Bakgrund: Koncentrationssvårigheter är ett vanligt begrepp när pedagoger ska beskriva orsaker till elevers skolsvårigheter och detta bekymmer kan yttra sig på många olika sätt. Det ställer krav på skolan att upptäcka, identifiera och förstå dessa elevers svårigheter, där kunskap och synsätt blir avgörande för hur skolan kommer att bemöta elever med koncentrationssvårigheter. För att ge eleven de bästa förutsättningarna för lärande och utveckling krävs att skolan uppmärksammar elevens svårigheter i ett så tidigt stadium som möjligt. Det blir därmed viktigt att lärare, inte minst i de tidigare skolåren, skaffar sig kunskap om denna problematik. Syfte: Syftet med studien är att skapa en fördjupad kunskap i hur specialpedagoger formulerar sig kring och arbetar med åtgärdsprogram för elever med koncentrationssvårigheter. Metod: Vi har valt att i vår studie göra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger som arbetar med skolår F-3 på olika skolor. Vi har också granskat åtgärdsprogram upprättade för elever i skolår F-3, där koncentrationssvårigheter finns med som en del av problematiken. Dessa åtgärdsprogram är upprättade av eller med delaktighet av specialpedagogerna. I vår tolkning och analys av vad som framkommer i intervjuer och åtgärdsprogram har vi använt oss av diskursanalys som teori och metod. Analys: Koncentrationssvårigheter beskrivs som komplext och det förekommer både skillnader och likheter i hur specialpedagogerna formulerar sig. Vår studie visar att intervjuer och åtgärdsprogram präglas av olika specialpedagogiska perspektiv och att flera olika diskurser konkurrerar om att vinna dominans. Det visar sig att det förekommer en diskrepans mellan vad som uttrycks i intervjuerna och vad som sedan skrivs i åtgärdsprogrammen.

Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.

Abstract The aim of our study was that from a Preschool Manager’s perspective to describe, analyze and understand the function of special education and the Special Education Teacher’s profession within preschools. We conducted twelve interviews with Preschool Managers in two northern Swedish municipalities. From a theoretical base, we used both the relational and categorical perspectives. All answers from these interviews have been analyzed from these perspectives. The result showed that the majority of Preschool Managers considered that, above all, the contribution made by special education was in the form of additional competence – the Special Education Teacher. Furthermore, the results showed that the Special Education Teacher was considered to have the skills to further develop the preschool operations by mentoring other teachers. The mentoring could contribute to the development of working methods directed to the entire group of children thereby facilitating working with individual children in need of special support. In some preschools, the Special Education Teacher was principly used to address and fix an individual child’s problems. Even though the Preschool Managers described the Special Education Teacher as an everyday developer, the result however showed that the Special Education Teacher was most often used to directly intervene with individual children. The result also showed that a good cooperation between Preschool Managers and Special Education Teachers strengthened the special education function within the preschool. Keywords: Special education teachers, preschool, preschool managers, special education

Objective: The aim of this work is to find out how a number of educators work when giving children support and opportunities for language development. Questions: What have preschool for policy to monitor/assess the children’s language development? What experiences do teachers have of children who need support in language development? How do educator’s regard support from specialised educator’s? Do these efforts support the children to enhance language development? Methods: Qualitative methodology, Interviews with six teachers and two specialised educators from three kindergartens in the municipality. Summary of conclusions: The municipality in which the survey was conducted has a document that provides guide lines on how to work with children’s language development in school and preschool. Pedagogical documentation is a tool that teachers use in nursery school which educators and parents can follow, which shows children’s learning processes and learn strategies. Research shows that through play, music, creative activities, photos, etc. and the educator’s ways of supporting and giving children context-rich words supported language development. This study shows that teachers use methods that research shows to be congenial to language development. Educators work in their own ways and use different methods to ultimately support the child in its language development. With various efforts from the preschool teacher, language teacher, parents, speech therapy and special education teachers, the educator seeks to support the child’s continued language development.

Uppsatsens syfte var att få en insikt om och visa hur ett antal lärare tänkte kring stödinsatser i svenska, för elever som inte hade nått mål för ämnet i år 3. Syftet kom ur tankar kring dagens målinriktade undervisning, då de nationella provens vara eller icke vara diskuterats mycket i samhället. Studien är av kvalitativ karaktär och gjordes genom åtta intervjuer hos 4:e klass lärare, i ett län, i sydöstra Sverige. Resultaten från intervjuerna sammanställdes i kategorier som uppkommit under intervjuerna, och dessa diskuterades sedan och ställdes mot tidigare forskning i slutet av uppsatsen. Resultaten visade att lärarna diskuterade kring begreppet läs- och skrivsvårigheter med olika termer samt beskrev det som ett komplext begrepp. Vidare visades det på, att stödinsatser som ges till eleverna i svenska ofta innefattade tekniska hjälpmedel samt egentid hos specialpedagog, men även individuell uppläggning av skolarbetet i klassrummet. Uppsatsen hoppas vi kommer kunna ge tips till verksamma lärare i form av nya arbetssätt samt att få se hur andra lärare tagit sig an samma problem som man själv kanske står inför samt ge ökad förståelse för de som har svårigheter med läs- och skrivinlärningen.

No description available.

Syftet med studien är att i tre kommuner kartlägga specialpedagogers/speciallärares uppfattningar om tillgången till och kompetensen kring kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi, ur ett likvärdighetsperspektiv. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning när det gäller kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi. Vi har gjort en kvantitativ undersökning i form av enkäter. Sammanlagt har vi delat ut  enkäter till 37 specialpedagoger och speciallärare vid 15 skolor i 3 kommuner, varav 35 svarade. Studien visade att tillgången på kompensatoriska hjälpmedel är någorlunda likvärdigt i de tre kommunerna. Dock finns det skillnader när det gäller hemlån, vilket kan ge eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete, eftersom kompensatoriska hjälpmedlen kan behövas vid läxläsningen. Det framkom att kompetensen kring de kompensatoriska hjälpmedlen var otillräcklig, vilket är något som vi måste arbeta med att förbättra i vår framtida yrkesroll. Det visade sig att fler flickor än pojkar i årskurs 4-6 hade diagnosen dyslexi i en av de undersökta kommunerna till skillnad från de andra två. Vi har valt att koppla vår studie till KASAM- teorin, eftersom det tydligt kommer fram i vårt arbete att känslan av sammanhang är viktig för att barn med dyslexi ska lyckas i skolan. Något som också har betydelse för vilka kompensatoriska hjälpmedel som finns och vilken kompetens som finns bland pedagoger på skolorna är vilka ramar som styr detta. Därför har vi valt att även koppla vårt arbete till Ramfaktorteorin. Lärande sker i all interaktion människor emellan, för att elever med dyslexi ska kunna använda sig av de kompensatoriska hjälpmedlen på ett funktionellt sätt, krävs att någon med tillräcklig kunskap kan introducera dem och visa dem hur de fungerar. Vi har därför även valt att koppla vårt arbete till det sociokulturella perspektivet.

Syftet med studien är att kartlägga förskolepersonalens uppfattning angående behovet av specialpedagogiskt stöd inom förskolan och vilken kompetens och kunskap personalen förväntar sig att specialpedagogen ska tillföra. Undersökningen har även lagt fokus på hur pedagogerna ser på specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd. Studien är skriven utifrån en kvalitativ modell och undersökningen har genomförts med hjälp av metoderna; enkät och fokusgruppsamtal. Enkäten besvarades av tio respondenter i tre olika förskolor en vecka innan samtalen ägde rum. De tre fokusgruppsamtalen utgick från fem områden; pedagogiska diskussioner, specialpedagogik, specialpedagogens roll, integrering/inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att närhet och tillgänglighet till specialpedagog ses som förutsättningar för det förebyggande arbetet och för att specialpedagogen ska kunna vara ett komplement till den övriga personalen. Resultatet visar även att personalen efterfrågar stöd och hjälp i samband med reflektioner, få bekräftelser i den egna yrkesrollen och att specialpedagogen fungerar som en länk till externa kontakter. Ömsesidigt förtroende och närhet är ledstjärnor i samarbetet mellan personal och specialpedagog för att få till stånd en förskola för alla.

<p>Syftet med studien är att kartlägga förskolepersonalens uppfattning angående behovet av specialpedagogiskt stöd inom förskolan och vilken kompetens och kunskap personalen förväntar sig att specialpedagogen ska tillföra. Undersökningen har även lagt fokus på hur pedagogerna ser på specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd. Studien är skriven utifrån en kvalitativ modell och undersökningen har genomförts med hjälp av metoderna; enkät och fokusgruppsamtal. Enkäten besvarades av tio respondenter i tre olika förskolor en vecka innan samtalen ägde rum. De tre fokusgruppsamtalen utgick från fem områden; pedagogiska diskussioner, specialpedagogik, specialpedagogens roll, integrering/inkludering och barn i behov av särskilt stöd.</p><p>Resultatet visar att närhet och tillgänglighet till specialpedagog ses som förutsättningar för det förebyggande arbetet och för att specialpedagogen ska kunna vara ett komplement till den övriga personalen. Resultatet visar även att personalen efterfrågar stöd och hjälp i samband med reflektioner, få bekräftelser i den egna yrkesrollen och att specialpedagogen fungerar som en länk till externa kontakter. Ömsesidigt förtroende och närhet är ledstjärnor i samarbetet mellan personal och specialpedagog för att få till stånd en förskola för alla.</p>

Syftet med denna studie är att studera hur lärare och specialpedagoger ser på specialpedagogens yrkesroll och funktion i skolan samt att studera vad lärare och specialpedagoger har för förväntningar på specialpedagogiska arbetsinsatser. Vi använder oss av en kvalitativ metod och halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsteknik. I vår studie ingår 15 intervjuer med nio lärare och sex specialpedagoger på sammanlagt sex skolor varav fem är kommunala skolor och en är en fristående skola. Som analysverktyg har vi använt oss av de teoretiska utgångspunkterna specialpedagogiska perspektiv, inkludering samt professionell jurisdiktion. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll innefattar många olika svåröverskådliga arbetsuppgifter, då förväntningarna är höga från många håll. Specialpedagogerna förväntas arbeta mer med elever i behov av särskilt stöd samtidigt som det fordras att de ska utföra mycket administrativt arbete. Specialpedagogerna upplevde både brist på tid och brist på stöd från ledningen. Studiens resultat visar att det finns en skillnad i specialpedagogernas och lärarnas syn på specialpedagogernas arbetsuppgifter. Specialpedagogerna uttrycker att de ägnar en stor del av sin arbetstid åt undervisning medan lärarna tycker att de till stor del ägnar sin tid åt administrativt arbete. Båda yrkeskategorierna upplever att de har möjlighet att påverka fördelningen av det specialpedagogiska stödet, däremot är de inte helt överens om huruvida det specialpedagogiska arbetet är inkluderande eller ej. Båda yrkeskategorierna tycker även att samarbetet dem emellan fungerar bra men lärarna har en önskan om att det kan utvecklas mer. När det gäller specialpedagogernas och lärarnas förväntningar på varandra så finns det en samsyn. Som slutsats konstaterar vi att de båda yrkeskategorierna har en samsyn och förståelse för varandras arbetsuppgifter men att den ändå inom vissa områden skiljer sig åt såsom fördelning av och tidsåtgång för specialpedagogiska arbetsuppgifter samt synen på inkludering av elever i behov av särskilt stöd.