Bakgrund: Suicid är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män mellan 25-44 år och kvinnor mellan 20-39 år. Vid ett suicid kan så många som 25 närstående beröras. År 2007 begicks 1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva upplevelser av och vad som påverkar sorgearbetet för närstående efter ett suicid. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sammanlagt nio stycken artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat eller naturligt dödsfall. Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Slutsats: Närstående som upplevt ett suicid behöver längre tid än andra att få sörja. I dagens samhälle saknas denna förståelse både från omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på behovet av ytterligare forskning och utbildning. / Background: Suicide is the leading cause of death in Sweden for men between the age of 25 and 44 and women between the age of 20 and 39. Vid ett suicid berörs så många som 25 närstående.A suicide could affect as many as 25 relatives.År 2007 begicks  1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva närståendes till personer som begått suicid, upplevelser av  och vad som påverkar sorgearbetet. In year 2007, 1126 suicides were established in Sweden, which could have affected more than 25 000 persons that year. Aim: The aim was to describe the experiences of and what things that affect the process of grieving for next of kin of persons who had committed suicides.Metod: En allmän litteraturstudie genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Method: A literature review of quantitative and qualitative articles.Sammanlagt 9 st artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat/naturligt dödsfall. A total of nine articles were reviewed and analyzed. Results: The grief following a suicide is more complicated and lengthy than the one that occurs after an expected or natural death.Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. The grief following a suicide is characterized by shame, guilt and stigma.Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Conflicts within families are common, which further complicates the grieving.Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Anger is another distinguishing factor in the mourning after a suicide.Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Anger contributes to greater shame, guilt and stigma as anger may be perceived as a "forbidden" feeling associated with a death. Conclusion: Relatives that experience a suicide needs more time than others to grieve.I dagens samhälle saknas denna förståelse både bland omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. In today's society there is a lack of such understanding among both those close to the relative, the health professionals and various agencies in the community. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på detta behov av ytterligare forskning och utbildning.There is very little research in this field in Sweden and this paper demonstrates this need for further research and education.

Each year over 3000 children in Sweden lose a parent. The loss of a parent may cause some grave changes in a child’s life, leading to both mental and physical consequences. The purpose of this literature study is to examine the different ways in which health care personnel can better receive and relate to children whose parents are dying or have passed away. Data was collected through such sources as Pubmed, Academic Search Elite and Cinahl, which resulted in the inclusion of sixteen subsequent articles, ten of which were quantitative and six of which were qualitative. Thirteen of the said articles illustrate how children act in response to a dying or deceased parent and what measures were needed for them to move on with their lives. The child, bereaved parent and health care personnel were all examined within the studies. However, the authors of the remaining three Swedish articles had quite a different purpose from those already mentioned. There aim was to examine recommendations as to whether a child should visit a seriously ill relative at an Intensive Care Unit, as well as the subsequent opinions of both parent and health cars personnel to this visitation. Results showed that it was very beneficial for children and parents alike to receive information and support from health care personnel both during and after the parents period of suffering and eventual death. It was found that, if health care personnel or other adult for that matter regularly engaged with the child, alleviating any fears, then the risk for further psychological problems was reduced. / Varje år förlorar över 3000 barn i Sverige en förälder. Då ett barn förlorat en förälder innebär detta stora förändringar i deras liv som kan leda till konsekvenser för hälsan, både psykiskt och fysiskt. Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur vårdpersonal på olika sätt kan förhålla sig till och bemöta barn vars föräldrar är döende eller avlidit. Data samlades in genom sökningar i Pubmed, Academic Search Elite och Cinahl. Sökningen resulterade i sexton inkluderade artiklar. Av dessa var tio kvantitativa och sex kvalitativa. Tretton artiklar hade syftet att på olika sätt belysa frågan hur barn som hade en förälder som var döende eller avlidit reagerade och vad de behövde för att kunna gå vidare i sitt liv. Studierna hade både barnet, den överlevande föräldern och vårdpersonal som undersökningsgrupp. I tre svenska artiklar hade artiklarna ett annat syfte. De undersökte om det fanns rekommendationer för huruvida barn skulle besöka sina svårt sjuka anhöriga på en intensivvårdsavdelning och hur vårdpersonalen och föräldrarna tyckte om att barnen var på besök. Resultatet visade att det var värdefullt för både barn och föräldrar att få information och stöttning från vårdpersonal både under den döende förälderns sjukdom och även när föräldern avlidit. Om vårdpersonal eller någon annan vuxen regelbundet förklarar och pratar med barnet så minskar riskerna för att barnet skall få psykiska problem

Ett övergripande syfte med avhandling var att belysa den levda erfarenheten av att vara i medelåldern och närstående till en person som insjuknat i stroke för första gången och studera de närståendes erfarenheter av förändringen över tid under det första året efter utskrivning till hemmet, samt att belysa innebörden av medelålders makars levda erfarenhet av relationen till en partner som insjuknat i stroke; under det första året. Avhandlingen omfattar 4 delstudier (I-IV) som sammantaget utgör en longitudinell studie. Tio närstående (40 - 64 år) till personer insjuknade i stroke (förstagångs insjuknande) med förväntat hjälpbehov överstigande 6 månader, inkluderades konsekutivt i studien och följdes under ett år efter utskrivning till hemmet. Narrativa intervjuer utfördes en månad (I, n=10), sex månader (II, n=9) och ett år (III, n=9) efter utskrivning till hemmet. Bland de närstående i delstudie I-III fanns fyra kvinnliga makar (gifta; n=2, sambo; n=2) som utgjorde deltagarna i delstudie IV. För att analysera data användes en fenomenologisk hermeneutisk tolkningsmetod (I, IV) och kvalitativ innehållsanalys (II, III). Avhandlingen visar på att vara i medelåldern och närstående till en person som insjuknat i stroke, efter utskrivningen till hemmet, innebär att gå igenom en förändringsprocess i olika steg. Upplevelsen var att en månad efter utskrivningen kämpa för att inte tappa fotfästet i en otrygg livssituation, där de upplevde ett främlingskap inför situationen, sig själv och personen som insjuknat i stroke. Ändå svarade de närstående oreflekterat an ett krav på ansvar och omsorg (I, IV). Efter sex månader visade de närstående på en kamp för att integrera förändringarna orsakade av stroke till det dagliga livet, förlika sig med förlusterna och att hitta balans och en ny normalitet (II). Makarna förde en kamp för att återfå känslan av samhörighet med sin partner och hitta tillbaka till sin egen identitet som maka, vilket bara var möjligt i frånvaro av en vårdarroll (II, IV). Efter ett år tvingades de närstående att erkänna, lära sig hantera och förlika sig med förändringarna orsakade av strokeinsjuknandet (III). Makarna fick lämna en ‛bild‛ av hur deras partner en gång varit. En trygg relation i samvaro och jämlikhet med en känsla av ‛vi‛ förändrades och blev främmande och ojämlik och ersattes med en känsla av ‛jag‛ och ‛du‛. För att härda ut måste makarna omvärdera relationen till sin partner och målen i livet. Även om partnern fortfarande var i livet visade makarna en sorg och ett lidande beroende på förlusten av den relation de en gång haft till personen som insjuknat i stroke (IV). Avhandlingen visar även att de närstående inte upplevde sig varit sedda och bekräftade av den professionella vårdpersonalen i sin egen situation som närstående. Vårdens fokus upplevdes hela tiden enbart vara den sjuke och främst de fysiska förändringarna hos personen med stroke. De närståendes upplevelse var av oförståelse för innebörden av de kognitiva och emotionella förändringarna hos den sjuke (I, II, III). De närstående gav så småningom också upp sin strävan att bli bekräftade vilket innebar att bära på ett lidande som inte blev synliggjort (III). En annan del av förändringsprocessen var att de närstående gick ifrån självförnekelse med fokus på den som insjuknat och nuet (I), till en medvetenhet om att ta egna behov i beaktande (II) och att även fokusera på eget välbefinnande för att orka i en framtid (III). Avhandlingen visar att de medelålders närstående går igenom en transitionsprocess, där upplevelser av förluster, förändringar, lidande och sorg finns relaterat till; dåtid, nutid och framtid. De närståendes upplevelse av oförståelse och brist på känsla av bekräftelse i deras livssituation under året efter utskrivningen till hemmet, kan leda till en känsla av ensamhet och övergivenhet både inom de närstående själva, men också i förhållande till andra och världen utanför.

Denna studie syftar till att undersöka hur några personer ur personalgruppen på en skola som på sin arbetsplats deltagit i en av Svenska institutet för sorgbearbetning arrangerad workshop upplever sitt deltagande. Frågeställningarna som använts för att uppnå syftet var: Hur upplever några av de personer som deltagit i workshopen att den förändrat deras sätt att hantera sin egen sorg, hur upplever några av de personer som deltagit i workshopen att de genom workshopen tillgodogjort sig kunskaper att använda i sitt yrkesutövande och i relationen till kollegor? Resultatet analyserades ur ett behavioristiskt perspektiv med hjälp av Skinners principer för beteenden och Baer, Wolf & Risleys teori, den tillämpade beteendeanalysen samt James och Friedmans handlingsprogram för sorgbearbetning. Urvalsramen bestod av 6 personer som deltagit i en workshop kring ett handlingsprogram för sorgbearbetning. Metoden som användes var kvalitativ då informanternas upplevelser av handlingsprogrammet stod i fokus. Resultatet visade två huvudsakliga sätt som informanterna tillgodogjort sig kunskaperna på. Det ena sättet karakteriserades av att de förvärvat ett nytt förhållningssätt gentemot sig själva och andra. Det andra sättet berörde den praktiska användningen av handlingsprogrammet för sorgbearbetning.

Syftet med denna studie var att belysa olika aspekter av nyutexaminerade allmänsjuksköterskors erfarenheter av att möta närstående i sorg. Studien hade en kvalitativ ansats och data insamlades genom sex stycken bandade intervjuer på tre medicinavdelningar vid ett medelstort sjukhus i mellersta Sverige. Datamaterialet analyserades enligt en manifest metod och ur analysen skapades två huvudteman – relationer och kunskap. Det största temat är relationer som byggs upp av tre underteman och beskriver sjuksköterskans förhållande till närstående, sig själv och övrig vårdpersonal. Temat kunskap innehåller två underteman och beskriver sjuksköterskans kunskapsutveckling och behov av kunskap. Slutsatserna från studien är att nyexaminerade sjuksköterskor anser att möta närstående i sorg är en av deras svåraste uppgifter på grund svårigheterna i att tillgodose närståendes individuella behov. Det visade sig även att sjuksköterskorna ansåg att sjuksköterskeutbildningen inte förberett dem tillräckligt för detta. Att lära sig att möta närstående är något som sker i praktiken. Sjuksköterskorna ansåg att det viktigaste i mötet med närstående är att vara närvarande och visa att de är tillängliga snarare än att säga eller göra rätt saker. Vidare forskning inom området skulle kunna fokusera på skillnader mellan erfarna och nyexaminerades erfarenheter. En vidare forskning skulle också kunna inbegripa patientens perspektiv. / The aim of this study was to shed light on different aspects of newly graduated nurses’ experiences from interacting with relatives to patients who were dead or dying. The study has a qualitative approach and data was collected from six tape recorded interviews conducted at three medicine wards in a medium sized hospital in the middle of Sweden. The data was analyzed by a manifest content method and two main themes – relationships and knowledge, were derived from it. The largest main theme is relationships, which also contains three sub themes describing the nurse’s relationship to relatives, self and other members of staff. The main theme knowledge contains two sub themes which describes the nurse’s need for and development in knowledge. The study concludes that interacting with grieving relatives is one of the most complicated tasks for the newly graduated nurse. The difficulties were grounded in satisfying the complex needs of the relatives. The nurses stated that the nursing education program didn’t sufficiently prepare them for this, it was something they learnt from real life experience. The findings of this study could be beneficial for the nurse education program as well as hospitals to increase their awareness of the difficulties newly graduated nurses experiences when interacting with grieving relatives. Further research could involve describing differences between experienced and newly graduated nurses and including the patient’s perspective.

Bakgrund: Kronisk sorg är en icke- patologisk, känslomässig sorg-reaktion relaterad till förluster som uppfyller den sörjandes liv. Att leva med en kronisk sjukdom innebär många förluster som kan göra det svårt att hantera situationen, särskild om sjukdomens progressivitet innebär nya förluster för patienten. Brist på kunskap om kronisk sorg kan medföra att patienter får behandling mot depression men ingen hjälp till att hantera sorgen. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser av kronisk sorg till följd av kronisk sjukdom. Metoden: En systematisk litteraturstudie på vetenskapligt kvalitativt material gjordes med den enligt Evans beskrivna analysmetod på kvalitativ data.  Resultat: Fyra teman framkom: emotionella förluster, kroppen sviker, förlorad framtid och lindrad sorg. Förluster inskränker patienternas frihet att kunna utföra önskade aktiviteter men också planer och drömmar de haft inför framtiden. Genom egna strategier och emotionellt stöd kunde patienter lindra sin sorg och därmed lindra lidandet. Slutsats: Kronisk sorg tar sig uttryck på varierande sätt.  Emotionella upp och nedgångarna upplevs av patienter i relation till deras sjukdom. Motgångar men också påminnelser om att vara olik från friska människor, utlöser sorgen på nytt. Sjuksköterskor behöver vara observanta på patienters mentala välbefinnande och visa empati. / Background: Chronic sorrow is a non-pathological, emotional grief response related to losses that meet de mourners’ life. Living with a chronically illness involves many losses which can make it difficult to manage the situation, especially if the disease progression leads to new losses for the patient. Lack of knowledge about chronic sorrow can lead to a wrong treatment; these patients can be treated for depression but gets no necessary help to deal with their sorrow.  Aim: The aim is to describe the experiences of chronic sorrow in patients with chronic illness. Method: A systematic literature-study based on qualitative science material has been done. Evans analyses-method of qualitative data was chosen.  Results: Four teams developed: emotional losses, the body fails, a lost future and alleviate sorrow. The patient’s freedom is limited because of the losses, therefore whished activities, plans and dreams for the future have been removed. Internal strategies and emotional support could alleviate patients sorrow and therefore alleviate their suffering.  Conclusion: Chronic sorrow was expressed in a verity of ways. The emotional ups and downs were related to the patients illnesses. Adversities but also reminders of being different from healthy humans awake their sorrow over and over again. Nurses needs to be aware of the patients’ mental condition and show empathy to these patients.

Bakgrund: Sammanfattar barnets och familjens situation när barnet är svårt sjukt, olika per­spektiv på döden och döendet, palliativ vård samt sjuksköterskans roll i denna kontext.   Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor upplever olika svårigheter i arbetet med svårt sjuka och döende barn och deras familjer samt hur dessa upplevelser bearbetas. Metod: Systematisk litteraturöversikt av elva vetenskapliga artiklar. Resultat: De teman som framkom under dataanalysen var Komplexiteten i sjuksköterskans arbete och Copingstrategier. Resultatet visar att sjukskö­terskor på­verkas som privatpersoner av sina patientrelationer särskilt om/när patienten avlider. Sorg är en av de mest före­kom­mande känslorna och att ventilera sina känslor kan hjälpa sjuksköterskan att hantera situatio­nen och gå vidare. Det framkommer även att sjuksköterskor förutom att hantera tunga känslor även måste utstå etiska konflikter, tidskrävande dokumentation och stress i form av personal­brist.   Slutsats: Slutsatsen som kan dras utifrån studien är att sjuksköterskor har svårt att vårda barn utifrån den palliativa vårdens perspektiv på grund av att dokumentation och övriga arbetsupp­gifter tar för mycket tid från omvårdnaden av barnet och familjen. Andra orsaker är tidsbrist i form av knappa resurser samt för stor tillämpning av medicinteknisk utrustning. Det krävs även mer kunskap och stöd för sjuksköterskor för att kunna bearbeta sorgeprocessen och andra känslomässiga påfrestningar som uppstår i deras arbetssituation.

The purpose of this study was to examine how five mothers experience and cope with the loss of their adult children and also how this loss affect the mothers. We chose a qualitative method using semistructured interviews. We used Lazarus and Folkman’s coping theory and Folkman’s revised coping theory in our analysis. The results showed that the mothers’ experiences were very individual. Despite that, there were certain feelings that they had in common: inner emptiness, loneliness and the notion of the child’s irreplaceable role in their life. The unnatural order that exists in losing a child also affected the experience. The loss of a child brought with it so much more than just the physical loss, such as the sense of lost personal identity and personal traits. Important aspects that helped the mothers cope with their loss were things such as their social network, their jobs, having spiritual beliefs and a continuing bond to the deceased child. When people in their surroundings ignored their loss or behaved insensitive, it had the opposite effect. Though the acute grief decreased, the grief overall did not become easier with the passing of time.

Syftet med arbetet är att få en djupare förståelse för hur personal med utbildning inom beteendevetenskap tillämpar lek och vilken betydelse leken har i arbetet med barn i kris och sorg. Arbetets frågeställningar undersöker hur personal som i sitt yrke möter barn i kris och sorg använder lek som ett verktyg för att hjälpa barnet. Arbetet studerar även huruvida personalen anser att leken bidrar till barnets förståelse för det inträffade samt om personalen anser att leken påverkar barnets självbild och självkänsla. Arbetet tillämpar en kvalitativ metod och antar en hermeneutisk anstats för att förklara och förstå ämnet. Datan samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Resultaten av undersökning visar att leken används för att underlätta kommunikation, delge och mottaga information, skapa förståelse och tydlighet. Leken ses som det viktigaste verktyget vid bearbetning, läkning och bekräftelse i arbetet med barn. / The aim of this work is to gain a deeper understanding of how staffs trained in behavior science apply play in their work and the impact this may have on children in crisis and grief. The essay examines how staff in their professional work with children in crisis and grief uses play as a tool to help the child. The essay also studies whether staff believes that play contributes to the child's understanding of the event and if the staff believes that play affects the child's self-image and self-esteem. The work applies a qualitative approach and adopts a hermeneutical approach to explain and understand the subject. The data was collected through semi-structured interviews. The results of the survey show that play is used to facilitate communication, to transmit and receive information, create understanding and clarity. Playing is seen as the most important tool in the processing, healing and confirmation in the work of children.

Syftet med studien är att undersöka hur kuratorer möter barn i sorg och hur kuratorer samtalar med barn i sorg. Metoden för studien har varit intervjuer, och 6 kuratorer i östra Sverige har blivit intervjuade. Studiens förhållningssätt har varit fenomenologiskt. Resultatet som kom fram var varierande beroende på vilken kurator man talade med samt var denne arbetade någonstans. Resultatet har analyserats med hjälp av Johan Cullbergs kristeori och Gurli Fyhrs sorgteori. / The purpose of the analysis is to see how welfare officers meet children in distress and how welfare officers converse with children in distress.The analysis has been performed through interviews, and six welfare officers in eastern Sweden have been interviewed. The approach of the study has been phenomenological. The results varied, depending on which of the welfare officers was interviewed, and where this person worked. The results have been analyzed trough the crisis theory of Johan Cullberg and the grief theory by Gurli Fyhr.