler patienter behövde hjälp från den somatiska vården på grund av Covid-19 och kunskapen kring viruset och sjukdomen var knapphändig och nya riktlinjer infördes kontinuerligt. Bristen på kunskap och kompetens kring viruset gjorde vårdandet svårt och sjuksköterskorna i frontlinjen stod inför en ny verklighet i omvårdnadsarbetet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av arbetsmiljöns påverkan på omvårdnaden av patienter med bekräftad Covid-19 i den somatiska vården. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: I dataanalysen framkom det fyra huvudkategorier med tio underkategorier. Huvudkategorierna blev följande (1) Större ansvar i den patientnära omvårdnaden  (2) En föränderlig organisation, nya riktlinjer och ny kunskap, (3) Arbetet med personlig skyddsutrustning var en utmaning och (4) Den nya arbetsmiljön påverkade sjuksköterskan. Slutsats: Sjuksköterskor ställdes inför nya utmaningar och arbetsuppgifter vilket ledde till ökat ansvar där deras kunskap sattes på prov. Den nya arbetsmiljön har påverkat sjuksköterskorna på flera sätt och de har varit tvungna att skapa sig copingstrategier för att klara av sitt arbete.

No description available.

Bakgrund: Isolering är en vanligt förekommande vårdform inom den somatiska slutenvården som tillämpas för att förhindra smittspridning av smittsamma sjukdomar. Patienter som isoleras vårdas på enkelsal och får inte vistas på gemensamma ytor. Speciella försiktighetsåtgärder och hygienrutiner tillämpas även för att minimera spridning av smitta. Vårdmiljön har visat sig ha en direkt inverkan på patienters tillfrisknande och vårdtid. Sjuksköterskor har vittnat om en sämre vårdkvalité för isolerade patienter på grund av vårdpersonalens brister i kunskap om och rädslor för smittsamma sjukdomar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas under isolering inom somatisk slutenvård. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med en tematisk dataanalysmetod. Resultatet grundar sig på tolv vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixed-method ansats. Huvudresultat: Att vårdas under isolering resulterade i både positiva och negativa upplevelser. Ett huvudfynd var att patienterna upplevde sig fångna och kontrollerade på grund av restriktionerna. Avsaknaden av information samt dåligt bemötande från vårdpersonalen gjorde vistelsen påfrestande och bidrog till svåra känslor. Miljön på enkelsalen och möjlighet till aktivitet var viktiga faktorer för tillfrisknande och den totala upplevelsen av vården. Slutsats: Isoleringsvård för med sig starka känslor av ensamhet och lidande, detta kunde förhindras av ett gott bemötande och god information från sjuksköterskan samt en hemtrevlig miljö med något att distrahera sig med. Denna litteraturstudie kan inspirera sjuksköterskor i deras omvårdnadsarbete för att förbättra vårdkvalitén för isolerade patienter. / Background: Patient isolation is a common form of care in somatic inpatient care that is applied to prevent the spread of infectious diseases. Isolated patients are cared for in a single ward and may not stay in common areas. Special precautions and hygiene routines are also applied to minimize the spread of infection. The environment has a direct impact on patients recovery and length of stay. Nurses have testified to a poorer quality of care for isolated patients due to the healthcare staff's shortcomings in knowledge about and fear of infectious diseases. Aim: The purpose of this study was to describe patients experiences of patient isolation in somatic inpatient care. Method: A descriptive literature review with a thematic data analysis method. The result is based on twelve scientific articles with qualitative, quantitative and mixed-method approaches. Result: Isolation care resulted in both positive and negative experiences among patients. A major finding was that patients felt trapped and controlled due to the restrictions. The lack of information and poor treatment from the staff made the hospital stay stressful and contributed to difficult feelings. The environment in the single room and the possibility for activity were important factors for recovery and the overall experience of the care. Conclusion: Isolation care leads to strong feelings of loneliness and suffering, this could be prevented by a good attitude and information from the nurse as well as a homely environment with something to distract oneself with. This literature study can inspire nurses in their work to improve the quality of care for isolated patients.

Domert, Z. Sjuksköterskors attityder till patienter med självskadebeteende på akutavdelningar.En litteratur studie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolpoäng.Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2019.Bakgrund: Självskadebeteende utgör utmaningar för omvårdnaden. Det kan vara svårt att förstå motiv och tankar bakom sådana självdestruktiva handlingar. Det finns forskning som visar att sjuksköterskor ibland har negativa attityder mot personer med självskadebeteende vilka kan påverka deras bemötande av dessa patienter inom vården.Syfte: Att undersöka vilka attityder som sjuksköterskor, som arbetar på akutavdelningar, har mot patienter med självskadebeteende, samt undersöka bakomliggande faktorer och orsaker.Metod: Detta arbete är en integrativ översikt, som tar avstamp i tillgänglig kvantitativ forskning som finns inom området och därefter undersöker vilka faktorer som kan belysa och förklara varför sjuksköterskor på akutavdelningar har de attityder de har mot patienter med självskadebeteende, samt hitta mönster och samband i alla relevanta orsakskedjor.Resultat: Sjuksköterskor på akutavdelningar visar sig till största delen ha positiva attityder mot personer med självskadebeteende, efter mätningar med självskattningsformulär i tillgänglig kvantitativ forskning. Övriga faktorer som kan ha betydelse för negativa attityder hos sjuksköterskor är bl.a avsaknad av kunskap om självskadebeteende, riktlinjer som inte följs, brister i psykosocial bedömning, remitteringar och eftervård, stress, hög arbetsbelastning, brister i ledning och organisation samt tid och ekonomi. Rekommendationer är att det görs förbättringar av alla ovanstående faktorer för att nå en helhetseffekt och därigenom direkt eller indirekt förbättra attityder hos sjuksköterskorna men framförallt förbättra patientupplevelserna av vården, och se till att patienterna får den vård de behöver för deras psykiska besvär.Konklusion: Sjuksköterskor på akutavdelningar har till största delen positiva attityder till patienter med självskadebeteende. Det kan finnas skillnader i attityder mot patienter med självskadebeteende och hur patienterna uppfattar vården och omsorgen beroende på om det handlar om psykiatrin jämfört med akutavdelningar. Utbildning om självskadebeteende saknas i hög grad på de flesta akutavdelningar. Psykosociala bedömningar, remitteringar och eftervård kan behöva ses över och förbättras. / Domert, Z. Nurses working in emergency departments, and their attitudes towards patients who self-harm.A litterature review. Degree project in nursing 15 credit points.Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2019.Background: Self-harming behaviour is a challenge for emergency care nurses. There are difficulties understanding motives and intentions behind actions of such self-destructive behaviour. Research shows that nurses sometimes have negative attitudes towards patients with self-harming behaviour, which, in turn, can affect their approach towards these patients negatively.Aim: To investigate what attitudes nurses working in emergency departments, have towards patients with self-harming behaviour, and research what factors and causes lie behind these attitudes.Method: This work is an integrative overview which purpose is to compile available quantitative research in this field and then find out what factors can highlight and explain why nurses in emergency departments have the attitudes they have, and find patterns and connections in all relevant chains of causality.Results:Nurses on emergency departments have overall mostly positive attitudes towards patients submitted for self-harm, as measured by self-reported questionnaires. Other factors which can have importance for explaining nurses' negative attitudes are, among other things, lack of knowledge about self-harm, guidelines which are not followed, incomplete or lack of psychosocial assessment and referrals, lack of aftercare, stress, high workload, lack of supervision and support, and time and economical factors. Recommendations includes improving care on all the above points to achieve a holistic effect that directly or indirectly improves nurses' attitudes and thereby improve the patients experience and satisfaction with care and make sure they get care for their psychological problems.Conclusion: Nurses on emergency departments have mostly positive attitudes towards patients with self-harming behaviour. There may be differences in measured attitudes and patients perceptions of perceived care, depending on whether psychiatric care or somatic emergency care are addressed. Education about self-harm is mostly missing in emergency departments. Psychosocial assesments, referrals, and aftercare may need improvements.

Bakgrund: Isoleringsvård finns för att förhindra att infektioner sprids och för att isolera patienten från att bli smittad från andra. Sjuksköterskan behöver förstå patientens behov för att kunna ge optimal vård och arbeta preventivt för att förutse konsekvenser med omvårdnaden. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av isoleringsvård på en somatisk vårdavdelning. Metod: Det genomfördes en litteraturöversikt med induktiv ansats med både kvantitativ och kvalitativ forskning som utgör resultatet. Resultatet utgick från 10 kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar och två av mixad metod. Resultat: Isoleringsvård gav känslorna ensamhet, ångest, frustration, fångenskap och minskad självbestämmanderätt. Isolering bidrog till att patienternas personliga friheter begränsades och upplevelse av att känna sig smutsig. Patienterna fick få besök av personalen vilket bidrog till utanförskap. Däremot kunde patienterna acceptera isolering genom att de upplevde trygghet och tillfredsställelse och att kommunikationen från personalen var god. Patienterna upplevde en stor betydelse att inneha kontakt med omvärlden i isolering. Diskussion: Stödet från anhöriga och sjukvårdspersonal var viktigt för patientens välbefinnande men var en bristande faktor när patienten vårdades i isolering. Det informativa och emotionella stödet var en central del för sjukvårdspersonalen att bidra med till den isolerade patienten. Kommunikationen var viktig för en bra upplevelse. Slutsats: Det är av stor vikt att sjuksköterskan arbetar personcentrerat för att ge optimal vård, samt för att kunna förutse negativa känslor som kan uppkomma. Viktigt med forskning i form av prevention och förbättring av sjuksköterskans arbetssätt för att tidigt underlätta upplevelsen av isolering. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-04</p>

Bakgrund: Idag beräknas cirka 55 000 människor i Sverige att leva med ett aktivt substansbruk. Prognosen kan upplevas som oerhört betungande på många sätt, vardagen präglas av stigma och utanförskap. Även inom dagens Hälso-och sjukvård bemöts dessa patienter på ett negligerande, respektlöst sätt. Sjuksköterskans uppgift syftar till att stödja den enskilde individen genom vårdförloppet samt stärka dennes hälsa. För att människor med substansbrukssyndrom ska kunna få ett gott, professionellt bemötande krävs kunskap om dessa patienters förutsättning, upplevelser och behov. Syfte: Att beskriva hur patienter med substansbrukssyndrom upplever sjuksköterskors bemötande inom den somatiska vården. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats. Studien baserades på totalt åtta vetenskapliga artiklar. Som analysmodell valdes Friberg (2017) analysmetod. Resultat: I resultatet identifierades de två huvudkategorierna Negativa upplevelser och Positiva upplevelser beträffande bemötandet som hålls inom dagens Hälso-och sjukvård. Starkt övervägande var definitivt negativa upplevelser. De negativa upplevelserna gav fyra subteman; Brist på formell kunskap, Att bli annorlunda bemött, Att bli misstrodd, och Att få sämre tillgång till vård, stöd och behandling. Inom de positiva upplevelserna kunde subtemat Vänlighet utvinnas. Slutsats: Majoriteten av patienter med substansbrukssyndrom upplever ett dåligt bemötande av Hälso-och sjukvården. Brist på kvalitet, kunskap, kompetens skulle kunna vara en förklaring till detta. Genom ökad kunskap, kännedom och insikt kan detta förebyggas.

Bakgrund: Ohälsosamma levnadsvanor bidrar till en stor del av sjukdomsbördan och är en orsak till förtidig död bland befolkningen. Tobaksbruk, alkohol, ohälsosamma matvanor samt fysisk inaktivitet kan orsaka ett flertal sjukdomar. Sjuksköterskan har en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet för att förhindra sjukdomar som uppstår på grund av ohälsosamma levnadsvanor. Att främja hälsa ingår i både sjuksköterskans kompetensbeskrivning och i sjuksköterskans etiska kod. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans perspektiv av att arbeta hälsofrämjande inom somatisk slutenvård. Metod: Litteraturöversikt som inkluderade femton vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Resultat: Resultatet identifierade tre olika teman; strategier för hälsofrämjande arbete, syn på hälsofrämjande arbete samt hinder för att arbeta hälsofrämjande. De tre temana hade totalt elva tillhörande subteman fördelat mellan sig. Slutsats: Information och rådgivning samt hälsoutbildning var vanligt förekommande strategier för att arbeta hälsofrämjande. Det fanns en positiv syn hos sjuksköterskorna för att arbeta hälsofrämjande och arbetet sågs som viktigt, det fanns dock tvivel gällande arbetets effekt. Hälsoutbildning sågs som en del av det hälsofrämjande arbetet och hälsofrämjande arbete sågs som kopplat till livsstil och levnadsvanor. Det fanns synpunkter gällande vilka patienter som arbetet lämpades för, där yngre patienter sågs som mer mottagliga än äldre. Tidsbrist och en hög arbetsbelastning var vanligt förekommande hinder för att kunna arbeta hälsofrämjande. Brist på kunskap och färdigheter hos sjuksköterskorna utgjorde även det ett hinder. Att patienten inte alltid involverades i den egna vården sågs även det som kunna påverka det hälsofrämjande arbetet.